Annat fokus

Hej på er! Det var längesedan jag skrev ett inlägg och har känt mig lite stressad över det. Men bara lite för jag har bestämt mig för att sluta ha ångest och dåligt samvete över sådant som egentligen inte skadar någon. Vad jag har pysslat med sedan sist är inte att skriva. Däremot har jag läst en suveränt bra bok. Wicked Game av Eva-Lisa Dezmin som har bloggen Signerat Dezmin. Tillsamman med Katarina Persson har de startat ett eget förlag DareMe Publishing efter att de tröttnade på all väntan på svar från förlag och refuseringar. Jag är megaimponerad av deras initiativ. Min finfina recension av boken kan du läsa på Goodreads.

Utöver att ha läst Wicked Game har jag läst på om särskilt begåvade barn. Jag citerar en mamma; ”Om jag berättar för dig att mitt barn behöver extra stöd i skolan skulle du kanske klappa mig tröstande på armen. Om jag berättar för dig att mitt barn är intelligent, drar du dig kanske undan och tittar på mig med förakt.”
Det här är precis den känslan jag går med sedan vi förstod att ett av våra barn (troligen båda) är särskilt begåvad(e). För den som aldrig hört begreppet kan det antigen uppfattas som störande att jag som förälder framhäver mitt barn som bättre än andra eller så tänker du; – Vilken tur att hon har ett barn som är intelligent och duktigt, Sanningen är betydligt mer komplicerad än så. Ett barn med högt IQ lär sig lättare än andra barn, det är sant, men föreställ dig att du har en mental nivå hos en tjugoåring men sitter i en klass med 11-åringar. Det som lärs ut tar du in på fem minuter och resterande 40 minuter måste du sitta av tiden och vänta in de andra. Tänk dig detta scenario repeteras varje lektion, varje dag, varje vecka, varje månad. Lägg till att du är extra känslig för andras kritik (och den är ganska hård mellan barn), pratar på en nivå som dina klasskamrater inte förstår, hatar att repetera sådant du redan kan och aldrig får lära dig något nytt som är det bästa du vet. Typ detta är vad mitt barn går igenom nu. Hon har fått fantastiskt stöd av skolan sedan skolstarten i höstas men mer behöver göras. Jag har goda förhoppningar att det kommer att lösa sig men oroar mig ändå för att de inte ska göra den pedagogiska kartläggningen jag bett om.

Jag har haft en regel att aldrig outa min familj här på bloggen men jag tycker det är viktigt att fler ska få kännedom om det här med särskilt begåvade barn. Det är så många barn som feldiagnostiseras för ADHD och andra bokstavskombinationer för att de är te x stökiga, pratiga, känsliga eller tystlåtna och introverta. De vet att de är annorlunda och det vet oftast alla andra barn också och därför undviker de dem då de inte förstår dem. Därför måste vi vuxna förstå dem och deras behov för att de ska kunna få en trygg uppväxt och skolgång som ger dem lusten att lära och få träffa andra likasinnade. Det här är något jag har börjat brinna för och kommer engagera mig mer i. Inte bara för mina barns skull utan också andras genom att sprida information och delta i en föräldragrupp som jag hoppas ska finnas lokalt. Om du är intresserad av att veta mer är det bara att googla. Det finns hur mycket som helst att läsa på nätet.

Efter att ha nördat ner mig i det här med särskilt begåvade barn ska jag försöka hitta tillbaka till skrivandet igen. Jag tror att jag lämnade mina karaktärer i en ganska så farlig situation så det är på tiden att jag räddar dem (också).

Annonser

23 thoughts on “Annat fokus

  1. Jättefin recension! :) Du skriver så himla bra!
    Jag tror det är många som inte är så insatta i det du beskriver så de kanske tror man sätter sig på höga hästar när man berättar detta, vilket ju såklart är himla tråkigt. Speciellt för barnen. Men tänker att det ju måste gå att ge särskilt stöd till den sortens elever precis på samma sätt som man ger stöd till dem som har motsatt problem (och det verkar ju göras ganska bra, eller?)
    Tycker att det är bra att du berättar om det, även om jag förstår att man gärna vill hålla familjelivet privat, men det man förlorar i privacy kanske man iaf tjänar i ökad förståelse och kunskap så ibland kan det nog vara av godo :)

