Ett steg i taget

Det blir inte många inlägg här vilket beror på att livet händer. Jag prioriterar att finnas till för mina barn i första hand, i andra hand kommer skrivandet. Nu testläser jag två manus dessutom. Mycket spännande och lärorikt. Trots allt detta har jag hunnit peta lite i mitt eget manus. Det går otroligt sakta framåt men så länge det går framåt så är jag helnöjd. Alla krav på prestation har jag lagt av mig för det skulle ta knäcken av mig.

Ibland funderar jag på om jag ska lägga skrivandet på hyllan eftersom det känns som om jag inte kommer bli klar förrän jag går i pension om sisådär 20 år. Sedan påminner jag mig om att det är skrivandet i sig som är roligt, inte målet att vara klar. Det kommer också vara fantastiskt kul när trilogin är klar men jag inser att skrivandet är en oas där jag hämtar energi för att orka vara den stabila mamman för mina barn. De har en tuff period i livet och det viktigaste är att alltid finnas där när de behöver mig.

Just nu har jag kommit till kapitel nio i utkastet på sista delen i trilogin. Lite drygt 16.000 ord. Det är en bedrift om något efter en hektisk höst. Så nej, sluta skriva gör jag inte, men bloggandet får bli lite mer sporadiskt än vad det en gång var.

Annonser

Anmält mig till en skrivarutbildning

Det här var inget jag planerade men tack vare Eva-Lisa som tipsade mig och också pushade mig över den där tveksamhetsbarriären av en massa ursäkter så anmälde jag mig till en 30-poängs universitetskurs på distans; Att skriva fantasylitteratur. En drömkurs för en fantasynörd som jag.

Jag tror att det här är precis rätt steg att ta för mig nu. Jag har skrivit sedan 2011 med ambitionen att bli utgiven. Två gånger har jag skickat mitt manus (första delen i en trilogi) till olika förlag och även en agent. Samtliga har gett mig standardrefuser förutom agenten som inte kunde se vilken målgrupp det vände sig till. Jag tror inte att jag skriver dåligt men jag vill hela tiden utvecklas och vet att jag behöver lära mig mycket mer. Via den här utbildningen får jag perfekt stöd för mitt jobb med första eller andra manuset, vi får se vilket jag väljer, och helt gratis. En lektör kostar en slant och hjälpen är begränsad. När de gjort sitt utlåtande så är det stopp där.

Men än är det inte säkert att jag får en plats. Det är arbetsprovet som avgör. Jag har valt ut ett kapitel ur andra manuset som är lite av en novell i sig. Astrid Lindgren tipsade även hon om att varje kapitel ska vara som en egen liten berättelse. Inte för att jag följt det i alla kapitel men jag tror att det här kapitlet ger en bra fantasykänsla. 12 juli får jag besked hur det gått med antagningen.

Detta var väl ett bra inlägg att fira med på min bloggs 4-årsdag?! Ja, kan ni tänka! Jag har bloggat här oupphörligt i 4 år. Det var nära att jag ville göra en paus nu men ändrade mig i sista stund. Jag är igång med redigerandet igen och gud vad jag älskar det. Eftersom ingen här hemma skulle uppskatta mina reflektioner kring skrivandet så är det ni mina kära bloggläsare som får bli mitt bollplank.

Sätter fötterna tillrätta i startblocken

Nu är alla recensioner (utom en) skrivna som jag åtagit mig. Endast en novell återstår att läsa och tycka till om. Jag känner mig lättad över att jag är klar med de här recensionsuppdragen och pirrig inför att ta tag i manuset på allvar. Det har varit roligt och lärorikt att få recensionsböcker och skriva vad jag tycker om dem men med nästan heltidsjobb, barn att passa upp på och ett hem att ta hand om är tiden knapp. Ska jag nå mitt mål med att bli klar med den här omskrivningen av mitt manus (del 1) så funkar det inte att ha tusen bollar i luften. Strax före jul insåg jag inte det här och var till och med på vippen att börja satsa på bågskytte också. Det finns en gräns för hur mycket jag mäktar med och för några veckor sedan frågade jag mig själv hur rimligt det egentligen är att göra alla de saker jag vill. Det som fanns kvar på listan vad jag verkligen, verkligen ville var att skriva. Så nu är det det jag kommer satsa på under våren och kanske också sommaren.

Efter den här omarbetningen som jag planerar är det sista gången jag skickar ut det till förlagen. Om jag får en positiv refusering skriver jag antagligen om det igen men annars är det dags att förpassa det till skrivbordslådan och satsa på något nytt. Någonstans finns det en gräns. Jag har några nya förlag i åtanke som jag ska skicka till, även några små men jag tillåter mig också att vara lite kräsen. Det finns förlag som jag inte tycker ger ut helt igenom kvalitativa böcker och då får mitt manus hellre förbli outgivet.

I ett tidigare inlägg förvarnade jag om att jag kommer att sluta blogga fram till september men där har jag ändrat mig. Jag har insett att bloggen är en bra ventil under tiden som jag skriver. Det poppar upp saker som jag behöver dryfta och få andras åsikter om och det tar jag hellre här på bloggen än facebook. Det blir kanske inte inlägg varje vecka men högst troligt varannan vecka som minst.

Nu ska jag kicka igång skrivandet med att läsa om manuset från början för att komma in i rätt stämning. Det är trots allt två månader sedan jag skrev på det. Shit vad det här ska bli kul!!! Hoppas nu också att detta blir det killermanus som jag vill få det till så fler kan få ta del av det. Om nu något förlag vågar satsa på det förstås… Det är ju trots allt ungdomsfantasy.

