Tänk att man kan vara så glad för en refusering. Kändes inte som ett ”Tack, men nej tack.” De förklarade att de har ändrat sin profil sedan de startade förlaget och nu vänder sig till en äldre målgrupp. Min karaktär hade visserligen slutat gymnasiet men de uppfattade den som en ungdomsbok och hänvisade mig till ett annat förlag och önskade mig lycka till. Och jag håller med dem, det är en ungdomsbok. Men just det där att de tog sig tid att föreslå ett annat förlag gladde mig och det nämnda förlaget har redan mitt manus sedan några veckor. Det känns så oerhört skönt med respons. Nu har jag betat av en refusering och är ett steg närmare ett antagande.
Några ord på vägen
Skrev en sida i kväll och börjar äntligen reda ut lite av den passage som jag först tyckte var tråkig. Jag hoppade framåt några dagar istället och just nu står två karaktärer och kastar ihopknölade platsbollar på varandra. Trevligt eller inte? För mig är det det. Mindre trevligt var det i morse när jag var på väg till jobbet och kom på mig att jag var så inne i mitt manustänk att jag glömde tid, rum och medtrafikanter. Som tur var hände inget allvarligt. Mer trevligt var det när jag kom hem och fönstren var putsade, en rabatt rensad och maten stod på bordet. Underbara mamma som förbarmar sig över mig. Vad skulle jag göra utan henne? Maken är på tjänsteresa och då kör det ihop sig när jobbet kräver min närvaro. Då är det bra att ha föräldrar som kan rycka in och underlätta vardagen.
Trafikstockning i hjärnan
Det känns som om alla idéer för hur manus 2 ska utvecklas trängs så att jag inte får någon ro att skriva. Tankarna far omkring för att sortera i vilken ordning allt ska komma. Vill inte ägna mig åt att tänka heller även om jag är väldigt bra på att göra det för jag vill komma någonstans och allt det där fluffet emellan är så tråkigt. Men jag kan inte hoppa framåt och skriva på något som ska hända sedan för då börjar jag undra vad jag ska fylla däremellan. Visst är det synd om mig :D?
Tegelstensutmaning
Mia Franck har gett mig en tegelstensutmaning. Jättekul :)!
Utmaningen går ut på att:
- Visa upp de fem tjockaste böckerna ur bokhyllan som du har läst
- Visa upp de två tjockaste böckerna som står i hyllan som du inte har läst
Tidvattnets Furste av Pat Conroy fick jag i present för tjugo år sedan av min handledare efter en praktik som kurator. Minns inte så mycket av handlingen men jag minns att jag gillade den väldigt mycket och att den kvinnliga huvudkaraktären såg ut som Barbara Streisand. Kan det ha varit för att jag sett den som film med henne i huvudrollen? Som sagt – minns inte.
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är en skön ungdomsbok vars karaktärer genast går rakt in i hjärtat. Väntar på att tredje delen ska släppas i trilogin.
Huset Vid Peachtree Road av Anne Rivers Siddons är en bok helt i Bincheys anda. En familjesaga fylld med öden, intriger och förvecklingar som håller dig på sträckbänken. Borde läsa den igen. Säkert över femton år sedan jag läste den.
Så Länge Vi Båda Andas av Stephanie Meyer. Oooooooh! Woooowww! Min Stora inspirationskälla. Den sista delen i Twilightserien som avslöjar Bellas öde. Åh, bara älskar stämningen i de där böckerna.
Sist men inte minst, Under Kupolen av Stephen King. Förståeligt att det tog många år för honom att färdigställa den romanen. Vet inte hur många karaktärer man får följa men jag hade aldrig tråkigt när jag läste den. Jo föresten, när antagonisten tuggade om en baseballmatch på säkert tre sidor. Vad gjorde redaktören för att missa det undrar jag? Men annars ett mästerverk av King him self.
Beautiful Creatures av Kami Garcia och Margaret Sohl väntar på att bli läst. Vi får se om jag hinner se filmen först för jag har några andra böcker på tur. Förhoppningsvis hinner jag läsa undan de jag har på lager, bl.a Amerikanska Gudar av Neil Gaiman som också borde vara i redovisningen av olästa tegelstenar. Men eftersom jag har börjat på den får den inte vara med på bild.
