Research lönar sig

Nu är jag igång och jobbar på medeltidsnovellen som ska bli en roman. Det går lite trögt eftersom karaktärer, språk och POV är helt annorlunda mot vad jag skrivit tidigare. Men jag är igång, och det är det viktigaste efter den där jobbiga refuseringen. Under söndagen uppstod en del frågor kring historiska detaljer som jag kände att jag borde ta reda på för att inte tvingas skriva om.

Tur var väl det!

Handlingen utspelar sig 1667 där huvudkaraktären Cecilia skrivs in på ett kloster. Det tokiga är att alla svenska kloster lades ner i slutet av 1500-talet visade det sig, i och med kristendomsreformen som den dåvarande svenske kungen Gustav Wasa beslutade att genomföra för att stärka sin makt. När jag grävde vidare i historien hittade jag annan intressant information kring vad klostren använts till. Bland annat till krigsmanshus för pensionerade soldater som inte hade möjlighet att försörja sig själva.

I det materialet hittade jag Elin. En alkoholiserad hustru till klosterträdgårdsmästaren som blev ganska våldsam när hon blev berusad. En perfekt antagonist för min roman. När jag läser om historien kring Vadstena kloster som det här berör blir jag sugen på att göra en researchresa för att få veta mer. Känna in stämningen i klostret, se omgivningarna och lyssna till de som är pålästa om klostrets historia. Vadstena ligger inte så fasligt långt bort så kanske jag gör en resa över en helg till våren.

Den här upptäckten med att klostren lades ner i slutet av 1500-talet bevisar att det är oerhört viktigt att vara noggrann med sin reserach. Ibland hjälper det att skriva fantasy för att få tillåtelse att hitta på lite egna saker men det här hade blivit katastrofalt fel. Nu kommer jag ändå skriva om allt och nya idéer tar form under researcharbetet så det här kommer absolut bli ett spännande projekt.

Och så har jag blivit peppad att testa Scrivener, ett ordbehandlingsprogram som många författare använder. Än så länge har jag inte hittat hur jag lägger in formateringarna med indrag och så vidare men det får lösa sig sedan. Jag är i alla fall igång och det är det som räknas, tjohooo.

Redigering och research om grekiskt bibliotek

På jobbet är det flyttkaos just nu. Jag har fått ett nytt rum som jag installerat mig i och har utsikt mot söder och gatorna där folk rör sig. Tidigare hade jag kontoret mot norr, in mot en tråkig innergård där inte mycket hände. Vad som händer utanför fönstret är egentligen ointressant. Jag har fullt upp med jobbet ändå. Det som känns bra är att jag får se lite mer sol än vanligt.

Igår fick jag äntligen den efterlängtade tiden att redigera på andra delen i Legenden om Amaunet. Det har varit väldigt lite tid för det de senaste tre veckorna och ändå är jag bra på att ta mig tid med manuset. Jag kom in i det som om jag aldrig gjort något annat. En himla skön känsla när det går så lätt och startsträckan knappt är mätbar. Idag längtar jag hem för att få fortsätta där jag slutade, vandra in på det där biblioteket med mina karaktärer där de ska försöka få lite mer svar på hur de kan lösa ett av sina problem. Biblioteket är inte vilket som helst. Det är nationalbiblioteket i Aten.

National-Library-Of-Greece

Biblioteket är inte så gammalt som man kan tro. Det byggdes på 1800-talet i neoklassisk stil och ritades av den danske arkitekten Theophilus Hansen. Det svåra har varit att hitta bilder på hur det ser ut inuti men jag har löst det med att hitta på ett eget hemligt utrymme. Det är det här som är så bra med att skriva fantasy. Man får hitta på lite som man själv vill bara det blir trovärdigt. Tänk er att där nere under byggnaden finns en av världens största samlingar av skriftrullar från flera hundra år tillbaka. Ja, till och med tusen år tillbaka. De svar mina karaktärer hittar där leder dem rakt upp på dramakurvan.

