Skrivrace

Under onsdagen hade jag ännu ett skrivrace liksom i måndags och blev klar med ytterligare ett kapitel. Mycket nyskrivet men av de 9 och en halv sidorna återanvände jag kanske två sidor och justerade texten lite så att det anpassades till rätt karaktär som framförde dialogen. Tidigare var det en annan karaktär som förde dialogen. Det har också försvunnit ett kort avsnitt där man berättar om en karaktär (släkting). Jag tyckte ganska mycket om det avsnittet men karaktären förekommer inte ens i det här manuset så det får flytta till del 2 där han dyker upp. En burdus skeppsbyggare med spännande bakgrund som jag gillar skarpt.

Senare efter middagen på onsdag kväll slängde jag ihop två nya sidor som fick ersätta inledningen på nästa kapitel. Även där kommer jag ta bort ett avsnitt men det känns bara bra eftersom jag inte längre ser att det fyller så stor funktion. Jag häpnar själv över min kapacitet att få till så många nya sidor på en och samma dag. Helt nyskrivna sidor. Från november förra året fram till nu har det knappt blivit något skrivet alls. Det är som om jag dämt upp alla orden och nu låter dem forsa ur mig. Då och då går jag ett ärende till köket eller gör något annat för att få igång blodcirkulationen.

Idag (torsdag) tar jag ledigt från skrivandet och tar tåget till Göteborg med familjen för en heldag på Liseberg. Men fredag hoppas jag bli klar med det påbörjade kapitlet. Eller så blir det under helgen.

Och så vill jag passa på att hälsa alla nya bloggläsare varmt välkomna! Ni är flera som har börjat följa min blogg och det är jättekul. Kommentera gärna mina inlägg eller gilla dem eller bara läs. Det är vilket som. Varmt välkomna är ni i alla fall!

 

Kollega gånger 2

I fredags var det dags för personalfest för min arbetsplats. Nästan 300 personer slöt upp. Temat för årets fest var 70-tal. Det var många färgglada utstyrslar flera kollegor kom dit i. Några riktigt fula men underbart härliga just för att de bjöd på sig själva. För egen del valde jag att vara neutral med dagens mode. Att klä ut mig är sällan något jag finner nöje i. Egentligen beror det väl på brist på ork att leta efter passande kläder och att stilen på sådana här teman sällan lockar mig. Livebandet som stod för underhållningen lockade inte heller med sin 70-tals-countrystil. Dolly Parton och gänget får gärna roa någon annan än mig.

Trots detta hade jag fram till livebandets uppträdande väldigt trevligt. Särskilt med tanke på att jag hamnade bredvid en av våra nya kollegor som visade sig vara en lika skrivglad författarwannabe som jag. Det var ju givet vad vi pratade om under middagen. Första gången jag träffar på någon på min ort som har samma intresse och skrattar igenkännande åt de där plötsliga infallen man har när man måste anteckna ner något innan idén är borta lika fort som den kom. Vi kommer definitivt prata mer skrivande på våra kafferaster framöver.

Nu ska jag ta mig an manuset igen efter ett par dagars vila då Jante tog plats i mitt skrivrum. Det verkar som han har pyst sin väg. Kanske han har tagit kafferast han också och skrattar med sina kollegor om dessa idioter som tror att de kan skriva och dessutom fått för sig att få det utgivet. Kul för dem. Dags att kavla upp ärmarna. En anledning till att jag tvivlar brukar bero på att jag tappat tråden så nu ska jag läsa manuset från början och se vad det är jag har ändrat och inte.

Perfektionistens fördelar

Det här inlägget blev jag inspirerad att skriva utifrån ett inlägg på en av mina amerikanska favoritbloggar; Writers in the storm. Ett av inläggen tar upp vad det betyder att vara en perfektionists. Eftersom jag själv anser mig vara en detaljist och perfektionist så log jag igenkännande. Men för en gångs skull var det i positiva ordalag. Inte det där att man petar i detaljer och aldrig blir klar. Visst, det är en av sidorna men för en perfektionist behöver det inte vara negativt. Som i mitt fall, jag vill helt enkelt få texten så bra som jag bara kan och helst mer därtill. Då får det helt enkelt ta tid. Att jag ändrat och redigerat på ett manus i nästan fem år gör mig inte stressad eller nedslagen på något sätt. Till och med så är jag inne på att skriva klart hela trilogin innan jag skickar in det till förlagen.

