Recension – Stadens väsen

Stadens väsen

Stadens väsen är ännu en antologi som visar vilka fantastiska författare vi har i Sverige som skriver kvalitativ fantastik. De elva novellerna berättar om ett rikt liv av varierande väsen i våra städer från norr till söder. Sjöjungfrur, valkyrior, troll, skogsrån och andra mytologiska varelser. För mig var den här perfekt att läsa när jag låg hemma och frisknade till efter några dagars feber. Lagom långa noveller som alla gav en skön hoppfull känsla efteråt.

Katarina Emgårds novell Den rosa tråden är en underbar, galen odyssé i hämndens tecken. Två unga kvinnor ger sig ut i Borås utklädda i olika kostymer som de sytt ihop av en magisk, rosa tråd. En härlig humor genomsyrar deras tonårsfumliga men ändå väl planerade framfart som ibland är både rå och dråplig. Helt underbar!

Lova Lovén har gett sin novell namnet Samvarta efter en mantikora, tillika bibliotikarie i Malmö. Ett farligt väsen som skogsrået Olivia vågar granska lite närmare efter att hon fått kännedom om att hon gömmer en lindorm i bibliotekets skyddsrum. Ett farligt uppdrag som kostar hårt för skogsrået Olivia och hennes vänner.

I novellen Unnhild av Andrea Grave-Müller får vi en inblick i en valkyrias vardag men också hennes bästa väns möte med ett troll. Ett mindre lyckat möte som valkyrian Sara löser på ett drastiskt men finurligt sätt. En mycket bra och välskriven berättelse som fastnat i mina tankar.

Uriels amulett är en novell om bikaraktären Gustav Klein från ungdomsboken Nattens jägare av Mattias Lönnebo som jag tidigare recenserat här. I den här novellen har Gustav fått en huvudroll som förklarar mer om vem han är och om hans liv som spion. Här ställs han inför ett knivigt uppdrag där han utnyttjar sin förmåga som hamnskiftare. Att ha läst Nattens jägare hjälper till att förstå slutet på novellen på ett djupare plan men det är absolut inget måste att ha läst den.

Och så har vi den skönsjungande varelsen i Örebro i Visor vid vattnet av Lupina Ojala. En stad jag kan relatera till då jag bodde där några år i min tidiga ungdom. Örebro slott har en central roll i berättelsen liksom Svartån som rinner genom staden. I slutet gör den mytomspunna  huvudkaraktären en spektakulär sorti. Varför var jag inte mer uppmärksam under den tid jag bodde i Örebro? Att möta en sådan här varelse hade varit snudd på en verklig sagoupplevelse.

Det här är bara ett litet axplock av alla de fina noveller antologin bjuder på. Perfekt att läsa lite då och då när man känner för att lyftas upp av en kortare berättelse.
De medverkande författarna är:

Hans Olsson – Opaltornet kallar
Andrea Grave-Müller – Unnhild
Saga Torstensson – Offerkällan
Annelie Wahlström – Kiruna
Katarina Emgård – Den rosa tråden
Lupina Ojala – Visor vid vattnet
Stefan Högberg – Skymningsstaden
Oskar Källner – Stockholms drottning
Alexandra Nero – Svärdet och källan
Mattias Lönnebo – Uriels amulett
Lova Lovén – Samvarta

Tack Catoblepas förlag för recensionsexemplaret! Omslaget är kanonläckert!

Annonser

5 thoughts on “Recension – Stadens väsen

    • Jag föll också för omslaget och det passar perfekt till innehållet. En mysig bok som inte ger skrämselhicka för den som är känslig men ändå spännande och fartfylld.

  1. Ping: Recension – Alfa och Omega | Carola Strömstedt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s