En berättelse med elektricitet

Alldeles nyss klickade jag hem e-boken Story Genius av Lisa Cron från Amazon. Den behandlar det jag funderat på väldigt många gånger – vad som egentligen gör en bok bra. Alltså bortsett från ett vackert språk och en dramatisk handling. Enligt Lisa är svaret protagonistens inre resa, vad hon kämpar med och utvecklas av. Vad som betyder något för karaktären, vilka beslut hon måste ta för att övervinna sina rädslor och ändå vara sann mot sig själv. I början av min skrivkarriär gjorde jag samma misstag som tusentals andra. Jag skrev om vardagliga ting, måltider, promenader, bla-bla-prat och måltider igen blandat med det där andra som hände.

Det var min lektör som satte fingret på vilka scener det var som drev handlingen framåt och vilka som inte gjorde det. Det här applicerade jag omedelbart i mitt fortsatta skrivande att skriva scener som drev handlingen framåt. När det blir tråkigt att skriva är det en indikator på att jag skriver en meningslös scen som inte hade någon betydelse för berättelsen. Sedan utvecklade jag den här känslan omedvetet som Lisa nämner kort i en artikel på bloggen Writers in the storm. Det här med orsak och verkan. För varje kapitel så försöker jag se till att den inleds med en stämning hos karaktären men att den ska vara någon helt annan när kapitlet är slut. Har den inte förändrats har jag misslyckats med att driva handlingen framåt.

Det handlar inte om att bara utsätta karaktären för en massa saker för att driva handlingen framåt, hon måste också reagera på dem för att det ska bli en elektricitet i texten. Det kan vara hur många actionscener som helst men får jag som läsare inte fram varför de händer och vad som händer inom karaktären är det dödfött. Men ska jag vara ärligt så är mitt första utkast på en ny text långt ifrån perfekt enligt den här regeln. Och så får det vara. Det jag ändå försöker ha med mig genom hela skrivprocessen är  protagonistens utveckling. Vad vill jag att hon ska genomgå för utvecklingsprocess? Det är en fråga vars svar jag vill ha med mig som en ledstjärna ända fram till det att jag sätter punkt för berättelsen. Faktiskt så är det bara ett år sedan som jag kom på detta när jag gjorde sista redigeringen på manus 1. Innan dess var jag mest fokuserad på vad som skulle hända utanför karaktären. Nu med Lisas bok Story genius ser jag fram emot att fördjupa mig i det här ännu mer. Det som är extra kul är att hon också tar upp tips som inte är plot-relaterade, alltså tips för oss pantsers som skriver utan synopsis.

 

 

Annons

Bokevent på lokal nivå

Eftersom jag fick förhinder att gå på den stora bokmässan i Göteborg såg jag till att komma iväg på den lokala mässan i Karlstad, Värmlands bokfestival. Där träffade jag på ett känt ansikte; Anna Wahlgren som skrivit Skuggan av henne. Passade på att köpa en bok till av henne för att ge i julklapp till någon i släkten. Bredvid henne satt Jenny Törebo som liksom Anna gett ut sin bok på egen hand via Visto förlag. En fantasybok med titeln Älvkorset. Jag hade inte väntat mig så särskilt mycket inom genren fantasy på mässan men hittade faktiskt två till.

Strax efter att jag träffat på Anna och Jenny stannade jag upp vid Martin Dunelinds bord. Där köpte jag The Dark North som är ett verk av flera mycket duktiga illustratörer. Peter Bergting, Henrik Pettersson, Joakim Ericsson, Magnus Olsson och Lucas Thelin. Efter att jag öppnade pärmen kunde jag inte slita mig från boken. Ett unikt verk som är rikt illustrerat med tillhörande korta texter av Martin Dunelind (på engelska). De korta berättelserna (och illustrationerna) är en blandning av fantasy, skräck och sience fiction. På köpet fick jag några små posters av illustratörerna. Dottern har redan beslagtagit dem för att sätta upp dem på väggen intill sina egna illustrationer.

Sist på mässan innan jag åkte hem hittade jag en bok som jag tror passar minsta dottern. Utan att veta av Sofia Jarlo. En fantasybok (givetvis) som enligt författaren kom till när hon jobbade som lärare. Sofia har även hon gett ut på eget förlag (Five directions) efter att de stora förlagen refuserade hennes fantasyberättelse. Det är väl så det är. Fantasygenren får kämpa sig fram bland mindre förlag och når ut till oss fantasyslukande läsare tack vare att det finns författare som vägrar ge upp och i slutändan startar sina egna förlag.