Om jag skulle välja det så vet jag inte hur lång tid det skulle ta. Kanske åtta år till? Fast så länge tror jag inte att jag orkar vänta. Riktigt så tålmodig är jag inte. Annars är det ännu ett kännetecken för perfektionisten. Tålmodighet. Och så är det en annan grej som inlägget tog upp. Att det är roligt att hitta manusets brister för då finns det något att fixa och rätta till. Exakt så är det för mig. Som ett barn går jag igång på idéer hur jag kan fixa till manuset och få det att bära bättre än vad det gjorde tidigare.

Det är nämligen en dålig sida jag hade när jag började skriva på första manuset. Jag var så detaljfixerad att jag inte såg helheten. Den röda tråden hade många knutar och avbrott som jag upptäckt allteftersom i redigeringsarbetet och av det har perfektionisten lärt sig något till nästa gång.

Se helheten först och plocka sedan ut detaljerna.

Alla mina tillkortakommanden har jag sett som något jag lämnar bakom mig och tar några kliv framåt. Att utvecklas är det roligaste som finns. Att ständigt putsa på sina färdigheter och skala fram berättelsen till rätt skärpa är den perfekta utmaningen. Jag kommer antagligen aldrig bli nöjd men jag har ändå förmågan att tillåta mig att vara tillräckligt nöjd emellanåt och testa berättelsens bärighet hos förlagen. Refuseringarna är ibland tyngande men oftast så är de väntade. Det där och det där … och det där … ja, det kunde ju ha varit bättre tänker jag när jag ser tillbaka på scenerna. Jahapp. Bara att kavla upp ärmarna och fixa till :)

Semestervilan har tagit över

Det händer inte mycket på den här bloggen just nu men det är väl som det ska vara. Jag har semester och gör sådant som faller mig in. Inte riktigt men nästan. I går kom vi (familjen) hem efter några dagar hos mina föräldrar. Det känns skönt att komma bort och se annat framför näsan än det jag brukar och framförallt slippa planera maten. Och laga den. Hjälpte dock till med disken på ett hörn.

Idag torsdag har jag och maken blåst ut allt ur uthuset på baksidan av vår trädgård och slängt allt som räknas som skräp. Nästan så vi kan ta en svängom därinne. Det känns oerhört skönt att äntligen ha tagit tag i det efter flera år av motstånd. Och ganska snabbt gick det att få ordning. Oftast är det så. Man tvekar och drar sig in i det längsta men när man väl tar tag i det så går det fortare än vad man tror.
Mina föräldrar kom med en släpkärra ved som fylldes på så fint i ena hörnet av uthuset inför den kommande vinter. Usch! Vill verkligen inte tänka på vinter nu.

Nästa vecka gör jag ett tillfälligt inhopp på jobbet så min kollega kan få lite ledigt. Just nu känns det avlägset och jag bävar för att kunna fixa supporten så semesterledig som min hjärna är. Blir nog bra när jag väl kommer dit. Än är det tre lediga dagar kvar. De ska ägnas åt manus och motion. (Chockade mig själv med att jogga flera sträckor under min powerwalk idag. UTAN att känna av benhinneinflammationen som alltid kommer lika säkert som amen efter bönen. Det finns hopp…)

Firande i en skön, ljummen sommarkväll

I fredags gjorde jag sista arbetsdagen innan semestern och gick till och med lite tidigare (flex) eftersom jag bara satt av tiden. Därefter åkte jag och handlade för kvällens planerade middag. En middag med familjen där vi åt grillade kycklingspett och fläskytterfile. Maken gjorde en fantastiskt god sallad med grillad paprika, mozarella och tomater med balsamicovinäger. Till efterrätt blev det glass och maränger för att fira att maken och jag varit gifta i sju år. Jag har inte varit så mätt på evigheter och orkade inte annat än att sitta still med en god bok efteråt.

