Recension – Alfa och Omega

alfa_och_omega_cover

Oskar Källner har via sitt eget förlag Fafner förlag gett ut ännu en antologi där han samlat sina senaste noveller. När jag fick frågan om jag ville recensera den så tvekade jag inte en sekund trots att jag har bestämt mig för att sluta recensera böcker på ett tag för att hinna med mitt eget skrivande. Den här ville jag bara läsa för Källner har aldrig gjort mig besviken med någon av sina texter. Definitivt inte den här gången heller.

Som vanligt imponerar Källner med noveller som bär dig bortom alla kända världar till ett universum fyllt av de mest fantastiska varelser, väsen och teknologier. Vid ett recensionstillfälle kallade jag Källner för en poetisk Isaak Asimov. Detta är också med som en blurb på baksidan av omslaget. Upprinnelsen till den kommentaren var i samband med en recension om en novell som också finns med i den här samlingen och heter Tills tiden skiljer oss åt. Jag är fortfarande lika förälskad i den berättelsen som spänner över miljarder och åter miljarder av år. Sofia mister sin älskade man i cancer och beslutar sig för att hitta ett botemedel och återkomma med det från framtiden dit hon kommer ta sig genom att sova i en kryobädd. Då och då vaknar hon upp med hjälp av sin robot som hon namnger med samma namn som sin bortgångne make. Genom sin besatthet tar hon sig längre och längre in i framtiden i ett hissnande äventyr av mänsklig och universell utveckling.

Flera andra noveller har samma hissnande visioner och teknologier som vidgar min bild av framtiden och universum till något gränslöst vackert och ja, jag säger det igen – poetiskt. Det är inte skrivet med poetiska ord men de världar Källner tar mig med till kittlar och berör mitt medvetande på ett högre plan än någon annan science-fictionförfattare har lyckats med.

Första novellen i antologin Vid världens ände, blev en ny favorit.  Här gör vi bekantskap med en framtida konstnär som planerar livesända sin egen död samtidigt som han skapar sitt sista mästerverk innan världen går under.

En annan favorit jag läst förut är Stockholms drottning från antologin Stadens väsen. Ett Stockholm befolkat av drakar och andra mindre trevliga varelser att se upp för. Bland annat Bacchio, en minotaur som är motorcykelgängets ledare och gör livet surt för de flesta. Den unge draken Pug misslyckas tillsammans med sin mänskliga vän Beth att utföra ett uppdrag. Som straff måste de ge sig utanför murarna där ondskan regerar för att stjäla ett paket åt den ledande drakdrottningen. Ett uppdrag som innebär en säker död.

Gamma är en novell där jag märkligt nog inte begriper något av de teknologiska termerna men ändå känner mig lyrisk över den galet häftiga cybervärlden. Novellen inleds ”Gamma  sträckte ut sig genom kvantskummet. Virtuella fotoner och elektroner kittlade hennes subtidskropp.” Alltså, även om jag skriver själv kan jag inte låta bli att ställa mig frågan; Var får han allt ifrån? Novellen som avslutar antologin liknar ingenting annat jag läst. Så galet obegripligt samtidigt så vackert berättad om en framtid bortom all begriplighet. Förlåt om jag upprepar mig men, det här är poesi för själen.

Antologin innehåller sju noveller där samtliga varit publicerade i andra antologier av blandade författare. Det fantastiskt vackra omslaget är gjort av Andreas Raninger. Om du vill köpa boken finns den på BokusAdlibris, CDON.

Tack Oskar Källner för recensionsexemplaret!

(Bild lånad från Fafner förlags hemsida)

Recension – Bortom Portalen

Bortom portalen

Idag släpps antologin Bortom portalen, ett samarbete mellan flera förlag som också samverkar på fantastikportalen.se och det förlag som ger ut själva boken är Fafner förlag. Några av novellerna är sedan tidigare utgivna på de olika förlagen. Tre av de elva novellerna är vinnande bidrag från en tävling som utlystes av fantastikportalen.se förra året (2015). Samtliga noveller är ett härligt potpurri av eskapism. En väl balanserad blandning av välskrivna av (för mig) både bekanta och obekanta författare. Att recensera alla elva novellerna insåg jag skulle bli övermäktigt, därför har jag valt att bara gå djupare in på de tre vinnande bidragen.