Sedan har jag debutromanen Bödeln Frälsaren Observatören av Catrine Tollström att läsa. Vill så himla gärna komma igång med den men det är bara att inse att ha en trädgård på 1800 kvm, arbeta 80% och ha två barn kräver sitt engagemang. Jag kan trösta mig med att jag inte behöver klättra på väggarna för att jag inte har något att läsa.
Jag skickar vidare min utmaning till: Manuskt, Anna Keiler, Skribentskan, och någon som läser ruskigt mycket – Sofia Fritzon. Ni är många som läser min blogg och du som känner att den här utmaningen vill du också göra. Då utmanar jag dig också :-)!
Godisrester på tangentbordet
Det hittade jag nu på morgonen när jag öppnade datorn. Vad höll jag på med igår egentligen? Minns att jag skrev i godan ro. Inte så mycket men jag skrev. Antagligen försökte jag hålla mig vaken med socker. Kaffe är ju livsfarligt så sent på kvällen.
Idag blir det till att kolla om vi kan byta telefonoperatör utan att det stör internet. Gillar egentligen inte att krångla med alla dessa operatörer för mobiler, fasta telefoner och tv hit och dit. Nyligen skulle vi byta från en Tv-operatör till en annan men då visade det sig att vi inte kunde ha parabolen för att vår granne har för mycket träd i vägen. Om jag inte ville ha parabolen på en stolpe mitt på gräsmattan vill säga. Nej Tack!
Tidigare i veckan tappade jag min Iphone så att jag inte hörde den som svarade när jag ringde. Då fick jag erbjudande om en helt ny Iphone plus bättre kostnad om jag bytte mitt fasta abonnemang också. Nu måste jag som sagt kolla så att vårt internet inte pajar för det.
Annars ska vi in till stan idag och fira min systerson som fyllt nio år. Imorgon måste jag sätta ner potatisarna som är på groddning. Jag har alltid älskat att odla och om jag bara får välja en gröda att odla så blir det potatis. Inget går upp emot nyupptagen kokt potatis.
Angående min deppighet över mitt språk i första manuset så känns det mycket bättre nu. Trötta, grusiga ögon borde blunda istället för att granska manus :D.
Usch, blä, och fy
Det känns som om jag gnäller lite väl mycket nu för att vara mig. Nu kommer jag att gnälla över hur dåligt mitt språk är i manuset som jag har skickat ut till förlagen. Berättelsen är jättebra men hrm … språket. Det kunde vara bättre kan jag säga. Mycket bättre. När jag har fått refuseringar från alla förlag ska jag nog anlita en lektör – efter ytterligare en redigering. Har till och med tänkt tanken att ge upp det här med att skriva. Vad ska det vara bra för? Jag hinner ju inte och skriver som en kratta. Men ser ni, jag lyckas inte hålla fast vid den tanken särskilt länge. Då tänker jag: ”Ja men gör det bättre då. Gå en kurs. Skriv för att det är kul. Läs hur andra skriver och ta till dig deras sätt. Inte tonen givetvis utan huuur.” Ja, ja. Det är väl till att fortsätt då, men manus ett får allt lov att vänta lite till. Tvåan börjar bli lite intressant nu och jag vill inte lämna skrivfasen riktigt än.
Ny skrivbordsbild
Den här bilden hittade jag på Facebook nyligen och gjorde den genast som skrivbordsbild på datorn. Egentligen är det ingen som behöver säga det till mig, istället är det andra saker min omgivning säger till mig att göra. Hela. Tiden. Nu sover barnen så nu ska här skrivas. Egentligen borde jag titta in till er bloggare och se hur ni har det för det känns som en evighet men jag trycker ner det dåliga samvetet och prioriterar mig själv för en gång skull. Ni kanske tror att jag har övergett er men nej då, till helgen hoppas jag få lite tid att hinna ikapp lite :p.
