Varför började jag skriva?

Jag blev inspirerad av Nathalies inlägg på sin blogg om hennes inspirationskälla till varför hon började skriva. Jag vet exakt vad det var som gjorde att jag satte mig ner vid datorn den 20 juli 2011 och började skriva de första orden. Flera kvällar i rad hade jag svårt att somna då en bild av en uppriven ung kvinna envisades med att visa sig bakom mina ögonlock. Hennes känslor var så starka och jag förstod att hon försökte fly från något. Något som var farligt. Livsfarligt. Det jag såg var att hon satt i en bil och körde i mycket hög hastighet och jag såg på henne som om jag satt bredvid henne och åkte med. Genom fönstret såg jag en torr öken som pötsligt förvandlades till en hög och tät granskog. Granskogen lockade henne och gav henne en liten känsla av trygghet i den panik och förvirring som fyllde henne.

Jag visste inte vad jag skulle göra med min bild och hennes känslor. Av en händelse såg jag en intervju med Stephanie Meyer som skrivit Twilightserien. Hon beskrev på ett liknande sätt att hon upplevt en dröm som hon inte kunde släppa och började skriva ner just den bilden. Jag tänkte att det kanske jag också kunde göra för att sedan bli av med bilden i mitt huvud. Sagt och gjort, jag satte mig vid datorn och började beskriva scenen. Jag hade inte skrivit något på över 20 år sedan jag gick i skolan och hade definitvt ingen tanke att det skulle bli en bok. Ju mer jag skrev desto mer av historien uppenbarade sig för mig och plötsligt hade en hel historia exploderat som jag bara var tvungen att få ur mig. Det var inget jag bestämde själv medvetet hur det skulle bli. Det blev som det blev ändå :-).

Först skämdes jag att berätta för min omgivning vad jag höll på med men ingen skrattade åt mig. Tvärtom så blev de nyfikna och hejaropen lät inte vänta på sig. När jag hade kommit halvvägs in i berättelsen insåg jag att det inte skulle rymmas i en bok. Det skulle räcka till tre! Hela tiden har berättelsen fyllts på och att jag snart är färdig med första delen har jag Stephanie Meyer att tacka för. I videoklippet nedan så finns en intervju med Stephanie. Hennes upplevelse är väldigt lik min.

PS: Med tips från Nathalie så hoppas jag att videoklippet lägger sig direkt i inlägget så ni slipper klicka på en länk. Det har alltid krånglat för mig tidigare :-).

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=wdhBmDZK6uw

Annonser

Fel musik!

I går kväll när barnen hade lagt sig så satte jag mig förväntansfull framför datorn för att fortsätta min redigering. Jag strök några ord här och där. Tittade på texten. Fattade inte vad som stod. Kände att jag var hungrig. Gjorde mig en smörgås och åt. Fick fortfarande inte känslan för handlingen och vad som stod trots mat i magen.

Till slut kom jag på vad det var. F e l  m u s i k ! ! ! Jag redigerade en text som kan ses som lite romantisk och så lyssnar jag på Linkin park. Hårdrock mixat med hiphop. Hur fel kan det bli??? När jag kom på det så var klockan halv elva och då stängde jag av datorn och gick och lade mig.

Musik för mig är väldigt viktigt när jag skriver. Den får mig i rätt sinnesstämning och Spotify är min bästa kompis då. Jag har premium-medlemskap så jag slipper störande reklaminslag och har hela spektrat av genrer att välja på. Eftersom jag närmar mig starten på det som ska bli klimax i slutet av manuset så var jag steget före med musiken. Jag ska inte göra samma misstag idag :). Jag märker att jag är ivrig att bli klar och egentligen behöver jag inte känna mig så stressad som jag tydligen är. Jag har hela semestern på mig (2 + 3 veckor). Får jag bara två hela dagar så skulle jag troligen bli klar men jag har intalat mig själv att ta det lugnt. Njuta av de sista dropparna innan jag lämnar ifrån mig manuset för korrekturläsning.

Det här är stort! För exakt ett år sedan så fanns inte en tanke på att skriva alls. Än mindre ett manus som skulle leda till att få det läst av ett förlag. Först runt den 15 juli 2011 kom Helena, min huvudkaraktär på kvällarna och vägrade släppa taget om mig. Den 20 juli när jag var ensam hemma och lugnet hade lägrat sig i huset fick jag idén att börja skriva om henne. Jag hade sett en intervju med Stephanie Meyer (Twilightskaparen) att hon hade fått en dröm och börjat skriva ner vad hon hade sett. Kanske jag också skulle prova, kom jag ihåg att jag tänkte. Egentligen är jag skyldig henne ett stort tack för att hon gav mig den inspirationen. Tyvärr kommer jag nog aldrig att få chansen att tacka henne för den stora och omvälvande förändringen i mitt liv. Möjligen på tacksidan när mitt manus antas :p. Hi hi.

Romantik

Ooooh nu sprakar det ordentligt. Jag vet att en del tycker att det är trams med romantik men fy vad tråkigt livet skulle vara utan inlevelse i kärlekens ljuvliga spänningar. Nu skriver jag inte för dessa människor som tycker att romans är tråkigt utan för att jag själv vill ge mitt manus en krydda av romantik för min egen skull. Om världen var lite mer romantisk skulle vi alla må så mycket bättre. Världen skulle iaf inte bli sämre. Jag hejar på författare som Simona Ahrnstedt som bryter ny mark inom romancelitteraturen i Sverige och som vågar stå upp för den rakryggad och stark.

Det är en skön omväxling att skriva om mötet mellan två människor som dras till varandra istället för våld och död. Min inspiration hittar jag faktiskt i Twilightserien. Meyer tilltalar mig för den stämning hon lyckades skapa i sina böcker. Oavsett karaktärerna får hon fram en dragningskraft som känns trovärdig och ger den där härliga känslan av lycka. Snart nog blir det mer våld i mitt manus så jag passar på att njuta av sinnesstämningen :).