Identifiera dina karaktärer och deras livslögner

Ett sätt att hitta inspiration för mig är att läsa skrivhandböcker eller lyssna på skrivpoddar. Under förmiddagen på lördag satte jag mig ner med KM Weilands e-bok Creating Character Arcs. Med hjälp av några frågor fick jag äntligen en bild av antagonisten och vem denne är. Och varför! I min trilogi finns flera olika antagonister men där finns en antagonist med stort A. The Antagonist som är hela seriens anledning till att min protagonist har lite att kämpa emot. Med både inre och yttre omständigheter. Den här antagonisten har varit lite svår att greppa för mig. Som i all fantasy är denne ond men jag har stört mig på att hen bara är ond. Elakingar utan bakomliggande syften är irriterande och patetiska.

För att undvika detta så såg jag lösningen i några frågor som KM Weiland tipsar om i boken. Frågorna avser protagonisten men jag använde dem till antagonisten. Den personen behöver vara precis lika genomtänkt som protagonisten. Kanske inte på lika många nivåer men snudd på. Frågorna avser att identifiera karaktärens livslögn.

En av de vanligaste misstagen av författare är att skapa ett problem för karaktären som inte har med berättelsen i det stora att göra. Livslögnen ska vara tillräckligt personlig för att något ska saknas i karaktärens liv och för att en förändring ska vara nödvändig. (Dramatica by Melanie Anne Philips and Chris Huntley)

1. Vilken bild/uppfattning har karaktären om sig själv eller världen?
2. Vad saknar karaktären mentalt, känslomässigt eller andligt och hur uttrycker sig det?
3. Hur reflekteras karaktärens livslögn i hennes omgivning?
4. I inledningen, gör livslögnen karaktärens liv miserabelt? Hur i så fall? (Den här kan man hoppa över när man använder frågorna mot antagonisten).
5. Om inte, kommer den inledande händelsen få karaktären att känna sig obekväm på grund av sin livslögn?
6. Kräver livslögnen något eller någon annans inblandning för att närma sig problemet?
7. Vilka är karaktärens symptom på livslögnen? (Hur yttrar de sig i karaktärens liv? Min anmärkning.)

För att identifiera livslögnen ytterligare, känner karaktären något av följande?
Rädsla?
Extrem sårbarhet?
Oförmåga att förlåta?
Skuld?

Frågorna fortsätter sedan med vad karaktären vill ha (wants) och behöver (needs).

”Protagonistens inre konflikt handlar om kriget mellan vad hon vill ha och det hon faktiskt behöver. Det är också bränslet till den yttre konflikten. Om dessa två element arbetar tillsammans så har du en berättelse och en karaktär på väg mot en perfekt harmoni.”

1. Hur håller livslögnen karaktären tillbaka?
2. På vilket sätt gör livslögnen karaktären olycklig?
3. Vilken insikt/sanning  behöver karaktären för att livslögnen ska motbevisas?
4. Hur kan karaktären motbevisas?
5. Vad vill karaktären ha mer än allt annat?
6. Hur är karaktärens plotmål  kopplat till eller en förlängning av vad vad hon vill ha?
7. Tror karaktären att det hon vill ha löser problemet?
8. Håller det som karaktären vill ha henne tillbaka från det hon  behöver?
9. Hindrar det karaktären behöver henne från att få det hon vill ha? Eller kan hon bara få det hon vill ha  om hon får/upptäcker det hon egentligen behöver?
10. Hur förändras livet när hon accepterar/inser vad hon egentligen behöver?

Slutligen måste man fråga sig varför karaktären tror på sin livslögn. Det är här spökena i garderoben måste identifieras. Varje orsak måste ha en anledning. Orsak och verkan ni vet. Garderobsspökena är ofta en del av karaktärens bakgrundshistoria och avslöjas för läsaren bit för bit under berättelsens gång. Främst när det gäller protagonisten. Det kan också gälla antagonisten och jag kommer att låta den karaktären även få ha sin POV framemot slutet när hen får ta mer plats och läsaren vet vem det är. När jag väl fick svar på frågorna blev det mer begripligt för mig vem antagonisten är och framför allt varför. Jag kan lättare se scener framför mig när jag vet vem hen är och vad hen vill. Det kuliga är att jag efter lite research hittade att antagonisten funnits i verkliga livet. Hen ska tom få bli den personen. Nu är personen död sedan 2000 år så jag tror inte hen har så mycket att säga om det.

