Snabb eller långsam skrivprocess

Läste ett inlägg hos Katarina om en man som förordade att skriva en bok på bara två veckor. Det går helt emot vad jag själv kommit fram till hur min skrivprocess fungerar. Sedan snart en månad tillbaka har jag slappnat av i tanken och kravet att redigera om första manuset inom en bestämd tid. Det får ta den tid det tar. Jag har aldrig varit mycket för deadlines. Stressar upp mig och missar viktiga detaljer.

Utan dessa krav på mig har jag blivit ännu mer kreativ och vågar se andra vinklingar som manuset kan ta. En karaktär tex som har varit moderlig och omhändertagande kan jag nu se förvandlas till en misstänksam person som inte alls ger min huvudkaraktär Helena så stora fördelar. Med ens har jag en bättre intrig i flera scener med den här personlighetsförändringen jag inte velat/kunnat se tidigare.

När jag har gett mig den här oändliga tiden så kan jag se på manuset med andra ögon och blir inte lika lat. Jag blundar inte för förändringar som kan ta tid att skriva om utan jag vågar utveckla dem i tanken och kanske skriver jag om när jag väl kommer till det partiet i texten där det här händer. Men vad menar jag med oändlig tid? Det vet jag inte exakt själv och det är lite det som är meningen. Jag pillar i texten närhelst det passar mig och på något sätt har det hunnits med mer på skrivpassen nu.

Lektören gav mig en bra grund att redigera ”rätt” manuset och nu när förlagen ändå refuserade det så bröt jag ihop och kom igen. Nu går jag helt på magkänsla och idéer jag får från skrivhandböcker när jag redigerar och magkänslan har jag lärt mig mer och mer att lita på. Sedan är det okej att det får ta tid. Det är ingen tävling! Så någon tvåveckorsroman lär det aldrig bli skriven för min del. I´m cool. (Just nu i alla fall).

Hur fungerar er skrivprocess som bäst? Ska det vara en deadline eller skriver ni typ bara när andan faller på och tänker däremellan?

Annonser

27 thoughts on “Snabb eller långsam skrivprocess

  1. Vad härligt att höra att inte alla jagar tid. Faktiskt tror jag att författare fortfarande är en yrkesgrupp som låter saker ta sin tid i en annan omfattning än många andra idag. Just för att man vet att kreativitet kan man och bör man inte skynda på utan låta mogna fram över tid för bäst resultat, tror du inte? Och även om det alltid finns undantag är det ganska skönt att inse det.
    När det gäller deadlines kan jag inte minnas att jag någonsin haft några för mitt skrivande så länge bara jag har varit involverad. Men när jag är riktigt drabbad av en story och ett manus skriver jag ändå på nästan all ledig tid så det har gått framåt i en ok takt iaf, så det har liksom inte behövts heller.
    Jag tycker du tänker rätt, för se där, hade du inte gett dig själv den tiden kanske du hade tänkt ”Nu får det duga, jag vill bli klar någon gång”, och inte kommit fram till de där utvecklande tankarna :) Så heja dig, vad skönt att du tagit dig ur deppen!
    Kram!

    • Jag tror som du att kreativitet inte växer av skyndsamhet utan mer av att hitta sin egen takt. Och att flow kommer när man är i nuet med sitt manus. Det där citatet ”Nu får det duga, jag vill bli klar någon gång” känner jag allt för väl igen. Jag har skyndat igenom med redigeringen, inte med en deadline men ändå som om det varit en tävling med mig själv. Nu är det slut med det och jag vill gärna skjuta på det där med utgivning tills jag också är mogen och inte bara manuset. Tycker det är så affärsmässigt hetsigt med att man ska synas och höras överallt. Känner inte riktigt för det än :)

      • Ja, faktiskt! Ja, det har nog de flesta känt vid något tillfälle. Att inte ha en deadline funkar bäst för mig med. Ska man hela tiden hålla ett öga på klockan är nog risken större att man börjar slarva med saker för att klara den. Saker som kanske just då inte känns superviktiga. Jag tror att mindre tidspress och mer närvaro ger bättre manus. Jag har själv upptäckt det ganska nyligen och det var en härlig upplevelse. :)
        Jag håller med om hetsen i precis alla sammanhang är så överdriven. Förresten är det kanske ofta bara med den första boken man kan vara helt fri att ta all den tid man behöver, eftersom ingen sätter någon press på en att ha något klart. Innan förlag kommer in i bilden kan man tillåta sig att vara precis så perfektionist man vill utan att det drabbar någon. :) Så då kan man ju lika gärna utnyttja det.

