Flummar mig fram

Så är illa har jag nog aldrig skött mitt bloggande som jag gjort nu. Ursäkten är brist på tid. Eller snarare, jag prioriterar annat. När jag väl får en lucka med egen tid ägnar jag den åt att läsa eller skriva. Mitt mål har varit att skriva minst en halvtimme om dagen. Det har inte lyckats så bra men jag ser inget misslyckande i det heller. När jag väl suttit ner har jag inte bara bankat ner bokstäver utan också tänkt. Planerat vad som ska hända i de kommande scenerna. Inte likt mig alls men jag har varit tvungen för att ha en riktning att sträva mot. Det här tänkandeT har lönat sig och gett mig ett bra märke på kartan så jag vet vart jag är på väg med sista manuset i trilogin.

Jag älskar ju att skriva mig fram till lösningarna istället för att planera varje kapitel minutiöst. När jag börjar på ett nytt kapitel skriver jag oftast en rubrik som sammanfattar vad det ska handla om. En arbetsrubrik så att jag själv kan hitta tillbaka om jag behöver ta reda på någon detalj jag glömt. Efter ett tag fick jag börja döpa dem till AAAA, BBBB osv för de började handla om helt andra saker än vad jag tänkt mig när jag inledde dem. Som tur är håller jag mig till ämnet och spretar inte iväg åt något helt obegripligt håll utan det är bara så att berättelsen vecklar ut sig i skrivande stund. Ett sätt som antagligen skulle göra en planerare tokig men en sån som mig lycklig över att få bli överraskad av min egen berättelse.

För snart två veckor sedan hade min skrivgrupp en träff igen. Lika inspirerande och kul som vid första tillfället. Vi hade testläst varandras texter och den fråga jag fick var; ”Var får du allt ifrån?” Jag blev förvånad över deras reaktion. Kanske gör mitt sätt att utveckla berättelsen allt eftersom mer fantasirik? Faktiskt så tror jag inte det. Det är nog bara så som jag är och alltid har varit. På den kreativa skrivkursen återupptäckte jag hur lätt jag har för att spotta ur mig berättelser bara genom att börja skriva. Att tänka ut dem innan är som att famla i ett stort kolsvart rum. Inget vill komma fram förrän jag börjar på en mening eller ett tema jag får till mig. Det är som om ord för ord lyser upp min väg bit för bit. Det kan vara ganska skrämmande när jag börjar på ett helt nytt skrivprojekt. Det fladdrar i magen och tvivlet gnager. Första och andra manuset är det som övertygar mig om att om jag har gjort det förut kan jag göra det igen.

Mersmak av skrivkurs

I måndags var jag på kursen i kreativt skrivande som jag nämnde i föregående inlägg. Mycket inspirerande och gav mersmak att vilja gå fler skrivkurser. Fördelen med den här var att den arrangerades i min hemtrakt. Om jag betalar dyra tågbiljetter och hotellkostnader kan jag gå väldigt många skrivkurser om jag vill men varken pengarna eller tiden finns för det.

Inledningsvis presenterade vi oss kort och jag var den enda av tretton deltagare som skrev på ett manus. Någon skrev gärna texter tillsammans med andra men övriga hade ”bara” viljan att komma igång. Med ”bara” menar jag inget nedvärderande utan i den bemärkelse att det bara var i stadiet att vilja men inte kommit vidare då de inte visste hur de ska komma igång.

Vi fick olika teman att skriva om. Första övningen skulle vi fortsätta på en påbörjad mening. ”När jag gick hem från jobbet…” Andra övningen var att skriva i fem minuter som skulle innehålla orden; paraply, cigarettfimp och smultrondoft. I den övningen fick jag fram en riktigt spännande inledning på en historia. Den tredje övningen fick vi varsina motiv på ett vykort. Här fick jag nog fram den mest utvecklingspotentiella texten som skulle kunna bli en novell. Vet bara inte hur den ska sluta.

Avslutningsvis skulle vi skriva om; Vem är en värmlänning? Ganska oinspirerande tema enligt min mening eftersom jag fastnade i fållan att skriva en reflekterande text och inte en fiktiv text om andra karaktärer. Hade jag tänjt på ramarna hade jag säkert kunnat göra det men det var inget som föll mig in då. Oavsett så kom jag ändå igång och fick ihop en hel del.

Det här gav verkligen mersmak och jag är så glad över den skrivgrupp jag har dragit ihop som fyller behovet av samvaro med andra skrivande människor. Om en dryg vecka har vi nästa träff men det roliga är att vi har kontakt även mellan skrivträffarna via mail. Det här är det bästa initiativ jag tagit på länge.

