Tänka vitt och brett

Den omskrivning som jag gör av mitt första manus just nu handlar om att skruva till intrigerna. Också att försöka skapa något unikt i handlingen som inte finns i de vanligaste böckerna som är aktuella just nu. Att vara för mainstream tror jag är ganska vanligt i de manus som skickas in av debutanter till förlagen. Handlingen kanske är spännande och framåtdrivande, språket bra – kanske rent av perfekt – men är ändå inte tillräckligt för att bli antaget. Det ska väcka nyfikenhet, engagemang. Helst också vara så bra att berättelsen finns kvar hos läsaren i tankarna efteråt.

Om jag uppfyller detta är omöjligt att svara på eftersom det också hänger på yttre omständigheter som jag inte kan påverka. Förlagets representant som ska hitta nästa intäkt för att få ekonomin att gå ihop ska dels vara intresserad av ämnet och genren men också vara i rätt stämning. Inte för trött, grinig eller ofokuserad. Men bortsett från det så strävar jag efter att ge läsaren en anledning att läsa boken. Varför är min berättelse mer intressant än någon annans? Varför ska minst 5000 läsare anstränga sig och offra sin tid på att läsa just min berättelse? Ja, det är upp till mig att leverera det.

När jag började skriva på manuset var det bara av en ren slump för en envis bild i huvudet som inte ville släppa greppet om mig. När detta utvecklades till möjligheten att bli en hel bok, rentav en trilogi så bara skrev jag av hjärtats lust. Det var först senare som jag tog reda på mer information om hur en berättelse byggs upp med dramakurvor, intriger, karaktärsutveckling och så vidare. Det är en lång process som får ta den tid det tar. Vanliga misstag jag gjorde var att karaktärerna åt ganska ofta. Pratade om saker som inte hörde till saken, struntprat med andra ord. Dessutom var de för snälla. Fogliga och omtänksamma om varandra. Det var bara den där busen (antagonisten) där borta i horisonten som var det farliga.

Numera är karaktärerna betydligt kinkigare mot varandra (tom mot sig själva ibland). De sätter sig på tvären, ifrågasätter och krånglar till det för sig. Den där elakingen (antagonisten) har krupit in i flera karaktärer och är mer närvarande. Jag försöker hålla grytan kokande hela tiden utan att den för den skull stormkokar hela tiden. Det blir tröttsamt det också. Men vad är det unika med min berättelse då? Allt vill jag inte gå in på men det jag nämnt tidigare ligger den lite i tiden kring det här med utanförskap, att ha en annan etnisk bakgrund och tar upp människors rädsla för det som är annorlunda. Att vara kränkt och hur man hanterar det från bådas sidor (protagonist och antagonist). För att få till allt detta har jag tvingats tänka vitt och brett. Gå in i huvudet på hur det är att vara den som våldför sig på andra och vad det är som driver en människa till att göra det. Vad är det som rättfärdigar handlingen? Det har varit svårt men också oerhört nyttigt att våga se på saker ur en annan vinkel. Den här versionen hoppas jag ska tilltala något förlag så småningom men först ska det till testläsare och också ligga och vila för mognad under tiden jag skriver på del två och tre.

11 thoughts on “Tänka vitt och brett

  1. Just det där med ”mainstream” är något jag reagerat mycket på under senaste tiden. Tycker jag har allt svårare att hitta något som sticker ut i böckerna som kommer från de svenska förlagen. Det i sin tur har gjort att jag läser mindre. Så, heja dig! Ser fram emot fler böcker som sticker ut! :)

    • Känner lite samma kring den mer traditionella litteraturen som ges ut i Sverige. Deckarna är som deckare är mest. Jenny Rogneby fick väl till en annorlunda vinkel i sin Leona men i den retade jag mig på en avhängig detalj som förstörde hela läsupplevelsen. Sedan är det alltid de största författarna som framhävs mest i bokhandlarna. Jag tycker ändå att inom genren fantasy och skräck har det kommit ut mycket bra böcker som varit fräsch och nytänkande. Bla ”Skönheten” av Christian Johansson och ”Vattnet drar” av Madelene Bäck. Särskilt Christian är duktig på att hålla fingret stadigt på strängen och invaggar aldrig läsaren i någon trygghet.
      Kanske du skulle läsa mer böcker på engelska? Då har du ett helt annat utbud att välja på.
      Tack för hejarop!! =)

