Superlördag

Dagen inleddes med städning av hela huset inför barnkalaset senare på eftermiddagen. När kalaset var avklarat blev det dags för manusarbete. Jag börjar få ganska bra kläm på hur jag ska framställa huvudkaraktären för att hon ska bli intressant för läsaren (hoppas jag). Det är inte så bara det där med inledningen på en roman. Det är inte många sekunder man har på sig för att fånga läsarens intresse om de råkat öppna boken och läser de första raderna. Och för att inte tala om förlagen som överhopas av manus. Jag har läst ansökningsbrev till jobb och det är lätt att bli blasé inför alla inledande presentationer som oftast liknar varandra. Hur är det då inte för de som ska beta igenom den aldrig sinande strömmen av manus? Det är med andra ord ingen barnlek att skriva en inledning. Inte ett följebrev heller för den delen.

Det som är extra upplyftande är att den litterära agenten som jag skickade manuset till, läste allt. Det borde ju vara värt något. Jag behöver pigga upp mig med sådana där saker för att tvinga bort tvivlande tankarna som attackerar mig emellanåt. Fast just nu är det mest bra tankar jag har om manuset. Mycket bra.

Värre är det med förlagens brist på fantasyutgivning. Det är riktigt beklämmande vilket dåligt utbud det är bland de större förlagen. Vad är det med genren som gör att det satsas så lite på den? Inser att det här ett ämne för ett eget blogginlägg så jag slutar innan jag irrat in mig för långt i den.

Jag är trots allt nöjd med denna lördag. En superlördag med mycket gjort. Synd att gnälla då :)

Ny inledning påbörjad

Det tog inte lång stund efter förra inlägget förrän jag började skriva på den nya inledningen i manus 1. Utlåtandet från lektören gjorde mig så otroligt peppad att börja jobba med det att jag utan tvekan gav mig i kast med det. Jag har fått ihop fyra nya sidor och jag tror väldigt starkt på den här ändringen. Kopplingen till slutet blir klockrent. Som Jenny (lektören) skrev;
”Jag tycker den sista meningen exkl. epilogen är så bra, så effektfull. Så rätt.”
Jag kan bara hålla med henne. Epilogen är redan deletad (men finns kvar i en annan sparad version för man vet aldrig) och jag saknar den inte ett dugg.

Efter att jag har läst utlåtandet flera gånger och tryckt in i huvudet allt jag ska ändra så inser jag att det inte är så blodigt arbete. Inte blodigt alls! Jag kommer att vara klar innan sommaren om jag har disciplin. Hoppas bara jag har orken också för jag är ganska sliten på kvällarna efter jobbet. Men jag har hittat ny energi och förhoppningsvis hänger den kvar även i veckorna framöver.

Och så var helgen snart över

Helgen inleddes med att minsta dottern spydde ner sig och sängen på fredagkvällen. Nästan hela helgen har gått åt till att tvätta rent allt. Himla skönt att vi bor i hus och har fri tillgång till tvättmaskin och att den är ny och stor. Också skönt att magsjukan gick över på ett par timmar så vi fick sova skapligt. På lördag var det till att släpa sig in till stan så stora dottern fick klippa sig och färga topparna blodröda. En del klädshopping blev det också. Inget skrivet den dagen.

Idag (söndag) försökte jag sätta mig och redigera under förmiddagen men med rastlös, frisk och pigg liten dottern som kom in i min skrivlya typ varannan minut var det lönlöst. Mitt tålamod var inte särskilt stort kan jag säga och sa några mindre väl valda ord. Till slut när hon äntligen hittade en film som hon ville se smet jag in i skrivarlyan och hann redigera en sida. Efter det har huggtänder, horn och ormtunga försvunnit tack och lov för allas trevnad. Faktiskt så blev jag så snäll att jag följde med minstingen på en promenad utan protest när filmen var slut. Då kröp det även i mina ben efter stillasittandet.

