Recension – Ordbrodösen

ordbrodosen

Det är så roligt att se när ett stort förlag som Rabén och Sjögren väljer att ge ut en bok för unga vuxna i genren fantasy. Det hör inte till vanligheterna. Efter att ha läst Ordbrodösen av Anna Arvidsson så kan jag förstå varför de inte kunde motstå just den. Den har ett djup av allvar, vackert språk och en handling som fångar ung som gammal.

Beskrivning
I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.
Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål.
Någon som kan få vem som helst att lyda. (Bokus)

Vad jag tycker
Om jag börjar med själva boken så gillar jag att den är i formatet flexband. Det gör den mjuk och följsam att hålla i. Omslaget är egentligen ganska intetsägande enligt min smak men ändå tycker jag om det. Kompositionen av den unga kvinnan som blundar, bläckplumparna och rökslingan, eller om det är ett utsmetat bläckstreck, inger en viss känsla av mystik. Precis det som genomsyrar hela boken när jag läser den.

Anna har varit smart med att kalla prologen för Före. Det är ofta jag hör läsare som har svårt för prologer och hoppar ofta över dem. Den här inledningen är emellertid ingen tung backstory alls utan en mycket kort återblick i Albas liv som litet barn där en tidig oroskänsla kommer in och jag vill veta mer om hur det går för den lilla flickan. I första kapitlet ska Alba fylla 18 år. Dagen då hon förväntas uppfyllas av kraften och bli den ordbrodös som hennes mamma, mormor och mormors mor blivit på sin 18-årsdag före henne. När kraften inte ger henne gåvan att styra andra med skrivna ord väcks många frågetecken bland de invigda som känner till hemligheten om kraften. Men som läsare förstår man också att de där frågetecknen hos alla inte är av godo.

Lögner och svek kantar Albas resa och vid sin sida har hon underbara Lo och hennes mamma Klara som gör allt för att hjälpa henne komma närmare svaren varför hon saknar kraften, oavsett vad det kostar. De plötsliga vändningarna när man tror att man fått svaren är suveränt bra. Flera gånger får vi bekanta oss med Albas mamma Siri om hur tiden var fram till hennes död. Om de uppoffringar och bekantskaper hon gjorde som samtidigt formade Alba till den hon är. Flera ledtrådar slängs ut i en jämn ström och ökar på spänningen.

Som karaktär är Alba lätt att tycka om. En stillsam och ödmjuk tonåring som trots motgångarna finner sig i sitt öde och bara vill gott. Den glöd hon har inom sig är både vacker och beundransvärd. En beskrivning som även kan appliceras på själva boken och andemeningen i den. Att våga gå sin egen väg när allt det man levt för raseras, se möjligheterna och trotsa ett hot som skulle skrämma vilken tonåring som helst till total underkastelse. Det finns en kombination av skörhet och styrka som tillsammans med ett flyt i språket lyfter den här boken till en fantastisk debut.

När jag började läsa Ordbrodösen hade den redan fått skyhöga omdömen i recensioner och det gjorde inte att förväntningarna blev mindre. Trots detta så måste jag hålla med övriga recensenter och våga påstå så här tidigt på året att det här är en av årets bästa debutantböcker.

Recension – Alfa och Omega

alfa_och_omega_cover

Oskar Källner har via sitt eget förlag Fafner förlag gett ut ännu en antologi där han samlat sina senaste noveller. När jag fick frågan om jag ville recensera den så tvekade jag inte en sekund trots att jag har bestämt mig för att sluta recensera böcker på ett tag för att hinna med mitt eget skrivande. Den här ville jag bara läsa för Källner har aldrig gjort mig besviken med någon av sina texter. Definitivt inte den här gången heller.

Som vanligt imponerar Källner med noveller som bär dig bortom alla kända världar till ett universum fyllt av de mest fantastiska varelser, väsen och teknologier. Vid ett recensionstillfälle kallade jag Källner för en poetisk Isaak Asimov. Detta är också med som en blurb på baksidan av omslaget. Upprinnelsen till den kommentaren var i samband med en recension om en novell som också finns med i den här samlingen och heter Tills tiden skiljer oss åt. Jag är fortfarande lika förälskad i den berättelsen som spänner över miljarder och åter miljarder av år. Sofia mister sin älskade man i cancer och beslutar sig för att hitta ett botemedel och återkomma med det från framtiden dit hon kommer ta sig genom att sova i en kryobädd. Då och då vaknar hon upp med hjälp av sin robot som hon namnger med samma namn som sin bortgångne make. Genom sin besatthet tar hon sig längre och längre in i framtiden i ett hissnande äventyr av mänsklig och universell utveckling.