 

Annons

Tankar på manus och prioriteringar

Det blir inte mycket skrivet under veckorna. Inget alls om jag ska vara ärlig. Lediga helger gör jag ett ryck däremot och kan producera 1000 till 2000 ord per dag beroende på vad vi har inbokat. När jag inte skriver är manuset ständigt i huvudet och surrar. I helgen hoppas jag få till en date med The Antagonist och göra en intervju. Det är så mycket som jag inte vet om den här personen samtidigt som hen ständigt cirkulerar i kulisserna. Med den intervjun hoppas jag få fram fler idéer till spännande scener i sista delen som jag jobbar på just nu.

Utöver detta ska jag (vi) städa, planera barnkalas, skissa på nytt kök inför utbygge av hus och säkert något mer som dyker upp. Oavsett så ska jag försöka göra sånt som får mig att må bra. Förra helgen blev det för mycket av måsten så jag tvingades sjukskriva mig på måndagen för att orka med. Inte bra. Nog för att det var familjen som prioriterades den helgen men jag är också en familjemedlem och mina behov måste också få ta plats då och då. Detta är egentligen inget problem för de andra. Det är mest jag tror jag som tror att de inte klarar sig utan mig. Inser att jag måste prioritera mig själv mer än vad jag gör.

Nu har Trump ställt till det för min karaktär

Det här hade jag inte räknat med eller ens kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. USAs president har lyckats förhindra att min huvudkaraktär flyttar till New York! Hennes födelseattest säger att hon är född i Mexiko City. Jag är så arg så jag står och stampar. Här har jag de senaste månaderna förälskat mig i New York efter en massa researcharbete och vandrat runt på gator i Google Erth-programmet för att skriva realistiska scener – så får hon inte flytta dit. AAAAAAAAAAAAARRRRGGGGH!

Visserligen skriver jag fantasy så jag kan hitta på vad jag vill men eftersom det är urban fantasy så utspelar sig handlingen i vår verkliga värld så jag måste ta hänsyn till verkliga regler också. Men jag har ett kort i ärmen som jag tänker använda. Hon får helt enkelt ta sig in illegalt. Bara det att jag måste skriva om inledningen. Det ska jag göra ändå eftersom det bara är första utkastet jag skriver på. Nu smider jag elaka planer att den där presidenten ska få en plats i manuset och jag tänker inte vara snäll mot honom. Faktiskt så hade jag planer på att blanda in presidenten ändå men efter de här utspelen han har för sig att stänga ute vissa medborgare så lär det bli hett runt öronen på honom i mitt manus.

Bortsett från konsekvenserna för mitt manus så skrämmer det mig vad det är som händer där borta på andra sidan havet. Precis som Pigge Werkelin tipsar om i en artikel i Aftonbladet så ska jag bojkotta alla produkter från USA från och med nu. Pengar verkar som sagt vara det enda han begriper sig på och när omvärlden inte längre vill ha med dem att göra så blir det snart märkbart i hans kassa.

Fastnat i New York

Det jag befinner mig i just nu är en högintensiv plot/scen/struktur-tänkar-period. Manus tre som är sista delen i min ungdoms-fantasy-trilogi utspelar sig inledningsvis i New York. En stad jag aldrig varit i och inte kan platserna där scenerna äger rum. Därför har jag tagit hjälp av Google Maps. Ett suveränt verktyg där jag kan gå ner på gatunivå och röra mig på gatorna nästan som om jag var där.

Min karaktär är ganska så rörlig av sig och för att göra en så bra miljöbeskrivning som möjligt behöver jag veta hur det ser ut. På riktigt. Vanligtvis brukar jag inte grotta ner mig allt för mycket i miljöbeskrivningar i nyskrivsfasen men här var jag tvungen för att hitta rätt ställe för en viss scen. Och när jag hittade den på Google Maps kom scenerna till mig så mycket lättare. Nästan som om jag var där. Och området jag hittade är perfekt! På en viss gata ligger det tätt med butiker, pubar och restauranger medan bara två kvarter bort skabbiga lagerlokaler och kontorsbyggnader med igenbommade fönster. Att vistas där en mörk natt som min karaktär är inget jag skulle vilja göra. Särskilt inte för det som rör sig i gränderna.

