Uppföljaren till Tredje principen var precis så bra som jag hade hoppats på. (Min recension av Tredje principen kan du läsa här.) I Aldrig ensamma fick jag en bättre bild av hur Systemet fungerar, om korruptionen som finns överallt och hur rebellerna är organiserade. Första boken har i recensioner omnämnts som smart och min uppfattning är att den här boken är precis lika smart. Trådar som hämtas upp från första delen men också nya som vävs in. Ingenting är en slump och Anna Jakobsson Lund har koll på allt.
De tre huvudkaraktärerna Ava, Levi och Leymah är färgstarka karaktärer som alla kämpar mer eller mindre med sina egna inre demoner. Särskilt Levi. Hans förmåga att höra andras medvetanden har tidigare gjort honom desperat efter droger för att hålla dem på avstånd då bruset av tankar gjort honom näst intill galen. Personer med Levis förmåga kallas Observatörer. Ava och Leyman är också de observatörer och benämns av Systemet som ormar, något som ska bekämpas och utrotas. Levis kamp att bli ren från drogerna är ovanligt trovärdig då jag ofta upplever missbruk i andra böcker som förenklad. Anna gör honom därför lätt att tycka om och jag som läsare (och fd socialsekreterare) behöver inte sucka över att problemen löser sig i ett nafs.
I första delen av boken är tempot ganska långsamt men utan att jag upplever det som segt. En föraning byggs upp om att någon inom rebellerna (som karaktärerna tillhör) inte är på deras sida. Någon som vill se dem döda. Inte ens som läsare vet jag helt säkert vem som går att lita på. Mot slutet stegras spänningen och twisten som avslutar boken ger mig skön gåshud.
Omslaget är värt en egen kommentar för jag tycker det är riktigt lyckat. Precis sådär som jag själv skulle vilja ha omslaget till min egen bok. Mystiskt dunkel. Symboliskt tecken. Skarp färgkontrast i det mörka. Karaktärerna från en specifik scen. Jesper Holm som även illustrerat omslaget till första delen gör det smakfullt och vackert. Ett omslag som passar med innehållet och även drar till sig blicken. Proffsigt.
Jag är fånigt mallig och stolt över att Sverige har en författare som skriver så förstklassig, dystopisk science fiction som Anna Jakobsson Lund gör. Imponerande världsbygge. Intriger som osynligt hakar i varandra och sedan blir lika självklara och följsamma som två danspartners i en strålande tango. De stora förlagen borde gråta över att de inte får ta del av Annas produktion. Det är med pirrande spänning jag ser fram emot hur denna dystopiska tango avslutas i tredje och sista delen.
Varmt tack Anna för recensionsexemplar i både e-format och tryckt bok!
(Bild är lånad från Annorlunda förlag)
Carola Strömstedt 