Muffinsbak från datorn och spjutspetsar

Eftersom övriga familjen inte var närvarande gjorde jag mig en enkel sparrissoppa till lunch idag. Mina tankar gled upp till bokhyllan i kökets ena hörn och sneglade på kokböckerna. ”Snart kommer nog dottern hem med sin kompis, kanske vill de baka”, tänkte jag och plockade bort efter mig. Precis när jag satt mig vid datorn ropas det från hallen: ”Hålla mamma! Kan vi få baka?” Detta är nu inget som dottern alls brukar aktivera sig med så jag kunde bara le åt min förträffliga intuition. Det blev en del spring mellan skrivlyan och köket för att stötta i muffinsbaket. När de väl var klara, smakade på och kaffet påfyllt i koppen så stängde jag dörren om mig. 1000 ord klämde jag ur mig på någon timme. Nu är utkastet på 80000 ord igen efter en hel del rensning och omarbetning av det ursprungliga utkastet. Vet inte vad det kommer att sluta på men kanske 100 000, kanske mer, kanske mindre. Helst inte mindre. Är det fantasy så är det.

Det här manuset som är en fristående fortsättning på första manuset är så mycket mer intensivt och fartfyllt. Jag minns hur jag nästan var fullständigt utmattad efter att ha skrivit det på några månader. Det är ett pang-pang-pang-händelserikt manus som jag ska försöka baka in (inte muffins) lite mer lugnare mellanakter i för att inte göra läsaren helt utmattad. Men jag är jäkligt nöjd med plottarna rakt igenom även om det finns detaljer som inte stämmer hela vägen. När jag skriver första utkastet låter jag inget stoppa mig. Minsta motstånd gör att jag skriver nästan vad fan som helst bara för att ta mig igenom det. Och varje gång hittar jag snart tråden igen och spinner vidare. Därför blir vissa detaljer felaktiga och scener helt ovidkommande men det är sånt som lämnas till redigeringsarbetet. Hellre skriver jag skit än inte alls. Sån är jag när det gäller utkast. Det ger mig mer jobb vid redigeringen men jag tror det är värt det.

Har researchat om spjut i dag och dess spetsar. Mycket intressant. Jag broderar ut mina egna spjut lite så de passar min karaktär och handling bättre. Glänsande kall metall, svart onyx och robust trä med ingraverade mönster. Ett spjut värdigt en gud – det ska det vara.

Bra läsning och ännu ett steg framåt

Härom dagen fick jag hem antologin I Varje Ångetag, skriven av flera författare. Signerad. Av Charlotte Cederlund som är en av författarna. Än så länge har jag bara läst hennes novell. En mycket välskriven och händelserik liten novell som jag gillade väldigt mycket. Gemensamt för alla novellerna är att de utspelar sig på Oscar II tid (1800-1900-tal) fylld av äventyr, frihetskamp, romantik och ond bråd död till framtidstro och hjältemod.

I varje ångetag

Idag kom ett mail från min Aten-specialist. Med precis den information jag behövde. Den satt så bra att jag blev alldeles blank i ögonen. Låter kanske fånigt men när vissa detaljer bara faller på plats lika självklart som tomten kommer om julen blir jag onekligen rörd. Nu är jag extremt lättrörd men det kanske hör författarådran till… I alla fall är informationen ovärderlig. Annars går redigeringsarbetet lite väl långsamt just nu. Kanske jag hinner lite mer i helgen mellan tvätt och packning?

