Flummar mig fram

Så är illa har jag nog aldrig skött mitt bloggande som jag gjort nu. Ursäkten är brist på tid. Eller snarare, jag prioriterar annat. När jag väl får en lucka med egen tid ägnar jag den åt att läsa eller skriva. Mitt mål har varit att skriva minst en halvtimme om dagen. Det har inte lyckats så bra men jag ser inget misslyckande i det heller. När jag väl suttit ner har jag inte bara bankat ner bokstäver utan också tänkt. Planerat vad som ska hända i de kommande scenerna. Inte likt mig alls men jag har varit tvungen för att ha en riktning att sträva mot. Det här tänkandeT har lönat sig och gett mig ett bra märke på kartan så jag vet vart jag är på väg med sista manuset i trilogin.

Jag älskar ju att skriva mig fram till lösningarna istället för att planera varje kapitel minutiöst. När jag börjar på ett nytt kapitel skriver jag oftast en rubrik som sammanfattar vad det ska handla om. En arbetsrubrik så att jag själv kan hitta tillbaka om jag behöver ta reda på någon detalj jag glömt. Efter ett tag fick jag börja döpa dem till AAAA, BBBB osv för de började handla om helt andra saker än vad jag tänkt mig när jag inledde dem. Som tur är håller jag mig till ämnet och spretar inte iväg åt något helt obegripligt håll utan det är bara så att berättelsen vecklar ut sig i skrivande stund. Ett sätt som antagligen skulle göra en planerare tokig men en sån som mig lycklig över att få bli överraskad av min egen berättelse.

För snart två veckor sedan hade min skrivgrupp en träff igen. Lika inspirerande och kul som vid första tillfället. Vi hade testläst varandras texter och den fråga jag fick var; ”Var får du allt ifrån?” Jag blev förvånad över deras reaktion. Kanske gör mitt sätt att utveckla berättelsen allt eftersom mer fantasirik? Faktiskt så tror jag inte det. Det är nog bara så som jag är och alltid har varit. På den kreativa skrivkursen återupptäckte jag hur lätt jag har för att spotta ur mig berättelser bara genom att börja skriva. Att tänka ut dem innan är som att famla i ett stort kolsvart rum. Inget vill komma fram förrän jag börjar på en mening eller ett tema jag får till mig. Det är som om ord för ord lyser upp min väg bit för bit. Det kan vara ganska skrämmande när jag börjar på ett helt nytt skrivprojekt. Det fladdrar i magen och tvivlet gnager. Första och andra manuset är det som övertygar mig om att om jag har gjort det förut kan jag göra det igen.

Annonser

Mersmak av skrivkurs

I måndags var jag på kursen i kreativt skrivande som jag nämnde i föregående inlägg. Mycket inspirerande och gav mersmak att vilja gå fler skrivkurser. Fördelen med den här var att den arrangerades i min hemtrakt. Om jag betalar dyra tågbiljetter och hotellkostnader kan jag gå väldigt många skrivkurser om jag vill men varken pengarna eller tiden finns för det.

Inledningsvis presenterade vi oss kort och jag var den enda av tretton deltagare som skrev på ett manus. Någon skrev gärna texter tillsammans med andra men övriga hade ”bara” viljan att komma igång. Med ”bara” menar jag inget nedvärderande utan i den bemärkelse att det bara var i stadiet att vilja men inte kommit vidare då de inte visste hur de ska komma igång.

Vi fick olika teman att skriva om. Första övningen skulle vi fortsätta på en påbörjad mening. ”När jag gick hem från jobbet…” Andra övningen var att skriva i fem minuter som skulle innehålla orden; paraply, cigarettfimp och smultrondoft. I den övningen fick jag fram en riktigt spännande inledning på en historia. Den tredje övningen fick vi varsina motiv på ett vykort. Här fick jag nog fram den mest utvecklingspotentiella texten som skulle kunna bli en novell. Vet bara inte hur den ska sluta.