Kurs i kreativt skrivande

Min lyckliga stjärna har lyst över mig. För drygt en vecka sedan anmälde jag mig via jobbet (ett kommunalt arbete) till en utlottning för en plats på en kurs i kreativt skrivande. Kursen är vid ett tillfälle och genomförs redan nästa vecka. Jag har aldrig gått något skrivkurs så det här ska bli superkul.

Snart närmar sig skrivgruppsträffen också. Mitt skrivliv känns ganska dött ibland när vardagen tar över men de här två sakerna peppar och inspirerar mig enormt mycket. Snart har jag testläst färdig sista manuset i skrivgruppen och då ska jag ta tag i mitt eget manus igen. Jag kom en bit på väg men Antagonisten behöver studeras närmare för att vissa saker ska bli tydligare för mig. Dessutom har jag fått feedback på delar av manus 2. Som vanligt har jag irrat bort mig i olika POV (point of view) som var en del av kritiken jag fick på första manuset för några månader sedan. Något jag tagit till mig och inte gör om när jag skriver nytt numera.

Det är fascinerande att följa sin egen utveckling. Från att ha skrivit alla typiska nybörjarfel till att vara medveten om de berättartekniska detaljerna i nyskrivandet är inspirerande och ger lusten att fortsätta utvecklas. Utmaningar har alltid varit en stark drivkraft hos mig. Nu ser jag fram emot den där skrivkursen på måndag så får vi se vad jag tar med mig i lärdom från den.

Projekt husbygge tar fart

I snart två år har vi planerat att bygga ut vårt hus. Äntligen börjar det hända saker. Först anlitade vi en arkitekt för att få hjälp med hur vi skulle planera ytorna. Efter några justeringar blev vi nöjda och skickade in bygglovsansökan förra året som godkändes lagom till sommaren. Offerter till byggföretag skickades ut och jag blev förvånad hur svårt det var att få den där offerten efter att de väl besökt oss. Nu har vi i alla fall bestämt med en byggare som vi skriver kontrakt med under veckan.

Anledningen till att vi bygger ut är att vi har ett alldeles för litet kök. Min dröm är ett stort öppet kök med en sällskapsdel (soffhörna och tv) som nu kommer bli verklighet. Vi har varit och besök flera köksbutiker och bestämde oss slutligen för Electrolux Home Sentens-kök. Samma leverantör som för vårt nuvarande kök. Vi kommer återanvända några grundstommar men luckor, bänkskivor och allt annat blir helt nytt. Det har varit och är fortfarande många beslut att ta i en sådan här process men nu när vi börjar närma oss en ombyggnad på riktigt känns det otroligt kul och spännande. Många gånger har vi skjutit på saker för att det har blivit lite för mycket med andra saker som kommit emellan och vi inte orkat med.

Skrivandet kommer med all säkerhet få hamna lite vid sidan om när flyttkarusellen av saker drar igång. Och för att inte tala om all tapetsering och finlir som vi ska göra själva. Inget jag är särskilt ledsen över med tanke på vad jag får i slutändan. Ett hem som fungerar och välkomnar våra gäster utan att de behöver trängas i ett opraktiskt kök är värt att offra lite skrivtid för. Jag kommer lägga upp bilder på processen så fort bygget kommit igång någon gång i mars eller april. Så fortsätt gärna kika in här även om det under de närmaste halvåret inte kommer handla så mycket om mitt skrivande.

Recension – Ordbrodösen

ordbrodosen

Det är så roligt att se när ett stort förlag som Rabén och Sjögren väljer att ge ut en bok för unga vuxna i genren fantasy. Det hör inte till vanligheterna. Efter att ha läst Ordbrodösen av Anna Arvidsson så kan jag förstå varför de inte kunde motstå just den. Den har ett djup av allvar, vackert språk och en handling som fångar ung som gammal.

Beskrivning
I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.
Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål.
Någon som kan få vem som helst att lyda. (Bokus)

Vad jag tycker
Om jag börjar med själva boken så gillar jag att den är i formatet flexband. Det gör den mjuk och följsam att hålla i. Omslaget är egentligen ganska intetsägande enligt min smak men ändå tycker jag om det. Kompositionen av den unga kvinnan som blundar, bläckplumparna och rökslingan, eller om det är ett utsmetat bläckstreck, inger en viss känsla av mystik. Precis det som genomsyrar hela boken när jag läser den.

Anna har varit smart med att kalla prologen för Före. Det är ofta jag hör läsare som har svårt för prologer och hoppar ofta över dem. Den här inledningen är emellertid ingen tung backstory alls utan en mycket kort återblick i Albas liv som litet barn där en tidig oroskänsla kommer in och jag vill veta mer om hur det går för den lilla flickan. I första kapitlet ska Alba fylla 18 år. Dagen då hon förväntas uppfyllas av kraften och bli den ordbrodös som hennes mamma, mormor och mormors mor blivit på sin 18-årsdag före henne. När kraften inte ger henne gåvan att styra andra med skrivna ord väcks många frågetecken bland de invigda som känner till hemligheten om kraften. Men som läsare förstår man också att de där frågetecknen hos alla inte är av godo.

