Hjälp, ett växande manus

Första semesterveckan har varit så perfekt som den kan bli. Jag har pysslat i trädgården med synbart resultat och skrivit ett helt nytt kapitel som ska ersätta ett gammalt. Jag hade som mål att skriva en sida om dagen men tjohej vilket skrivflöde jag har haft när jag tagit mig tid med manuset. Det som oroar mig är att manuset sväller med antal sidor igen. Men så peppas jag av Siri Pettersens första bok i hennes trilogi Korpringarna. Inte för att jag jämför mig med henne på något sätt. Hua! Aldrig i livet! Men just det där att hon debuterade med en 600 sidor tjock bok.

Det måste betyda att det är möjligt. Och jag anstränger mig det hårdaste jag kan att allt som skrivs ska driva handlingen framåt. Allt ska väcka läslusten och viljan att veta mer. Just nu motsvarar manuset 380 boksidor så egentligen jämfört med Siris bok så är det inte så mycket. Men fortsätter det så här så kommer jag passera 400 sidor i sommar. Intriger och handling utvecklas hela tiden. Och att jag ändrat en karaktärs personlighet från ödmjuk till … jag vad ska jag säga, inte direkt elak men ändå på ett sätt – Det har varit den bästa förändringen av allt.

Förändringen kräver mycket omskrivningar men allt som gör berättelsen bättre är bara roligt att skriva om. Nu har jag precis passerat halva manuset och har ambitionen att bli klar i sommar. Bäst att lägga på ett kol. Idag regnar det så jag har goda förutsättningar att komma en bit.Målet är att bli klar med ett helt kapitel idag.

Annons

Apan, det är jag det

Responsen på bilden av Klarälven överraskande mig. Jag tycker om att fånga stämningar på bild. Det är sällan jag får den möjligheten men nu fanns den och jag tog den. Roligt att ni också fångades av den.

Har skickat första kapitlet till en testläsare. Spännande att se vad hon tycker. Insåg själv när jag läste igenom det att det är ganska rått och – ja, en riktig jävla käftsmäll. Jag har också fått lite att läsa men det hinns inte med förrän i natt när jag kommer hem. Om hjärnan och ögonen vill.

Jag ska på afterwork med några arbetskollegor efter jobbet idag. Ska bli kul att släppa på allvaret och ha lite trevligt istället. Blir säkert en del jobbprat men det ska bli kul att se ansiktena på de människor som jag oftast bara pratar med i telefon eller mailar. Många gånger känner jag mig som apan. Alla vet vem jag är men jag vet inte vilka de är. Så är det att jobba i supporten :-).

 

Kapitel 6 är klart

Det känns lite segt. Jag skulle vilja bli klar lite snabbare men finner mig i omständigheterna att tiden inte räcker till. Trots allt snikar jag till mig tid lite då och då. Samtidigt vet jag att det är bra att det inte går för fort. Det ger mig tid till att gå och fundera på detaljerna och putsa på dem när jag gör annat. Nu är i alla fall kapitel 6 klart och jag fick lite nytt inslag som känns bra mycket bättre. Nu har jag börjat på kapitel sju och tagit bort den scenen som får komma i kapitel 11 eller kanske 14. Undrar om jag ska låta en lektör titta på texten? Nej, jag gör en chansning och skickar det till förlag först. Jag har mycket gestaltning på alla karaktärer, bra och målande miljöbeskrivningar enligt testläsarna, grammatiken fixades till i början där det gnisslade. Det jag har kvar är flytt av en scen, utveckling av dialoger som jag verkligen har fått bättre känsla för och skala bort eventuella övertydligheter. Dags att skriva igen – eller kolla era bloggar :).

Har tänkt på slutet

Igår valde jag att ta ledigt från skrivandet. Söndagen tog musten ur mig fullständigt. Jag har väldigt lätt för att leva mig in saker och när jag skriver sådant som höjer temperaturen lite brukar jag bli lite matt. Men jag utnyttjade tiden när jag planterade daliorna i rabatten igår, till att tänka på slutet. Jag insåg att jag har gjort ett stort misstag genom att avslöja en detalj som förtar spänningen. Det är bra att ta sig tid att göra något annat och bara tänka, få perspektiv. Att sätta sig in i läsarens upplevelse. Hur skulle jag vilja ha det om jag hade läst det här för första gången. Vad skulle få mig att sitta på nålar? Jag tror att jag fick till en bra idé som jag ska genomföra. Det kan innebära att jag får korta ner lite grand men om jag känner mig själv rätt så fyller jag ut med annat när jag har kommit dit med redigeringen. Ny idéer ploppar upp som svampar hela tiden. Jag fungerar så att jag inte kan hoppa för mycket i mitt manus. Då tappar jag tråden.

Framsteg

Jag har haft ett bra flow idag. På två timmar har jag skrivit färdigt kapitel två och delat upp så att det tillkommit ett extra kapitel. Det extra kapitlet är bara tio sidor långt men det är där det verkligen drar ihop sig.  Stor puss till min man som tog med sig minstingen till affären så att jag fick lite lugn och ro :)! Kanske jag ska unna mig att klippa gräset när jag har varit så duktig idag?

Kapitel 2

Hela nio sidor klippte jag ut ur kapitel två igår och klistrade in i ett annat tillfälligt dokument. Jag har bestämt mig för att skriva om det. Jag vill framhäva huvudkaraktärens kompis lite mer. Egentligen vill jag få in kompis nr 2 också men han passar inte in just nu. Kanske jag får klämma in ett kapitel till ? Visserligen kommer dessa två kompisar att ta väldigt stort utrymme i andra manuset men jag vill förbereda läsaren lite redan nu om vilka de är. Det gäller också att begränsa sig och hålla en balans men frågan är vart den balanslinjen går i mitt fall.