      • Jag skulle inte ha tid att ha någon press från ett förlag som mitt livspussel ser ut idag. Barnen behöver mig extra mycket just nu och de går före allt annat. Det här beslutet att släppa på bloggandet och tidspressen att bli klar med manuset inom en viss tid gav mer än vad jag trott. Jag är en betydligt lugnare person och gör ett bättre jobb med min berättelse. Jag känner inte längre panik att jag måste ha hunnit en viss mängd text om kvällarna och det gör att jag fastnar inte längre. Låter mig tänka mer. Njuter för fullt av denna nya upptäckt =)

  2. Jag behöver tid när jag skriver, men ibland känner jag att en deadline inte hade varit helt fel. Det händer att jag ibland skjuter upp skrivandet till förmån för slösurfande. Jag ska bara kolla Facebook, YouTube och bloggar en miljon gånger, sedan kanske jag sätter mig ner och skriver. Men innerst inne är jag nog mest rädd för att manuset ska bli lika ”fel” som det förra blev… Som snabbast har jag blivit klar med ett råmanus på knappt tre månader, men då skrev jag mest för min egen skull :P

    • Deadline fungerar bra för endel och det gör det för mig på mitt vardagliga jobb. Surfande och sociala medier är så lätt att fastna i och sitter man som du med en viss oro över hur resultatet ska bli eftersom det tidigare manuset inte blev som man tänkt sig så är det ännu lättare att hitta ursäkter och ”gömma” sig i något annat för att slippa ta itu med saken. Jag hoppas att du hittar modet och inspirationen att skriva vidare på ditt nya manus! Heja Anna! Du är en sann kämpe <3 Kram

  3. Tid behövs för att text ska mogna. Just nu, med den text jag jobbar med nu har jag verkligen bestämt mig för att ge mig det, tid. Att jag behöver sitta och stirra ibland. Att det är så himla avgörande för att berättelsen ska få mogna ordentligt. Jag vill inte skriva om lika mycket som jag gjort förut, det kommer inte att fungera för det. Så jag tror på att ta det lugnt och låta det få ta sin tid.

    • Författande är ett hantverk, en form av konstart som inte kan hafsas fram av bara farten. Det är möjligt att en berättelse kan födas ur något snabbt skrivet på en kurs eller så men en hel roman behöver pysslas om. Sånt tar tid. Härligt att du också ger dig den tiden nu för som du säger – det spar så mycket arbete att inte köra på med skygglapparna.

  4. Ett manus måste få ta den tid det tar, tror jag.
    Jag såg ju också det där inlägget på fb och jag tror att det är enkelt att komma med ”enkla” lösningar om man aldrig någonsin har skrivit ett skönlitterärt manus, vilket den här personen inte har gjort (som jag fattade det). Jag skulle nog också kunna skriva en bok om enkla lösningar på saker jag inte begriper mig på, men frågan är då hur seriöst man ska ta den boken? ;)

    • De som ingen erfarenhet har brukar anse sig som de bästa experterna ;) När jag tittar på nyhetsprogram där de intervjuar någon och det står ”expert” i namnpresentationen i textraden så funderar jag alltid på hur de har kvalificerat sig till den ”titeln”. Nu har de ju inte självutnämnt sig som experter i det fallet men det är lite samma sak. Det finns inte EN rätt metod och särskilt inte att skriva en roman. Genvägarna är många men sällan bra.

      • Håller helt med dig. Det finns många självutnämnda experter (och givetvis även sådana som andra titulerat som experter) men jag får ingen respekt för ”experter” som inte ens praktiserat i ämnet de ”förstår sig på” ;)

    • Deadlines kan vara en bra metod just för att komma igång och om den är satt med rimlighet utifrån individen kan den absolut fungera. NaNoWriMo är en sådan grej som kan fungera just för att dess syfte är att inte fastna i onödigt tankearbete. Sedan är ju syftet också att arbeta igenom det mer genomgående efteråt. För vissa kan deadlines också vara den disciplin de behöver för att överhuvudtaget få något gjort. Allt är individuellt :)

  5. Ju längre berättelser jag skriver desto mer tid behöver jag. Texten ska mogna, man ska gå tillbaka, lämna till andra för att få feedback osv. Man blir noggrannare ju längre det är tror jag!