Flera andra noveller har samma hissnande visioner och teknologier som vidgar min bild av framtiden och universum till något gränslöst vackert och ja, jag säger det igen – poetiskt. Det är inte skrivet med poetiska ord men de världar Källner tar mig med till kittlar och berör mitt medvetande på ett högre plan än någon annan science-fictionförfattare har lyckats med.

Första novellen i antologin Vid världens ände, blev en ny favorit.  Här gör vi bekantskap med en framtida konstnär som planerar livesända sin egen död samtidigt som han skapar sitt sista mästerverk innan världen går under.

En annan favorit jag läst förut är Stockholms drottning från antologin Stadens väsen. Ett Stockholm befolkat av drakar och andra mindre trevliga varelser att se upp för. Bland annat Bacchio, en minotaur som är motorcykelgängets ledare och gör livet surt för de flesta. Den unge draken Pug misslyckas tillsammans med sin mänskliga vän Beth att utföra ett uppdrag. Som straff måste de ge sig utanför murarna där ondskan regerar för att stjäla ett paket åt den ledande drakdrottningen. Ett uppdrag som innebär en säker död.

Gamma är en novell där jag märkligt nog inte begriper något av de teknologiska termerna men ändå känner mig lyrisk över den galet häftiga cybervärlden. Novellen inleds ”Gamma  sträckte ut sig genom kvantskummet. Virtuella fotoner och elektroner kittlade hennes subtidskropp.” Alltså, även om jag skriver själv kan jag inte låta bli att ställa mig frågan; Var får han allt ifrån? Novellen som avslutar antologin liknar ingenting annat jag läst. Så galet obegripligt samtidigt så vackert berättad om en framtid bortom all begriplighet. Förlåt om jag upprepar mig men, det här är poesi för själen.

Antologin innehåller sju noveller där samtliga varit publicerade i andra antologier av blandade författare. Det fantastiskt vackra omslaget är gjort av Andreas Raninger. Om du vill köpa boken finns den på BokusAdlibris, CDON.

Tack Oskar Källner för recensionsexemplaret!

(Bild lånad från Fafner förlags hemsida)

Nu har Trump ställt till det för min karaktär

Det här hade jag inte räknat med eller ens kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. USAs president har lyckats förhindra att min huvudkaraktär flyttar till New York! Hennes födelseattest säger att hon är född i Mexiko City. Jag är så arg så jag står och stampar. Här har jag de senaste månaderna förälskat mig i New York efter en massa researcharbete och vandrat runt på gator i Google Erth-programmet för att skriva realistiska scener – så får hon inte flytta dit. AAAAAAAAAAAAARRRRGGGGH!

Visserligen skriver jag fantasy så jag kan hitta på vad jag vill men eftersom det är urban fantasy så utspelar sig handlingen i vår verkliga värld så jag måste ta hänsyn till verkliga regler också. Men jag har ett kort i ärmen som jag tänker använda. Hon får helt enkelt ta sig in illegalt. Bara det att jag måste skriva om inledningen. Det ska jag göra ändå eftersom det bara är första utkastet jag skriver på. Nu smider jag elaka planer att den där presidenten ska få en plats i manuset och jag tänker inte vara snäll mot honom. Faktiskt så hade jag planer på att blanda in presidenten ändå men efter de här utspelen han har för sig att stänga ute vissa medborgare så lär det bli hett runt öronen på honom i mitt manus.

Bortsett från konsekvenserna för mitt manus så skrämmer det mig vad det är som händer där borta på andra sidan havet. Precis som Pigge Werkelin tipsar om i en artikel i Aftonbladet så ska jag bojkotta alla produkter från USA från och med nu. Pengar verkar som sagt vara det enda han begriper sig på och när omvärlden inte längre vill ha med dem att göra så blir det snart märkbart i hans kassa.

