Mersmak av skrivkurs

I måndags var jag på kursen i kreativt skrivande som jag nämnde i föregående inlägg. Mycket inspirerande och gav mersmak att vilja gå fler skrivkurser. Fördelen med den här var att den arrangerades i min hemtrakt. Om jag betalar dyra tågbiljetter och hotellkostnader kan jag gå väldigt många skrivkurser om jag vill men varken pengarna eller tiden finns för det.

Inledningsvis presenterade vi oss kort och jag var den enda av tretton deltagare som skrev på ett manus. Någon skrev gärna texter tillsammans med andra men övriga hade ”bara” viljan att komma igång. Med ”bara” menar jag inget nedvärderande utan i den bemärkelse att det bara var i stadiet att vilja men inte kommit vidare då de inte visste hur de ska komma igång.

Vi fick olika teman att skriva om. Första övningen skulle vi fortsätta på en påbörjad mening. ”När jag gick hem från jobbet…” Andra övningen var att skriva i fem minuter som skulle innehålla orden; paraply, cigarettfimp och smultrondoft. I den övningen fick jag fram en riktigt spännande inledning på en historia. Den tredje övningen fick vi varsina motiv på ett vykort. Här fick jag nog fram den mest utvecklingspotentiella texten som skulle kunna bli en novell. Vet bara inte hur den ska sluta.

Avslutningsvis skulle vi skriva om; Vem är en värmlänning? Ganska oinspirerande tema enligt min mening eftersom jag fastnade i fållan att skriva en reflekterande text och inte en fiktiv text om andra karaktärer. Hade jag tänjt på ramarna hade jag säkert kunnat göra det men det var inget som föll mig in då. Oavsett så kom jag ändå igång och fick ihop en hel del.

Det här gav verkligen mersmak och jag är så glad över den skrivgrupp jag har dragit ihop som fyller behovet av samvaro med andra skrivande människor. Om en dryg vecka har vi nästa träff men det roliga är att vi har kontakt även mellan skrivträffarna via mail. Det här är det bästa initiativ jag tagit på länge.

Reservplats 80

Det är meddelandet jag fått från Linnéuniversitetet till kursen: Att skriva fantasylitteratur.

Reservplats 80.

Jag har haft reservplatser till universitetskurser förut. Till Systemvetarprogrammet hade jag reservplats 12. Jag fick plats då. Men det var precis på håret. Jag var den siste reserven de tog in och då en vecka in på kursterminens start. Till den här kursen jag sökt nu är jag inte ens huvudbehörig utan hör till gruppen övriga sökande. Ingen i den gruppen har blivit antagen. Så, det ser ut som att jag kan glömma planerna på att plugga på distans i höst.

Konstigt nog är jag inte ledsen. Lite besviken men inte så jag har tappat modet. Jag har redan tittat på möjligheten att läsa litteraturkunskap på distans men jag tror det passar bättre om ett år. Då har vi bygg färdigt på huset och upphandlingsprocessen på jobbet är förhoppningsvis över.

Statistik på antal sökande

Om ni har följt min blogg så vet ni att jag har sökt in på en universitetskurs ”Att skriva fantasylitteratur” 30 poäng. Jag loggade in idag och kollade statistiken för antal sökande till den kursen. Totalt hade 569 sökt den men 138 hade valt den som förstahandsval. Den är till och med öppen för sen anmälan så fler kan fortfarande söka den. Har ingen aning om hur många som skickat in arbetsprov men jag fick ett mail för ett tag sedan att senast datum för inlämning av arbetsprov hade förlängts till 18 april. Anledningen var att det hade fått in så få arbetsprov. Inlämningsdatumet måste ju ha förlängts ytterligare eftersom det fortfarande går att anmäla sig till kursen. Oddsen för att få en plats har jag ingen aning om. Kanske har det drällt in en massa arbetsprov som försämrar mina utsikter att förkovra mig i detta ämne. Hur det går får jag veta först 12 juli. En oliiiiidlig väntan.