Avslutningsvis skulle vi skriva om; Vem är en värmlänning? Ganska oinspirerande tema enligt min mening eftersom jag fastnade i fållan att skriva en reflekterande text och inte en fiktiv text om andra karaktärer. Hade jag tänjt på ramarna hade jag säkert kunnat göra det men det var inget som föll mig in då. Oavsett så kom jag ändå igång och fick ihop en hel del.

Det här gav verkligen mersmak och jag är så glad över den skrivgrupp jag har dragit ihop som fyller behovet av samvaro med andra skrivande människor. Om en dryg vecka har vi nästa träff men det roliga är att vi har kontakt även mellan skrivträffarna via mail. Det här är det bästa initiativ jag tagit på länge.

Första skrivgruppsträffen

Idag träffades min skrivgrupp för första gången. Det var först lite trixigt att få till en tid som passade alla men till slut fick vi till det. På nästan två timmar hann vi berätta om oss själva, vad vi skriver och lite om våra skrivprocesser. En av medlemmarna kände jag lite lätt sedan innan eftersom vi ses emellanåt på arbetet och den andra medlemmen var en cybervän genom Facebook. Eftersom det var första träffen vi sågs berättade vi om oss själva, vad vi skriver på och hur skrivprocessen ser ut.

Vi har olika erfarenheter som kommer bli en tillgång för oss alla på olika sätt. För min del var det inspirerande att få prata om skrivande i allmänhet med likasinnade. Höra hur andra gör och få nya infallsvinklar. Kvällen innan hade jag plockat ut en text från första delen i trilogin och redigerat den till max innan den fick följa med på träffen. Själv upplevde jag texten som styltig men fick feedbacken att texten flöt på bra och att de fångades direkt av den och av stämningen. Framöver gäller det att våga lämna ifrån sig mindre färdig text.

Det planer vi har för framtiden är att träffas varannan månad, dela texter för feedback men också att eventuellt åka någonstans till en avskild och lugn miljö för att skriva en hel helg. Här i Värmland har vi flera herrgårdar som erbjuder logi och lugna miljöer. Att åka till typ London var alldeles för distraherande som en av deltagarna så klok påpekade. Har man aldrig varit där vill man ju gärna uppleva staden också. Det här kommer att bli hur bra som helst. Är du med i någon skrivgrupp och vad är din erfarenhet av den?

Startar en skrivgrupp

Mycket av skriv- och författarrelaterade evenemang sker främst i Stockholm eller i någon av de andra större städerna i landet. Jag som bor en bit från dessa städer måste boka dyra tågbiljetter och dessutom hoppas på att tåget överhuvudtaget går i tid eller kommer fram. Det är nämligen inte alltid de gör det heller. Jag offrar gärna denna tid och pengar det kostar emellanåt men oftast får jag inte ihop pusslet med övriga livet. Inte om jag vill fylla på skrivinspirationen med mer jämna mellanrum än typ en gång om halv- eller helåret.

Men det går att ändra på. Efter att jag läste bloggen Boktycke och hennes inlägg om vad de gör i deras skrivgrupp så blev jag inspirerad att vara med i en sådan aktiv skrivgrupp. Här i min egen trakt. Om det finns några sådana skrivgrupper i mina trakter vet jag inte men kom på idén att jag kunde starta en egen grupp. Jag har en kollega jag träffar i fikarummet någon gång emellanåt som jag visste skrev på en roman samt en annan tjej jag blev vän med via facebook utifrån att hon deltog i en kurs för Ann Ljungberg. Båda har visat intresse för en skrivgrupp och nu ska vi försöka hitta en tid där vi kan träffas en första gång för att lära känna varandra och berätta om vårt skrivande.

Det känns både läskigt och spännande på samma gång. Jag har svårt att berätta om handlingen i min trilogi inför andra men med skrivande människor brukar det gå lite lättare. I det här sammanhanget kommer det att bli en bra träning samt att vi kan lära av varandra.