Vill skriva en novell

Jag har precis läst klart en novellsamling – vilken vill jag inte säga än. Ni kommer få läsa recension av den i början på mars. Men alltså, jag blir alltid så sugen på att skriva en novell när jag läser novellsamlingar, ja bra noveller över huvud taget. Jag gjorde ett försök för ett år sedan men kunde inte riktigt få den så kort som en novell bör vara. Tror den blev på 14000 ord. Ett material som jag kommer göra om till en roman någon gång när jag är klar med trilogin.

Men det här med noveller. Det är frestande att få till en berättelse på bara några sidor som man kan redigera några gånger och så är det klart sedan. Det är lite segt emellanåt att traggla med ett manus som tagit flera år att redigera. Något kort, nytt och snabbskrivet vore kul att få ner på pränt. Men jag har inga idéer till en bra story. Allt jag får fram vill alltid så mycket mer än att rymmas på tio, femton sidor. Utmaningar är ju alltid det som triggar mig så jag kommer att göra ett försök. Inte nu. Sedan. När den perfekta idén trillar ner i skallen och upptar all tankeverksamhet. Då hoppas jag den vill stanna inom novellramen och inte flyta ut i romanhavets oändliga vidder.

Annons

Recension – Felice

Swedish Zombie överraskar med en novell som är så där lagom spöklig. Inte gastkramande otäck som de kan vara utan finstämt vacker och stå-på-tå-spännande. Lupina Ojalas novell har ett tema som berör på djupet. Verkligen berör på riktigt. Det är sällan jag tycker att noveller i spänningskategorin har ett budskap så som Lupina levererar det i Felice.

Carina börjar drömma lustfyllda drömmar som känns verkliga och det är som om hon minns någon annans minnen som om de vore hennes egna. Men det som till en början är en mysig lek blir snart allvar. Vem är det som har tagit sig in i hennes medvetande och förändrat hennes personlighet? Är hon bara ett redskap för något väsen som vill hämnas, en demon som vill döda?

Jag vill inte spoila berättelsen och berätta varför jag tycker temat och budskapet berör mig så starkt men jag gillar att Swedish Zombie också kan ge ut noveller som inte alltid har det där råa skräckbetonade i sig utan också spänning med mysfaktor. Det kanske är lätt att tro att novellen har något erotiskt över sig utifrån beskrivningen men så är inte alls fallet enligt mig. (Jag har svårt för erotiska berättelser). Den här berättelsen bär på en underton av farlig hämnd, psykopatisk vedergällning för en oförlåtlig handling en natt då allt gick fel för Felice.

Tack Swedish Zombie för recensionsexemplaret! Kul att ni vågade gå lite utanför boxen med mjukare spänning.

Recension – Nio månader (novell)

”Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn.
När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.
Nästan.”

Efter att ha läst den här novellen är jag väldigt glad att jag har barnafödandet bakom mig. Cia Sigesgård skriver den här skräckberättelsen på ett högst trovärdigt och inlevelsefullt sätt där jag ibland känner att jag inte vill vara med längre.

Varje graviditetsmånad delas upp i egna avsnitt och för varje avsnitt stegras obehagskänslan att något vidrigt ska hända. Och det gör det.

Slutet är ett sådant där slut där man jag inbjuds att fundera på olika saker. Var det bara inbillad galenskap hos karaktärerna eller var graviditeten faktiskt så rysligt kuslig som den beskrevs? Jag gillar att ha sådana där funderingar. Något var uppenbart fel och läskighetsbarometern som sitter i min ryggmärgsrad gjorde större utslag än vanligt när den fick smaka på den här novellen. De flesta skräckberättelserna innehåller tydliga övernaturliga inslag som gör det lättare att hålla distansen men inte här inte. Jag har inte läst något av Cia tidigare men i ”Nio månader” märks det att hon kan konsten att väcka reptilhjärnan till liv.

Tack Swedish Zombie för recensionsexemplaret!

Recension – Ödeland

Eva Holmquist har i den här novellsamlingen samlat berättelser där hon utforskar en känsla vi ofta tror vi är ensamma om men som vi alla känner då och då. Utanförskap. Känslan av att inte få vara inkluderad, att stå ensam som i ett ödeland.

