Att skriva är ett beroende jag har utvecklat sedan jag började skriva fiktion 2011. Närmare bestämt 20 juli 2011. Egentligen började det redan i första klass när jag knäckte koden hur jag skulle sätta samman bokstäver till ord och meningar. Min lärare gav mig bokmärken som jag skulle skriva något om och på den vägen blev det till slut ganska många sagor. Sagor som utvecklades till några noveller och sedan lyrik i 20-årsåldern. Jag hade till och med drömmar om att ge ut en lyriksamling men var för skraj för att låta någon läsa och lade skrivandet på hyllan efter att jag träffade min man och fick barn.
Men så hände något en sen sommarkväll 2011. Jag hade lagt mig för att sova men kunde inte somna. Bilden av en uppskrämd ung kvinna envisades med att återkomma i mitt huvud kväll efter kväll. Hon körde en liten röd bil i mycket hög hastighet. Det var som om jag satt bredvid henne och såg tydligt den torra öken bakom hennes siluett. Efter en stund övergick öknen till en hög tät granskog som nästan omslöt henne. Först försökte jag slå undan bilderna men de återkom kväll efter kväll tills jag började lyssna på henne. Vad ville hon? Vem var hon? Idén om att börja skriva om henne tog form och när jag satte mig för att börja sammanfatta hennes känslor fullkomligt exploderade historien framför mig. Det var bara att gå och köpa en egen dator så att ingen i familjen kunde tjata om att få låna den och störa min process. Tveksamheten slog till ibland om jag verkligen skulle slutföra det här. Det var ju en hel roman. Eller var det bara en? Ganska snart insåg jag att så mycket idéer inte skulle rymmas i en roman – utan tre. En trilogi.
Skrivprocessen hade måttot; Free your mind. Det hjälpte mig att slå undan de hjärnspöken som ville få mig att sluta. Hellre skrev jag färdigt den första boken, hur dålig den än var, än att stå med besvikelsen att inte klara av att fullfölja boken. Och det gjorde jag. 1 år, 9 månader och 1 vecka tog det tills jag var så nöjd att jag vågade skicka iväg manuset till några förlag för första gången. Jag har redigerat några vändor till sedan dess. Genremässigt hör mitt manus till urban fantasy och riktar sig till unga vuxna från 13 år och uppåt. En svår genre att få antaget hos något av de större förlagen.
Generna fantasy, science fiction och skräck har alltid varit mina favoriter om jag ska välja något att läsa. Trots att jag är en bit över fyrtio. Och jag vet att vi är många som passerat barndomen med råge som fortfarande älskar att läsa något som går utanför våra vetenskapliga ramar. Därför är det extra tråkigt att våra större svenska förlag sällan ger ut böcker i de genrerna av svenska författare. Det har gjort att jag intresserat mig extra för de författare som faktiskt lyckas ge ut sina verk inom den genren i norden. De böcker (och noveller) som jag tycker om och förtjänar mer uppmärksamhet recenserar jag här på bloggen. De små förlagen som oftast är de som ger ut dessa böcker har inte samma resurser i sina marknadsföringsbudgetar som de stora bjässarna och därför gör jag det lilla jag kan. Att läsa och recensera tar tid och kraft men det är värt allt det arbete jag lägger ner trots att det stjäl tid från mitt eget skrivande. Det finns så oerhört mycket inspirerande och bra litteratur som också imponerar i de här genrerna. Det peppar mig att själv kämpa vidare när refuseringarna duggar in efter ett utskick av mitt manus.
Med blod, svett och tårar har jag hittills uppnått mina drömmar i livet. Måtte det gå vägen den här gången också, att uppnå drömmen om författarskap.
Carola Strömstedt 
Jag önskar dig all lycka och ser fram emot att få följa din väg till utgiven författare :))
Urban fantasy vad är det som kännetecknar den genren? Jag själv gillar fantasy och sci-fi filmer och har läst en del böcker men jag har absolut bara skrapat på ytan när det gäller fantasy för det verkar vara en enorm genre.
Eftersom jag gillar det har jag funderat på att kanske skriva om det men när jag tänker på det så känns det som om min fantasi är så begränsad. Kanske få gå en kurs.
Ska bli kul att följa din väg till färdig bok och skriv upp mig på ett signerat ex!
Urban fantasy är fiktion som beskriver en värld vid sidan om den vanliga mänskliga men som människorna inte känner till. Tex som Twilight. Det är inte så svårt som man kan tro att skriva fantasy. Jag använde mig av ledordet Free your mind för att släppa osäkerheten jag bar på i början. Många gånger har jag häpnat över vad min fantasi kan skapa och jag älskar att befinna mig i min påhittade värld. Fantasin har inga gränser helt enkelt som vanlig fiktion har. Jag bestämmer mina egna regler men det gäller också att vara konstant och inte bryta reglerna för den parallella världen.
Pröva själv någon gång att skriva om tex en älva, tomte eller ett skogsrå så ska du se att det inte är så svårt. Det räcker med en liten novell för att träna sig på.
Självklart ska jag signera ett exemplar åt dig när första delen kommer ut! Hoppas det inte dröjer allt för länge :-).
Ok, då är det precis den genren jag gillar. Ska pröva att börja smått som du säger.
Låter spännande! Lycka till hos förlagen, håller tummarna :-)
Oj vilket fantastiskt sätt att få en bok till sig! Det låter lite som en saga i sig självt, hur den där kvinnan i sin röda bil försökte få dig att lyssna så att du kunde skriva ner hennes historia. Avundsvärt :)
Jag skriver själv urban fantasy och känner verkligen igen mig i den där känslan av hur jag älskar min värld och mina karaktärer, att bara få vara där bland dem ger sådan glädje. Men jag är inte lika snabb som du – har hållit på med samma manus i ganska många år och förlorar bitvis hoppet om att någonsin bli klar. Nu har jag börjat blogga för att få lite extra motivation, och hittills fungerar det riktigt bra :)
Önskar dig stort lycka till med ditt manus och förlaget, och förstås med ditt fortsatta skrivande!
/Linda
Tack snälla Linda :)! Ja, bilden av den unga kvinnan var väldigt stark och det är den fortfarande efter snart tre år. Det är lätt att känna ”the never ending story” ibland men det är bara att kämpa på. Bra beslut du tog att blogga! För mig har det varit ett enormt stöd och bra bollplank längs vägen. Och lärorikt! Plus att jag fått en massa skrivvänner. Så kämpa på Linda du också! Jag ska titta in på din blogg så kan vi peppa varandra i den fantastiska cybervärlden :-).