Mersmak av skrivkurs

I måndags var jag på kursen i kreativt skrivande som jag nämnde i föregående inlägg. Mycket inspirerande och gav mersmak att vilja gå fler skrivkurser. Fördelen med den här var att den arrangerades i min hemtrakt. Om jag betalar dyra tågbiljetter och hotellkostnader kan jag gå väldigt många skrivkurser om jag vill men varken pengarna eller tiden finns för det.

Inledningsvis presenterade vi oss kort och jag var den enda av tretton deltagare som skrev på ett manus. Någon skrev gärna texter tillsammans med andra men övriga hade ”bara” viljan att komma igång. Med ”bara” menar jag inget nedvärderande utan i den bemärkelse att det bara var i stadiet att vilja men inte kommit vidare då de inte visste hur de ska komma igång.

Vi fick olika teman att skriva om. Första övningen skulle vi fortsätta på en påbörjad mening. ”När jag gick hem från jobbet…” Andra övningen var att skriva i fem minuter som skulle innehålla orden; paraply, cigarettfimp och smultrondoft. I den övningen fick jag fram en riktigt spännande inledning på en historia. Den tredje övningen fick vi varsina motiv på ett vykort. Här fick jag nog fram den mest utvecklingspotentiella texten som skulle kunna bli en novell. Vet bara inte hur den ska sluta.

Avslutningsvis skulle vi skriva om; Vem är en värmlänning? Ganska oinspirerande tema enligt min mening eftersom jag fastnade i fållan att skriva en reflekterande text och inte en fiktiv text om andra karaktärer. Hade jag tänjt på ramarna hade jag säkert kunnat göra det men det var inget som föll mig in då. Oavsett så kom jag ändå igång och fick ihop en hel del.

Det här gav verkligen mersmak och jag är så glad över den skrivgrupp jag har dragit ihop som fyller behovet av samvaro med andra skrivande människor. Om en dryg vecka har vi nästa träff men det roliga är att vi har kontakt även mellan skrivträffarna via mail. Det här är det bästa initiativ jag tagit på länge.

Annons

Kurs i kreativt skrivande

Min lyckliga stjärna har lyst över mig. För drygt en vecka sedan anmälde jag mig via jobbet (ett kommunalt arbete) till en utlottning för en plats på en kurs i kreativt skrivande. Kursen är vid ett tillfälle och genomförs redan nästa vecka. Jag har aldrig gått något skrivkurs så det här ska bli superkul.

Snart närmar sig skrivgruppsträffen också. Mitt skrivliv känns ganska dött ibland när vardagen tar över men de här två sakerna peppar och inspirerar mig enormt mycket. Snart har jag testläst färdig sista manuset i skrivgruppen och då ska jag ta tag i mitt eget manus igen. Jag kom en bit på väg men Antagonisten behöver studeras närmare för att vissa saker ska bli tydligare för mig. Dessutom har jag fått feedback på delar av manus 2. Som vanligt har jag irrat bort mig i olika POV (point of view) som var en del av kritiken jag fick på första manuset för några månader sedan. Något jag tagit till mig och inte gör om när jag skriver nytt numera.

Det är fascinerande att följa sin egen utveckling. Från att ha skrivit alla typiska nybörjarfel till att vara medveten om de berättartekniska detaljerna i nyskrivandet är inspirerande och ger lusten att fortsätta utvecklas. Utmaningar har alltid varit en stark drivkraft hos mig. Nu ser jag fram emot den där skrivkursen på måndag så får vi se vad jag tar med mig i lärdom från den.

Reservplats 80

Det är meddelandet jag fått från Linnéuniversitetet till kursen: Att skriva fantasylitteratur.

Reservplats 80.

Jag har haft reservplatser till universitetskurser förut. Till Systemvetarprogrammet hade jag reservplats 12. Jag fick plats då. Men det var precis på håret. Jag var den siste reserven de tog in och då en vecka in på kursterminens start. Till den här kursen jag sökt nu är jag inte ens huvudbehörig utan hör till gruppen övriga sökande. Ingen i den gruppen har blivit antagen. Så, det ser ut som att jag kan glömma planerna på att plugga på distans i höst.

Konstigt nog är jag inte ledsen. Lite besviken men inte så jag har tappat modet. Jag har redan tittat på möjligheten att läsa litteraturkunskap på distans men jag tror det passar bättre om ett år. Då har vi bygg färdigt på huset och upphandlingsprocessen på jobbet är förhoppningsvis över.