Under mässan blev jag erbjuden att få boktips i en cosy corner. Det slutade med att det var jag som gav tipsen, hehe. Men vi hade en mycket trevlig pratstund och jag värvade boktipskillen att gilla facebooksidan E-boksevangelisterna (länk dit hittar ni i högra listen). En facebooksida där jag, Katarina Persson och Eva-Lisa Dezmin recenserar e-böcker i olika genrer. Sammanfattningsvis var det en liten mässa som var snabbt överstökad men gav ändå en go känsla efteråt av att ha besökt den.

En inblick i fantasyns historia

För ett tag sedan läste jag ut ”Tusen år av Fantasy – Resan till Mordor” skriven av Bo Eriksson. Det är en bok som ingår i kurslitteraturen till den skrivkurs jag anmält mig till i höst. När jag kommit halvvägs började jag bli ganska orolig. Den innehåller enormt detaljerade fakta från berättelser i bibeln, eddan och andra medeltida berättelser som är grunden till mycket av dagens fantasylitteratur. Bland annat Sagan-om-ringen-trilogin av J.J.R Tolkien. Hur skulle jag kunna banka in all denna fakta inför en tentamen undrade jag smått skräckslaget. Det verkade lika meningslöst som att lära in när alla sveriges kungar föddes och dog. Jag har läst andra kurser på universitet där jag inför omtentamen lärde mig en engelsk bok om ekonomi helt utantill i ren desperation. Vad skulle det här bli? När jag läste kursplanen förstod jag syftet med boken och blev lugn igen. Målet är att redogöra för och kritiskt reflektera över fantasylitteraturens traditioner och genrer.

Ja men då så. Boken gav mig en mycket bra historisk bild över traditioner i fantasylitteraturen. De flesta väsen har ett ursprung långt tillbaka i medeltiden. Vissa härstammar långt utanför europas gränser. Det mest fascinerande är att människor verkligen på allvar har trott att det funnits cykloper, enfotingar, drakar och annat oknytt. Detta har sedan följt med i berättelser som förts vidare från mun till mun för att sedan antecknas ned av någon skrivkunnig och sedan i sin tur använts i nya berättelser med nya vinklingar. Alltså, vilken skatt våra förfäder skapade med sin fantasi som vi idag fortfarande kan ta del av och utveckla vidare till något nytt och fräscht!

Jag har själv hämtat inspiration från mytologier och av det skapat min egen värld. När jag läser på i ämnet får jag nya uppslag som pusslar ihop så att regler och syften med världen blir mer och mer komplex. Inte så komplex att det blir svårbegripligt och rörigt. Snarare att sammanhangen mellan olika detaljer blir naturliga och vävs ihop på ett trovärdigt sätt. Jag har fortfarande en del kvar att jobba med när det gäller mitt världsbygge. Precis som med karaktärerna är världen minst lika viktig att få till så läsaren upplever den intressant och spännande.

Oftast är det ganska enkla medel som behövs för att få till så detaljerna i den påhittade världen blir trovärdiga. Men ibland händer det att det enkla blir svårt. Fantasylitteratur kräver att man vågar tänka utanför ramarna. Tänja på verkligheten som man känner den till något annat men ändå att den ska ge någon sorts igenkänning hos läsaren. Jag har haft svårt (trots min vilda fantasi) att få till antagonistens värld och kultur som skiljer sig från protagonistens. Jag vill inte att antagonisten ska vara helt genomond och göra onda saker för sakens skull. Varför är det så viktigt att förgöra världen? Varför offra så många liv utan mening? Jag har några trådar som jag ska väva vidare på i min berättelse. Det kanske inte blir en tätvävd Gore-TEX-kappa. Kanske mer en grovt virkad slöja.

Det här blogginlägget börjar bli lite långt nu men jag vill avsluta med att slöjor är det där enkla jag pratar om. Slöjor som lägger ett skimmer av mystik över berättelsen. Det behöver inte vara en hel encyklopedi med förklaringar om hur världen ser ut och fungerar. Mystiken väcker nyfikenhet, spänning och framförallt läsarens egen fantasi. Encyklopedier är uttröttande och hemska läsdödare. Om man inte använder dem som researchmaterial då förstås för att skapa slöjor :)

Inte på bästa skrivhumör

Så kom Jante på besök. Ouppfostrad och fräck som han är har han trängt sig in i mitt skrivrum och fyller upp det så mycket att jag inte får plats. Vet inte om jag ska vänta ut honom eller armbåga mig fram. Tror jag ger honom chansen att smita ut medan jag läser lite kurslitteratur jag lånade på biblioteket idag. 

