Reservplats 80

Det är meddelandet jag fått från Linnéuniversitetet till kursen: Att skriva fantasylitteratur.

Reservplats 80.

Jag har haft reservplatser till universitetskurser förut. Till Systemvetarprogrammet hade jag reservplats 12. Jag fick plats då. Men det var precis på håret. Jag var den siste reserven de tog in och då en vecka in på kursterminens start. Till den här kursen jag sökt nu är jag inte ens huvudbehörig utan hör till gruppen övriga sökande. Ingen i den gruppen har blivit antagen. Så, det ser ut som att jag kan glömma planerna på att plugga på distans i höst.

Konstigt nog är jag inte ledsen. Lite besviken men inte så jag har tappat modet. Jag har redan tittat på möjligheten att läsa litteraturkunskap på distans men jag tror det passar bättre om ett år. Då har vi bygg färdigt på huset och upphandlingsprocessen på jobbet är förhoppningsvis över.

En inblick i fantasyns historia

För ett tag sedan läste jag ut ”Tusen år av Fantasy – Resan till Mordor” skriven av Bo Eriksson. Det är en bok som ingår i kurslitteraturen till den skrivkurs jag anmält mig till i höst. När jag kommit halvvägs började jag bli ganska orolig. Den innehåller enormt detaljerade fakta från berättelser i bibeln, eddan och andra medeltida berättelser som är grunden till mycket av dagens fantasylitteratur. Bland annat Sagan-om-ringen-trilogin av J.J.R Tolkien. Hur skulle jag kunna banka in all denna fakta inför en tentamen undrade jag smått skräckslaget. Det verkade lika meningslöst som att lära in när alla sveriges kungar föddes och dog. Jag har läst andra kurser på universitet där jag inför omtentamen lärde mig en engelsk bok om ekonomi helt utantill i ren desperation. Vad skulle det här bli? När jag läste kursplanen förstod jag syftet med boken och blev lugn igen. Målet är att redogöra för och kritiskt reflektera över fantasylitteraturens traditioner och genrer.

Ja men då så. Boken gav mig en mycket bra historisk bild över traditioner i fantasylitteraturen. De flesta väsen har ett ursprung långt tillbaka i medeltiden. Vissa härstammar långt utanför europas gränser. Det mest fascinerande är att människor verkligen på allvar har trott att det funnits cykloper, enfotingar, drakar och annat oknytt. Detta har sedan följt med i berättelser som förts vidare från mun till mun för att sedan antecknas ned av någon skrivkunnig och sedan i sin tur använts i nya berättelser med nya vinklingar. Alltså, vilken skatt våra förfäder skapade med sin fantasi som vi idag fortfarande kan ta del av och utveckla vidare till något nytt och fräscht!

Jag har själv hämtat inspiration från mytologier och av det skapat min egen värld. När jag läser på i ämnet får jag nya uppslag som pusslar ihop så att regler och syften med världen blir mer och mer komplex. Inte så komplex att det blir svårbegripligt och rörigt. Snarare att sammanhangen mellan olika detaljer blir naturliga och vävs ihop på ett trovärdigt sätt. Jag har fortfarande en del kvar att jobba med när det gäller mitt världsbygge. Precis som med karaktärerna är världen minst lika viktig att få till så läsaren upplever den intressant och spännande.

Oftast är det ganska enkla medel som behövs för att få till så detaljerna i den påhittade världen blir trovärdiga. Men ibland händer det att det enkla blir svårt. Fantasylitteratur kräver att man vågar tänka utanför ramarna. Tänja på verkligheten som man känner den till något annat men ändå att den ska ge någon sorts igenkänning hos läsaren. Jag har haft svårt (trots min vilda fantasi) att få till antagonistens värld och kultur som skiljer sig från protagonistens. Jag vill inte att antagonisten ska vara helt genomond och göra onda saker för sakens skull. Varför är det så viktigt att förgöra världen? Varför offra så många liv utan mening? Jag har några trådar som jag ska väva vidare på i min berättelse. Det kanske inte blir en tätvävd Gore-TEX-kappa. Kanske mer en grovt virkad slöja.