Idag (lördag) gick jag upp redan vid sju men lade mig på soffan för att läsa klart En Vis Mans Fruktan av Patrick Rothfuss. En sjuhelsikes bra bok! Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra men han är ruskigt bra och får nästan vilken författare som helst att blekna i jämförelse. Fördelen att läsa honom är att jag tycker mig se att mitt eget språk blir bättre, färgar av sig på något underligt sätt när jag skriver. Jag kopierar inte. Absolut inte! Men på något sätt händer något med mitt eget språk som börjar blomma upp och flyter mjukare än annars. Har ni någon författare som påverkar ert skrivande på det sättet?

Annat jag hunnit med idag är att rensa en del av den rabatten som följer uppfarten mot vårt hus. En 30 meter lång rabatt som bitvis är helt igenväxt med ogräs. Nu är den åtminstone snygg de första fem metrarna och rosorna är befriade från de näringssugande smultronplantorna som förökar sig i rasande fart på vår tomt. Mitt mål är att hela rabatten ska vara rensad när semestern är slut om sex veckor. Det lär jag nog hinna mellan skriv- och läspassen.

Trädgård för hela slanten

För en gångs skull har jag ägnat nästan en hel dag (lördag) ute i trädgården utan dåligt samvete. Ni som skriver känner säkert igen det, många gånger kommer den där känslan att man hellre vill skriva istället för just det man håller på med för stunden. Det kan gälla för väldigt trevliga saker också så kommer den där känslan av att tiden kunde ha utnyttjats till att sitta och skriva. Det tillåter jag mig inte att vare sig tänka eller känna nu när manuset är klart. Nu är det beordrad semester från skrivandet och när det är dags igen har jag inte bestämt mig för exakt.

Ibland behöver jag ta igen lite i livet. Se film, läsa, umgås med familjen och arbeta i trädgården. Det är faktiskt riktgt skönt att få tillåta sig det för jag är värd det. Nu lät det som den där reklamen (Because you´re worth it) men det är jag banne mig värd efter det otroliga jobb jag lagt ner på första manuset. Och livet tillför reflektioner och idéer till mina berättelser som aldrig slutar mala i huvudet (tack och lov). Med andra ord känns livet väldigt bra just nu.

Jag borde lägga ut några bilder på trädgården och alla fina blommor som pryder den nu, men det får bli en annan gång.

Bara det inte varit för allergin

… så hade söndagen varit perfekt. Förmiddagen ägnades åt manusarbete och eftermiddagen åt trädgårdsarbete. Dessvärre blev jag allt snorigare och snorigare under ogräsrensandet. Jag hann en hel del innan jag gav upp efter två timmar och gick in för att ta desloratadin. Det hjälpte inte så mycket men däremot nässprayen. Dottern däremot som har haft det väldigt tufft med allergin den här tiden har fått ny medicin och det märks ingenting på henne. Är väldigt glad för hennes skull då det tidigare påverkat hennes allmäntillstånd och hindrat lek och andra aktiviteter.

Maken gjorde ett beundransvärt jobb med att rensa upp i garaget. Jag har fått två barncykelstolar sålda och i morgon säljer jag förhoppningsvis cykelkärran. Skönt att bli av med grejer och samtidigt få lite extra pengar.

Redigerandet är slut för helgen och måndagar är för köriga för att jag ska hinna med manuset. I nuvarande scen jag jobbar med skriver jag om dialogen. Den kändes så töntig och amatörmässig. Hoppas få till den lite bättre under veckan och att jag också får tid till det. Veckan som gick var otroligt intensiv men nu hoppas jag att det är lite lugnare igen men framförallt vill jag ha värme. Sol och värme. Skit samma om det blir mycket pollen. Jag avskyr den kyla som våren bjudit på hittills i de här trakterna.