En inblick i fantasyns historia

För ett tag sedan läste jag ut ”Tusen år av Fantasy – Resan till Mordor” skriven av Bo Eriksson. Det är en bok som ingår i kurslitteraturen till den skrivkurs jag anmält mig till i höst. När jag kommit halvvägs började jag bli ganska orolig. Den innehåller enormt detaljerade fakta från berättelser i bibeln, eddan och andra medeltida berättelser som är grunden till mycket av dagens fantasylitteratur. Bland annat Sagan-om-ringen-trilogin av J.J.R Tolkien. Hur skulle jag kunna banka in all denna fakta inför en tentamen undrade jag smått skräckslaget. Det verkade lika meningslöst som att lära in när alla sveriges kungar föddes och dog. Jag har läst andra kurser på universitet där jag inför omtentamen lärde mig en engelsk bok om ekonomi helt utantill i ren desperation. Vad skulle det här bli? När jag läste kursplanen förstod jag syftet med boken och blev lugn igen. Målet är att redogöra för och kritiskt reflektera över fantasylitteraturens traditioner och genrer.

Ja men då så. Boken gav mig en mycket bra historisk bild över traditioner i fantasylitteraturen. De flesta väsen har ett ursprung långt tillbaka i medeltiden. Vissa härstammar långt utanför europas gränser. Det mest fascinerande är att människor verkligen på allvar har trott att det funnits cykloper, enfotingar, drakar och annat oknytt. Detta har sedan följt med i berättelser som förts vidare från mun till mun för att sedan antecknas ned av någon skrivkunnig och sedan i sin tur använts i nya berättelser med nya vinklingar. Alltså, vilken skatt våra förfäder skapade med sin fantasi som vi idag fortfarande kan ta del av och utveckla vidare till något nytt och fräscht!

Jag har själv hämtat inspiration från mytologier och av det skapat min egen värld. När jag läser på i ämnet får jag nya uppslag som pusslar ihop så att regler och syften med världen blir mer och mer komplex. Inte så komplex att det blir svårbegripligt och rörigt. Snarare att sammanhangen mellan olika detaljer blir naturliga och vävs ihop på ett trovärdigt sätt. Jag har fortfarande en del kvar att jobba med när det gäller mitt världsbygge. Precis som med karaktärerna är världen minst lika viktig att få till så läsaren upplever den intressant och spännande.

Oftast är det ganska enkla medel som behövs för att få till så detaljerna i den påhittade världen blir trovärdiga. Men ibland händer det att det enkla blir svårt. Fantasylitteratur kräver att man vågar tänka utanför ramarna. Tänja på verkligheten som man känner den till något annat men ändå att den ska ge någon sorts igenkänning hos läsaren. Jag har haft svårt (trots min vilda fantasi) att få till antagonistens värld och kultur som skiljer sig från protagonistens. Jag vill inte att antagonisten ska vara helt genomond och göra onda saker för sakens skull. Varför är det så viktigt att förgöra världen? Varför offra så många liv utan mening? Jag har några trådar som jag ska väva vidare på i min berättelse. Det kanske inte blir en tätvävd Gore-TEX-kappa. Kanske mer en grovt virkad slöja.

Det här blogginlägget börjar bli lite långt nu men jag vill avsluta med att slöjor är det där enkla jag pratar om. Slöjor som lägger ett skimmer av mystik över berättelsen. Det behöver inte vara en hel encyklopedi med förklaringar om hur världen ser ut och fungerar. Mystiken väcker nyfikenhet, spänning och framförallt läsarens egen fantasi. Encyklopedier är uttröttande och hemska läsdödare. Om man inte använder dem som researchmaterial då förstås för att skapa slöjor :)

Inte på bästa skrivhumör

Så kom Jante på besök. Ouppfostrad och fräck som han är har han trängt sig in i mitt skrivrum och fyller upp det så mycket att jag inte får plats. Vet inte om jag ska vänta ut honom eller armbåga mig fram. Tror jag ger honom chansen att smita ut medan jag läser lite kurslitteratur jag lånade på biblioteket idag. 

Statistik på antal sökande

Om ni har följt min blogg så vet ni att jag har sökt in på en universitetskurs ”Att skriva fantasylitteratur” 30 poäng. Jag loggade in idag och kollade statistiken för antal sökande till den kursen. Totalt hade 569 sökt den men 138 hade valt den som förstahandsval. Den är till och med öppen för sen anmälan så fler kan fortfarande söka den. Har ingen aning om hur många som skickat in arbetsprov men jag fick ett mail för ett tag sedan att senast datum för inlämning av arbetsprov hade förlängts till 18 april. Anledningen var att det hade fått in så få arbetsprov. Inlämningsdatumet måste ju ha förlängts ytterligare eftersom det fortfarande går att anmäla sig till kursen. Oddsen för att få en plats har jag ingen aning om. Kanske har det drällt in en massa arbetsprov som försämrar mina utsikter att förkovra mig i detta ämne. Hur det går får jag veta först 12 juli. En oliiiiidlig väntan.

