Grubblerier kring fantasy

I går la jag krut på att googla efter fler förlag som ger ut fantasy. Några av er har också kommit in med värdefulla tips. Tusen tack för er hjälp! Efter att ha letat på internet en stund hittade jag några förlag till men letandet förde också med sig tvivel till min genre. De stora förlagen verkar enligt flera artiklar inte våga satsa på fantasy. Jag och många andra med mig gillar fantasy och många gör det utan att veta om det. Det finns äldre litteratur som aldrig klassats som fantasy utan kanske mer som sagor. I USA är en genren omåttligt populär och säljer i miljonbelopp.

Jag har svårt att tro att svenskarna bara vill läsa deckare och vanlig skönlitteratur. Det är ofta jag hör från människor att de någon gång läst Sience Fiction av tex Isac Asimov eller Fantasy av Tolkien och verkligen slukat den världen. Vi är många som vill ha mer, inte nödvändigtvis så episka som Sagan om ringen, men det där som twistar om vår verklighet till att inte vara riktigt som vi tror. Nu när jag insett de stora förlagens försiktighet i att anta sådana manus är det naturligt att jag börjar ifrågasätta om det jag skriver verkligen är värt all möda. För en stund tappade jag all lust och tänkte att nu är det läge att skriva något nytt, något ickefantasy. Då var det en röst inom mig som sa att det jag skriver är originellt och värt att våga satsa på. Är jag bara tillräckligt envis så kommer jag att ge ut min trilogi. Och det finns faktiskt förlag som bara ger ut den här genren så helt hopplöst borde det inte vara.

Bara för att peppa mig lite extra har jag skrivit ut nedanstående bild. Kings ord eldar på den där inre jäveln som vägrar ge upp.

 

Kings ord

 

Det jag måste jobba på är ännu mer originalitet i manuset. Det spår jag har halkat in på nu är inte särskilt originellt och jag behöver researcha för att få inspiration. Som tur är finns det massor att ösa ur inom det ämne jag använder mig av och twista om det till mitt eget. Det här är en utmaning som heter duga och det är det jag lever för. Att tänja gränser och våga vinna.

Annonser

Skriv inte utifrån svaren utan från frågorna

Detta tips läste jag om på Katis blogg och det var något som hände i min hjärna då. Jag har tänkt på vad det egentligen innebär och vet inte om jag har kommit fram till något vettigt svar. Som av en händelse tog de  upp just det i Writers Digest den här månaden. De skriver så här: Medan du lär dig att känna fram din berättelse genom att hela tiden utforska vad som faller sig naturligt att hända, kommer du att upptäcka att dina karaktärer agerar mer trovärdigt och äkta.

Hmm, känna fram? Är det så jag gör när jag skriver? Det här hänger ihop med den där vanliga frågan: Var får man allt ifrån? Tja, inifrån mig själv. Jag sluter mig in i min värld och öppnar mina sinnen för vad som döljer sig där och då känner jag. Men frågar jag mig fram? Jo, jag har faktiskt upptäckt att jag gör det – genom nyfikenhet. Vad tycker hon om det där? Hur kommer hon att reagera om det där händer? Om jag han säger så, vad gör hon då? Många frågor förblir obesvarade även för mig en tid men på något sätt dyker svaren upp på vägen och det är ju det som är så himla häftigt med att skriva. Även jag är nyfiken på vad som kommer att hända även om jag tror mig veta slutet. För slutet kan ju ändras. Därför gillar jag inte detaljerade synopsisar. De kan vara en bra ledstång att hålla sig till men det är utsikten jag vill åt. Det som finns där bortom.

Stephen King beskriver det som att gräva fram reliken, fossilet men att det krävs försiktighet och rätt verktyg. Intriger anser han vara det sämsta verktyget. Den duktige författarens sista utväg och tråkmånsens första. Han litar mer på intuitionen än att låta intrigen bära berättelsen. Han fortsätter med att det är karaktären själv som får bestämma hur denne tar sig ur en svår situation och inte enligt en färdig mall utan bara genom att observera och skriva det man ser. Jag tror jag gör lite både och. Jag har en intrig men jag jämför det som att jag har ett par grundpålar, kanske tre men inte fler, sedan får det växa fritt däremellan. Jag skulle kunna filosofera om det här hur mycket som helst men nu sätter jag punkt. Tyck gärna till vad ni tror om saken. Jag tror inte att det finns något rätt eller fel – bara det fungerar :-).

 

Redigera favoritromanen

Varje vecka får jag nyhetsbrev från Writer´s Digest University. De innehåller allt som kan intressera en skrivande själ. I ett av dem fanns det ett förslag att pröva sig på att redigera sin favoritbok. Det lät ganska intressant. Jag är ju i full färd med att gå igenom mitt eget manus i minsta detalj och kritiken vänds obönhörligt mot mig själv. Det skulle faktiskt vara spännande och intressant att vända den mot ett proffs. Och vad kan jag som lekman? Hur kan jag tro att jag ska kunna kritisera ett fullblodsproffs? Jo jag anser nog att jag skulle kunna det. Med min uppfattning om hur jag (tror) tycker en bok ska vara skriven på ett korrekt sätt skulle det faktiskt vara en utmaning som lockar mig. Jag minns när jag läste Under kupolen av Stephen King hur mycket jag retade mig på detaljer som lätt hade kunnat uteslutas för att korta ner den enormt tjocka boken på över tusen sidor. Ingen är perfekt och det är en tröst att även proffs som King him self inte alltid skriver med glasklar skärpa. Mitt självförtroende stiger några pinnhål när även den bäste gör misstag.

