En febrig vecka

Jag tror inte jag har sett så här mycket filmer på åratal som jag gjort den här veckan. Det började i lördags när vi hade släktkalas för minstingen som fyllde nio år. En irriterande hosta hoppade på mig från ingenstans och på natten till söndag (dotterns självaste födelsedag) så bröt också febern ut. Senare under söndagskvällen fick jag sällskap av födelsedagsbarnet och sedan dess har vi hängt i samma soffa i nästan en vecka. Jag har inte ens orkat läsa förrän idag när febern äntligen var borta. Det här har gjort att jag kommit efter en del med både läsande och recenserande. Men jag har studerat en hel del dramaturgi i de filmer jag sett. Intressant och lärorikt. Inget nytt egentligen men … ja … intressant. Nu ska jag ta tag i läsandet de här sista dagarna innan nästa vecka så jag kommer ikapp med mina recensioner. Och sen … sen ska jag skriva på mitt manus! Tjohoo vad jag längtar!!!

Annonser

Ofrivillig paus fyller mig med vemod

Imorgon kommer mina underbara svärföräldrar på besök några dagar. Då kommer jag varken hinna blogga och än mindre skriva. Även om jag är vemodig så är jag positiv. Pauser ger distans och klarnar sinnet. Som pausfågel ger jag er en dikt som jag skrev 1997. Den handlar om tilliten till framtiden. Kommentera gärna! De kommer jag att ta mig tid till att besvara.

FRAMTIDEN

Du är så tyst och tom
lika blank som ett blad
Men likväl så fylld av spänning
och möjligheter
Jag har stor tillit inför dina gåvor
som komma skall

Du väntar alltid på mig bakom nästa krön
och leder mig med hoppfullhet och drömmar.
Dina bästa frukter kommer ur djupaste kärlek
och jag njuter av alla smaker.
De bittra renar och förnyar
så som örten med sin magiska kraft.

Ibland är saknaden så stor
att jag glömmer nuets rikedomar
och förlorar respekten för det jag har.
Du kommer alltid att förbli där du är
med all din förtröstan och tillgivenhet.
Min stora inspirationskälla.