Rättelse: Inlämning av arbetsprov är förlängd till 22 april, inte 18 april.

Anmält mig till en skrivarutbildning

Det här var inget jag planerade men tack vare Eva-Lisa som tipsade mig och också pushade mig över den där tveksamhetsbarriären av en massa ursäkter så anmälde jag mig till en 30-poängs universitetskurs på distans; Att skriva fantasylitteratur. En drömkurs för en fantasynörd som jag.

Jag tror att det här är precis rätt steg att ta för mig nu. Jag har skrivit sedan 2011 med ambitionen att bli utgiven. Två gånger har jag skickat mitt manus (första delen i en trilogi) till olika förlag och även en agent. Samtliga har gett mig standardrefuser förutom agenten som inte kunde se vilken målgrupp det vände sig till. Jag tror inte att jag skriver dåligt men jag vill hela tiden utvecklas och vet att jag behöver lära mig mycket mer. Via den här utbildningen får jag perfekt stöd för mitt jobb med första eller andra manuset, vi får se vilket jag väljer, och helt gratis. En lektör kostar en slant och hjälpen är begränsad. När de gjort sitt utlåtande så är det stopp där.

Men än är det inte säkert att jag får en plats. Det är arbetsprovet som avgör. Jag har valt ut ett kapitel ur andra manuset som är lite av en novell i sig. Astrid Lindgren tipsade även hon om att varje kapitel ska vara som en egen liten berättelse. Inte för att jag följt det i alla kapitel men jag tror att det här kapitlet ger en bra fantasykänsla. 12 juli får jag besked hur det gått med antagningen.

Detta var väl ett bra inlägg att fira med på min bloggs 4-årsdag?! Ja, kan ni tänka! Jag har bloggat här oupphörligt i 4 år. Det var nära att jag ville göra en paus nu men ändrade mig i sista stund. Jag är igång med redigerandet igen och gud vad jag älskar det. Eftersom ingen här hemma skulle uppskatta mina reflektioner kring skrivandet så är det ni mina kära bloggläsare som får bli mitt bollplank.

Inspirerande bokutgivningsvägar och gammal skåpmat

Nu har jag landat och smält alla intryck från Författarkliniken 2015. Ska jag vara ärligt, vilket jag givetvis ska vara, så tyckte jag att workshopsen inte gav någon större behållning. Jag gick på föredraget om Research av Ingrid Elfberg och ytterligare ett föredrag om Att skriva fantasy. Inget var nytt. Allt hade jag redan läst eller hört om tidigare. Detta beror mer på mig och mitt sug efter kunskap än om föredragshållarnas förmåga och kunskaper. Jag läser gärna i alla möjliga forum om hur man skriver ett supermanus och till slut finns det nog inte så mycket mer nytt att tillföra.

Däremot var författarnas framträdanden enormt inspirerande. Deras väg till utgivning var minst sagt olika. Pe Kå Englund ville inte ens bli utgiven först för han ville inte bli som sin morfar som skrev på en bok och var sådär märkligt udda och konstig. Vad alla författarna pratade om kan ni gå in på Lennart Guldbrandssons hemsida och läsa om. Han var en av författarcoacherna som var med i panelen med lektörer som svarade på många bra frågor från publiken. Han har för övrigt skrivit en imponerande sammanfattning av Författarklinikens båda dagar i två olika inlägg. Väl värda att läsa. Även bloggen i övrigt som jag följt en tid tillbaka.

Så vad tar jag med mig efter de här dagarna?

• Att jag har gjort ett gediget researcharbete som jag ska vara stolt över
• Att ingen väg är den andra lik till utgivning och att det händer när man minst anar det.
• Att det är värt att lägga tid på bloggande och skapa kontakter den vägen.
• Att jag ska våga prata mer om vad jag skriver.

Den sista punkten har jag haft svårt för. Det har nog kanske de flesta. Här på bloggen har jag valt att inte nämna så mycket om handlingen mer än i kryptiska ordalag av rädsla för att något förlag ska läsa och tycka att jag avslöjat för mycket och refusera av den anledningen. Enligt förlags- och agentpanelen såg de inga hinder alls med det. Vi får se hur mycket jag vågar avslöja för er framöver kring Legenden om Amaunet. Bara titeln satt långt inne att berätta för er. Kanske jag lägger ut korta citat den dagen modet infinner sig.

