Kill your darlings

Det har jag gjort väääääldigt mycket nu. De var så bra från början men flera av dem upplevs nu som ”va faaaan ääär det här?” Några är bra men passar inte längre in liksom. De tillför inget. Texten har mognat och handlingen har förändrats. Även om de är bra så känns det rätt att ta bort dem. Ibland funderar jag på att spara dem någonstan men påminner mig om att jag har sparat ursprungsmanuset och kan hämta det där om jag vill.

Det är bra att låta texten mogna. Både Dag Öhrlund och Stephen King understryker detta. Hur frestande det än kan vara så stå emot! Låt manuset ligga en till tre månader. Gör något annat.  Börja på ett nytt manus eller vad som helst. Sedan börjar den självkritiska redigeringen. Långsamt och noggrant. Att det går långsamt för mig kan jag skriva under på! Till stor del handlar det om tidsbrist. Jag skulle behöva mer sammanhängande tid att få sitta med manuset än den timme jag högst får. Nu är det som det är och då försöker jag se positivt på det som vanligt. (Funderar på att döpa om min blogg till Det positiva monstret). Tid ger noggrannhet och möjlighet för reflektion för varje sidas detaljer. Mycket lite undgår mitt granskande öga och pedantisk som jag är kan jag inte hafsa förbi och låtsas som om det inte är något fel. Jag slarvar med mycket annat (städning) men jag biter mig själv i svansen om jag inte gör mitt jobb grundligt.

Annons

Utdrag ur Öhrlunds skrivtipsbok

Jag känner att jag i mitt tidigare inlägg inte gjorde Dag Öhrlund rättvisa och förmulerade mig lite klumpigt. Därför återger jag lite av hans förord här.

”Låt oss se positivt:
Klart att du ska skriva! En dikt, en novell eller helst Den Stora Romanen som kommer att ta världen med storm.
För såhär är det: Att skriva är det roligaste som finns. Oaktat att sportfiske är Sveriges största fritidssysselsättning törs jag påstå att skrivande är bättre än flugfiske, champange eller till och med sex.
Jodå. Om du vaknar på morgonen med känslan av att allt annat än skrivande är bortkastad tid, då är du på rätt spår!”

Som några av er kommenterat så har vi ju givetvis andra värden i livet än att bara skriva. Vi kan ha andra hobbies eller relationer som vi trivs med. Dag har i boken intervjuat olika författare. Bland annat Viveca Sten som han kallar en framgångssaga. Bara fyra år efter sin debut har hon sålt över en miljon exemplar i Sverige. Det jag föll för var att hon i hans intervju hade valt att ha kvar sitt arbete som chefsjurist trots att hon skulle kunna leva på sitt författarskap. Och varför då? Hon svarar så här:

”Svaret är att jag älskar att skriva, inte minst när jag får sitta ensam ute på Sandhamn. Men när jag går ur den bubblan, tar hissen till ett möte med mina medarbetare och vi benar ut ett svårt problem eller genomför en komplex transaktion, har jag lika kul!”

Precis så känner jag! Jag älskar att få tampas med svåra inställningar i vårt verksamhetssystem och hitta en lösning som fungerar för verksamheten. Viveca har vid Dags boks tryckning valt att säga upp sig och arbeta som författare på heltid. men innan det kunde hon utöver sitt heltidsjobb sköta även hem och familj med skrivandet vid sidan om. Kan hon så kan jag!

Det finns fler goda exempel i boken på hur olika författare nått sina framgångar. Inte sällan med motgångar förstås. Det är alltid att räkna med. Men jag känner mig verkligen peppad när jag läser Dags bok. Det har inte varit lätt för nästan någon och jag tror att om jag lyckas ta mig ända fram med min trilogi med eller utan motgångar kommer jag att växa oavsett.  Mina andra värden i livet kommer jag att behålla under tiden. Inget tar ut det andra.

 

I dag kom den här med posten

Och de här

Åttaåriga tjejen gav sig genast i kast med Sofia Bergtings böcker och jag med Dag Öhrlunds.
Kan avslöja att det inte är en bok för den som inte menar allvar med sitt skrivande. Han trycker hela tiden på att om du vill få en bok utgiven krävs det målmedvetenhet. Att all annan tid som inte läggs på skrivandet upplevs som slöseri med tid. :) :) :) Någon som känner igen sig? Ha ha ha! Tänkte väl det.
Jag återkommer med med reflektioner kring boken. Var så säkra!