Rättelse: Inlämning av arbetsprov är förlängd till 22 april, inte 18 april.

Astrids råd om kapitel

Jag minns inte var jag läste det där om att Astrid Lindgren tipsade aspirerande författare om att skriva varje kapitel som om de var helt egna berättelser. Men ett bra råd är det. Kanske inte i alla sammanhang men allt kan aldrig dras över en kam. Jag hade ändå nytta av det tänket när jag gick igenom kapitlet som jag ska använda som arbetsprov till universitetskursen ”Att skriva fantasylitteratur”. Med bara några rader information om Helenas förmågor så hoppas jag läsaren kan ta till sig det som händer utan störande frågor och luckor.

Jag har aldrig medvetet tänkt att varje kapitel ska vara som en egen berättelse men någonstans har jag ändå haft med mig att dela in kapitlen scenvis. Många undrar hur långa kapitel ska vara och när det är dags att avrunda inför nästa. Detta har aldrig bekymrat mig utan fallit sig naturligt. Kanske för att jag tänkt just så att när scenen är slut så är kapitlet slut. Jag brukar hålla mig runt tio sidor. Blir det mer så försöker jag skala ner det i redigeringen så gott det går.

För övrigt så är jag mycket nöjd med helgens redigering. Jag börjar komma in i rätt tempo och meningarna har lättare att falla på plats. Lyckoruset att vara igång med skrivandet igen är obeskrivligt härlig. Idag (söndag) har jag hunnit igenom tio sidor och när det har hakat upp sig har jag bläddrat och läst i Siri Pettersens bok Röta för att komma igång igen. Det har bara räckt med en sida för att få rätt inspiration. Utöver skrivandet har jag hunnit njuta av det vackra vädret med två rejäla promenader och en lässtund i solen med en kopp te idag. Nu är jag taggad inför en ny vecka och förhoppningsvis kan jag stjäla lite skrivtid under kvällarna om det så bara är för en kvart. Just nu har jag en mycket mammesjuk nioåring som kräver sin uppmärksamhet. :)

Anmält mig till en skrivarutbildning

Det här var inget jag planerade men tack vare Eva-Lisa som tipsade mig och också pushade mig över den där tveksamhetsbarriären av en massa ursäkter så anmälde jag mig till en 30-poängs universitetskurs på distans; Att skriva fantasylitteratur. En drömkurs för en fantasynörd som jag.

Jag tror att det här är precis rätt steg att ta för mig nu. Jag har skrivit sedan 2011 med ambitionen att bli utgiven. Två gånger har jag skickat mitt manus (första delen i en trilogi) till olika förlag och även en agent. Samtliga har gett mig standardrefuser förutom agenten som inte kunde se vilken målgrupp det vände sig till. Jag tror inte att jag skriver dåligt men jag vill hela tiden utvecklas och vet att jag behöver lära mig mycket mer. Via den här utbildningen får jag perfekt stöd för mitt jobb med första eller andra manuset, vi får se vilket jag väljer, och helt gratis. En lektör kostar en slant och hjälpen är begränsad. När de gjort sitt utlåtande så är det stopp där.

Men än är det inte säkert att jag får en plats. Det är arbetsprovet som avgör. Jag har valt ut ett kapitel ur andra manuset som är lite av en novell i sig. Astrid Lindgren tipsade även hon om att varje kapitel ska vara som en egen liten berättelse. Inte för att jag följt det i alla kapitel men jag tror att det här kapitlet ger en bra fantasykänsla. 12 juli får jag besked hur det gått med antagningen.

Detta var väl ett bra inlägg att fira med på min bloggs 4-årsdag?! Ja, kan ni tänka! Jag har bloggat här oupphörligt i 4 år. Det var nära att jag ville göra en paus nu men ändrade mig i sista stund. Jag är igång med redigerandet igen och gud vad jag älskar det. Eftersom ingen här hemma skulle uppskatta mina reflektioner kring skrivandet så är det ni mina kära bloggläsare som får bli mitt bollplank.

