Min poetiska sida är utmanad

Linda som driver bloggen Skriviver utmanar alla frivilliga att lägga ut en poetisk text på sin egen blogg. Den utmaningen tar jag mig gärna an. Jag skrev oerhört mycket poesi/lyrik från tonåren fram tills jag var 26 år och har kvar det mesta i en anteckningsbok. Det svåra var vilken jag skulle välja men det blev den här.

FANTASI

Fantasi slår vi bort från oss
som om det är något onödigt
inte trovärdigt

Fantasin
Den är lika verklig som allt vi upplever med våra sinnen
Kan du förneka smaken av din älsklingsrätt,
doften av blommorna,
kärleken till din älskade?

Förnekar du fantasin
förnekar du din egen existens
Fantasin är en del av oss som kan ge liv och mening

Fantasin har kraften att skapa mirakel
Se den
Öppna dig för den
Var ett med den

Med fantasin tar du tillbaka makten att skapa ditt liv
till det största äventyret – Någonsin

Skrivet december -97

Och så bjuder jag på den här korta;

I mina stilla stunder finner jag den största friden
Tystnaden talar till mig genom mina tankar
I stunden är jag

PS: Om du klickar på etiketten Lyrik till höger hittar du ett par texter till som jag lagt ut på bloggen vid ett tidigare tillfälle.

Paus med bloggandet över julen

Jag har bestämt mig för att släppa bloggandet några dagar över jul. Runt den 28 december beräknar jag vara tillbaka igen. Som pausfågel och julklapp vill jag ge er en av mina gamla lyrikstycken som jag skrev för snart 20 år sedan i min lyrikperiod. God jul alla! Kikar säkert in hos er ändå vid tillfälle och ser hur ni har det :-).

LIVETS GÅTOR

Framtiden rusar mot mig
i en känsla av glädje
och äventyrslusta.
Livet är fyllt av snåriga djungler
och blommande ängar,
som vi måste ta oss igenom.
Vad har vi annars att vinna?
Stannar jag kvar i djungeln
ser jag inget förutom rovdjur
som jagar mig orkeslös.
Vad kan ett offer finna annat än smärta?
Stannar jag kvar på ängen,
lär jag mig inte att uppskatta dess skönhet.
Hur ska de efterkommande finna ro,
på en livlös och söndertrampad jord?

Ta emot det du får
och vårda det ömt,
men gå vidare och du ska få ännu mer.
Livet har mycket att bjuda dig,
bara du vågar smaka på livsglädjen
och känna doften av din rädsla.

Min historia har get mig kunskap och insikt
att vandra vidare i rikedom.
Liksom jag söker tröst hos en vän
med lyssnande sinnen
och förstående ögon,
finner också andra sig själva
i sina egna ord.
Vad är väl vackrare
än en tår som helar?
Se mot himlens stjärnor
och känn hur universums skapande kraft
strömmar genom dig.
Vi är fria att skapa våra egna konstverk
av livet.

Ta emot det du får
och vårda det ömt
men gå vidare och du ska få ännu mer.
Livet har mycket att bjuda dig,
bara du vågar smaka på livsglädjen
och känna doften av din egen rädsla.

Carola Strömstedt

Ofrivillig paus fyller mig med vemod

Imorgon kommer mina underbara svärföräldrar på besök några dagar. Då kommer jag varken hinna blogga och än mindre skriva. Även om jag är vemodig så är jag positiv. Pauser ger distans och klarnar sinnet. Som pausfågel ger jag er en dikt som jag skrev 1997. Den handlar om tilliten till framtiden. Kommentera gärna! De kommer jag att ta mig tid till att besvara.

FRAMTIDEN

Du är så tyst och tom
lika blank som ett blad
Men likväl så fylld av spänning
och möjligheter
Jag har stor tillit inför dina gåvor
som komma skall

Du väntar alltid på mig bakom nästa krön
och leder mig med hoppfullhet och drömmar.
Dina bästa frukter kommer ur djupaste kärlek
och jag njuter av alla smaker.
De bittra renar och förnyar
så som örten med sin magiska kraft.

Ibland är saknaden så stor
att jag glömmer nuets rikedomar
och förlorar respekten för det jag har.
Du kommer alltid att förbli där du är
med all din förtröstan och tillgivenhet.
Min stora inspirationskälla.

Livsuniversitetet

Stora vidder breder ut sig
och förundrar mitt sinne
Våra liv är så mycket mer
än det vi väljer att se.

Har du sett på ditt liv
som ett eget universum?
Har du sett på dina tankar
som någonting mer än en daglig företeelse?
Har du sett det allra djupaste av ditt inre?
Det som är du i din yttersta fulländning.

Vågar du ta det skälvande steget
ut i ditt eget universum?
Vill du finna svaren så är det dit du ska gå
och minnas det du i tidernas begynnelse
en gång var
och är.

Denna skrev jag 1997 när jag var i mitt esse och skrev lyrik. Bara för att jag är så vårlycklig idag och att du Kati puschade mig :) så vågar jag ge ett smakprov.