Med näsan i boken

Som vanligt har den här veckan rusat på som alla andra veckor. I måndags bestämde jag mig hux flux att gå upp i arbetstid från 85 till 90%. Minsta dottern har börjat (på egen begäran) ta sig till och från skolan helt själv. Så jag har inte samma panik att kasta mig iväg till fritids för att hämta henne. Ändå känns det att jag får mindre tid att hinna med hushållssysslorna här hemma. Det är till att ställa sig vid spisen direkt jag kommer innanför dörren. Sedan om jag har tur är det inget annat som pockar på när det inte är aktiviteter som bågskytte, tvätt och uppröjning av hem eller skjuts av något barn som ska åt något håll.

Denna vecka har alltså inte ägnats så mycket åt skrivande. Däremot läsning. I listan här till höger under GOOGREADS ser ni de senast lästa böckerna. Bland annat ”Writing Fantasy – The top 100 best strategies för writing fantasy stories”. Otroligt inspirerande och givande för mitt eget skrivande. Den ingår i kurslitteraturen till skrivkursen Att Skriva Fantasylitteratur som jag sökt. Jag har fått uppslag till flera blogginlägg genom att läsa den. Problemet är bara att få tiden att skriva dem. Jag har knappt ens hunnit läsa vare sig bloggar, facebook eller andra sociala medier denna vecka. Vet inte hur jag tänkte där när jag gick upp i arbetstid. Jag försöker ett tag, sedan är det väl bara att backa och gå ner i tid om det inte håller.

Intensivt liv

Det låter värre, bättre än vad rubriken egentligen säger. Livet sker helt enkelt. Hela tiden. Det där med att hänga med på alla sociala medier är inte riktigt livet för mig. Det kan gå dagar utan att jag öppnar facebook eller läser bloggar. Sorry, ni som skriver inlägg varje dag. Nu är klockan sent på onsdag kväll och jag har ägnat mig åt familjevardagliga saker som att ha varit en närvarande mamma. Ett underbart liv som jag trivs med och prioriterar före allt annat. Även före skrivandet om så krävs.

Fast lite redigerande har jag ändå gjort. Helgen ägnades åt badhus, städande och redigering däremellan. Backade några sidor, nästan till första sidan och kortade in meningar. Jag har en tendens att göra dem liiite för långa ibland. Inte superlånga men ändå onödigt långa. Det blir mer kraft att då och då göra dem mer snärtiga. Rakt på sådär. Tror det blir jättebra om jag får in det i fingrarna framöver.

För övrigt så kom en hett efterlängtad bok idag!

Den kommer att vara en perfekt inspirationskälla medan jag skriver. Föregående bok ”Röta” har jag haft liggande intill datorn och slumpmässigt öppnat en sida och läst några rader för att sedan återgå till redigeringen. Vissa kan helt enkelt det där med att skapa text det sprakar och slår gnistor om. Hoppas det kan spraka och gnistra lite mer i min egen text efter att jag inspirerats och redigerat denna evighetslånga bearbetning av första delen i trilogin. Det som värmde extra mycket var vem boken tillägnats; ”Till alla som skriver för sin första utgivning”. Är inte det inspirerande så säg?

Fynden från bokrean

Jag brukar inte kasta mig in i bokrean när startskottet går men i år gick jag faktist in på Ackis en halvtimme efter att de öppnat på morgonen. Kön ringlade sig redan lång men jag gick lungt runt och plockade till mig de fyra böcker jag ville ha och stod sedan 33 minuter i kö. Som tur är ligger mitt jobb två minuter från bokhandeln och inga möten hade jag inbokat. Så det var lungt att gå även till nästa bokhandel på väg till jobbet. Där var det nästan inga människor. Kanske pga att deras utbud på rean var mer begränsat. Jag hittade i alla fall fem böcker och totalt tror jag besöket tog fem minuter. Den som jag såg mest fram emot att köpa var Medeltida borgar. En bra bok för framtida research. Och så Gail Carrigers böcker om Alexia Tarabotti. Den första har jag redan läst (sommaren 2015) och blev stormförtjust.

Tillägg: Har ni hunnit köpa något på bokrean och vilken var den bok ni suktat efter mest?

