Jag bara försvann

I september 2017 gjorde jag mitt senaste inlägg på den här bloggen. Nästan ett år sedan från när jag skriver detta inlägg. Vi var mitt uppe i utbyggnad av huset och fullt upp med allt. Jag lade skrivandet i pausläge och trodde att jag skulle komma igång under våren det här året (2018). Men så blev det inte. Andra saker i livet kom emellan. Min mamma blev dålig runt jul och i februari fick vi beskedet att det var cancer. I bukspottskörteln. Hon somnade in på mors dag i maj. Mitt i allt detta så har jag försökt finnas till för barnen som mått dåligt i skolan. För ett av barnen så krävdes det att jag var hemma på heltid i fem veckor. Med stöd från andra instanser så har det vänt och vi ser lite ljusare på framtiden.

Som ni förstår så har jag inte haft ork eller tid att skriva något på min trilogi. Trots allt det som hänt och hälsosituationen för barnen så har jag fortfarande inte gett upp tanken att trilogin ska bli klar. Den skjuts bara lite på framtiden. Jag överdriver inte när jag säger att jag bearbetar scener i huvudet varje dag. Karaktärerna finns i huvudet och pockar på att få berätta sin historia. När livet är lite lugnare och mitt fokus inte behöver vara på familjen till 100% så kommer jag ta upp skrivandet igen. Med tanke på hur svårt jag har att släppa karaktärerna så vet jag att trilogin en dag kommer att skrivas klart. Bara inte just nu.

När jag tittar på statistiken för bloggen förvånas jag över att jag har flera besök varje dag utan att jag skrivit några inlägg. Det har inte varit en enda dag utan minst fem besökare. Jag kommer inte att skriva några fler inlägg så länge jag har skrivpaus men den dagen jag återupptar skrivandet på allvar igen kanske jag blåser liv i bloggen igen. Det känns tråkigt att svika alla följare och de som valt att följa mig under min tysta period med förhoppning om nya inlägg men jag hoppas ni har förståelse för att det finns annat som jag behöver prioritera nu. Tillsvidare finns bloggen kvar för de som vill läsa gamla inlägg, recensioner som reflektioner och skrivtips. Tack, och allt gott till er som följt mig!

 

IMG_4083

Annonser

8 thoughts on “Jag bara försvann

  1. Det gör ont Carola att läsa allt du gått igenom. Finns inga ord till tröst! Och jag hoppas innerligt att dina barn blir att må bättre och att skolan formas efter dem och inte tvärs om.

    Jag har ju fått äran att läsa en del av din triologi och jag att du kommer lyckas med den. Och det vet säkert dina fiktiva personer i den också, därför pockar dem på.

    Vi ses igen! Ta hand om dig!

    • Det har varit en tuff tid men på något sätt så har jag lyckats stå upprätt med orubblig inställning att allt ska bli bra en dag. Och jag känner att det finns alla förutsättningar för det bara alla inblandade samverkar.

      Jag saknar våra skrivarträffar men förhoppningsvis kan vi ta upp dem igen någon gång i framtiden. För ja – den där trilogin måste skrivas för att mitt sinne ska få ro :)

  2. Jag beklagar verkligen allt du behövt gå igenom och tror alla förstår varför bloggen inte får högsta prio nu.
    Vi finns ju här när du orkar komma igång med skrivandet igen <3

    • Jag älskar skrivandet och kommer ta upp det igen när mitt fokus inte måste vara på viktigare saker. Utbytet med andra skrivande genom min och andras bloggar var en stor energikälla som jag gärna återupptar när det är möjligt.
      Tack för ditt stöd och pepp! <3

    • Familjen går utan tvekan först. Vi ska kämpa vidare och göra allt vi kan för att få rätsida på det som inte fungerar. Tack för ditt stöd! :-)

  3. Jag beklagar allt du har varit med om, det har verkligen varit ett turbulent år för dig. Kul iaf att du hör av dig, vi har saknat dig, men förstår såklart att livet och de som stå en närmast ibland måste gå före.
    Det låter fint att höra att karaktärerna finns kvar hos dig, jag hoppas också att du en dag kan återuppta skrivandet. Tills dess kan du iaf ha sällskap av dem ändå.
    Kram ❤️
    Katarina

    • Det har varit minst sagt turbulent. Min familj betyder allt och när de behöver mig finns jag där till 100%. Då finns inte så mycket tid till annat som varesig bloggande eller ens skrivande. Nån enstaka gång har jag tittat och petat i texten och känt att det var som om jag aldrig haft någon paus. Därför är jag trygg och säker på att jag kommer återuppta skrivandet igen. Plus har jag bestämt mig för något så ger jag aldrig upp :-)
      Kram <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s