På väg hem från en inspirerande helg

När jag skriver det här inlägget sitter jag på tåget på väg hem från Stockholm. Jag är omtumlad, matt, lycklig och fylld av så mycket inspiration från författarkliniken att jag inte vet var jag ska börja. Det löste sig dock med hotellet. Vi fick trots allt bo på det hotell som jag bokade från början. Bara några minuters promenad från lokalerna där Författarkliniken höll till.

Föredragen av författarna var alla inspirerande men det var nog Sara Löwestam och Björn Ranelid som fick mig att beröras mest. Sara med sin härliga spontanitet och skojigt galna lovord för grammatiken. Ranelid som rappade metaforer i en aldrig sinande ström av ord. Det smått pinsamma var att han ofta vände sig direkt till mig från scenkanten och spände blicken i mig medan han talade. Verkligen böjde sig fram och bara talade till mig personligen. Som tur var förväntades jag inte svara för det var inte lätt att hänga med i hans snabba ordström. Helst hade jag velat ha hans framträdande inspelat för att kunna gå tillbaka till. Lyssna och sedan pausa för att få tid atta analysera och begrunda hans vackra och metaforiska meningar. Medvetet har jag valt att inte ha någon uppfattning om honom tidigare då media gärna spelar på hans personlighet men nu har jag kommit fram till att kungen av metaforer är en man jag verkligen gillar. 

Det var en besvikelse att Ranelids böcker var slut när jag väl vågade mig fram till hans signeringsbord i pausen. Som tur är finns det andra snabba sätt att få tag på böcker så en av hans böcker finns redan i e-format i min app iBook.

Panelen med lektörer och författarcoacher var mycket givande liksom panelen med förläggare och en litteraturagent. Lite aha-upplevelser dök upp då och då. 

Sedan var det ju alla möten med alla likasinnade skrivande människor som jag träffade i pauserna som gav mycket inspiration också. Bloggvänner och nya bekantskaper som berättade sina historier om vad de skriver på. Minst sagt en helt underbar helg jag kommer att leva länge på. Jag skulle säkert kunna skriva mycket mer men jag är så uppfylld av allt att jag hellre vill smälta det i lugn och ro innan jag kan plocka ut godbitarna och berätta om dem här. Det får bli i ett senare inlägg.

Författarkliniken i dagarna två

Efter två dagar på Författarkliniken är jag taggad och inspirerad mer än någonsin att kämpa på mot utgivning. Författarna Simona Ahrnstedt, Åsa Larsson och Emelie Schepp bjöd på medryckande och färgstarka framträdanden. Men det som tilltalade mig mest och som jag sett fram emot att få lyssna på var litteraturagenterna Jessica Bager från Salomonsson Agency och Maria Enberg från Grand Agency. Jag har en längre tid sneglat åt det här alternativet istället för att skicka manuset till förlagen och nu har jag bestämt mig för att gå den vägen. Min dröm är ju att också nå läsare i andra länder och vad jag har förstått är det inte alla förlag som har den resursen eller kontakterna som agenturerna.

Förläggaren Hans-Olov Öberg berättade också en hel del matnyttigt om vilka fällor man ska akta sig för. Bland annat att inte acceptera vilket förlag som helst som erbjuder ett kontrakt. Det måste funka i samarbetet och klickar man inte är det bättre att söka sig vidare.

På plats fanns också lektörer, andra förläggare och författare som berättade om sina erfarenheter och gav tips och trix för oss som satt som trollbundna i publiken.

Men det som var pricken över i:et var att få träffa alla härliga skrivande människor som ville och orkade lyssna med hela hjärtat på det som är mitt största intresse. Bland annat träffade jag Emma Askling som jag terroriserade med att försöka pitcha mitt manus för till långt in på natten. Beundrar henne för att hon orkade hör på mitt svammel. Jag måste verkligen bli bättre på att kunna berätta på ett spännande sätt vad mitt manus handlar om och inte bara flina fånigt som en dumstrut eller stamma fram något intetsägande när någon frågar. Det börjar bli dags att krypa ut ur mitt skyddande skal snart och berätta vilken superbra story jag har. Och snart, snart ringer jag det där samtalet till en litteraturagent. Ska bara fixa färdigt de sista finliret först.

Här är några av mina bloggkompisar. Från vänster Sofia Fritzon, jag, Bokglam-Helene, Emma Askling och Boklam-Johanna. (Bild lånad från Bokglam)