      • Ja, i Sverige är deckarna så i alla fall. Jag läste bara baksidestexten på Rognebys debut, men tyckte att storyn lät alldeles för osannolik för att jag skulle kunna ta den till mig. Många gånger väljer jag bort böcker redan vid baksidestexten vilket kanske har gjort att jag missat ett och annat guldkorn :)
        Jag letar ofta böcker även på engelska, även om det varit mindre på sistone. Några riktigt bra böcker har ju översatts till svenska också. Som Ghostman och Vanishing games, samt Verdons och Boltons böcker, för att nämna några deckare som jag uppskattat mycket :)
        Kan tänka mig att det även finns bra författare inom skräckgenren. Christians bok har jag hört talas om en del. Får kanske läsa den framöver, även om jag inte läser skräck så ofta :)
        Vassegod! =)

    • Låt dig inte tyngas ned av att det är mycket att ta tag i. Kan du sätta ihop och rodda iland en hel pjäs fixar du det här också. :) Sätt upp delmål så känns det inte lika övermäktigt. Pepp pepp!

  2. Att i fantastik ha med inslag av fördomar gentemot andra etniciteter och utanförskap till följd av det, eller vilket annat tema som helst som anknyter till en sådan problematik, tror jag kan öka till verklighetskänslan. Ett roligt inslag i novellerna om häxkarlen Geralt (ska inte ens försöka skriva den polske författarens namn!) är när dvärgarnas ledare i en av novellerna nämner ordet integration. Inte helt väntat i en fantasyberättelse, men det kändes eget och sög in mig, gjorde världsbygget trovärdigt! Det kan också ge författaren möjlighet att skriva någonting om att vår värsta fiende egentligen är oss själva, med våra rädslor och sättet vi behandlar varandra. Som i Walking dead.

    • Egentligen finns motsättningar mellan etniciteter i mycket av fantasylitteraturen bara det att dess ansikte inte är lika tydligt som i vår värld. Är motsättningarna mellan olika väsen väcker det inte samma tankar som när motsättningarna är mellan människor med olika hudfärg och religion. Den fantasy jag skriver (urban) utspelar sig i vår kända värld och är redan trovärdig på det sättet. Däremot har jag inte läst så mycket urban fantasy där människors etniciteter berörs särskilt mycket. Det finns säkert något jag missat men det största fokuset ligger på att protagonisten oftast är utstött pga att hen är tex klumpig, nörd eller ful.
      Att våra rädslor är vår största fiende är något jag bokstavligen berör i manuset. Det är ett tema jag alltid analyserat med fascination och fasa. Ett tema som influerar världen lite väl mycket just nu med alla terrordåd.

  3. Jag instämmer med Eva Lisa ovan. Det behövs mer litteratur som tänker lite nytt. Inte bara samma gamla om o om igen. Dina tankar är viktiga och bra tror jag. Att tänka stort. Inte sikta på de närmast sörjande är nog en bra idé. Vad i min berättelse kommer tilltala ett stort antal människor? Det där är något jag har och har haft lite svårt för. Jag intresserar mig för lite udda saker, men någonstans måste man försöka hitta den breda appealen i det man skriver. Kanske försöka få med lite bredd också, inte bara djup. De är viktiga hägge två.

    • Det är svårt att skriva bra om jag tänker för mycket på vad andra vill ha när de läser. Det där varför de ska läsa blir lite mindre överväldigande och begränsande men inte helt enkelt för det. Men det ger ändå en riktlinje och gör att jag inte svävar ut för mycket i min egen (ibland gränslösa) fantasivärld :) De första utkasten var mer på djupet där jag utforskade huvudkaraktärens inre känslorika värld som drabbades av yttre omständigheter. Det gör hon fortfarande men det som är omständigheterna börjar få ett ansikte. Något som har ett syfte. Så ja, bredden är också viktig. :)

  4. Snart ska jag också ta itu med det där, redigeringsvändorna. Gräva omkring och fixa. Ser fram emot det, tror jag. Beror förstås på vad jag hittar när jag börjar läsa igenom.

    Och håller med, viktigt att hitta det där som är speciellt för en själv och som sticker ut. För min del tänker jag att i det manus jag skrivit så är det så pass mycket som inte är mainstream, att jag snarast kanske behöver lägga in nåt lite av det. Eller så inte. Få se. Men det kan alltså finnas funderingar åt andra hållet också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.