EMMA 2.0 av Anita Medryd
Filip bär på skuldkänslor efter att ha orsakat Emmas förlamning i en trafikolycka. När hon får den fantastiska möjligheten att få tillbaka sin rörelseförmåga och till och med att kunna dansa igen tack vare ny medicinsk teknik kan han ändå inte riktigt slappna av. Efter operationen blir det inte riktigt som någon av dem tänkt sig.
En fängslande novell i sann sience fictionanda. Det är lätt att känna för Filip som oroas över sin sambo. Emma genomgår en tillfälligt stark personlighetsförändring som dalar ut och klarnar allt eftersom. En välskriven komplex karaktärsutveckling hela vägen. Det är i sista meningen man tar tag i bordskanten och drar djupt efter andan och önskar att man kunnat få läsa lite till.

SJUNG, KÄRA SYSTER av Marcus Olausson
Tre systrar har överlevt ett krig och kämpar för sin fortsatta överlevnad i en trasig och förändrad värld. Krigets bomber dödade inte bara människor utan förde också med sig något som tog över de dödas kroppar. Gjorde dem till de tondöva, varelser som hatar musik. De överlevande är de som bemästrar audiomantiken. I musiken döljer sig magiska krafter som är så starka att de till och med dödar.
En mycket fascinerande berättelse med nya grepp kring apokalypsens verkan. Musiken har magiska krafter som barnen försöker bemästra så gott de kan för att överleva i en värld med tondöva som skildras som levande döda. Ett fräsch, nytt grepp att beskriva zombies som annars lätt blir för patetiska i mitt tycke. Beskrivningarna av de musikaliska striderna är helt underbara. Hela novellens tema med musik som maktmedel är nytänkande och härligt uppfriskande. Slutet bär på ett ess i skjortärmen som ger en skön twist på denna värdiga vinnare.

DE TOMMA av Alexandra Alexandersson
Detta är en berättelse beskriven i en målande, typisk medeltida miljö. Vidar väntar spänt på att hans hustru ska föda deras första barn. När jordemodern äntligen kommer ut med barnet från sovkammaren och lägger det i hans famn faller hela hans värld samman. Barnets tomma, svarta ögon och det apatiska intrycket avslöjar att det är en av De tomma. En själlös. Om ett sådant barn får växa upp förvandlas det till en demon och dödar allt i sin väg. Vidar kan inte förmå sig till att döda det så som lagen kräver och flyr blint in i skogen med barnet i sin famn.
Berättelsen slukade mig fullständigt och jag kunde inte förstå efteråt att jag bara hade läst en kort novell på femton sidor. Känslan av tid och rum försvann och eftersmaken var som om jag hade läst en hel roman. Alexandra beskriver handlingen i en längre tidsrymd på ett skickligt sätt utan att det känns forcerat. Mittendelen är något stillsammare än inledningen och slutet men inte någonstans tröttnar jag och följer nyfiket den oundvikliga utvecklingen mot det spännande slutet.

Dessa tre noveller är bara ett smakprov av vad Bortom portalen erbjuder. Antologin är en härlig godispåse med perfekt blandade godbitar av eskapism som jag verkligen kan tänka mig att läsa om. Kvalitén är mycket hög och ingen novell gör mig besviken. En novell jag läst och recenserat tidigare här på bloggen är En hemlighet i öknen dold av Lupina Ojala. Jag beundrar den passion och envishet som dessa personer bakom projektet drivs av och jag är mycket tacksam att de orkar hänga i och skapa sådana här antologier. Det gör att vi som älskar fantasy kan få ta del av dessa fantastiskt, härliga berättelser som skrivs runt om i landet.

Samtliga noveller och medverkande är:
EMMA 2.0 – Anita Mederyd
MARINA – KG Johansson
TIDSÖGAT – Hans Olsson
DE VITA – Boel Bermann
SJUNG, KÄRA SYSTER – Marcus Olausson
EN HEMLIGHET I ÖKNEN DOLD – Lupina Ojala
IRRBLOSS – Linda Hallgren
OPPENHEIMER BLUES – Love Kölle
VÄSKAN – Ida Tellestedt
DE TOMMA – Alexandra Alexandersson
JORMUNGAND – Oskar Källner

Tack Faner förlag för recensionsexemplaret!

Recension – Aldrig ensamma

aldrig ensamma

Uppföljaren till Tredje principen var precis så bra som jag hade hoppats på. (Min recension av Tredje principen kan du läsa här.) I Aldrig ensamma fick jag en bättre bild av hur Systemet fungerar, om korruptionen som finns överallt och hur rebellerna är organiserade. Första boken har i recensioner omnämnts som smart och min uppfattning är att den här boken är precis lika smart. Trådar som hämtas upp från första delen men också nya som vävs in. Ingenting är en slump och Anna Jakobsson Lund har koll på allt.

