För tre veckor sedan hade jag jättebra disciplin och skrev 200 ord om dagen på manuset. Sedan tvärvände det och blev noll. Åtminstone på manuset. Jag lade mer energi på ett medborgarförslag istället. Efter att jag har satt mig in i det här med särskilt begåvade barn så har jag insett att det är så många barn som missförstås kapital av lärare på sina skolor. Missförstås av vuxna som gör att de går in i depression och ångest. Det är fruktansvärt! Till och med min egen yrkeskår av socionomer ställer till det med sin okunskap. Det smärtar mitt modershjärta något katastrofalt. Jag kände att jag var tvungen att göra någonting och skrev ihop ett medborgarförslag till min kommun att de ska ta fram en handlingsplan för barn och ungdomsnämnden hur dessa barn ska identifieras och få hjälp. Skolpersonal, pedagoger mfl måste få utbildning i detta. NU! Tusentals barn i vårt land blir hemmasittare, får depressioner, skadar sig själva, utvecklar ångest… Deras liv blir förstörda pga att dessa barn med högt IQ tolkas som att de minsann får anpassa sig till alla andra och följa skolundervisning på det sätt läraren tycker är lämpligast.
Ni märker säkert min ilska bakom orden. Själva har vi haft enorm tur och fått bra stöttning från skolan. Rektor och lärare (åtminstone för den stora) har varit mycket lyhörda och anpassat undervisningen. De har inte ansett att hon är särskilt begåvad men utesluter det heller inte. De erkänner tom att de behöver mer kunskap. Att erkänna sin brist på kompetens är professionellt. Vi blir aldrig fullärda. Varför skulle vi år 2017 har svar på precis allt? Jag har aldrig varit engagerad politiskt tidigare men jag vet hur svårt det kan vara för en offentligt politiskt styrd verksamhet som en kommunal verksamhet är, att få resurser att satsa på ett område. Därför skrev jag ihop detta med en annan engagerad mamma och hoppas på att politikerna förstår att det finns pengar att hämta i längden om dessa barn växer upp till friska och utbildade individer istället för till ett livslångt utanförskap med psykisk ohälsa. Jag är skarp i tonen men det här är den nakna sanningen om de särbegåvade barnen som inte får rätt hjälp. De är inte födda till Einsteins. De har bara ett annat sätt att ta till sig kunskap och tänker annorlunda än de flesta andra. Det går inte att pressa ner ett träd i en skokartong. Ett träd kan bli en skokartong men då krävs det rätt processer för att den utvecklingen ska ske. Hur svårt är det att förstå det?
Nu vet ni varför jag varit frånvarande både här och på era bloggar som jag brukar besöka. Jag brinner och behöver falna innan jag hittar tillbaka till manusvärlden.
Carola Strömstedt 
Ja ditt engagemang lyser verkligen igenom i hela inlägget och jag tycker det är fantastiskt det du gör :) heja dig!! Någon måste agera om det ska bli en förändring och att tro att nån annan ska göra det kommer inte hjälpa någon. Däremot kan man själv, som du, hjälpa så många fler än bara den som står en närmast. Det behövs fler som du ❤️
Tack snälla för de fina orden! <3 Ibland känns det som att slåss mot Goliat men med lite uppbackning och pepp orkar man stå kvar och tro på att det kan göra skillnad. Och gör det skillnad för ett enda barn så är det värt det. :)
Håller med Katarina. För det är ju först när någon engagerar sig som det kan bli en förändring.
Heja dig! <3
Tack! <3
Ditt engagemang är fantastisk. Och din text vibrerar. Tror det du gör inte bara hjälper dina barn och andra barn i samma situation, din glöd kommer att smitta av sig på ditt skrivande också.
Hehe, det vore ju inte fel 😊 Hoppas bara få tillbaka fokus på skrivandet igen men det är väl bara att ta sig i kragen. 😊
Du gör så rätt som engagerar dig i det du tycker behöver bli bättre. All förändring börjar någonstans, och du kan bidra till att dessa barn uppmärksammas mer. Minns för några år sedan att jag var på en föreläsning om Blyga barn, och hur man tänkte att de har sina speciella behov att ta hänsyn till. Det var så inspirerande, och tänk då att någon tagit sig tid till att börja uppmärksamma dem så att det nu finns forskning på dem. :)
Blyga barn behöver verkligen uppmärksammas de också. Minns när jag gick i skolan och inte vågade prata vitt och brett i klassen som alla andra. Även om jag svarade jättebra på proven så ville inte lärarna ge mig betyg därefter, bara för att jag var så tyst. Hoppas verkligen att det har förändrats sedan dess! I mångt och mycket ska det mesta passas in i fyrkanter och gör man inte det som person så får man skylla sig själv. Lite av den mentaliteten ser jag och hör ganska ofta. Då kan jag inte låta bli att hålla tyst. Men jag försöker vara så ödmjuk jag kan för med hårda hätska ord väcks bara försvar och motvilja.
Eller behåll glöden och skriv så det brinner, med ord och tankar från dit hjärta och din själ. Det kan bli riktigt bra. Det är ju inte allt man behöver publicera….
Din tanke är god Pia men mitt fokus ligger på helt andra saker för att jag ska kunna producera text just. Det är som det är och inget jag deppar ihop för. Var sak har sin tid :)
Sådan som du behövs, å så du behövs! Sådana som orkar, som inte finner sig, som prioriterar bort annat – som skrivande – för att göra skillnad för många. Blir faktiskt rörd av detta! Väldigt bra och viktigt. Och vi som läser din blogg finns ju kvar – jag har också ofta pauser för att prioritera annat, livet va?! :)
När jag brinner för något är jag nästan omöjlig att stoppa. Jag är inte den typen som står på barrikaderna och skriker, men jag kan heller inte hålla tyst och kuvas av en norm som känns fel. Snart är det sommarlov och jag kommer ladda batterierna för att med full styrka möta skolpersonal till hösten för att mina barn ska få rätt stimulans och den berikning de behöver för att må bra. Skrivandet får gärna hamna lite i skuggan då. För det finns alltid kvar och något jag heller aldrig ger upp. Bara pausat för att det där livet envisas med att vara så påtagligt. :)
Livet envisas verkligen med att vara påtagligt ibland, det var en fin och sann formulering.
Hoppas du får ett vilsamt sommarlov så du är redo att ta dig an hösten sedan. Sådana som du behövs verkligen, hur skulle världen se ut utan er?! Heja!
Sedan behöver man inte ut och demonstrera och skrika, det finns många fler sätt – och ibland smartare – att driva viktiga frågor på. Det håller jag helt med om!
Det är väl exakt rätt att ta sin brand och omsätta den i rätt sorts ord. Så hurra för dig som gör detta för det är klart att det borde lösas utan att man ska behöva ta strid för varje enskilt fall.
Precis så känner jag. Allt för många barn far illa pga vuxnas okunskap och kan jag göra något även om det bara hjälper ett enda barn till så är det värt det. För barnen brinner jag alltid 😊