Dead woman
Vad gör man när man är död, men ändå är kvar? Hur fördomsfri är rumskompisen? Kommer papegojan Attila att överleva natten? Frågor som dessa måste Ester ställa sig själv efter en bilolycka med (någorlunda) dödlig utgång.
Zombienoveller kan lätt bli uttjatade och mainstream tycker jag men när jag läste Lova Lovéns Dead woman kunde jag inte bli annat än överraskad och glad över att någon äntligen twistat till begreppet zombie. Dead woman är creepy på alla sätt men inte med den där apocalyptiskt, klyschiga känslan som de flesta zombieberättelserna ger mig. Det finns också en ton av något positivt i denna skräckberättelse som gör att jag gillar den extra mycket. På Goodreads gav jag den toppbetyg just för att den inte bara är ren skräck utan har den där ingrediensen av hopp eller vad man ska kalla det. Men också för att den språkligt är så fenomenalt välskriven.
Pupillen
Massören Amanda må vara blind, men märker tydligt att hennes kund är något utöver det vanliga. Hur märklig han är anar hon först inte; allt hon vet är att han är den förste som kallat hennes ögon vackra…
Pupillen är en annan typ av skräcknovell som gick hem hos mig. Här finns inga zombies men en annan suggestiv fara som upplevdes och beskrivs utifrån en blind karaktär. Ett ovanligt perspektiv som Lova lyckas få till på ett mycket realistiskt och målande sätt. Särskilt när karaktären med endast hörseln kan ”förutspå” en servitris krock med en hund inne på ett café. Så otroligt bra och bildligt beskrivet ur en blinds perspektiv.
Två bra skräcknoveller som jag verkligen kan rekommendera!
Carola Strömstedt 