Lögner och svek kantar Albas resa och vid sin sida har hon underbara Lo och hennes mamma Klara som gör allt för att hjälpa henne komma närmare svaren varför hon saknar kraften, oavsett vad det kostar. De plötsliga vändningarna när man tror att man fått svaren är suveränt bra. Flera gånger får vi bekanta oss med Albas mamma Siri om hur tiden var fram till hennes död. Om de uppoffringar och bekantskaper hon gjorde som samtidigt formade Alba till den hon är. Flera ledtrådar slängs ut i en jämn ström och ökar på spänningen.

Som karaktär är Alba lätt att tycka om. En stillsam och ödmjuk tonåring som trots motgångarna finner sig i sitt öde och bara vill gott. Den glöd hon har inom sig är både vacker och beundransvärd. En beskrivning som även kan appliceras på själva boken och andemeningen i den. Att våga gå sin egen väg när allt det man levt för raseras, se möjligheterna och trotsa ett hot som skulle skrämma vilken tonåring som helst till total underkastelse. Det finns en kombination av skörhet och styrka som tillsammans med ett flyt i språket lyfter den här boken till en fantastisk debut.

När jag började läsa Ordbrodösen hade den redan fått skyhöga omdömen i recensioner och det gjorde inte att förväntningarna blev mindre. Trots detta så måste jag hålla med övriga recensenter och våga påstå så här tidigt på året att det här är en av årets bästa debutantböcker.

Tankar på manus och prioriteringar

Det blir inte mycket skrivet under veckorna. Inget alls om jag ska vara ärlig. Lediga helger gör jag ett ryck däremot och kan producera 1000 till 2000 ord per dag beroende på vad vi har inbokat. När jag inte skriver är manuset ständigt i huvudet och surrar. I helgen hoppas jag få till en date med The Antagonist och göra en intervju. Det är så mycket som jag inte vet om den här personen samtidigt som hen ständigt cirkulerar i kulisserna. Med den intervjun hoppas jag få fram fler idéer till spännande scener i sista delen som jag jobbar på just nu.

Utöver detta ska jag (vi) städa, planera barnkalas, skissa på nytt kök inför utbygge av hus och säkert något mer som dyker upp. Oavsett så ska jag försöka göra sånt som får mig att må bra. Förra helgen blev det för mycket av måsten så jag tvingades sjukskriva mig på måndagen för att orka med. Inte bra. Nog för att det var familjen som prioriterades den helgen men jag är också en familjemedlem och mina behov måste också få ta plats då och då. Detta är egentligen inget problem för de andra. Det är mest jag tror jag som tror att de inte klarar sig utan mig. Inser att jag måste prioritera mig själv mer än vad jag gör.

Nu har Trump ställt till det för min karaktär

Det här hade jag inte räknat med eller ens kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. USAs president har lyckats förhindra att min huvudkaraktär flyttar till New York! Hennes födelseattest säger att hon är född i Mexiko City. Jag är så arg så jag står och stampar. Här har jag de senaste månaderna förälskat mig i New York efter en massa researcharbete och vandrat runt på gator i Google Erth-programmet för att skriva realistiska scener – så får hon inte flytta dit. AAAAAAAAAAAAARRRRGGGGH!

Visserligen skriver jag fantasy så jag kan hitta på vad jag vill men eftersom det är urban fantasy så utspelar sig handlingen i vår verkliga värld så jag måste ta hänsyn till verkliga regler också. Men jag har ett kort i ärmen som jag tänker använda. Hon får helt enkelt ta sig in illegalt. Bara det att jag måste skriva om inledningen. Det ska jag göra ändå eftersom det bara är första utkastet jag skriver på. Nu smider jag elaka planer att den där presidenten ska få en plats i manuset och jag tänker inte vara snäll mot honom. Faktiskt så hade jag planer på att blanda in presidenten ändå men efter de här utspelen han har för sig att stänga ute vissa medborgare så lär det bli hett runt öronen på honom i mitt manus.

Bortsett från konsekvenserna för mitt manus så skrämmer det mig vad det är som händer där borta på andra sidan havet. Precis som Pigge Werkelin tipsar om i en artikel i Aftonbladet så ska jag bojkotta alla produkter från USA från och med nu. Pengar verkar som sagt vara det enda han begriper sig på och när omvärlden inte längre vill ha med dem att göra så blir det snart märkbart i hans kassa.