Hon leker fritt med känslan genom att använda sig av olika genrer som skräck, prosa och sience fiction för att komma åt den från olika vinklar. ”Passa tiden” är en suggestiv berättelse som är mer symbolisk för hur vi inte orkar bry oss om andra, att vi tar det sedan när allt det andra är avklarat. Men då är det oftast för sent. En novell som träffar mitt i prick om hur vi lever idag, stressade och bara förmögna att se genom en smal tunnel som vi väljer att vinkla åt ett håll där vi slipper känna allt för mycket.

I novellerna finns utsattheten, rädslan att bli övergiven som kan få oss att göra hemska saker för att till vilket pris som helst inte hamna i det där ödelandet. Jag följer med fascination Evas resa genom flera ödeland och kan trots det djupa allvaret inte låta bli att njuta av berättelserna. De blir som en tankeställare hur jag är själv som människa men också en ögonöppnare för hur rädsla kan ta sig uttryck på ett ibland brutalt men också livsnödvändigt sätt. Äta eller ätas – det är det som är rädslans fotspår i Evas noveller.

Tack Eva för recensionsexemplaret!

(Bild lånad från Ordspira förlag.)

Recension – Run Eat Repeat

”Det dygnet runt-öppna gymmet är gammalt och slitet, men hon går ändå dit så ofta hon kan. Ju hårdare hon tränar, desto lättare blir det att glömma det som ligger bakom henne. Men mörkret som sänker sig kring träningslokalen visar sig snart ruva på mycket mer än bara obehagliga minnen …”

Therese Widenfjord vet vad hon gör när hon skriver. Bara några rader in i novellen är det en mening som väcker min nyfiken och en gnagande oro som jag bär med mig ända till slutet. Tack vare den är jag som fastklistrad och bara måste få veta svaret. På ett suggestivt sätt är faran ständigt närvarande men svår att identifiera. Nervspänningen pumpar ett jämnt flöde av adrenalin när jag läser Run Eat Repeat och även om den inte är råläskig på det där vanliga direkta sättet är jag ändå tacksam att det bara är en novell och inte en hel roman för hälsans skull.

Tack Swedish Zombie för recensionsexemplaret!

Recension – Koma (novell)

I maj gav Swedish Zombie ut novellen Koma skriven av Emanuel Blume. En musiker som prövar på att skriva skräck, vilket han gör bra.

I en låst sal på sjukhuset sitter Robin, böjd över sjuksängen med vad som en gång var hans flickvän. Det var en olycka, intalar han sig, och ingen kommer någonsin misstänka något annat. För säkerhets skull har han barrikaderat dörren. Då slår hon upp ögonen.

En hårresande berättelse där jag känner mig nästan klaustrofobiskt instängd med Robin i sjukvårdsrummet hos Jossan. Samtidigt vill jag inte lämna rummet. Jag bara måste få veta hur det går. Läskigheterna stegrar sig som en hotfull, långsamt rullande våg och när den väl slår över mig är det med en twist jag inte alls väntat mig. Efterdyningarna lämnar efter sig en skön känsla av upprättelse.

Tack Swedish Zombie för recensionsexemplaret!

Recension – Stalaktit

Efter ett sommaruppehåll med recensioner drar jag igång igen och mjukstartar med skräcknovellen Stalaktit av Stewe Sundin.

Elinora ska börja i en ny skola och drömmer om att få vänner, att få höra till, vara med och leka som alla andra barn. Hennes mamma sitter mest vid köksfläkten och röker när hon inte ryter åt henne för att hon har gjort något fel. Det är en mörk berättelse om en flickas tunga känslor om utanförskap. Hur en smärta växer i henne och blir allt mer fysisk av mobbning och förskjutning från hennes mamma.

Berättelsen berättas ur Elinoras perspektiv och beskriver hennes upplevelser och känslor hur det har varit och om hur det blir den första skoldagen på nya skolan och hur drömmen av vänskap och tillhörighet krossas. Efter en stund när jag har läst börjar jag undra när handlingen egentligen ska börja. Det är som en lång inledning där jag får beskrivet för mig Elionoras liv men just när jag börjar undra när det ska dra igång så fångas jag av något som händer och som drar mig vidare mot ett minst sagt oväntat slut.

En melankolisk, tragisk berättelse skriven med en vacker, spröd röst som döljer ett barns uppdämda hat mot en allt för dömande omgivning.

Tack Swedish Zombie för recensionsexemplaret! E-novellen går att köpa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbokhandlarna för ca-priset 19 kr.

Bild lånad från Adlibris.