    • En lång berättelse har naturligt mer konflikter/intriger och blir därför mer komplicerad än en novell på bara 20 sidor. Mer att tänka på. Mer att jobba med. = mer tid. Ekvationen talar för sig själv men vissa behöver sätta upp deadlines för att inte tappa bort sig i andra saker som pockar på. Själv är jag inte sådan har jag märkt. Himla skönt att komma fram till =)

  6. Nej, två veckor låter inte som en höjdare. För mig får manuset växa fram med tiden. Jag jobbar gärna mot deadline i varje utkast/version för att jag blir mer disciplinerad då. Fungerar bäst för mig. men sedan blir det många, många versioner innan manuset är färdigt :-)

    • Minns från författarkliniken att du hade en novell att skriva till dagen efter eller nästkommande dag efter det och att du var så tvärsäker på att du skulle fixa det. Jag hade blivit totalblockerad :D Imponerande hur du och andra fixar det! Fast det är klart, ni gör ju mycket efterarbete sedan och det var det jag var ute efter i mitt inlägg. Romaner färdiga på två veckor kan inte bli bra! Deadlines är en sak men två veckor – nä.

  7. Det där är så himla olika och mycket beroende på erfarenhet, tror jag. I mitt fall, serien jag skriver på, är mitt allra första stora projekt. Första utkastet blev klart 2011 (eller om det var 12, minns faktiskt inte) … men i dag är det utkastet manus 1 och manus 2 och dessutom helt omskrivet efter nya lärdomar på vägen. Med tanke på vad jag har lärt mig under tiden det första utkastet blivit manus 1 och manus 2 – aka del 1 och del 2 min serie på fyra till sex delar, så vet jag att de kommande delarna kommer ta mig tre till sexmånader att skriva. Kanske snabbare eftersom jag har händelseförloppet flödande i huvudet. Jag känner att jag hittat mig själv som ”författare”, ¨på vilket sätt jag vill skriva, oavsett genre. Jag har låtit mig själv ta den tiden. I början var jag superstressad över att ”å nej! Måste jag gå igenom manus 1 – igen, jag kommer ju aldrig få iväg det till förlagen!!!”. Nu tänker jag annorlunda. Men det här var också min version. Jag vet att de andra delarna i min serie kommer skrivas snabbare, inte enbart på det flödande händelseförloppet i mitt huvud, utan också för att jag inte kommer behöva lära mig särskilt mycket på vägen. Vilket också underlättar den kommande redigeringen.

    Jag menar mest att låt det ta den tid som behövs. Men. Samtidigt kan en deadline ge en pushande motivation att klampa framåt. Jag har en dold deadline i huvudet. En lockelse. Att se till att få del 1 och 2 klara nu så att de kliande fingrarna kan ta sig an del 3 och 4. Varning. Se till att göra det bra så att du slipper stanna upp för att gå tillbaka, ytterligare en gång … * sedan kan man alltid komma på detaljer på vägen som ska in i vissa delar och så, men ag tror ni /du förstår helheten. Nu sätter jag punkt. Men kan prata om det här i timmar tror jag … :P

    • Beroende på i vilken fas både skrivandet och man själv är i tror jag påverkar behovet av deadline. Men när tankarna vandrar åt; ”jag måste bli klar nån gång” som de flesta av oss upplevt :) så gäller det att se upp så man inte stoppar huvudet i sanden. Det gjorde jag och såg förbi vissa strukturproblem som min nya kravlöst sida tar sig tid att göra något åt. Så ja, allt beror sig på =)

  8. Jag har ju kommit fram till nästan precis samma sak som du; att mitt manus får ta den tid det tar eftersom jag måste leva också och att det inte är värt att manuset tar över livet just nu. Och även om jag säkert kommer jobba mot deadlines igen (för jag gillar det på sätt och vis) så är det en enorm lättnad att inte göra det nu längre. Jag upplever precis som du att jag får möjlighet att göra så mycket mer med mitt manus nu när det inte finns någon press – jag tänker bättre kring det, löser problem lättare, och jag tycker framförallt att det är roligt igen. Även om jag fortfarande inte har börjat skriva igen. Jag är kvar i min vilofas, men jag tänker mycket, och det är otroligt mycket bättre kvalitet på mina tankar nu än det var när jag hade min deadline kvar. Jag skulle nog säga att alla sätt är bra, man måste bara känna efter vilket som passar en bäst för tillfället.

    • Eller hur!!! Just nu tänker jag också mycket och wow vilka bra saker som kommer upp. Allt som gör att skrivande/tänkandet går framåt är bra oavsett deadline eller inte. Att upptäcka att det avslappnade sättet funkade så bra är en stor lättnad och en ögonöppnare att jag inte med automatik tappar skrivande bara för att jag inte skriver något varje dag. Kul att det funkar för dig också :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s