Karaktärsfördjupning

Helgen har jag ägnat åt att fördjupa mig i mina karaktärer. Mest genom att  leta efter look-a-like-personer på google. Jag hittade bilder på alla åtta karaktärer som jag är nöjd med. Min huvudkaraktär Helena har ni redan sett bild på i ett tidigare inlägg. Helenas bästa vänner heter Kent och Sara och när jag tittade på en film i lördags kväll hittade jag Kents look-a-like.

Elden Henson från filmen ”The Butterfly Effect”. Tänk er honom som datanörd, hackare och den där typen som drar sig undan och inte vill vara i händelsernas centrum. Men i min berättelse ställer han till det ordentligt för sig och drar på sig farlig uppmärksamhet med kopplingar till en senator i Vita huset. Helena tvingas in i ”leken” och får reda upp det hela.

Att ha en bild gör så mycket för att karaktärens röst ska bli tydligare. Deras sätt att röra sig, personlighet och vad de vill säga. Jag vet att många andra har ”roat” sig med att hitta sina karaktärers look-a-likes men för mig är detta första gången på allvar. Jag har inte prioriterat det. Tyckt att det är bättre att bara skriva på. De blir väl tydligare ju mer jag skriver har jag tänkt men just Kent har jag haft lite svårt att få grepp om och först nu har han blivit skarp i kanterna tack vare filmen och en bild på honom.

Det jag gillar extra mycket med Elden som Kent är att han inte är någon hunk. En helt vanlig kille med helt vanliga skavanker.

Har ni någon gång letat fram bilder på era karaktärer och blev de tydligare för er då?

Annons

Världen snurrar

I söndags åkte jag till badhuset med sjuåringen. Vi hade en härlig och mysig stund tillsammans bara hon och jag. Ute yrde värsta snöstormen men vi lyckades ta oss hem utan missöden. Min plan var sedan att redigera på manuset. Det gick sådär. Jag var tvungen att ge upp. Orken fanns inte och en yrsel drabbade mig som bara blev värre och värre. Till slut blev jag riktigt orolig. Jag trodde att jag hade drabbats av blodsockerfall eftersom jag slarvat med att äta ordentligt. Snart visade det sig att jag var magsjuk. Man är verkligen hjälplös när det drabbar en. Som tur var fick jag sova i natt och under hela förmiddagen  sett hela tre filmer på iTunes och Netflix medan jag druckit och försiktigt fått i mig lite mat.

En av filmerna jag tittade på var Lucy. En film om en kvinna som råkar hamna mitt i en farlig drogkartell och ”får” i sig en större mängd av en ny drog som gör att hon kan utnyttja mer än 28% av sin hjärnkapacitet. Hon förnimmer allt. Rymden, sitt blod, sin egen hjärna, alla människor, alla sina minnen in i minste detalj men till förlusten av att känna glädje, sorg, ilska eller något annat. Hon bara vet – allt. En film som verkligen satte igång min egen hjärnkapacitet. Vad är meningen med livet? Hur fungerar våra celler? Vad har vi för koppling till ”det andra”, det okända vi inte kan ta på eller se? Är 1+1 = 2? Vad är rätt och vad är fel i det vi vet? Ja, den här filmen väckte en hel del funderingar.

Jag låter mina tankar snurra med i min redan snurriga värld så hoppas jag att det stannar upp och jag kan återgå till mitt normala liv snart igen.

Nåjja på filmmusik

När jag skulle börja skriva ikväll (torsdag) smög sig den där känslan av att inte duga på mig igen. Som tur var fick det inget fäste utan jag fångades av det jag hade skrivit senast och med hjälp av musiken skrev jag några rader om den ondaste av onda antagonister och hur han var innan han blev mörk och ond. Rätt sorts musik gör mig kreativ. Sedan ett par månader har jag hittat mycket bra filmmusik som inspirerar mig genom att Spotify vet vad jag lyssnar på och utifrån det tipsar mig om liknande musik. Idag hittade jag den här låten från ett soundtrack från The Game of Thrones.