Vill skriva en novell

Jag har precis läst klart en novellsamling – vilken vill jag inte säga än. Ni kommer få läsa recension av den i början på mars. Men alltså, jag blir alltid så sugen på att skriva en novell när jag läser novellsamlingar, ja bra noveller över huvud taget. Jag gjorde ett försök för ett år sedan men kunde inte riktigt få den så kort som en novell bör vara. Tror den blev på 14000 ord. Ett material som jag kommer göra om till en roman någon gång när jag är klar med trilogin.

Men det här med noveller. Det är frestande att få till en berättelse på bara några sidor som man kan redigera några gånger och så är det klart sedan. Det är lite segt emellanåt att traggla med ett manus som tagit flera år att redigera. Något kort, nytt och snabbskrivet vore kul att få ner på pränt. Men jag har inga idéer till en bra story. Allt jag får fram vill alltid så mycket mer än att rymmas på tio, femton sidor. Utmaningar är ju alltid det som triggar mig så jag kommer att göra ett försök. Inte nu. Sedan. När den perfekta idén trillar ner i skallen och upptar all tankeverksamhet. Då hoppas jag den vill stanna inom novellramen och inte flyta ut i romanhavets oändliga vidder.

Det dräller in böcker

Idag har det drällt in böcker i både brevlåda och inkorgen i mailen. Det mesta recensionsex från förlag men också en bok till min åttaåring som behöver något att läsa på egen hand. Och i fredags kom ett signerat ex från debuterande Charlotte Cederlund. Massor av härligt läsgodis. Middagsmörker är först ut och jag har redan läst över 100 sidor.

 

Sammanfattning av läsåret 2015

 Det här är alla de 42 böcker och noveller jag läst under 2015. Flera av dem fick toppbetyg av mig på Goodreads där jag sammanställer allt jag läser under året. Ganska tydligt vilken genrer det är som gäller. Endast en feelgood (Tills himlen faller ner) finns med som dessutom fick fem stjärnor av fem av mig. Under 2016 läser jag gärna mer av denna kategori som är en skön motpol till de böcker inom skräckgenren jag också läser.

Så vilka är då mina favoriter från 2015 ?

Nordiskt vuxen
Min absoluta favorit är Odinsbarn av Siri Pettersen. Ett vackert världsbygge men en handling inspirerad av nordisk mytologi. Ett koncept jag älskar och aldrig får nog av. Faktiskt så inspirerade den mig så starkt att den gav upphov till en ny möjlig trilogi i mina tankar.Tätt efter kommer Tårpilens år av Lupina Ojala. En sinnrikt välskriven och genomtänkt berättelse som utspelar sig i en forntida miljö.

På tredje plats en dystopi; Tredje principen av Anna Jakobsson Lund. Imponerande smart handling och bland det bästa egenutgivna jag läst. Uppföljaren Aldrig ensamma utkom november 2015 och uppfyllde förväntningarna med råge.

Utländskt vuxen
Maggie Stiefvaters Sovarna kommer på första plats när det gäller utländska författare. Hennes språk och sätt att berätta en berättelse får mig att le i flera veckor.

Patric Rothfuss sista del En vis mans fruktan #2 var en njutning att läsa precis som föregående delar. Älskar hans språk och metaforer som inspirerar mitt eget skrivande.

Den avslutande delen i Lev Grossmans trilogi; Magikernas land var betydligt bättre än andra delen och ett bra slut på ett magiskt äventyr. Den får en tredje plats men konkurrerade hårt med Fallna änglars stad av Cassandra Clare.

Nordiskt ungdom
Hanna Höglunds uppföljare I levande mörker är en värdig vinnare för 2015. Episk fantasy med ett imponerande världsbygge.

Tätt följt på andra plats kommer Stormvinge av Oskar Källner. Med en käftsmäll kastas man in i ett äventyr med rafflande spänning. Sättningen av miljöerna är klockrena.

På tredje plats väljer jag Det övergivna huset av Emma Askling. En bok för alla åldrar där vi får följa Lo som upptäcker mystiska saker som händer vid ett ödehus.

Utländskt ungdom
Den förbjudna skogen av Brandon Mull har jag läst tidigare men hans sätt att berätta om de mest fantasirika världar är magisk. Hela serien är perfekt som högläsningsprojekt för er som har barn det passar för.

På andra plats kommer Den skrikande trappan av Jonathan Stroud. Makalös spänning i ett spökrikt London som eskalerar i en gastkramande spänning mot slutet.

På tredje plats hamnar då Järnprovet av Holly Black och Cassandra Clare. En variant av Harry Potter men mörkare och farligare.