Bokslut lika viktigt som början

Många gånger har jag stött på utländska böcker som bara slutar. De har inget riktigt slut som ger den där härligt upplyftande känslan eller ens ett litet hopp utan mest bara ett – Jaha? som följs av irritation och besvikelse. Nu verkar jag få stöd för att det inte bara är inbillning från min sida när jag läser Writer´s Digest Magazine (WD) senaste nummer (mars/april 2016). Bokklubbar, diskussionsforum och paneler på skrivarkonferenser i USA börjar protestera mot dessa slut som inte ger den belöning man förväntar sig som läsare, att böckerna slutar som om det saknas flera sidor. Man förklarar detta fenomen i WD som en trend (som man nu hoppas ska vara över) men också att det i skrivarsammanhang pratas för lite om hur man knyter ihop slutet.

I Sverige upplever jag att skrivråden ständigt påminner om att slutet ska hänga ihop med inledningen. Den fråga eller det problem som tas upp i inledningen ska i slutet på något sätt ha förändrats och nått en lösning eller förklaring så att läsaren känner att det har varit värt att ägna flera timmar åt boken. Jag har ännu inte stött på någon svensk författare som sabbat slutet på samma sätt som jag stött på i vissa amerikanska böcker. Och be mig inte om något exempel för jag kommer inte ihåg vilka de är. Så ointressanta har de varit att de inte lämnat något som helst spår. Inte ens i inlärningssyfte att jag måste komma ihåg dem av just den anledningen.

Annonser

13 thoughts on “Bokslut lika viktigt som början

  1. Håller med dig. Slutet är det som säljer nästa bok så man gör nog sig själv en otjänst med ett taffligt slut som liksom bara rinner ut i sanden. Besvikna läsare komma inte åter.

    • Tycker förlagen borde reagerat men tydligen inte. De flesta sköter sig som tur är annars skulle nog försäljningen sjunka drastiskt.

  2. Håller med Katarina, slutet är verkligen viktigt. Det lustiga är att jag som nästan bara läser utländska böcker, har hittills aldrig stött på det här. Jag kanske har haft tur? :)

  3. Ping: Böckers slut | Signerat Dezmin

  4. Jag ogillar också slut som inte ger någon belöning, tycker amerikanska YA-böcker är värst, särskilt om det är en del i en serie. Slutet är lika viktigt som början!

    • Kanske är det just YA-böckerna som har det här problemet? Jag läser ju inte så många andra :) Och är det en serie där första böckerna säljer bra gäller det för författaren att inte tappa greppet på vägen. Även mellanböckerna måste ha något extra att komma med så det inte blir platt fall.

      • Just det där tror jag är väldigt vanligt. Författaren skriver en jättebra bok, förlaget propsar på uppföljare och författaren får försöka klämma ur sig två böcker till med samma karaktärer. Alternativt de har bestämt sig för att skriva en trilogi eftersom ”alla gör det” trots att den story de har i sinnet kanske inte kräver mer än en bok, eller max två för de har en cool trea i åtanke men vet inte vad fasiken de ska fylla ut tvåan med. Jag läste och älskade Divergent, blev besviken på tvåan och läste aldrig trean. För mig är det ett klassiskt exempel på en bok som skulle ha stannat som en standalone. Likaså 50 shades. Läste ettan, blev besviken på tvåan, (som jag aldrig läste ut) och sket i trean.

    • Men eller hur!! Efter att ha friskat upp minnet så har faktiskt min favoritförfattare slarvat med detta. Efter senaste boken jag läste förlät jag henne för den tog igen det hon missade i boken innan.

  5. Alltså vad intressant. Nu när du säger det så inser jag att jag lite vagt tänkt på det. För det är ju inte ens så att det känns som öppna slut utan just avklippta. Och det är ju bara konstigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s