    • Tack! :) Jag kan förstå att det är underbart som författare att få en fin recension men det är minst lika glädjande att få så fin respons på själva recensionen. Så tack igen! :)
      Det var anledningen till att jag outade något som är så personligt, fler behöver få veta om dessa barn som missförståtts så länge. Mycket har hänt och även skollagen stödjer dessa elever numera med att de som med lätthet uppnår kraven ska få stimulans och handledning att komma ännu längre i sin kunskapsnivå. Allmänt har dessa barn setts som att de klarar sig själva men det är i princip tvärtom. Inte för alla men för de flesta. Många hävdar att man inte vill skapa en elit utan alla ska behandlas lika. Problemet är att alla barn är olika och har olika behov och kan inte stöpas i de stuprör en del vill ha. Samhället skulle bara ha vinster av att satsa även på dessa barn vilket fler och fler börjar förstå. Än finns mycket fördomar och det är dem jag vill slå hål på för allas skull. Som tur är har skollagen ändrats så det finns goda förhoppningar att det kan bli något bra av det här.

      • Jag vet hur det känns! Skrev en recension på E-boksevangelisterna för en tid sedan som togs väldigt väl emot och delades på flera ställen, det kändes kul :)
        Ja, det verkar ju himla korkat att liksom försöka hålla tillbaks dem för att de inte ska sticka ut. Men så typiskt svenskt tyvärr. Ett område där det däremot verkar fungera desto bättre är väl inom idrotten, där begåvningar tas tillvara på ett helt annat sätt, även inom konstnärliga områden kanske. Men skolan? Där ska alla vara lika bra och ingen får vara bättre. Synd att vi har den mentaliteten här.

      • Det är så sant det där med idrottstalanger och även unga musiktalanger. Men att ha mer kunskap eller åtminstone en snabb inlärningskapacitet är tydligen orättvist och fel. Tänk om vi hade fler forskare som var särskilt begåvade. Det säger sig självt att vi alla skulle tjäna på det.

  2. Jag blev så glad att du tyckte om den! :) Men i mitt fall handlade nog förlagsuppstartandet mer om att jag ville skriva böcker som stack ut och ville kunna styra över en del saker själv :)
    Jag tycker också det är bra att du berättar om dina barn, för säkert finns det fler som har hamnat i samma situation som du och som lider i det tysta. Strongt av dig!
    En del har verkligen svårt att sätta sig in i andras situation också, himla trist :(

    • Nu kan ni verkligen styra som ni vill med era böcker och ni är båda sjukt proffsiga på att skriva så jag är övertygad om att det kommer vara ett framgångsrikt beslut :)
      Många barn lider helt i onödan pga okunskap. Jag har själv betett mig dumt tills jag förstod hur jag bäst kan stötta mina barn. Känsligheten hos dem är inget som går över eller växer bort. Deras kreativitet behöver stimuleras för att de inte ska gå under av tristess. Många barn som skolvägrar gör det för att de tror att de är värdelösa eftersom de inte fått rätt hjälp i skolan. Ironiskt nog så behöver dessa intelligenta barn mer handledning och stimulans än normalbegåvade barn. Tyvärr tror de flesta att det är tvärtom. Jag vill slå hål på den myten. Plus att jag vill uppmärksamma fler föräldrar om att deras stökiga, ifrågasättande och skoltrötta barn faktiskt kan bero på att de är så kunskapstörstiga att de gett upp. Min dotter skäms inte för sin intelligens men hon vet hur dömande andra kan vara så därför är hon försiktig med att prata om det öppet. Det är det vi vuxna (inkl skolan) som måste göra för att få andra att förstå att det är okej att vara annorlunda. Som tur är finns det många aktörer som jobbar på nationell nivå för att förändra så även dessa barn får det stöd de behöver. Mensa, ideella föreningar, psykologer och lärare föreläser för skolor och jag kommer att göra vad jag kan som förälder att mitt och andras barn inte ska behöva lida mer för att de råkar kräva lite mer av skolans personal. Det här blev ett långt svar men det visar bara på hur viktigt det här är för mig nu :)

