Ny inledning påbörjad

Det tog inte lång stund efter förra inlägget förrän jag började skriva på den nya inledningen i manus 1. Utlåtandet från lektören gjorde mig så otroligt peppad att börja jobba med det att jag utan tvekan gav mig i kast med det. Jag har fått ihop fyra nya sidor och jag tror väldigt starkt på den här ändringen. Kopplingen till slutet blir klockrent. Som Jenny (lektören) skrev;
”Jag tycker den sista meningen exkl. epilogen är så bra, så effektfull. Så rätt.”
Jag kan bara hålla med henne. Epilogen är redan deletad (men finns kvar i en annan sparad version för man vet aldrig) och jag saknar den inte ett dugg.

Efter att jag har läst utlåtandet flera gånger och tryckt in i huvudet allt jag ska ändra så inser jag att det inte är så blodigt arbete. Inte blodigt alls! Jag kommer att vara klar innan sommaren om jag har disciplin. Hoppas bara jag har orken också för jag är ganska sliten på kvällarna efter jobbet. Men jag har hittat ny energi och förhoppningsvis hänger den kvar även i veckorna framöver.

Utlåtandet från lektören

Några dagar innan jag fick utlåtandet från lektören (Jenny Bäfving) så grubblade jag på temat i första manuset i trilogin. Jag såg att det inte riktigt hängde ihop och att det var början och slutet som inte riktigt klickade med varandra. Frågan var bara hur jag skulle vinkla till det. Och så kom svaret från Jenny som en skänk från ovan. Hennes förslag på hur jag kan skriva om inledningen och protagonistens problem gav mig en skjuts i ny riktning. Epilogen jag har i slutet föreslog hon också att jag ska ta bort. Jag gillar den, men inte så mycket att det känns som en stor uppoffring att deleta den. Tvärtom kan jag fylla ut det riktiga slutet och på så vis koppla ihop det med den nya inledningen jag redan planerar. Ja ni hör … jag går alltid igång på bra feedback som bekräftar det jag redan haft på känn och idéer ploppar upp som svampar. Med inledning så avser det inte bara de första sidorna eller ens det första kapitlet utan de tre första kapitlen. Kanske fyra.

Redan efter andra meningen när jag läste utlåtandet log jag och hade lust att jubla högt. (Gjorde inte det eftersom jag satt på mitt kontor intill lunchrummet på lunchtid och ville läsa allt ifred utan frågor.)  De meningarna som fick mig att le så lyckligt löd:
”Wow, detta känns som en fantastisk bearbetning. Jag tror aldrig jag läst en omskriven version där det hänt så mycket!” … ”Det finns en annan tyngd och ett annat självförtroende över både språket och berättandet…” Hon ger mig vidare beröm för hur bra jag genomfört hennes tidigare förslag. ”Hela manuset känns fyllt av en annan energi och fler dimensioner. Det främmande, fantastiska, ”påhittade”, det där som förflyttar läsaren och inger eskapismkänsla har fått mycket större plats. Det överflödiga är bortrensat och det är färgstarkt, sprakande, mångbottnat.”

Bättre bekräftelse på mitt omfattande arbete med omskrivningen kan jag inte få. Ett års arbete har varit värt all den möda jag lagt ner på manuset. Min avsikt vid omarbetningen var just att få det mer tajt och energifyllt. Efter första utlåtandet insåg jag att jag ska inte skriva vardagliga händelser. Jag är urusel på det. Nu har jag gjort det ändå till viss del eftersom det inte går att undvika helt men jag låter det alltid finnas med något som gör att det inte flyter på helt smärtfritt. Tex lite oenigheter, småpikar, personliga egenskaper och annat som tar bort det ”tråkiga”.

Vad gäller karaktärerna ska jag förändra lite i huvudkaraktärens personliga problem. Fokusera mer på identitetsfrågor än framtidsfrågor Kanske sänka åldern med ett år också. För mig känns det klyschigt att skriva om en gymnasieungdom men Jennys förslag gör att jag kan köpa det utan större problem. Sedan finns det två bikaraktärer som jag ska skapa en tydligare polaritet emellan så de inte blir så lika. I mitt huvud är de väldigt olika men jag kan se att jag inte har fått fram det så tydligt i manuset.

Nu ska jag låta utlåtandet smälta några dagar och sedan ska jag bestämma mig för om jag fortsätter på del 2 eller hoppar tillbaka till del 1 och gör ändringarna. Efter ändringarna kommer det här att vara ett killer-manus :-)

Gå gärna in på Jenny Bäfvings blogg. Hon har ofta bra och intressanta inlägg som utvecklar skrivandet.