Ett steg i taget

Det blir inte många inlägg här vilket beror på att livet händer. Jag prioriterar att finnas till för mina barn i första hand, i andra hand kommer skrivandet. Nu testläser jag två manus dessutom. Mycket spännande och lärorikt. Trots allt detta har jag hunnit peta lite i mitt eget manus. Det går otroligt sakta framåt men så länge det går framåt så är jag helnöjd. Alla krav på prestation har jag lagt av mig för det skulle ta knäcken av mig.

Ibland funderar jag på om jag ska lägga skrivandet på hyllan eftersom det känns som om jag inte kommer bli klar förrän jag går i pension om sisådär 20 år. Sedan påminner jag mig om att det är skrivandet i sig som är roligt, inte målet att vara klar. Det kommer också vara fantastiskt kul när trilogin är klar men jag inser att skrivandet är en oas där jag hämtar energi för att orka vara den stabila mamman för mina barn. De har en tuff period i livet och det viktigaste är att alltid finnas där när de behöver mig.

Just nu har jag kommit till kapitel nio i utkastet på sista delen i trilogin. Lite drygt 16.000 ord. Det är en bedrift om något efter en hektisk höst. Så nej, sluta skriva gör jag inte, men bloggandet får bli lite mer sporadiskt än vad det en gång var.

Första skrivgruppsträffen

Idag träffades min skrivgrupp för första gången. Det var först lite trixigt att få till en tid som passade alla men till slut fick vi till det. På nästan två timmar hann vi berätta om oss själva, vad vi skriver och lite om våra skrivprocesser. En av medlemmarna kände jag lite lätt sedan innan eftersom vi ses emellanåt på arbetet och den andra medlemmen var en cybervän genom Facebook. Eftersom det var första träffen vi sågs berättade vi om oss själva, vad vi skriver på och hur skrivprocessen ser ut.

Vi har olika erfarenheter som kommer bli en tillgång för oss alla på olika sätt. För min del var det inspirerande att få prata om skrivande i allmänhet med likasinnade. Höra hur andra gör och få nya infallsvinklar. Kvällen innan hade jag plockat ut en text från första delen i trilogin och redigerat den till max innan den fick följa med på träffen. Själv upplevde jag texten som styltig men fick feedbacken att texten flöt på bra och att de fångades direkt av den och av stämningen. Framöver gäller det att våga lämna ifrån sig mindre färdig text.

Det planer vi har för framtiden är att träffas varannan månad, dela texter för feedback men också att eventuellt åka någonstans till en avskild och lugn miljö för att skriva en hel helg. Här i Värmland har vi flera herrgårdar som erbjuder logi och lugna miljöer. Att åka till typ London var alldeles för distraherande som en av deltagarna så klok påpekade. Har man aldrig varit där vill man ju gärna uppleva staden också. Det här kommer att bli hur bra som helst. Är du med i någon skrivgrupp och vad är din erfarenhet av den?

Jag skulle ju sluta!

På kort tid har jag fått två förfrågningar om att recensera böcker. En förfrågan från en för mig bekant författare som jag recenserat tidigare och den andra från ett stort förlag om en bok jag länge legat i startgroparna för att läsa bara den släpps. Jag har egentligen tagit ett beslut att sluta recensera nordisk fantastik för att hinna skriva på mitt eget. Så gick det med det. Men sedan är det stopp med recensioner! Kanske inte för alltid men inget mer just nu. Jag måste verkligen prioritera min trilogi så den blir klar någon gång.

Mitt mål för det här året är att skriva klart utkastet på sista delen i min trilogi Amaunet. Sedan under hösten är det dags att ta tag i första delen och finputsa på de saker min beta-läsare kommit fram till behöver justeras. Men utkastet jag jobbar på just nu tar sin tid. Mest för att jag inte hinner. När jag väl skriver går det undan och jag har tänkt att jag ska försöka vara mindre detaljerad än vad jag är med gestaltning, miljöer och dialoger för att få ett bra skal att jobba vidare på sedan. Det går inte så bra. Jag har aldrig varit bra på att skriva sammanfattande. Allt ska med på en gång, känslostämning, gestaltning, dynamik, miljöer, karaktärsbygget, you name it. Huvudsaken är väl att jag skriver och jag måste bli bättre på att utnyttja de små tidsluckorna som uppstår i vardagen.

Jul och nyår har varit bra och jag kan meddela er som läste tidigare inlägg om det där med julklappsförbud. Jag fick några julklappar jag också (flera stycken) och maken blev jätteglad för julklappen han fick av mig. Idag gav jag mig själv en gåva. Hudvårds- och makeuprådgivning. Det blev ganska dyrt men det var det värt. Med åren har huden blivit allt torrare och rosacea (hudrodnad i ansiktet) gör den inte bättre. Nu har jag äntligen hittat produkter som inte får mig att se ut som en fjällande guldtetrafisk.