      • Stort tack! :)
        Jag kan tänka mig att det ligger väldigt mycket okunskap bakom det där med barn som är mer intelligenta än andra, varför det ofta kan bli fel när man försöker komma tillrätta med det.
        Tror precis som du att det är jätteviktigt att fler uppmärksammar det här så de barn som behöver mer stimulans också får det :)

  3. Kul att läsa ditt inlägg, men jag blir tung i hjärtat av att du känner lite stress över bloggen. Snälla gör inte det, du är ju inne på rätt linje: ingen skadas om du inte uppdaterar den. Och vi som läser finns kvar! Jag har själv dragit ner på publiceringstakten rejält, lägger bara ut när jag har energi och något att säga och det fungerar utmärkt för mig – som också känt av den bloggstress du beskriver.
    Vad fint att du kan och vågar se dina barn på det sätt du gör, trots att vissa tydligen tycker att det är provocerande (så dumt). Att barnen har föräldrar som förstår möjligheterna och utmaningarna är fantastiskt, heja dig! Hoppas att ni kan finna en lösning som gör att de kan uppleva den stimulans och utveckling i skolan som de har rätt till.
    Som kuriosa hade jag en sådan begåvad klasskompis i grundskolan (han var alltid en del i gängen, fast han hade eget specialschema) och har även bekanta som hade ett sådant begåvat barn, han är vuxen i dag. De förstod hur det stod till med hans intelligens när han som sjuåring arrangerade en avancerad hockeycup med seriesystem som omfattade hela kvarteret. Även om skoltiden många gånger inte var nog utmanande och bitvis tuff socialt (min klasskompis fick nog många gånger sänka nivån för att delta i de samtal vi hade) för dessa barn så är de väldigt framgångsrika vuxna i dag, men det är ju en klen tröst för dig som är mitt i det med skolan misstänker jag…
    Hoppas du hinner med lite skrivande också, många att ”rädda” just nu ;)

    • Särskilt stor stress känner jag inte över blogginläggen längre just för att jag inser att det finns värre saker här i livet :) Precis som du skriver jag inget inlägg förrän jag har något att säga. Och när jag inte skriver som jag inte gjort på ett par veckor så känns det som om jag inte har något att säga. Vad intressant med de särbegåvade du berättar om. Det ger ett gott hopp om att det också kan gå bra. Får de bara rätt stöd och vägledning både hemma och i skolan så har de alla möjligheter att lyckas. Ser med spänning fram emot nästa vecka då skolan ska ha ett möte och jag får höra vad de säger om mitt förslag om en pedagogisk kartläggning. Angående skrivande måste jag ta mig i kragen. Fastnar hela tiden på hemsidor om särskild begåvning. Tror jag har läst allt som går så nu får det räcka :D

      • Men vad skönt att höra! Onödig stress och press säger vi nej till, finns nog av stress och press ändå 😄
        Vad bra att du tagit kommandot kring en pedagogisk kartläggning, verkligen spännande att se vad det resulterar i. Jag måste fråga min kompis som är lärare och ansvarig för den pedagogiska utvecklingen på sin skola om de har en plan för särbegåvade barn…
        Förstår att du fastnar i din research, jag känner igen det där med att man konsumeras av något som är aktuellt i ens liv och jag tänker bara att så får det faktiskt vara ibland 😉

      • På Sveriges kommuner och landstings (SKL) hemsida finns det en handlingsplan som några kommuner satt samman. Den kan skolor använda sig av om de inte har en egen. Mina barns skola hade ett projekt för några år sedan som satsade på särskilt begåvade elever. Vet inte hur de jobbade då men det känns ändå tryggt att de är bekanta med området…

      • Det låter ju väldigt bra! Minns att detta var på tapeten när Jan Björklund var skolminister, att vi som samhälle behöver de särbegåvade och har allt att vinna på att satsa på dem.
        Min gamla klasskompis är professor på ett fint amerikanskt universitet i dag, han var aldrig utsatt eller utanför och han kommer ofta på tal när jag träffar andra som gick med oss och vi är liksom så jäkla stolta. Efter nio år ihop blir det nog så – och tack Facebook för att det är lätt att hålla kontakten 😄
        Håller alla tummar för dina barn och hejar från här långt borta, de har en fantastisk mamma som kämpar för dem, det kommer göra all skillnad ✊🏻✊🏻

