Boksläpp och annat

Så kom jag då äntligen iväg och fick närvara på min bloggvän Anneli Stålbergs boksläpp av hennes debutroman Glashjärta. Först mötte jag upp en annan vän, Emma Askling, för att möta upp ett annat gäng författare och wannabes som jag. Vi tog ett glas vin, några tog två och sedan traskade vi iväg till vackra Skeppsholmen där festen hölls. Jag är mäkta imponerad av Annelis barn (och man mfl) som hade gjort det så fint med massor av fat med snittar och de där fantastiska minimacrones-arna. Många bloggvänner var där och andra bekanta ansikten som jag lärde känna lite bättre. Det är enormt värdefullt att som utböling få träffa likasinnade och prata om skrivandets alla sidor.

När jag väl var tillbaka hos mina svärföräldrar på kvällen som jag övernattade hos var det räkor, ädelost och vitlöksbröd uppdukat på bordet. Som alltid pratade vi böcker. Jag nämnde min medeltidsnovell som jag planerar att göra om till en roman och vid frukosten hade hon skrivit ner ett boktips som kunde vara en bra researchbok. Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind. En bok jag inte läst men hört talas om. Jag kommer absolut att läsa den men först ska jag satsa på min trilogi. Bara tio sidor återstår att redigera. Jag hade klarat av dem på tåget hem men efter trettio sidor började jag bli seg och unnade mig att lyssna på lite poddradio. Fredag jobbar jag men sedan är det helg och då ska jag redigera klart de sista sidorna och fira. Både Kabusa och Styxx Fantasy kommer att få post från mig så fort jag knåpat ihop det där följebrevet som är så grymt jobbigt att tota ihop. Jag får nog läsa på lite om det så jag blir lite inspirerad.

Annons

Vad skrev jag egentligen i följebrevet?

Nu har det gått en vecka sedan jag skickade iväg manuset och nästan paniskt undrar jag – Vad fan skrev jag i det där följebrevet egentligen? Borde jag ha förtydligat handlingen bättre? Förmodlingen. Hur tolkar de varför jag skickat till just dem och inte någon annan? Att jag är en uppblåst viktigpetter som tror jag vill vara något och ser mig förmer än någon annan? Hjäääääälp, det här går åt pipsvängen skriker en inre röst i mig allt mer för varje dag som går. ”Hur kunde du skriva en så intetsägande beskrivning av manuset och dig själv?” Ändå gick jag igenom det tusen mijarder gånger. Det var nog bra att jag köpte de där tabletterna igår som är bra för naglar och hår. Det kan behöva hjälp på traven för att växa ut igen.

Kan det här vara en bra metod?

Jag håller fortfarande på med mitt följebrev och har besinnat mig när det gäller att hålla mig till en A4-sida. Det är vad alla förlag understryker på sina bloggar och hemsidor. Så nu sitter jag här och har kommit upp i tre olika följebrev. Jag skriver ett nytt utan att snegla på det gamla och följer instinkten samt de stolpar som jag har satt upp på vad som måste finnas med.

• Kort presentation av mig själv; vad jag jobbar med, något om mitt skrivande.
• Synopsis på mitt manus
• Genre och åldersinriktning.

Det som det INTE får innehålla är reklam för mitt manus, alltså hur fantastiskt bra det är (hihi) eller andra förklarande saker för att undvika missförstånd. Det skulle vara att skriva förläggaren på näsan. Och heller inget om hur gärna jag víll bli författare. Det knasiga är att jag älskar mitt nuvarande jobb och har svårt att se mig sluta. Men skulle jag lyckas som författare så tänker jag följa det spåret. Livets vägar är outgrundliga och kanske är det en fördel att jag älskar mitt jobb. Då är det så mycket lättare att ta en refusering och jobba på som skribent på fritiden. Gaaah jag är äckligt positiv ibland så jag kräks nästan över mig själv.

Det här är i korta drag vad jag har samlat på mig efter en hel del surfande på bloggar och förlagens hemsidor. Vi får se hur många olika följebrev jag får till innan jag bestämmer mig för ett och skickar iväg det. Nu är det en bit kvar innan det blir dags. Min korrekturläsare behöver få tid på sig och sedan ska jag rätta till felaktigheter innan jag tar kontakt med mina kontakter/vänner som kan sätta texten och trycka den i några provexemplar.