Recension – 13 Svarta Sagor

En härlig mysrysarsamling att läsa om kvällarna innan läggdags! För den som inte lätt får mardrömmar vill säga…
Swedish Zombie (tidigare en del av Epok skulle man kunna säga) har fått ihop en mycket imponerande och välkomponerad antologi som även mitt 13-åriga jag hade läst med stor förtjusning. På den tiden (80-talet) gavs det årligen ut en novellsamling som hette Rysare. Jag har kvar dem än idag. Det är därför som jag med lite nostalgisk känsla läser 13 Svarta Sagor.

I 13 Svarta Sagor finns noveller som handlar om vad som gömmer sig i mörkret i ditt sovrum, omänsklig människohandel bortom all föreställning och vad som kan dölja sig i våra skogar och vatten, något som hungrigt tar vad det vill ha. Men där finns också en och annan strimma ljus och hopp i några berättelser som ger dig andrum att återhämta dig inför nästa  gastkramande novell.

Antologin inleds passande nog med Gastkramad av Lova Lovén. En novell som får dig att dra in fötterna under täcket om kvällarna för vad som kan finnas i mörkret. En stark inledning som lägger ribban högt inför de andra novellerna men som de klarar galant att haka på med lika starka och dramaturgiska berättelser. Faktiskt så bra att det är omöjligt att välja ut några favoriter. Jag skulle gärna vilja se en återkommande serie av det här slaget och ja – varför inte vara ett årligt inslag i jultidningarna precis som Rysare var på 80-talet? Det finns alltid någon där ute som känner någon som gillar lite svarta sagor och köper den som julklapp – om inte till någon annan så till sig själva, bara för nervkittligheten. För den här är sannerligen en antologi som retar och leker med dina nerver, stimulerar dem till bristningsgränsen från början till slut.

Recension av två noveller från Swedish Zombie

Jag passar på att baka ihop två recensioner i ett inlägg. Mest för att det är svårt att skriva utförligt om handling och karaktärer utan att spoila när det är så korta berättelser som noveller är.

Rent A Claus av Johan Ring är en novell som inte ska läsas vid jul med risk att förstöra julstämningen fullständigt. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i jultomtar med bullriga röster som frågar efter snälla barn och det blev ju knappast bättre efter att jag läst den här novellen. Gestaltningen är fantastisk och det är med starkt obehag jag läser om den stundande julaftonen i Henriks familj med förväntansfulla barn. Johan har alldeles nyligen (i maj) släppt sin debutroman 4 Minuter som jag ser extra mycket fram emot att få läsa efter den här novellen. Den ligger redan och väntar i IBooks-appen.

Under Hennes Hud är ännu en novell av Lova Lovén vars noveller jag recenserat tidigare. Senast var Dead Woman och Pupillen.
Vissa är inte som andra, särskilt inte Jennys lillasyster Estelle. Jenny anar att det är något fel med systern – skrämmande, onaturligt fel. Omänskligt. På ett subtilt men på samma gång rått och läskigt sätt, beskriver Lova ett väsen som ser ut att vara människa men ändå inte. Det gäller att hålla sig väl med vissa…
Jag imponeras av Lovas novellfabrik. Trots att det är en uttjatad, dum fråga så undrar jag ändå var hon får allt i från. Det är med lite avund jag ser hennes samling av noveller växa men det är en rysligt härlig njutning att läsa dem så; Keep up the good work Lova!

Tack Swedish Zombie för recensionsexen!

Dags att förnya bloggen

Jag har länge tänkt att jag ska göra något åt bloggen, förnya och fräscha upp. Med en hel del hjälp från bloggvännen Ninna så blev det det här resultatet. Kanske jag gör några små justeringar framöver om det behövs men jag är väldigt nöjd måste jag säga. Den känns inte lika mörk och dystopisk längre till utseendet.

Annars då? Jo vars, det rullar på. Ikväll ska jag skriva nya följebrev till ytterligare två förlag. Manushögarna ligger utskrivna och klara efter diverse krångel med skrivaren.

Sedan har jag fått nys om en novelltävling. Det är Fantastikportalen.se som utlyser den och tar emot alla sorts fantastik som fantasy, skräck, science fiction och alla subgenrer.
Jag är så sugen på att skriva något som jag kan bidra med men huvudet är tomt på idéer till en novell. Bidragen ska vara inlämnade 31 juli så lite tid finns det att komma på något. De idéer som surrar i mitt huvud är trilogin och en möjlig fristående fortsättning på den där medeltidsnovellen som jag någon gång ska göra om till en roman. Brist på idéer finns det inte med andra ord – bara till en novell.