Hemma igen från en minnesvärd semester

Efter två veckor är jag hemma igen från ett varmt och skönt Thailand. Både hjärna och kropp är utvilade och redo för nya tag. Mina planer att tänka fram behövliga scener mm vid poolkanten infriades delvis. Att jag inte hann riktigt allt det jag tänkt mig gör inget för jag är nöjd med det jag åstadkommit ändå. Mycket av tiden ägnade jag åt att läsa Korpringarna av Siri Pettersen och faktiskt så gav den mig mycket inspiration till mitt eget skrivande. Ibland fick jag kasta mig över blocket eller iPaden för att anteckna viktiga idéer som inte fick förloras till något pris. Recension på Korpringarna kommer i ett senare inlägg.

poolskrivande

Något jag oroade mig för inför resan var hur jag skulle klara av värmen. De senaste två somrarna har jag vid några tillfällen mått fysiskt dåligt när temperaturen legat på kring 28 grader. Med fasa klev jag ur planet och kände hur en kväljande värme slog emot mig (säkert 40 grader) och jag såg framför mig hur två veckor försvann inne på ett hotellrum. Som tur var gick det jättebra och jag vande mig snabbt. Mitt misstag här hemma är nog att jag druckit för lite vatten men i Thailand bar jag ständigt med mig en vattenflaska. En solhatt köpte jag också för att skallen inte skulle brinna upp. Tack vare dessa två saker plus några svalkande dopp i havet och poolen blev upplevelsen av detta exotiska land helt fantastiskt bra. Det jag kommer att minnas mest är båtturen vi gjorde i Phang Nga-bukten, viken som är känd för sina speciella bergsformationer och inspelningen av James Bondfilmen Den gyllene pistolen. Där fick vi åka in i grottor på uppblåsbara kanoter med personliga guider för att ta oss igenom berget och fram till en djup sprickdal där bergväggarna sträckte sig nästan lodrätt hundra meter upp. I en av grottorna såg vi hundratals fladdermöss klamra sig fast i taket. Men någon grottforskar blir det inte av mig. Inte för fladdermössen, de är hur mysiga som helst, men cellskräcken när vi på millimetern tog oss tillbaka ut mot havet genom en trång passage där vi tvingades ligga som klistermärken mot kanotens botten (pga att tidvattnet stigit) var påfallande ansträngande för nerverna.

PhangNga-Baycanoe-advanture2

Tidsomställningen efter att ha kommit hem gör mig långsam i tanken så skrivandet får komma igång i den takt som det faller sig. Ska också besluta mig för om jag ska skriva om den senaste scenen jag arbetade på innan resan och byta ut en karaktärs närvaro mot en annan för att koppla ihop det bättre med första delens handling. Det innebär att jag får döda en älskling men någon större sorg över det känner jag inte. Den scenen är nog menad till något som ska hända i tredje boken. Eventuellt.

Annonser

A short report

Meddelar att redigerandet går som smort. Sidantalet sjunker vilket är bra. Nu är det på 115 000 ord mot 119 000 när jag började. En sak som lektören påpekade var att jag skulle rensa bort amerikanska uttryck. Är förvånad över hur mycket jag har gödslat med dem i dialogerna. Därför den ironiska rubriken på inlägget. Nu ryker varenda uttryck som är på engelska. Det är ju så fult. Oläsbart. Fattar inte hur jag tänkte.

Disciplinen har funkat riktigt bra med den här deadlinen. Nu är det bara 142 sidor kvar att gå igenom. Styxx Fantasy kan räkna med mitt manus om ett par veckor.

En helg för avkoppling och skrivande

Valborg inleddes vid brasan hemma i vardagsrummet. Efter en kall och regnig dag hade jag inte alls någon lust att frivilligt stå och frysa vid hamnen där kommunen arrangerat valborgsfirandet i år. Dock körde jag ner maken och äldsta dottern till eventet men återvände snabbt hem och spelade lite Othello med minsta dottern. Senare på kvällen blev vi inbjudna till grannarna på ett glas vin och trevligt småprat.

För övrigt har veckan varit ruskigt intensiv. Mycket problemlösning på jobbet och konferens om digitalisering. Teo Hären föreläste om kreativitet. Det var nog den största behållningen den dagen, och middagen på kvällen som i och för sig blev ganska kort för egen del. Jag blir alltid sömnig av att dricka vin och har man hållt sig vaken sedan halv sex på morgonen gör inte det saken bättre.

Teo Hären var för övrigt en mycket inspirerande talare. Något timid och försiktig till en början men snart var han i sitt esse och fick hela konferenstaket att lyfta i slutet till allsången med Beoncys låt I was here. En häftig känsla och inspirationskick för de flesta av oss som var med.

Redigeringen rullar på och går i varierande takt men det är tack och lov inga större omskrivningar som behövs i mitten av manuset. Jag unnar mig att skära bort meningar som inte fyller något syfte. Varje gång känns det nästan som att ha tagit bricanyl som vidgar luftvägarna och gör mig en aning lättare till sinnet. Att hinna sextio sidor som förra helgen känns inte lika lätt den här helgen men så har jag i och för sig kvar en stor del av lördagen och hela söndagen. Mycket kan hända än.

Dödat lite älsklingar och annat strunt

Det märks att det gör nytta att låta manuset vila i några månader innan man tittar på det igen. Mycket strunt blir betydligt synligare och även gamla darlings ryker utan större sorger. Halva kapitel raderas och det är som att rensa ett stökigt förråd med onödiga saker som man tidigare tyckte var bra att ha. Med ett manus på motsvarande 394 boksidor har jag råd att kosta på mig det. Känns skönt att äntligen komma en bit på väg. Visserligen är jag bara på kapitel 3 av 25 men alla framsteg är välkomna.

Varför ska det vara så j… svårt att få till det?

Just nu är jag så innerligt trött på mitt manus. Helst har jag lust att stryka ett helt kapitel men jag ska grubbla på det först för att inte redigera sönder texten. Vet inte vad kapitlet tillför egentligen. Känns som en enda stor informationsdump. Mitt i allt det där finns det darlings men ibland är det svårt att skilja på darlings och bra scener som faktiskt gör nytta. I fantasy behövs liksom världsbygget förklaras men kanske jag bara försöker vara övertydlig. Som vanligt. Suck. Hittills har jag rensat 3000 ord. Ska nog ägna mig åt att läsa istället för att få distans.

Och böcker har jag att läsa. Förutom den jag läser nu (Runristaren av Andrea Grave Müller)) så var jag till biblioteket idag och lånade Vindens namn del 2 av Patrick Rothfuss, Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater och för dotterns räkning Discofeber av Anna Hansson.

Nä nu får jag skärpa mig

Jag har suttit två, tre kvällar och hoppat runt på sidorna 1 till 4. Det tuggas en massa och efter att jag läst mailet från min extremt duktiga testläsare så bestämde jag mig. Det är för många darlings som jag håller fast vid som måste bort. Hen fick bara de allra första raderna i inledningen och tyckte att den var ”wow” men med vissa påpekanden som var berättigade som vanligt. På något sätt fick det mig att släppa behovet av de där meningarna som jag var så nöjd med i första utkastet. Tar jag bord ett stycke som egentligen bara upprepar det jag redan sagt så kommer det att bli så mycket skarpare. Det hotfulla blir än mer hotfullt utan förklaringar och kringbeskrivningar. Tänk att det ska vara så svårt att släppa sina darlings ibland. Det är väl därför de är darlings, he he. Nu är det äntligen fredag och imorgon LÖRDAG =).