Inspirerande bokutgivningsvägar och gammal skåpmat

Nu har jag landat och smält alla intryck från Författarkliniken 2015. Ska jag vara ärligt, vilket jag givetvis ska vara, så tyckte jag att workshopsen inte gav någon större behållning. Jag gick på föredraget om Research av Ingrid Elfberg och ytterligare ett föredrag om Att skriva fantasy. Inget var nytt. Allt hade jag redan läst eller hört om tidigare. Detta beror mer på mig och mitt sug efter kunskap än om föredragshållarnas förmåga och kunskaper. Jag läser gärna i alla möjliga forum om hur man skriver ett supermanus och till slut finns det nog inte så mycket mer nytt att tillföra.

Däremot var författarnas framträdanden enormt inspirerande. Deras väg till utgivning var minst sagt olika. Pe Kå Englund ville inte ens bli utgiven först för han ville inte bli som sin morfar som skrev på en bok och var sådär märkligt udda och konstig. Vad alla författarna pratade om kan ni gå in på Lennart Guldbrandssons hemsida och läsa om. Han var en av författarcoacherna som var med i panelen med lektörer som svarade på många bra frågor från publiken. Han har för övrigt skrivit en imponerande sammanfattning av Författarklinikens båda dagar i två olika inlägg. Väl värda att läsa. Även bloggen i övrigt som jag följt en tid tillbaka.

Så vad tar jag med mig efter de här dagarna?

  • Att jag har gjort ett gediget researcharbete som jag ska vara stolt över
  • Att ingen väg är den andra lik till utgivning och att det händer när man minst anar det.
  • Att det är värt att lägga tid på bloggande och skapa kontakter den vägen.
  • Att jag ska våga prata mer om vad jag skriver.

Den sista punkten har jag haft svårt för. Det har nog kanske de flesta. Här på bloggen har jag valt att inte nämna så mycket om handlingen mer än i kryptiska ordalag av rädsla för att något förlag ska läsa och tycka att jag avslöjat för mycket och refusera av den anledningen. Enligt förlags- och agentpanelen såg de inga hinder alls med det. Vi får se hur mycket jag vågar avslöja för er framöver kring Legenden om Amaunet. Bara titeln satt långt inne att berätta för er. Kanske jag lägger ut korta citat den dagen modet infinner sig.

Planerat inför Författarkliniken och kämpar med orden

Nu är hotellrum och tågbiljetter bokat och betalt inför Författarkliniken som är sista helgen i augusti. Tiden har rusat iväg och jag insåg att det gällde att hinna hitta bra och billigt boende innan rummen tog slut. Även tågbiljetterna är bokade för de har en tendens att bli dyrare ju närmare avresedatumet är. Det känns pirrigt och spännande att få vara med det här året också. Att få lyssna på alla författare, agenter och författarcoacher där framme på scenen. Det jag också ser fram emot är alla de fantastiska möten jag kommer att göra med skrivande människor. Möten med gamla som nya skrivvänner. Inför det här året har jag beställt visitkort med mitt namn och bloggadress som jag kan dela med mig av. Jag fick några själv förra året och tyckte att det var en bra idé även om jag ännu inte kan kalla mig författare. Däremot är jag ju en bloggare så det kan jag passa på att göra reklam för.

När det gäller redigeringsarbetet går det trögt men framåt. Det tröga består i att jag har svårt att få till ett flyt i språket. Jag vill få fram nyanser och variationer som min hjärna just nu inte tycks kunna prestera. Det gör mig frustrerad samtidigt som jag förstår att det inte är så konstigt eftersom jag inte skrivit så mycket sedan i maj när jag skickade in det första manuset till förlagen. Det är bara att bita ihop och redigera ord för ord. Enda botemedlet är ju att skriva, skriva, skriva och skriva… och läsa då förstås. Och de gör jag. Nästan så att jag hellre vill fly till en färdig bok ibland än att kämpa med mina egna ord.