  4. Tänk nu inte på bloggen med dåligt samvete. Var sak har sin tid. Jag uppskattar jättemycket det du väljer att skriva om nu, bl a eftersom jag arbetar med barn och anser att många barn missförstås, oavsett diagnoser och särskilda behov. Vikten av att varje barn får det som just det barnet behöver för att känna glädje och att det duger är ju oerhört viktigt och kan inte nog poängteras eller sättas i främsta rummet.
    Det är inte alltid lätt att ge barn det de behöver och därför känns det skönt att höra att ni verkar ha en skola som gör allt för att det ska bli bra (för att inte tala om er föräldrar!) Om du väljer att skriva mer om detta, eller hänvisa till något som du tycker är intressant och som fler kan ta del av skulle jag gärna läsa det. Jag tycker du gör helt rätt som lyfter detta på din blogg nu. :)

    • Barnen är det viktigaste vi har och varje barn är unikt med sina behov som du säger. Jag skulle kunna gå genom eld för mina egna barns skull. Vi vuxna har så mycket att vinna på att lyssna och SE dem för det de är. Alla vet att barn med förståndshandikapp eller andra funktionsnedsättningar behöver stöd. Det många inte förstår är att även barn med hög intelligens behöver det. De är ju barn! Med hög kunskap kommer inte mognaden med på köpet. Jag kommer troligen skriva mer om detta eftersom det här upptar stor del av min vardag just nu. Och tips på bra länkar kan jag absolut lägga ut. Om du vill ha en bra sida redan nu är glimrandeglimtar.blogspot.se en bra start. Från den finns massor av länkar att fördjupa sig vidare i.

  5. Stå på dig Carola gällande dina barn. Du gör helt rätt som ställer krav och att begära en pedagogisk kartläggning. För att göra dig lite gladare så är just barn med hög intelligens något som diskuteras flitigt på sociala medier i lärargrupper i olika ämnen. Speciellt länkades mycket om det hela 2016 och elevhälsoteam var noga med att se till hela spannet av elever. Alla är ju olika och har behov av olika sorters stöd eller ändringar i undervisningssituationer. Trots detta så är det bra om fler pratar om det och att det även kommer från föräldrar som upplever detta personligt, då man får en djupare insikt i det än att bara höra det i teorin. Jag hoppas du orkar fortsätta föra din talan runt det och stå på dig.

    Vid sidan av detta hoppas jag att du även orkar fortsätta rädda dina romanfigurer. Jag vill gärna veta vad som kommer att hända!

    • Vad kul att höra att det diskuteras bland lärargrupper! Jag vet att Elisabet Mellroth är en drivande lärare i Karlstad som föreläst och i praktiken tagit sig an särbegåvade barn och berikat deras inlärning. Jag tror som du säger att föräldrar kan bidra med en hel del. Särskilt för att synliggöra de barnen som inte är utåtagerande utan drar sig undan och underpresterar för att passa in. Men om man som förälder inte känner till tecknen så blir det förstås svårt. Därför är det så otroligt viktigt med information även på det planet.
      Mina romanfigurer har inte blivit övergivna :) Jag fick till lite skrivtid idag och fick ihop en hel sida. Det är skönt att ha skrivandet och få koppla bort vardagen då och då.

  6. Vad det än gäller med barnen så är det ju jobbigt och man vrider sig i spiral för att det ska funka. Och det är himla bra att du talar om det här, att du berättar. Jag hoppas verkligen att det görs mer för att alla sorters barn ska få lära sig enligt sin egen kurva och inte enligt någon mittimellanlagomhet. För det märkliga är ju att väldigt få ligger ändå helt rätt i det där mittimellanläget, alltid är det nåt som gör det fel. Så tack Carola, för att du berättar!

    • Vrida sig i spiral, slå knut på sig själv eller gå genom eld, ja allt gör man för sina barn för att de ska känna att livet funkar. Den där lagomhetsnormen har jag lust att kräkas på ibland. Det där stuprörstänket att alla ska passa in i samma mönster i skolan gör mig tokig. Ändå säger skollagen att undervisningen ska anpassas utifrån barnets individuella behov. Som tur är ser det ut som att det kommer lösa sig för vår del. Men det blir ett eget blogginlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s