De tre huvudkaraktärerna Ava, Levi och Leymah är färgstarka karaktärer som alla kämpar mer eller mindre med sina egna inre demoner. Särskilt Levi. Hans förmåga att höra andras medvetanden har tidigare gjort honom desperat efter droger för att hålla dem på avstånd då bruset av tankar gjort honom näst intill galen. Personer med Levis förmåga kallas Observatörer. Ava och Leyman är också de observatörer och benämns av Systemet som ormar, något som ska bekämpas och utrotas. Levis  kamp att bli ren från drogerna är ovanligt trovärdig då jag ofta upplever missbruk i andra böcker som förenklad. Anna gör honom därför lätt att tycka om och jag som läsare (och fd socialsekreterare) behöver inte sucka över att problemen löser sig i ett nafs.

I första delen av boken är tempot ganska långsamt men utan att jag upplever det som segt. En föraning byggs upp om att någon inom rebellerna (som karaktärerna tillhör) inte är på deras sida. Någon som vill se dem döda. Inte ens som läsare vet jag helt säkert vem som går att lita på. Mot slutet stegras spänningen och twisten som avslutar boken ger mig skön gåshud.

Omslaget är värt en egen kommentar för jag tycker det är riktigt lyckat. Precis sådär som jag själv skulle vilja ha omslaget till min egen bok. Mystiskt dunkel. Symboliskt tecken. Skarp färgkontrast i det mörka. Karaktärerna från en specifik scen. Jesper Holm som även illustrerat  omslaget till första delen gör det smakfullt och vackert. Ett omslag som passar med innehållet och även drar till sig blicken. Proffsigt.

Jag är fånigt mallig och stolt över att Sverige har en författare som skriver så förstklassig, dystopisk science fiction som Anna Jakobsson Lund gör. Imponerande världsbygge. Intriger som osynligt hakar i varandra och sedan blir lika självklara och följsamma som två danspartners i en strålande tango. De stora förlagen borde gråta över att de inte får ta del av Annas produktion. Det är med pirrande spänning jag ser fram emot hur denna dystopiska tango avslutas i tredje och sista delen.

Varmt tack Anna för recensionsexemplar i både e-format och tryckt bok!

(Bild är lånad från Annorlunda förlag)

Recension – Tredje principen

Tredje principen

I januari kom det ett mail från Anna Jacobsson Lund. Hon skickade med ett smakprov på de tre första kapitlen från sin bok Tredje principen som hon ger ut på eget förlag (Annorlunda förlag) och frågade om jag kunde tänka mig att läsa hela boken och recensera den. Jag var såld direkt. Språket, gestaltningen och intrigen som jag kastades in i utlovade en mycket bra bok. Och jag blev inte besviken.

Handlingen utspelar sig i en dystopisk framtid där människorna har återhämtat sig efter svåra krig och sjukdomar som näst intill utrotat dem. Bland spillrorna känner man ändå igen Europa när de tre ungdomarna, Levi, Ava och Leymah rör sig norrut för att frita Levis syster. Gardisterna har fängslat henne för ett inbrott hon gjort på uppdrag av motståndsrörelsen. Levi som valt att hålla sig utanför motståndsrörelsen tvingas bege sig ut på ett farligt uppdrag samtidigt som han kämpar mot vansinnet som hotar att övermanna honom. Ava som följer med honom har förmågan att styra andra människors tankar vilket är till stor användning för att undkomma gardisterna som ständigt är efter dem, men långt ifrån ofarligt att använda.

När jag läste boken var det svårt att inte likna den vid Divergent-serien av Veronica Roth. Egentligen är de inte det minsta lika mer än att handlingen utspelar sig i en dystopisk värld och att Tredje principen språkmässigt är i klass med V Roth. Därmed bekräftar Anna att egenutgivna böcker mycket väl kan ha samma kvalité som förlagsutgivna. Intrigen är smart genomtänkt och hindren som ungdomarna träffar på är inget de tar sig igenom utan att det kostar dem något. Miljöbeskrivningarna av de platser karaktärerna rör sig på känns lätt igen trots den förändring de genomgått av krig och förfall.  Mot slutet stegrades spänningen kraftigt och det tog ett tag innan pulsen dämpat sig tillräckligt så jag kunde somna för natten någon timme senare.