Ska bara skriva ner det också. Fastnar i gatuvyerna och drömmer mig bort i handlingen.

Njuter av min skrivbubbla

Det här flowet som har infunnit sig i mitt skrivande under semestern är underbart. Idag har jag avklarat två kapitel i min redigering. Det första kapitlet jag tog itu med krävde lite omskrivning men det andra var så bra så det behövde bara putsas på lite lätt. Nu har jag bara elva kapitel kvar vilket motsvarar lite drygt hundra sidor.

Imorgon hoppar jag in och jobbar en vecka. Då kommer det inte bli så mycket redigerat men jag ska ändå försöka snika åt mig lite tid för att få några sidor genomarbetade och skrivna om det som behövs. Särskilt det kapitlet jag ska börja med nu behöver skrivas om. Inte så mycket men ändå lite.

Efter att omskrivningar och redigering har gått så fantastiskt bra de senaste två veckorna drömmer jag om att börja jobba med utkastet på uppföljaren men också att börja outlajna del tre. För att göra det behöver jag göra en del research. Research i sig är inspirerande och väcker idéer till scener. Det jag oroar mig för är att jag ska komma på saker som kräver att jag ändrar i första manuset. IGEN! Men det är nog ett i-landsproblem. För att slippa allt för mycket omskrivningar så ska jag inte göra som med första manuset – skriva allt helt fritt från huvudet. Jag behöver en tydlig plan och karta över vad som ska hända kapitel för kapitel. Ska bli spännande när jag väl är där att testa hur det funkar. Först ska jag bli klar med manus ett.

En inblick i fantasyns historia

För ett tag sedan läste jag ut ”Tusen år av Fantasy – Resan till Mordor” skriven av Bo Eriksson. Det är en bok som ingår i kurslitteraturen till den skrivkurs jag anmält mig till i höst. När jag kommit halvvägs började jag bli ganska orolig. Den innehåller enormt detaljerade fakta från berättelser i bibeln, eddan och andra medeltida berättelser som är grunden till mycket av dagens fantasylitteratur. Bland annat Sagan-om-ringen-trilogin av J.J.R Tolkien. Hur skulle jag kunna banka in all denna fakta inför en tentamen undrade jag smått skräckslaget. Det verkade lika meningslöst som att lära in när alla sveriges kungar föddes och dog. Jag har läst andra kurser på universitet där jag inför omtentamen lärde mig en engelsk bok om ekonomi helt utantill i ren desperation. Vad skulle det här bli? När jag läste kursplanen förstod jag syftet med boken och blev lugn igen. Målet är att redogöra för och kritiskt reflektera över fantasylitteraturens traditioner och genrer.

Ja men då så. Boken gav mig en mycket bra historisk bild över traditioner i fantasylitteraturen. De flesta väsen har ett ursprung långt tillbaka i medeltiden. Vissa härstammar långt utanför europas gränser. Det mest fascinerande är att människor verkligen på allvar har trott att det funnits cykloper, enfotingar, drakar och annat oknytt. Detta har sedan följt med i berättelser som förts vidare från mun till mun för att sedan antecknas ned av någon skrivkunnig och sedan i sin tur använts i nya berättelser med nya vinklingar. Alltså, vilken skatt våra förfäder skapade med sin fantasi som vi idag fortfarande kan ta del av och utveckla vidare till något nytt och fräscht!

Jag har själv hämtat inspiration från mytologier och av det skapat min egen värld. När jag läser på i ämnet får jag nya uppslag som pusslar ihop så att regler och syften med världen blir mer och mer komplex. Inte så komplex att det blir svårbegripligt och rörigt. Snarare att sammanhangen mellan olika detaljer blir naturliga och vävs ihop på ett trovärdigt sätt. Jag har fortfarande en del kvar att jobba med när det gäller mitt världsbygge. Precis som med karaktärerna är världen minst lika viktig att få till så läsaren upplever den intressant och spännande.

Oftast är det ganska enkla medel som behövs för att få till så detaljerna i den påhittade världen blir trovärdiga. Men ibland händer det att det enkla blir svårt. Fantasylitteratur kräver att man vågar tänka utanför ramarna. Tänja på verkligheten som man känner den till något annat men ändå att den ska ge någon sorts igenkänning hos läsaren. Jag har haft svårt (trots min vilda fantasi) att få till antagonistens värld och kultur som skiljer sig från protagonistens. Jag vill inte att antagonisten ska vara helt genomond och göra onda saker för sakens skull. Varför är det så viktigt att förgöra världen? Varför offra så många liv utan mening? Jag har några trådar som jag ska väva vidare på i min berättelse. Det kanske inte blir en tätvävd Gore-TEX-kappa. Kanske mer en grovt virkad slöja.