Bokevent på lokal nivå

Eftersom jag fick förhinder att gå på den stora bokmässan i Göteborg såg jag till att komma iväg på den lokala mässan i Karlstad, Värmlands bokfestival. Där träffade jag på ett känt ansikte; Anna Wahlgren som skrivit Skuggan av henne. Passade på att köpa en bok till av henne för att ge i julklapp till någon i släkten. Bredvid henne satt Jenny Törebo som liksom Anna gett ut sin bok på egen hand via Visto förlag. En fantasybok med titeln Älvkorset. Jag hade inte väntat mig så särskilt mycket inom genren fantasy på mässan men hittade faktiskt två till.

Strax efter att jag träffat på Anna och Jenny stannade jag upp vid Martin Dunelinds bord. Där köpte jag The Dark North som är ett verk av flera mycket duktiga illustratörer. Peter Bergting, Henrik Pettersson, Joakim Ericsson, Magnus Olsson och Lucas Thelin. Efter att jag öppnade pärmen kunde jag inte slita mig från boken. Ett unikt verk som är rikt illustrerat med tillhörande korta texter av Martin Dunelind (på engelska). De korta berättelserna (och illustrationerna) är en blandning av fantasy, skräck och sience fiction. På köpet fick jag några små posters av illustratörerna. Dottern har redan beslagtagit dem för att sätta upp dem på väggen intill sina egna illustrationer.

Sist på mässan innan jag åkte hem hittade jag en bok som jag tror passar minsta dottern. Utan att veta av Sofia Jarlo. En fantasybok (givetvis) som enligt författaren kom till när hon jobbade som lärare. Sofia har även hon gett ut på eget förlag (Five directions) efter att de stora förlagen refuserade hennes fantasyberättelse. Det är väl så det är. Fantasygenren får kämpa sig fram bland mindre förlag och når ut till oss fantasyslukande läsare tack vare att det finns författare som vägrar ge upp och i slutändan startar sina egna förlag.

Under mässan blev jag erbjuden att få boktips i en cosy corner. Det slutade med att det var jag som gav tipsen, hehe. Men vi hade en mycket trevlig pratstund och jag värvade boktipskillen att gilla facebooksidan E-boksevangelisterna (länk dit hittar ni i högra listen). En facebooksida där jag, Katarina Persson och Eva-Lisa Dezmin recenserar e-böcker i olika genrer. Sammanfattningsvis var det en liten mässa som var snabbt överstökad men gav ändå en go känsla efteråt av att ha besökt den.

Våndor med första utkastet

Efter 9000 ord kom den där välbekanta känslan att jag borde slänga skiten. Detaljerna stämmer inte och huvudkaraktären tycks oövervinnerlig. Därför har jag dragit mig för att skriva. Ska jag skriva om hela trilogin från början? Gud i himmel NEJ! Ge upp? Nej, de kan jag ju inte. Inte när jag kommit så här långt.

Lösningsfokuserad som jag är börjar jag fundera på vad jag kan göra åt saken. Vad vet jag inte än men jag tänker bannemej inte skriva om manus ett eller två. Det positiva är att jag skriver fantasy. Jag är fri att hitta på vad som helst för att få till detaljerna och få karaktären att verka sårbar. Bara jag inte tar det helt från luften när problemet uppstår. Det måste vara smart och logiskt. Och INTE upprepa mig från tidigare manus.

För att slippa ta tag i problemen har jag storstädat hela huset idag. Suget att läsa är också stort för att slippa det jag borde göra. Nu tänker jag ursäkta mig med att laga mat. Efter middagen ska jag verkligen försöka ta mig i kragen.

 

Recension – Enda vägen

enda-vagen_haftad

Enda vägen är sista delen i en dystopisk trilogi skriven av indie-författaren Anna Jakobsson Lund. Karaktärsgalleriet är ganska stort men inte rörigt på något sätt. Snarare är balansen mellan de olika karaktärernas medverkan väl genomtänkt. De tre huvudkaraktärerna Ava, Leymah och Levi får vi följa genom hela trilogin samt deras inre demoner. Inslagen av övernaturliga förmågor som flera av karaktärerna har framställs på ett sätt som gör dem mänskliga trots det orealistiska att kunna känna av andras känslor, närvaro eller minnen. Förmågor med en baksida som lockar till droger för att döva dess effekter. Just detta beskriver Anna på ett mycket realistiskt sätt. I många andra fall (i främst amerikansk film och litteratur) romantiseras eller förenklas droger som något som går att hantera vid sidan av det vanliga livet. Påläst och väl komponerat av författaren (enligt en fd socionom).