Kommande fantasy- och sci-fi-filmer

Charlotte bad mig tipsa om några fantasyfilmer här på bloggen. Jag tänkte att jag kunde dela med mig av de trailers som jag hittade på youtube som inspirerade mig i mitt eget skrivande. Främst är det alla olika sorts varelser, gamla som nya, som får igång min fantasi. Så för er som gillar fantasy, här får ni ett litet potpurri av trailers med mystiska väsen som kanske triggar igång er också. Den bästa kommer sist.

Filmtrailar drar igång mig

Jag har kollat in några trailar på kommande filmer på youtube. Samtliga inom fantasygenren. Vet inte om alla kommer hit till Sverige men om de gör det har jag mycket att se fram emot. Bara genom att titta på trailarna får jag bra idéer till mitt eget manus. Skulle behöva ha en tankestudio just nu för att utveckla idéerna lite mer så jag vet vart inledningen på mitt andra manus vill ta vägen. Jag brukar sätta mig ibland med rätt musik i öronen och bara tänka fram – ja säg dagdrömma då – vad berättelsen vill. Älskar de där stunderna när min inre film rullas upp bakom ögonlocken som om jag satt i min egen privata biosalong. Tror att tvåan kommer att innehålla lite mer äventyr än den första. Det finns planer för min karaktär på högre nivå än hon anar och även vad jag anar – fast jag anar :-). Typiskt att jag måste lägga ungarna nu när jag börjar komma igång. Varför är maken bortrest just idag av alla dagar?

Klichéspäckad film

Idag åkte jag hem vid lunchtid för att vila. En svag feber gjorde att jag inte orkade vara trevlig eller utföra mina arbetsuppgifter. Jag bäddade ner mig i soffan och valde en dramafilm med Angelina Jolie. Kom inte ihåg namnet på den men någonting med Crossing borders var det. Förskräckligt dålig. Gestaltningen och handlingen var så klichéartad att jag var tvungen att stänga av efter en kvart. Så äckligt amerikansk och stereotyp i sin framtoning att det bara blev pinsamt. En rik kvinna (Angelina) blir tårfyllt gripen av de svältande barnens situation i Afrika att hon köper en karavan med förnödenheter som hon vill ska komma ett flyktingläger till godo. Skådespelarna är inte ett dugg trovärdiga och actionscenerna pinsamt lama av tafatta skådespelare.

Istället valde jag Erin Brockovich. Där var det en Julia Roberts med heta känslor. Jag har sett filmen förut och tycker fortfarande att hon gör en fantastisk rollprestation där hon lever ut sin ilska, hopplöshet och övertygelse om att skipa rättvisa. I film är det precis lika viktigt att få fram rätt gestaltning som i en bok. Och för att inte tala om klichéer. Amerikanska filmer har allt för ofta lite väl mycket av den vara tycker jag. Fast ”A brighter side of life” med Jack Nicholson är ett undantag. Älskar den galna karaktären han spelar i den filmen. Det vore något det att skriva en bok om en sådan personlighet.

Filmtajm

Har bokat fyra biobiljetter för hela familjen till filmen Modig (Brave).

Mysigt lördagsnöje :).

Superseg

Igår kväll såg jag den här  underbara filmen. Eat pray love. Den bygger på en verklig historia om en kvinna som försöker hitta tillbaka till sig själv efter en svår skilsmässa genom att åka till Italen, Indien och Bali. Just Bali har jag själv varit på. Rena rama paradiset! Hennes sökande efter sitt verkliga jag och tacksamheten för vad livet kan erbjuda berörde mig. Filmen fick mig att känna mig extra tacksam för det jag har och att jag själv känner mig balanserad som människa.

Eftersom dvd-filmen slutade halv tolv och jag var tvungen att gå upp till jobbet klockan sex på morgonen idag, känner jag mig väldigt trött och seg. Jag behöver bara jobba den här veckan som tur är och sedan är jag ledig i ytterligare tre veckor. Därför ska jag inte skriva en rad idag. Jag vet med mig att det bara blir fel då. Med mina 1400 ord på del två så är jag väldigt nöjd. Jag fick lite feedback på ett av mina ”problemkapitel” på del 1 idag och fick bara lovord :). Ja lite berättigat ris också förstås. Många gånger har jag tänkt att jag ska skriva om det där kapitlet fullständigt men det ger en del återkopplingar framöver i manuset. Jag ska njuta av den fina kritiken och läsa lite istället.