Det här blogginlägget börjar bli lite långt nu men jag vill avsluta med att slöjor är det där enkla jag pratar om. Slöjor som lägger ett skimmer av mystik över berättelsen. Det behöver inte vara en hel encyklopedi med förklaringar om hur världen ser ut och fungerar. Mystiken väcker nyfikenhet, spänning och framförallt läsarens egen fantasi. Encyklopedier är uttröttande och hemska läsdödare. Om man inte använder dem som researchmaterial då förstås för att skapa slöjor :)

Antecknar

Ja. Det är just vad jag gör för en gångs skull. Jag är inte alls den där typen som fyller anteckningsbok på anteckningsbok med tankar och idéer till mina manus. Nästan allt har jag haft i huvudet. Tills nu. Jag har hittat ett superbra program till min Mac som heter One Note. Gratis är det också.

Jag kan skapa upp flera olika anteckningsböcker (med olika färger) och i varje anteckningsbok kan jag skapa flera olika flikar som jag kan namnge med valfria namn. Jag har skapat en anteckningsbok för varje del i trilogin. Sedan har jag flikar för varje karaktär, en flik för fria tankar, en för frågor som jag ska ta reda på och så funderar jag på att skapa en särskild för färdig research där jag kan länka in webbsideadresser och bilder mm. Dessutom kan varje flik ha namngivna olika sidor så inte allt hamnar på ett enda blad.

En annan bra sak med det här programmet är att det går att ladda ner som app på telefonen och paddan och synkroniseras. Så det jag skriver på datorn dyker upp på de andra enheterna och vice versa. Det ska också finnas en funktion där jag kan spara viktiga mail i mina anteckningsböcker. Tex om jag skulle ha kontakt med en person i researchfrågor så kan jag spara svaren i rätt anteckningsbok och ha allt samlat på samma ställe.

Helt otroligt vad tekniken är finurlig. Om detta fungerar med en PC vet jag inte men eftersom det är en microsoft-produkt är det kanske inte helt omöjligt.

Research lönar sig

Nu är jag igång och jobbar på medeltidsnovellen som ska bli en roman. Det går lite trögt eftersom karaktärer, språk och POV är helt annorlunda mot vad jag skrivit tidigare. Men jag är igång, och det är det viktigaste efter den där jobbiga refuseringen. Under söndagen uppstod en del frågor kring historiska detaljer som jag kände att jag borde ta reda på för att inte tvingas skriva om.

Tur var väl det!

Handlingen utspelar sig 1667 där huvudkaraktären Cecilia skrivs in på ett kloster. Det tokiga är att alla svenska kloster lades ner i slutet av 1500-talet visade det sig, i och med kristendomsreformen som den dåvarande svenske kungen Gustav Wasa beslutade att genomföra för att stärka sin makt. När jag grävde vidare i historien hittade jag annan intressant information kring vad klostren använts till. Bland annat till krigsmanshus för pensionerade soldater som inte hade möjlighet att försörja sig själva.

I det materialet hittade jag Elin. En alkoholiserad hustru till klosterträdgårdsmästaren som blev ganska våldsam när hon blev berusad. En perfekt antagonist för min roman. När jag läser om historien kring Vadstena kloster som det här berör blir jag sugen på att göra en researchresa för att få veta mer. Känna in stämningen i klostret, se omgivningarna och lyssna till de som är pålästa om klostrets historia. Vadstena ligger inte så fasligt långt bort så kanske jag gör en resa över en helg till våren.

Den här upptäckten med att klostren lades ner i slutet av 1500-talet bevisar att det är oerhört viktigt att vara noggrann med sin reserach. Ibland hjälper det att skriva fantasy för att få tillåtelse att hitta på lite egna saker men det här hade blivit katastrofalt fel. Nu kommer jag ändå skriva om allt och nya idéer tar form under researcharbetet så det här kommer absolut bli ett spännande projekt.