Det går segt med redigeringen men det gör det alltid när handlingen går i ett lugnare tempo. Det är de där vardagliga händelserna som är mindre roliga att skriva även om jag alltid försöker ser till att det finns ett driv i varje mening och dialog. Kanske är det för att jag har så svårt att få till sammanhängande skrivtid och måste dutta dit orden då och då som jag aldrig kommer igång? Helgerna är enda tiden då jag kan få sitta en längre tid med manuset men om det blir uppbokat med annat så kan jag inte ta igen det under veckorna då min uppmärksamhet måste vara på familjen. Då är det bara när barnen lagt sig som tiden finns och då är min zombihjärna så trött att jag bara orkar peta i en mening på sin höjd. Antar att det går över med åren. Tålamod Carola. Tålamoood…

Novellen är klaaaaaaar

Jag har precis stängt ner dokumentet och jag är som en urvriden trasa. Det är inte klokt vad den här novellen har krävt energi. Varje gång jag har satt mig med den har orden forsat fram som en rasande tsunami. Om novellen är bra bara för det vet jag inte men när jag skrev slutscenen grät jag. För mig var det så oerhört känslosamt just när jag skrev det men när jag läste det i efterhand var det inte alls samma upplevelse. Kanske för att klockan nästan är midnatt och för att jag är helt slut. Jag borde gå och lägga mig men först vill jag njuta av känslan av att ha skrivit klart den.

Språket är väldigt annorlunda mot vad jag brukar skriva. Lite ålderdomligt men så utspelar sig också händelsen under 1600-talet. Nu ska det ut till testläsare och granskas. De får avgöra om det är torrt och svårläst. Just nu är jag nöjd över att den är klar så jag kan återgå till manus 2 på trilogin. Den har försummats allt för länge.

Åter i gamla vanliga gängor

Jag har inte hunnit skriva nästan någonting under den här veckan. Barnens aktiviteter har dragit igång och logistiken med skjutsandet tar en hel del tid och kraft. Ibland önskar jag att jag och min man hade våra föräldrar på lite närmare håll för att få lite avlastning emellanåt men nu är det som det är. Barnen måste och behöver något som håller dem borta från iPads, telefoner och datorer då och då och får dem att röra på kroppen. Något jag också verkligen skulle behöva men prioriterar bort. (När ska jag annars hinna skriva?)

Idag (lördag) kom jag så sakteliga igång med novellen igen. Jag är så djupt rotad att skriva på min trilogi att jag glömde bort mig och började skriva i tredje person. Som tur var upptäckte jag det efter bara ett par meningar och kunde ändra till första. Jag skulle mycket väl kunna göra en hel roman av den här storyn men jag har bestämt mig. Det ska bli en novell. Kanske redan lite för lång med 9000 ord och några scener kvar till slutet för att vara novell. Faktiskt så skiter jag i hur lång eller kort den blir. Det är en bra story som jag fortfarande gillar. Faktiskt ännu mer nu när den växer fram och visar mig dynamiken mellan de olika scenerna.

Häromdagen fick jag ett nytt uppslag på en inledning till en sience fiction-novell. En genre jag inte skrivit i förut men gärna skulle vilja pröva på. Jag har bara inledningen och skulle jag ägna mer tankearbete åt den kan den säkert växa men det får bli en annan gång. Jag vill slutföra saker och känner redan lite ångest över att jag inte jobbar på trilogin. Men häxnovellen röjer undan all den ångesten när jag väl skriver på den. Önskar jag kunde berätta mer om den men troligen får ni läsa den en vacker dag ändå. På ett eller annat sätt.

Maniskt skrivande

Förmiddagen ägnade jag på isen med minsta dottern så hon fick träna lite skridskoåkning men efter lunch stängde jag in mig i min skrivlya och skrev ner 2500 ord på två timmar. Fingrarna släppte inte tangenterna för en sekund mer än när jag var tvungen att springa och hämta en gammal bok om huskurer i bokhyllan. Bra att ha sådant till hands när man skriver om häxor på medeltiden.