Det här blogginlägget börjar bli lite långt nu men jag vill avsluta med att slöjor är det där enkla jag pratar om. Slöjor som lägger ett skimmer av mystik över berättelsen. Det behöver inte vara en hel encyklopedi med förklaringar om hur världen ser ut och fungerar. Mystiken väcker nyfikenhet, spänning och framförallt läsarens egen fantasi. Encyklopedier är uttröttande och hemska läsdödare. Om man inte använder dem som researchmaterial då förstås för att skapa slöjor :)

Funderar på en prolog

Jag har upplevt att de flesta skrivråden avråder från prologer. Detta för att de oftast är en infodump och inte tillför handlingen något. Nu är det inte alls den där infodumpen jag vill tvinga på läsaren för att hen ska förstå handlingen eller karaktären bättre. Det är en scen som däremot leder in på att karaktärens liv var turbulent redan från start. Från födelsen. Scenen är tänkt att visa att det finns andra makter som ville påverka henne redan då. Kärnan i manuset är att karaktären inte är som andra, inte ens inom den grupp/värld hon tillhör. Att hon får kämpa för att passa in. Den här prologen skulle i så fall tydliggöra det tidigare hos läsaren genom att vara ett frö hos läsaren som kan ligga och gro bak i huvudet. Väcka både oro och föraningar på ett annat sätt och lite tidigare än efter 100 sidor in i manuset. Men om prologen får den effekten vet jag inte. Tillsvidare får det fortsätta gro i mitt huvud tills jag redigerat klart.

Vilken uppgift tycker ni att en prolog ska fylla?

Att fastna i sin skapade värld

I många skrivhandböcker (om hur man skriver fantasy) så varnas det om att inte beskriva den egna påhittade världen allt för mycket. Jag kan förstå att det är frestande att sida efter sida berätta om den fantastiska värld som växt fram i ens tankar och få läsaren att känna samma kärlek till den som du själv. Särskilt om den är storslagen och episk a´la Sagan-om-ringen-världen. Jag har inte skapat en sådan fantastisk värld som J. J. R. Tolkien på långa världar men visst, jag gillar den. Och jag beskrev den. I mitt första utkast. Inte så där passionerat och utförligt som vissa nybörjare kan göra men ändå lite väl mycket för att det skulle passa sig.

Lite rätt gjorde jag ändå. Jag beskrev den genom karaktärernas ögon och i dialoger. Men det blev ändå lite för mycket. Bland annat var jag så förtjust i en scen där ett hem beskrevs och då särskilt ett par kandelabrar med mytologisk anknytning. Jisses vad jag beskrev dessa i detalj. Och vad vackra det var! Nu finns de inte kvar sedan förra redigeringsvändan. Kill your darlings you know. Hemmet finns kvar men det kommer att skalas ner till de där tre meningarna som oftast räcker för att läsaren själv ska fylla i resten med sin egen fantasi.

För en rookie som mig – ser mig fortfarande som det efter fem år av skrivande då jag ständigt lär mig något nytt – så har jag sedan ett par år fattat det här med drama. Att bygga berättelsen på en spännande handling och inte på karaktärernas värld. Det här utvecklas och finslipas hela tiden och det är nog först i den här redigeringsvändan som jag verkligen ser vad scenerna behöver för att hålla ihop med nästa och nästa och nästa… Den där tråden som ska engagera och sysselsätta läsaren. Väcka engagemang och frågor som de bara måste få svar på. Inga lätta grejer men roligt.

Min urbana fantasyvärld har utvecklats en hel del i huvudet under de här åren och kommer behöva utvecklas ännu mer då det finns olika världar som integrerar med varandra och får större betydelse i de uppföljande två delarna. Allt det här måste stanna i mitt huvud och pytsas ut i lagom doser och på rätt sätt för att inte stjälpa hela berättelsen. Det skulle vara lätt att tyngas av den här utmaningen av komplexitet, särskilt med planer på en trilogi, men jag är envis och tålmodig av naturen så jag gnetar på. Sida för sida. Kapitel för kapitel.

 

Med näsan i boken

Som vanligt har den här veckan rusat på som alla andra veckor. I måndags bestämde jag mig hux flux att gå upp i arbetstid från 85 till 90%. Minsta dottern har börjat (på egen begäran) ta sig till och från skolan helt själv. Så jag har inte samma panik att kasta mig iväg till fritids för att hämta henne. Ändå känns det att jag får mindre tid att hinna med hushållssysslorna här hemma. Det är till att ställa sig vid spisen direkt jag kommer innanför dörren. Sedan om jag har tur är det inget annat som pockar på när det inte är aktiviteter som bågskytte, tvätt och uppröjning av hem eller skjuts av något barn som ska åt något håll.