Och så har jag blivit peppad att testa Scrivener, ett ordbehandlingsprogram som många författare använder. Än så länge har jag inte hittat hur jag lägger in formateringarna med indrag och så vidare men det får lösa sig sedan. Jag är i alla fall igång och det är det som räknas, tjohooo.

Redigering och research om grekiskt bibliotek

På jobbet är det flyttkaos just nu. Jag har fått ett nytt rum som jag installerat mig i och har utsikt mot söder och gatorna där folk rör sig. Tidigare hade jag kontoret mot norr, in mot en tråkig innergård där inte mycket hände. Vad som händer utanför fönstret är egentligen ointressant. Jag har fullt upp med jobbet ändå. Det som känns bra är att jag får se lite mer sol än vanligt.

Igår fick jag äntligen den efterlängtade tiden att redigera på andra delen i Legenden om Amaunet. Det har varit väldigt lite tid för det de senaste tre veckorna och ändå är jag bra på att ta mig tid med manuset. Jag kom in i det som om jag aldrig gjort något annat. En himla skön känsla när det går så lätt och startsträckan knappt är mätbar. Idag längtar jag hem för att få fortsätta där jag slutade, vandra in på det där biblioteket med mina karaktärer där de ska försöka få lite mer svar på hur de kan lösa ett av sina problem. Biblioteket är inte vilket som helst. Det är nationalbiblioteket i Aten.

Biblioteket är inte så gammalt som man kan tro. Det byggdes på 1800-talet i neoklassisk stil och ritades av den danske arkitekten Theophilus Hansen. Det svåra har varit att hitta bilder på hur det ser ut inuti men jag har löst det med att hitta på ett eget hemligt utrymme. Det är det här som är så bra med att skriva fantasy. Man får hitta på lite som man själv vill bara det blir trovärdigt. Tänk er att där nere under byggnaden finns en av världens största samlingar av skriftrullar från flera hundra år tillbaka. Ja, till och med tusen år tillbaka. De svar mina karaktärer hittar där leder dem rakt upp på dramakurvan.

Muffinsbak från datorn och spjutspetsar

Eftersom övriga familjen inte var närvarande gjorde jag mig en enkel sparrissoppa till lunch idag. Mina tankar gled upp till bokhyllan i kökets ena hörn och sneglade på kokböckerna. ”Snart kommer nog dottern hem med sin kompis, kanske vill de baka”, tänkte jag och plockade bort efter mig. Precis när jag satt mig vid datorn ropas det från hallen: ”Hålla mamma! Kan vi få baka?” Detta är nu inget som dottern alls brukar aktivera sig med så jag kunde bara le åt min förträffliga intuition. Det blev en del spring mellan skrivlyan och köket för att stötta i muffinsbaket. När de väl var klara, smakade på och kaffet påfyllt i koppen så stängde jag dörren om mig. 1000 ord klämde jag ur mig på någon timme. Nu är utkastet på 80000 ord igen efter en hel del rensning och omarbetning av det ursprungliga utkastet. Vet inte vad det kommer att sluta på men kanske 100 000, kanske mer, kanske mindre. Helst inte mindre. Är det fantasy så är det.

Det här manuset som är en fristående fortsättning på första manuset är så mycket mer intensivt och fartfyllt. Jag minns hur jag nästan var fullständigt utmattad efter att ha skrivit det på några månader. Det är ett pang-pang-pang-händelserikt manus som jag ska försöka baka in (inte muffins) lite mer lugnare mellanakter i för att inte göra läsaren helt utmattad. Men jag är jäkligt nöjd med plottarna rakt igenom även om det finns detaljer som inte stämmer hela vägen. När jag skriver första utkastet låter jag inget stoppa mig. Minsta motstånd gör att jag skriver nästan vad fan som helst bara för att ta mig igenom det. Och varje gång hittar jag snart tråden igen och spinner vidare. Därför blir vissa detaljer felaktiga och scener helt ovidkommande men det är sånt som lämnas till redigeringsarbetet. Hellre skriver jag skit än inte alls. Sån är jag när det gäller utkast. Det ger mig mer jobb vid redigeringen men jag tror det är värt det.

Har researchat om spjut i dag och dess spetsar. Mycket intressant. Jag broderar ut mina egna spjut lite så de passar min karaktär och handling bättre. Glänsande kall metall, svart onyx och robust trä med ingraverade mönster. Ett spjut värdigt en gud – det ska det vara.