Dags att ta paus

Jag har länge velat fram och tillbaka hur jag ska göra med bloggandet. Ska jag sluta? Nej, var det omedelbara svaret från mig själv. Det var recensionerna som gjorde att jag ville hänga kvar ett tag till. En sorts medelväg. Jag har dragit ner på att läsa bloggar till bara några enstaka dagar i veckan från att ha läst dem varje dag. Men så kom det plötsligt väldigt många böcker från alla håll och kanter som jag lovat recensera och nästan all ledig tid går numera åt till detta. Mitt eget manus lever bara sitt liv i mitt huvud i tankeluckor när hjärnan inte bearbetar färdig text i en bok eller en recension jag skriver på. På mitt jobb har jag fullt upp med annat. För en vecka sedan insåg jag att gränsen var nådd. Ska bloggandet få ta över min dröm att skriva fantastik? Tyvärr tycks det inte finns en medelväg för mig så svaret blir nej.

Jag skulle kunna fortsätta blogga om mitt skrivande och andra personliga saker i mitt liv men de senaste månaderna har jag känt att jag inte har något att säga. Det känns som ett kvävande prestationskrav att skriva något varje vecka. Kanske för att jag inte skriver något längre och manuset har i princip stått still sedan december. Det här är ju trots allt en skrivarblogg.

När beslutet väl var taget kändes det i magen hur rätt det var. Om jag överhuvudtaget ska bli klar med manuset en gång för alla så måste jag satsa på det helhjärtat. Strax efter att jag tagit beslutet fick jag en förfrågan från en författare att recensera hens böcker. Det var nära att jag bröt löftet till mig själv och tackade ja. De verkade så otroligt spännande och intressanta. Till slut besinnade jag mig och förklarade varför jag var tvungen att tacka nej och nu är jag mer säker än någonsin. Jag kommer inte att sluta blogga nu på stört utan jag kommer att fullfölja mina recensionuppdrag. Eventuellt är jag klar med dem någon gång i april. Då blir det tyst här fram till september. Då bör det ha hänt så pass mycket att jag har något att säga om mitt skrivande igen. Förhoppningsvis är manuset även utskickat till förlagen för sista gången. Även små förlag kommer att finnas med på sändningslistan den här gången och vill ingen ge ut det så får vi se om orken finns att ge ut det på egen hand.

Beslutet är inte att sluta blogga helt utan bara göra en liten paus. Givetvis kommer jag att titta in på de bloggar jag följer och kommentera. Inte varje dag men absolut någon gång i veckan. Men ett litet tag finns jag kvar här på bloggen så något hejdå blir det inte riktigt än.

Sparlåga på det mesta

Det är extremt sparsamt med inlägg på den här bloggen nu och även med mina besök på andra bloggar. Inget allvarligt har hänt men helt lugnt är det inte. Jobbet kräver mycket just nu vilket var väntat (inplanerat) och hemma behövs jag för min familj. Flera bloggvänner har tagit upp liknande ämne på sina bloggar och jag hakar på, det är för stressande och tidsödande att hinna komma på och skriva intressanta inlägg och läsa alla bloggar varje dag. Det här har stressat mig en lång tid och efter två veckors mediavila i Thailand så har jag kommit fram till att jag mår mycket bättre utan den ständiga hetsen att hinna med och vara uppdaterad på allt.

Tyvärr har skrivandet också hamnat lite på sparlåga men det beror mest på aktiviteter som kommit emellan. Jag försöker ändå att peta i någon mening så fort jag kommer åt. Entusiasmen att få till den här första delen i trilogin är stor och jag vill att den ska bli så presentabel som möjligt. Mer än presentabel. Riktigt fantastiskt jävla bra helt enkelt! Efter varje utskick till förlagen (har bara gjort två omgångar) så tror jag att nu – nu är det bra, men ändå så upptäcker jag massor med nya saker efteråt som behöver fixas till och ändras. Gör jag de jag har i åtanke nu kommer det att göra stor skillnad. Det gör det väl alltid men ändå … ni fattar vad jag menar.

Hur det går med redigeringen kommer jag med andra ord inte uppdatera lika ofta som tidigare. Lägger hellre den tiden på att faktiskt redigera istället för att berätta om det. En stor tyngd har släppt från axlarna efter detta beslut (ja det är en klyschig mening men på bloggar får man klyscha till det). Jag känner att kreativiteten inte tar lika mycket stryk och det tjänar mitt manus också på.

Vi ses! Men inte lika ofta.

Räddad av Pages

Snart bär det iväg till varmare breddgrader så det här blir sista inlägget innan avfärden som sker på fredag (23/10). Tankarna har malt kring att jag ska få tid att tänka på mina manus och förberett med att läsa på kring karaktärsbyggnad, struktur och allt vad man kan tänkas komma på som gör en bok bra. Nåja, ett steg närmare i alla fall. Mycket hänger på författarens språk osv, jag vet…

Skulle jag nu få panik där borta i värmen för att jag inte har manuset med mig och kan börja skriva på det där slutet som jag ska plotta fram så har jag löst det med att spara ner manuset i Pages. Ett program som jag har på både min Mac och på iPaden. Allt jag skriver länkas mellan enheterna så när jag tar med mig iPaden på resan har jag både manus och dokumentet med olika checklistor som jag sammanställt från böcker och artiklar i min Mac.

Beroende på uppkoppling så ska jag försöka göra något inlägg på plats i Thailand och kanske visa lite bilder från Phukets omgivningar. Jag lovar inget och svar på kommentarer kan bli begränsat. Ha det gott alla i ett höstigt Sverige!

Thailand