Kill your darlings

Det har jag gjort väääääldigt mycket nu. De var så bra från början men flera av dem upplevs nu som ”va faaaan ääär det här?” Några är bra men passar inte längre in liksom. De tillför inget. Texten har mognat och handlingen har förändrats. Även om de är bra så känns det rätt att ta bort dem. Ibland funderar jag på att spara dem någonstan men påminner mig om att jag har sparat ursprungsmanuset och kan hämta det där om jag vill.

Det är bra att låta texten mogna. Både Dag Öhrlund och Stephen King understryker detta. Hur frestande det än kan vara så stå emot! Låt manuset ligga en till tre månader. Gör något annat.  Börja på ett nytt manus eller vad som helst. Sedan börjar den självkritiska redigeringen. Långsamt och noggrant. Att det går långsamt för mig kan jag skriva under på! Till stor del handlar det om tidsbrist. Jag skulle behöva mer sammanhängande tid att få sitta med manuset än den timme jag högst får. Nu är det som det är och då försöker jag se positivt på det som vanligt. (Funderar på att döpa om min blogg till Det positiva monstret). Tid ger noggrannhet och möjlighet för reflektion för varje sidas detaljer. Mycket lite undgår mitt granskande öga och pedantisk som jag är kan jag inte hafsa förbi och låtsas som om det inte är något fel. Jag slarvar med mycket annat (städning) men jag biter mig själv i svansen om jag inte gör mitt jobb grundligt.

Röjt upp

Idag har jag röjt upp i trädgården genom att beskära en gigantisk klätterros och några vildvuxa jasminbuskar. Allt klipp åkte genom kompostkvarnen och blev täckning i rabatterna.

Jag har även röjt i inledningen på manuset. Jag ska skicka de fem sidorna det handlar om och se om det får godkänt av min testläsare. Att ha en testläsare är verkligen guld värt! Hen har lärt mig se så mycket som jag aldrig skulle ha gjort på egen hand. Den personen ska få en given plats på min tacksida när manuset trycks för utan hen hade det aldrig blivit så bra som det har blivit. Jag tror stenhårt på mitt manus. Kanske jag ska sätta upp den där listan på refuserade författare som idag är världskända. Stephen King, Jane Austen, Stieg Larsson osv. Bara för att försäkra mig om att jag inte är ensam :). Hahaha, lite sinne för humor måste man ha :).

Nu väntar jag med spänning på att min proffsiga korrekturläsare ska bli klar. Hon har säkert mycket att lära mig också! Med 145 000 tecken är det bara att inse att jobbet inte är över på långa vägar.

På tal om att skriva läsaren på näsan i ett tidigare blogginlägg så har jag gjort lite stickprov i mitt manus och hittills bara hittat ett ställe där jag förklarade mig i onödan. Jag tror inte jag har så mycket av den varan i mitt manus eftersom jag från början tog till mig Stephen Kings råd att inte använda så mycket adjektiv i slutet av dialogerna. Att låta orden i dialogerna och gestaltningen ge läsaren möjlighet att tolka det hen läser.

Recension av Under kupolen

Stephen Kings bok Under Kupolen var ingen besvikelse. I tonåren och tidiga 20-årsåldern slukade jag hans böcker. Han har verkligen inte tappat stinget. Under kupolen är fenomenalt bra genomtänkt och upplägget är strukturerat.

Dale ”Barbie” Barbara arbetar på en snabbmatsrestaurang men är på väg att lämna det lilla samhället Chester´s Mill. I ett misslyckat försök att lifta sig därifrån bevittnar han hur ett litet sportflygplan kraschar – uppe i tomma luften. Ett osynligt kraftfält har inneslutit hela samhället och ingen kan ta sig in eller ut. De blir tvungna att klara sig på egen hand.
Den egocentriske viceborgmästaren Big Jim Rennie utnyttjar situationen till sin egen fördel och utnämner nya poliser som lyder hans minsta vink. Hans storhetsvansinne får förödande konsekvenser då han försöker bevaka sin dolda verksamhet. Amfetaminfabriken.

Före detta armékaptenen Barbie utnämns av självaste presidenten att ta över styret i Chester´s Mill och för att ta reda på vad som orsakar kraftfältet. Detta leder till konflikt med Big Jim som inte drar sig för att göra vad som helst för att få honom ur vägen.

Stephen King har på ett mycket imponerande sätt skildrat nästan ett helt samhälles individer utan att det blir rörigt. Karaktärsbeskrivningarna är målande och det är lätt att ta dem till sig och följa deras strävan att försöka leva ett så normalt liv som möjligt.

Om jag ska nämna något negativt så är det att lektören borde ha varit strängare med att stryka vissa partier. King flyter ibland ut i ovidkommande handlingar och funderingar hos karaktärer som kunde kortat den onödigt tjocka boken på 1178 sidor. Det märks också att den svenska översättaren och korrekturläsaren tröttnade i sista kapitlet. Massor av stavfel och ord som saknas.

Sammanfattningsvis en mycket brilliant bok som ingen Stephen King-fantast kommer att bli besviken på. Har du tid och gillar tjocka böcker så är den här perfekt.