Novellens utveckling

Det har gått framåt med skrivandet på novellen och det känns lätt att skriva den. Men tonen är en helt annan än jag är van. Väldigt annorlunda mot trilogin och dessutom i första perspektiv. Ändå skriver den sig nästan av sig självt. Meningarna faller sig naturligt och det som gör att det stannar upp ibland är när jag måste veta saker om just medeltiden. Tex hur man straffades och mot vad. Bibelcitat och de tio budorden. Klostrens rutiner. Jag går inte allt för mycket på djupet. Läsaren får göra lite av jobbet och tänka ut lite själv också. Det jag får tänka mig för är tidsangivelser. Insåg att jag inte kan ange en resas tid i timmar eftersom de inte använder sig av klockor utan hur skuggorna står eller om det är tid för kvällsmål eller liknande. Otroligt spännande det här. Kanske kan jag använda novellen i en kommande novelltävling om det dyker upp någon lämplig? Vi får se. Först ska jag skriva färdigt och hittills har jag fått ihop 2000 ord. Hur många ord består en novell av egentligen? Den kommer inte att överskrida 10 000 … fast det ska jag nog låta vara osagt när jag tänker efter. Jag är bara i händelsernas begynnelse än så länge.

Utanför boxen

 

Häromdagen hade vi lite pyssel på jobbet. Det har vi aldrig haft tidigare men det var ett uppskattat inslag av samtliga på min enhet. Men så är jag som jag är. Jag har lite svårt att hålla mig till ramarna ibland och gör lite som jag själv tycker. När det är lämpligt måste jag understryka. Mitt jobb är ganska fyrkantigt och det är kanske därför mitt behov av att gå utanför boxen blir så starkt ibland. Så även i det här fallet. Och det lönade sig eftersom min lipande snögubbe med armar vann. Jag fick inget pris utan bara äran vilket räckte gott och väl.

Det fick mig att reflektera kring det här att gå utanför boxen. Det är något som jag har med mig även i skrivandet. Jag följer de skrivtekniska reglerna kring gestaltning, inga adverb efter dialoger osv. Men när jag skrev första utkastet på andra delen i min trilogi lät jag idéerna flöda fritt utan nästan någon hejd. Det gjorde att jag fick ett manus med väldigt få stagnationer, ständiga framåtrörelser och varierade scener som huvudkaraktären förflyttar sig igenom. Det gör det också roligt att redigera. Eva-Lisa pratade om magkänsla nyligen och här säger den mig att jag har gjort helt rätt hela vägen igenom till skillnad mot första manuset där flera scener i mitten kändes så malplacerade och ovidkommande, vilket lektören sedan bekräftade. Det här är en styrka jag tagit till mig och lipar som min snögubbe åt det fyrkantiga och strikta hur saker ska vara enligt normen.

I tredje manuset (sista delen i trilogin) inser jag att det kommer att bli svårare eftersom jag måste följa upp och knyta ihop alla lösa trådar. Jag har börjat på en synopsis men jag ska se till att den har så stora hål att min kreativitet kan få tillräckligt fritt spelrum så jag får samma härliga känsla för det som för andra manuset. Kreativitet är livet.

Planerar del tre

Det här med synopsis, plott eller vad det nu heter har tidigare inte varit min grej riktigt. Som en otämjd vilde har jag kastat mig ut i skrivandet och kanske bara haft två eller tre scener att förhålla mig till. En scen i mitten och slutscenen. Sedan har jag bara låtit fantasin flöda fritt och skrivit mig mot målen. Det har fungerat alldeles utmärkt. Klart att jag har fått stopp i maskineriet några gånger och inte vetat vad jag ska skriva men kört på ändå. Hellre skriver jag dåligt än inte alls, men det här gäller bara nyskrivande, inte redigering.

För att komma till saken så har jag testat en ny väg. När jag i godan ro redigerade i trilogins andra del så gled tankarna över till tredje delen. Jag vill ju plantera saker redan i del två som ska nystas upp i del tre och då gäller det att tänka till. Så tänkt och antecknat är vad jag gjort. I grova drag börjar jag få fram vad del tre ska handla om. Det är många trådar att hålla reda på men hela tiden tänker jag baklänges. Jag börjar med slutet och ställer mig frågor hur de hamnade där i klimax-scenen. Stundvis är jag tillbaka i början eftersom början måste hänga ihop med slutet men nu börjar jag få ett halvfärdigt lapptäcke av scener som är fullt av hål. Hålen måste finnas där för att ge utrymme för kreativiteten under själva nyskrivandet. Milstolpar kanske är en bättre beskrivning. Något att ta sikte på när jag väver fram berättelsen.