Miljöbeskrivningar

När jag skriver vill jag att läsaren ska se handlingen nästan som en film framför sig. Själv ser jag handlingen som en film när jag skriver och försöker få ner detaljer där det är lämpligt för att stärka bilderna för läsaren. Oftast vill jag få med växter, hur ljuset faller, dofter, ljud … ja allt som våra sinnen kan uppfatta. Inte i en klump men lite sådär lagom. Mestadels utspelar sig handlingen i Sverige och så långt inga problem. Inte heller när karaktären var en sväng till Norge. Där har jag också varit, bland de storslagna fjällen med sina hissnande branter och slingrande vägar. Men så åker karaktären till Aten på semester. Där har jag aldrig varit. Hur ser det ut där egentligen? Jag har använt mig mycket av Google Earth satellitbilder och annan information från internet men jag har inte varit riktigt säker på om jag gjort det rättvisa. All information jag vill ha har jag heller inte kunnat hitta. Som när vissa blommor blommar. Om en viss trädsort växer där. Om det är bergigt, frodigt, torrt osv.

Av en händelse snubblade jag över en blogg av en person som är svensk och bor i just Aten. Naturintresserad dessutom. Jag slängde iväg ett mejl och frågade om hon kände för att hjälpa mig med Atenska detaljer och jag blev överlycklig när hon svarade ja. Nu har jag slängt iväg ännu ett mail med kluriga frågor som jag hoppas få svar på. Tack Eva! Du är en ängel! (Säg till om jag får länka till din blogg.)

Märkliga sammanträffanden

Efter dippen jag hade nyligen så bestämde jag mig för lite reseacharbete istället. Det gjorde att jag hittade ett litet hål i mitt manus. Researchen gav mig ny energi och fick igång tankearbetet. Ytterligare en sak fick igång tankeverksamheten när jag slog på radion igår morse. Jag sätter normalt aldrig på radion i köket men gjorde det av någon anledning och där var det en intervju med en sakkunnig person som pratade om ett område som jag berör i mitt manus. Det gav mig nya uppslag till att förbättra innehållet i en dialog och bakgrundsinformation till en av mina ”mindre” karaktärer. ”mindre” säger jag med citattecken eftersom han fysiskt inte är så liten, hehe.

I går fixade jag till den dialogen och studerade faktaböcker kring min(a) antagonist(er). Jodå ser ni, de finns i verkligheten -eller fanns. Huuuu … nu är jag ute på farligt vatten. Vill inte avslöja vad det/de är men det är också roligt att slänga ut lite trådar. Det var ett nytt namn jag var ut efter och idag efter att ha sovit på saken var jag säker på vad jag ville ha. För att vara helt säker kollade jag med min testläsare som godkände det. ”Dunkelt och hotfullt” var kommentaren. Nu ska jag bara ändra lite i ytterligare en dialog som ger bakgrundsinformation om antagonisten. Den här researchen har också gett mig perfekt uppslag till en fasansfull karaktär som min huvudkaraktär kommer att möta i en slutlig strid i slutet. Inte bara hennes liv står på spel – utan hela världen. Precis som det ska vara i en fantasyberättelse.

Hade jag inte fått bakslag hade jag inte researchat, och då hade jag heller inte fått dessa ypperligare uppslag till förändringar. Att svära åt manuset är inte alltid fel. Det som i första anblicken är negativt kan bära på spännande och fördelaktiga förändringar. Det ska jag försöka komma ihåg till nästa gång.

Viktig upptäckt

Kan jag inte korrigera utan att gå över till en massa redigerande så kan jag väl ägna mig åt lite research istället. Fastnade därför på Wikipedia och insåg att jag varit när att göra en stor miss i mitt manus. Det begrepp jag har valt eller om jag ska vara lite mer avslöjande, namnet på en av antagonisterna är något missvisande. Den antagonist jag syftar på är en grupp och inte en individ. Så namnet på denna grupp är inte alls i den riktning jag hade tänkt mig. Det behöver vara farligare. Nu är frågan vad jag ska hitta på istället. Det är något jag kan grunna på de närmaste dagarna. Skönt att kunna sysselsätta hjärnan med något som rör manuset utan att jag behöver tappa självförtroendet. Hurra!

Tack alla bloggvänner för ert stöd med de värmande kommentarerna i mitt tidigare inlägg. Ni är guld värda!