Språket är avskalat och direkt. Passande för en dystopi där svulstiga och allt för målande ord inte riktigt passar sig (enligt mitt tycke).

I Enda vägen kämpar Ava, Levi och Leymah vidare med att hitta ett sätt att avslöja de rådsmedlemmar som skyddar hemlig information som gör att beslutssystemet bara gynnar de rika medan skiftarbetarna tvingas leva i fattigdom. Men fienderna finns inte bara i toppen av den dystopiska hierarkin utan också i de egna leden. Både karaktärer och jag är på helspänn. Ingen går att lita på. Även om de helst inte vill använda sig av våld är det en hel del blod och våldsscener som förstärker den dystopiska känslan av hopplöshet. Slutet är riktigt nervkittlande. När det återstod cirka 40 sidor var det omöjligt att förstå hur Anna skulle knyta ihop säcken men alla frågor får ett svar och när jag lade ifrån mig boken var det med en fånig stolthet att vi har en svensk författare som lyckats med bedriften att skriva en trilogi väl värd att jämföras med de stora utländska författarna som Veronica Roth eller Marie Lu.

Jag kan inte annat än imponeras av Annas hårda arbete som indieförfattare. Att ge ut på eget förlag med en bok om året är en stor bedrift. Dessutom jobbar hon på att översätta första delen ”Tredje principen” till engelska med titeln ”Articel three”. Om du vill stödja det projektet kan du göra det på Kickstarter. Men skynda dig! Det går bara att göra det fram tom 5 november.

För dig som inte vet vad Kickstarter är kan du läsa mer här på Wikipedia.

Mina ”ticks”

Min testläsare hade ett bra uttryck för bristande saker man upprepar i sitt skrivande. ”Ticks.” Mina ticks är att jag slarvar med gestaltningen. Jag älskar att gestalta. Så till den milda grad att jag förstör dem med att klämma in beskrivande ord och berättar istället för att visa. Många gånger har jag varit övertygad om att jag visat när jag istället berättat. Som tur är har jag fått superbra hjälp med detta och fått upp ögonen vad det är för fel jag gör. Läsaren vill jobba för att skapa sig en egen bild av saker. Som filmmanus-författaren Andrew Stanton (Hitta Nemo, Toy Story och Wall-E) har sagt;

the audience actually wants to work for their meal. They just dont´t want to know that they are doing that. That´s your job as a storyteller – to hide the fact that you´re making them work for their meal. We´re born problem-solvers. We´re compelled to deduct and to deduce because that´s what we do in real life.”

Handlingen i sig, karaktärerna  och dramakurvan samt slutet fick fint beröm. Det jag behöver skriva om är inledningen. Få in käftsmällen redan i första meningen. Jag tror jag vet ganska säkert vilken scen det är som ska få bli den nya inledningen. Några meningar får flyttas så viktig information inte går förlorad men annars bör det bli ett ganska enkelt jobb.

Ett annat ticks jag hade i manuset var att jag några enstaka gånger hoppade in i andra karaktärers POV. Tanken var att jag skulle skriva två karaktärers POV, mest en karaktärs POV egentligen. Men ibland har jag känslomässigt gått in i bikaraktärerna så djupt att jag råkat skriva ur deras POV. Det blir väldigt konstigt för läsaren. Om jag ska vända det till en fördel är att jag enligt testläsaren inte har några scablonmässiga karaktärer. Jag har gått in för att lära känna även dem och gett dem egna personligheter.

För övrigt känns det äntligen, tack vare den fina feedbacken, som om det här manuset har växt färdigt med alla omskrivningar. Finputsningen av det tänker jag vänta med ett par månader. Det är alltid bra att låta det vila innan man kan se på det igen med nya fräscha ögon. Under tiden det vilar ger jag mig i kast med att skriva en outline på manus 2. Främst på en parallell handling som sker samtidigt som huvudkaraktären gör andra saker. Det mesta av huvudkaraktärens scener är redan skrivna i ett första utkast förutom slutscenerna. Anledningen var att jag fastnade och kom inte vidare. Nu vet jag att det beror på den här parallella handlingen som måste stråla samman med huvudkaraktärens.

Sedan hoppas jag hinna börja skriva en outline även på manus 3 i sommar. Bara så jag vet att jag inte missar något i manus 2 inför att det blir dags att skriva på manus 3.