Utkastet på andra delen i min trilogi är in princip klart förutom slutet som jag inte har skrivit klart än även om jag har det ganska tydligt för mig i huvudet. Det intressanta är att utkastet är så väl skrivet att det går fort att arbeta igenom en text på tusen ord på mindre än en timme. Lite får jag kasta om och ta bort och ersätta med annat. Det är roligt att se sin egen utveckling sedan jag började skriva på allvar (för publicering) mot hur jag skriver nu. Redan i utkastet har jag med mig gestaltningen på ett naturligt sätt. Och för att inte tala om dialogerna. Gud vad jag hatade dialoger när jag började på trilogin. Det skavde och gnisslade så det skar som ljudet av en skrikande krita på svarta tavlan inom mig när jag skrev mina första dialoger.

När jag ser den här utvecklingen hos mig själv är jag lugn över att tvåan och trean inte kommer att ta tre år att skriva som ettan tog. Det gör att jag inte känner samma ångest över att jag inte hinner skriva under vardagarna när tiden slukas av matlagning, läxläsning, tvättning, läggning av barn osv. Helgerna ger mig oftast den tid jag behöver men det händer också att jag har energi kvar någon kväll i veckan efter att barnen lagt sig.

Och så har jag bestämt mig. Om min trilogi väljs bort (refuseras) på grund av att det inte får plats i något förlags utgivning ska jag ge ut det själv i e-format. Men då ska jag ha skrivit färdigt alla tre delarna och fått dem genomgångna av lektör innan jag tar det beslutet. Men ska jag vara kaxig så tror jag inte att jag kommer behöva gå den vägen. Min berättelse är alldeles för unik och episk för att inte få plats i något förlags utgivning. Möjligen skulle ettan kanske behöva hottas upp men jävlar i mig inte tvåan eller trean. Där får USAs bästsäljare se upp för en uppstickande svensk fantasyförfattare som vägrar se några hinder i sin väg.

SPA-skrivande

Under tisdag till onsdag befann jag mig på konferens med min arbetsplats på Loka Brunn. Ett SPA med anor från 1800-talet. Rekommendationerna var då att dricka 6-8 liter av deras källvatten per dag. Inte klokt egentligen. Visste ni att man faktiskt kan dö om man dricker 10 liter vatten. Det överbelastar kroppen så kraftigt att organens funktioner slås ut. Bättre då att dricka med måtta och bada i vattnet. Drack med måtta gjorde jag men något SPA-bad blev det inte. Däremot SPA-ade jag på mitt rum med mac-booken i sängen. Det blev några sidor genomarbetade. Miljön i Loka (strax norr om Karlskoga) var pitoreskt vacker och en blå himel med strålande sol mötte oss på vägen dit. Morgonfrosten gjorde den gemytliga stugbyn ännu skönare i sin gnistrande skrud.Alla stugor på området är i äldre stil och skapar någon sorts Bullerby-känsla och själva huvudbyggnaden som kallas sociotetshuset pyntas nu för fullt inför julen. Ett fantasiskt rogivande, vackert ställe att åka till om ni vill återhämta krafter.

När jag kom hem hittade jag en obeställd liten novell i brevlådan. Trevligt, trevligt. Den ser jag fram emot att läsa.

En tråkig nyhet är att jag fått veta att Epok förlag som jag har samarbetat med genom att recensera några av deras noveller, med omedelbar verkan lagt ner sin verksamhet. Detta drabbar tråkigt nog några av mina bloggvänner som var på väg att ge ut både noveller och en roman. Orsaken till att Epok lägger ner vet jag inte men jag hoppas att övriga nischade fantasy-förlag fortsätter kämpa på. De behövs och är så viktiga för att föra fram en genre som oftast inte får så stort utrymme i bokbranschen trots en genre älskad av så många.