Ny spännande vecka

Den här veckan blir extra spännande eftersom jag väntar på respons från lektören på mitt första manus. Igen. I januari för ett år sedan fick jag första responsen och gjorde den där sjukt stora omskrivningen av berättarperspektivet och en helt ny mitten. Vad hon tycker om det får vi se i slutet av denna vecka.

Dags för en rapport

Det har varit tyst här i några dagar. Inte av någon särskild anledning, bara bortprioriterat. Skrivandet har gått ganska långsamt men jag hoppas att det ska hända lite mer de kommande dagarna nu när jag är barnledig. Idag körde vi nämligen barnen till mormor och morfar eftersom det är sportlov i den här delen av landet. Jag och maken jobbar som vanligt eftersom vi vill spara på semesterdagarna till en resa vi gör i höst. Det känns lite konstigt att inte ha barnen i huset. Tyst och tomt och inga bråk att medla i. I morgon måndag blir det en enkel och snabblagad middag så jag får mycket skrivtid. Tisdag ska jag och maken passa på att äta middag ute. Evigheters evigheter sedan sist. Snart är det också dags för lektören att ta sig an mitt manus. Ska bli väldigt spännande att se vad hon har för förslag på ändringar. Förhoppningsvis inget som kräver ändringar som tar ytterligare ett år av redigering. Troligtvis inte. Att byta berättarperspektiv gör man bara en gång.

Tack för härligt pepp!

Det känns härligt med allt ert peppande! Tack underbara ni! Det värmer enormt att få uppmuntrande ord och hejarop från er.

För att svara på lite av era undringar så valde jag att skicka till endast en litterär agent för att testa hur det fungerade den vägen. För att gå den vägen är det inte lämpligt att skicka manuset även till förlag eftersom agenten då kan få problem att presentera ett manus som förlagen redan refuserat. Nu har jag testat den här vägen och kommer att vända mig till de större förlagen efter att lektören sagt sitt och jag gjort de ändringar som rekommenderas. Om de större förlagen också refuserar kommer jag att vända mig till de mindre förlagen och det innebär också att jag då gett upp drömmen om att få det utgivet utomlands. Men what the heck, man kan inte få allt. Först måste jag ändå försöka.

Att vända sig till en, och i mitt fall, endast EN litterär agent var ett hugskott. Det fördröjer utgivningsprocessen men det ger mig också tid att få ett bättre utkast på del tre i trilogin. Dels visar det för förlagen att det finns material och allvar bakom mitt tänk men det gör också mig lugnare. Jag är normalt en lugn person (med tonvis av tålamod) men någonstans finns rädslan att jag kan drabbas av skrivkramp kring del tre om första delen blir utgiven. Kanske tar jag det säkra före det säkra onödigt mycket men jag har nog heller inte tålamodet att vänta ända tills hela trilogin är helt klar.

Jag har bollat med min lektör om det där med målgruppen för mitt manus. Hon resonerar som jag att det är inte helt trovärdigt att tonåringar har resurser att möta allt de ställs inför som i typ hungerspelen. Divergent skulle jag också vilja lägga till. Det min karaktär ställs inför är minst lika tufft och om hon ska gå från 20 år till 16 gör att hon inte blir trovärdig på samma sätt. Hon rör sig också i miljöer under året som hindrar skolgång.

Njaej. Det känns bra med ert stöd att det visst finns YA här i Sverige. Det gäller bara att hitta rätt mottagare för manuset som har kunskap om genren och känner målgruppen som läser den typ av litteratur. Då hoppas jag att det blir annat ljud i skällan.

Så kom refuseringen då

Men vad annat hade jag att vänta mig? Ett mirakel? Varför inte? Sådana har ju hänt förut. Texten tyckte de var okej hela vägen men de kunde inte se till vilken målgrupp boken vänder sig. Det gör mig lite frågande. Finns inte målgruppen young adult/unga vuxna i Sverige? Är det bara ett amerikanskt begrepp? Eller måste man skriva om finniga, hormonstinna tonåringar för att det ska räknas som en ungdomsbok? Det skulle förstöra min plot fullständigt och inte bara det, jag skulle bli så uttråkad av att skriva om handlingen i gymnasiemiljö att det är dödsdömt redan i tankestadiet.

jag är tacksam att jag var så förutseende att jag reserverade tid hos min lektör så hon kan ta hand om det redan nästa vecka. Hon får gärna komma med tips på hur jag kan tydliggöra det där med målgrupp (som inte inbegriper gymnasiemiljö). Även om det var väntat känner jag mig en aning stukad. Nu ska jag slicka såren och fortsätta kämpa på med andra delen. Ibland är det långt till målen. Nästan lite för långt. Men vad är väl sex refuseringar som jag hittills samlat på mig? Löjligt lite om man jämför med Stephen King. Och för att inte tala om Robert M Pirsing som refuserades 121 gånger. Jag peppar mig med följande länk – särskilt slutklämmen.