Jag kan bara gratulera Sverige. Så här bra sience-fictionförfattare är vi långt ifrån bortskämda med. Jag längtar efter att få läsa uppföljaren och hoppas så knogarna blir blå, att Annas böcker kommer att nå igenom bokbruset och uppmärksammas trots svårigheterna som egenutgivning medför.

Jag har läst Tredje principen i e-format men vad jag vet så finns den än så länge bara att köpa i pappersformat hos de vanligaste internet-bokhandlarna.

Recension – Munins skärvor

Munins-skarvor-framsida

I den här boken har Oskar Källner samlat en härligt mix av fängslande noveller. Fantasy, sience fiction och skräck blandat om vartannat. Han har skapat imponerande världsbyggen där några vindlar sig långt ut i världsrymden medan andra utspelar sig i en dystopisk framtid här på jorden. Samhällen som väcker funderingar kring hur vi som människor fungerar och vad vi är kapabla till. Det finns ett djup och en baktanke i berättelserna som visar på att Oskar inte bara har en förkärlek till att berätta utan också vill väcka läsaren till att tänka i ett vidare perspektiv.  Vad är vår mänskliga art kapabel till? Kommer vi att utrota oss själva och jorden eller kommer vi att utveckla tekniken så mycket att vi erövrar planet efter planet?

Ingen av novellerna lämnar mig oberörd. Den första gjorde mig faktiskt lite irriterad när den slutade abrupt utan någon som helst logik men så visade det sig att han flikat in fortsättningen i korta stycken mellan de andra novellerna. Smart och konstnärligt. Jag har tidigare liknat Oskar Källner vid en poetisk Isaac Asimov och jag vill upprepa det även denna gång eftersom han har en förmåga att måla fram karaktärer men framförallt fantasifulla och hissnande miljöer som stannar kvar långt efter att jag har läst klart.

Omslaget bör också nämnas. Det är illustrerat av Andreas Raninger och är otroligt läckert och proffsigt gjort. Bilden föreställer en scen från novellen Där staden dragit fram. En av mina favoritnoveller. Baksidan är precis lika maffig som framsidan men för att se den tycker jag att du ska införskaffa dig ett eget exemplar. Ett omslag som håller vad det lovar. Boken finns på Bokus och Adlibris.

Tillägg: Oskar meddelar att den inte finns på Adlibris än men kommer att finnas där förhoppningsvis snart. Även SF-bokhandeln säljer den.

Recension – Att dö väl (novell)

attdoval

Mänskligheten står inför utrotning. Grendlarna, en ras av ostoppbara krigsmaskiner, förtär värld efter värld. Hanna, en ung djurtämjare, och Alina, en av kolonialmaktens främsta exobiologer, kastas rakt in i ett uppdrag som kommer att avgöra hela mänsklighetens framtid.

Novellen är skriven av Eva Holmqvist och Oskar Källner efter en tävling på Steampunkfestivalen 2014 där deltagarna fick uppge på vilket sätt de ville dö. De två mest fantasifulla förslagen skulle få dö just så i en sience fiction-novell och Att dö väl är resultatet av de två bidragen.

Omslaget är proffsigt och ger en tydlig vink om att det är just sience fiction det handlar om. Novellen som är en dystopisk berättelse förde mina tankar till Världarnas krig av H.G Wells, men Att dö väl har ändå sitt egna unika koncept. Grendlarna som hotar ta över planet efter planet beskrivs i olika varianter på ett fantasifullt och groteskt sätt. Och de lugna Trumpdjuren som vandrar omkring på savannen är ett märkligt djur som visar sig ha en oväntad förmåga som påverkar hela upplösningen av historien. En välkomponerad novell där jag imponeras av hur Eva och Oskar fått ihop en engagerande handling där man sitter som på nålar de sista textraderna.

Om Eva och Oskar kunde skapa en så välkomponerad novell utifrån två förslag som man kan dö på så skulle jag önska att de skrev en fullång sience fiction-roman i samma anda så man kunde ha kvar kakan lite längre än bara de cirka 50 boksidor novellen bestod av. Överhuvudtaget vill jag gärna se mer svenskskriven sience fiction. Det är alldeles för lite av den varan men jag ser hoppfullt på framtiden. Det är tydligt att vi har författare som skulle klara av det.

Novellen ges ut på Ordspira förlag. Om du vill veta mer kring hur novellen kom till kan du besöka Evas och Oskars bloggar. Ett modigt och spännande uppdrag som de lyckades alldeles lysande med.