Denna vecka har alltså inte ägnats så mycket åt skrivande. Däremot läsning. I listan här till höger under GOOGREADS ser ni de senast lästa böckerna. Bland annat ”Writing Fantasy – The top 100 best strategies för writing fantasy stories”. Otroligt inspirerande och givande för mitt eget skrivande. Den ingår i kurslitteraturen till skrivkursen Att Skriva Fantasylitteratur som jag sökt. Jag har fått uppslag till flera blogginlägg genom att läsa den. Problemet är bara att få tiden att skriva dem. Jag har knappt ens hunnit läsa vare sig bloggar, facebook eller andra sociala medier denna vecka. Vet inte hur jag tänkte där när jag gick upp i arbetstid. Jag försöker ett tag, sedan är det väl bara att backa och gå ner i tid om det inte håller.

Intensivt liv

Det låter värre, bättre än vad rubriken egentligen säger. Livet sker helt enkelt. Hela tiden. Det där med att hänga med på alla sociala medier är inte riktigt livet för mig. Det kan gå dagar utan att jag öppnar facebook eller läser bloggar. Sorry, ni som skriver inlägg varje dag. Nu är klockan sent på onsdag kväll och jag har ägnat mig åt familjevardagliga saker som att ha varit en närvarande mamma. Ett underbart liv som jag trivs med och prioriterar före allt annat. Även före skrivandet om så krävs.

Fast lite redigerande har jag ändå gjort. Helgen ägnades åt badhus, städande och redigering däremellan. Backade några sidor, nästan till första sidan och kortade in meningar. Jag har en tendens att göra dem liiite för långa ibland. Inte superlånga men ändå onödigt långa. Det blir mer kraft att då och då göra dem mer snärtiga. Rakt på sådär. Tror det blir jättebra om jag får in det i fingrarna framöver.

För övrigt så kom en hett efterlängtad bok idag!

Den kommer att vara en perfekt inspirationskälla medan jag skriver. Föregående bok ”Röta” har jag haft liggande intill datorn och slumpmässigt öppnat en sida och läst några rader för att sedan återgå till redigeringen. Vissa kan helt enkelt det där med att skapa text det sprakar och slår gnistor om. Hoppas det kan spraka och gnistra lite mer i min egen text efter att jag inspirerats och redigerat denna evighetslånga bearbetning av första delen i trilogin. Det som värmde extra mycket var vem boken tillägnats; ”Till alla som skriver för sin första utgivning”. Är inte det inspirerande så säg?

Anmält mig till en skrivarutbildning

Det här var inget jag planerade men tack vare Eva-Lisa som tipsade mig och också pushade mig över den där tveksamhetsbarriären av en massa ursäkter så anmälde jag mig till en 30-poängs universitetskurs på distans; Att skriva fantasylitteratur. En drömkurs för en fantasynörd som jag.

Jag tror att det här är precis rätt steg att ta för mig nu. Jag har skrivit sedan 2011 med ambitionen att bli utgiven. Två gånger har jag skickat mitt manus (första delen i en trilogi) till olika förlag och även en agent. Samtliga har gett mig standardrefuser förutom agenten som inte kunde se vilken målgrupp det vände sig till. Jag tror inte att jag skriver dåligt men jag vill hela tiden utvecklas och vet att jag behöver lära mig mycket mer. Via den här utbildningen får jag perfekt stöd för mitt jobb med första eller andra manuset, vi får se vilket jag väljer, och helt gratis. En lektör kostar en slant och hjälpen är begränsad. När de gjort sitt utlåtande så är det stopp där.

Men än är det inte säkert att jag får en plats. Det är arbetsprovet som avgör. Jag har valt ut ett kapitel ur andra manuset som är lite av en novell i sig. Astrid Lindgren tipsade även hon om att varje kapitel ska vara som en egen liten berättelse. Inte för att jag följt det i alla kapitel men jag tror att det här kapitlet ger en bra fantasykänsla. 12 juli får jag besked hur det gått med antagningen.

Detta var väl ett bra inlägg att fira med på min bloggs 4-årsdag?! Ja, kan ni tänka! Jag har bloggat här oupphörligt i 4 år. Det var nära att jag ville göra en paus nu men ändrade mig i sista stund. Jag är igång med redigerandet igen och gud vad jag älskar det. Eftersom ingen här hemma skulle uppskatta mina reflektioner kring skrivandet så är det ni mina kära bloggläsare som får bli mitt bollplank.