Flummar mig fram

Så är illa har jag nog aldrig skött mitt bloggande som jag gjort nu. Ursäkten är brist på tid. Eller snarare, jag prioriterar annat. När jag väl får en lucka med egen tid ägnar jag den åt att läsa eller skriva. Mitt mål har varit att skriva minst en halvtimme om dagen. Det har inte lyckats så bra men jag ser inget misslyckande i det heller. När jag väl suttit ner har jag inte bara bankat ner bokstäver utan också tänkt. Planerat vad som ska hända i de kommande scenerna. Inte likt mig alls men jag har varit tvungen för att ha en riktning att sträva mot. Det här tänkandeT har lönat sig och gett mig ett bra märke på kartan så jag vet vart jag är på väg med sista manuset i trilogin.

Jag älskar ju att skriva mig fram till lösningarna istället för att planera varje kapitel minutiöst. När jag börjar på ett nytt kapitel skriver jag oftast en rubrik som sammanfattar vad det ska handla om. En arbetsrubrik så att jag själv kan hitta tillbaka om jag behöver ta reda på någon detalj jag glömt. Efter ett tag fick jag börja döpa dem till AAAA, BBBB osv för de började handla om helt andra saker än vad jag tänkt mig när jag inledde dem. Som tur är håller jag mig till ämnet och spretar inte iväg åt något helt obegripligt håll utan det är bara så att berättelsen vecklar ut sig i skrivande stund. Ett sätt som antagligen skulle göra en planerare tokig men en sån som mig lycklig över att få bli överraskad av min egen berättelse.

För snart två veckor sedan hade min skrivgrupp en träff igen. Lika inspirerande och kul som vid första tillfället. Vi hade testläst varandras texter och den fråga jag fick var; ”Var får du allt ifrån?” Jag blev förvånad över deras reaktion. Kanske gör mitt sätt att utveckla berättelsen allt eftersom mer fantasirik? Faktiskt så tror jag inte det. Det är nog bara så som jag är och alltid har varit. På den kreativa skrivkursen återupptäckte jag hur lätt jag har för att spotta ur mig berättelser bara genom att börja skriva. Att tänka ut dem innan är som att famla i ett stort kolsvart rum. Inget vill komma fram förrän jag börjar på en mening eller ett tema jag får till mig. Det är som om ord för ord lyser upp min väg bit för bit. Det kan vara ganska skrämmande när jag börjar på ett helt nytt skrivprojekt. Det fladdrar i magen och tvivlet gnager. Första och andra manuset är det som övertygar mig om att om jag har gjort det förut kan jag göra det igen.

Annonser

16 thoughts on “Flummar mig fram

  1. Ibland är det mycket på en gång och då får såklart saker som blogg och andra sociala medier stå tillbaka lite, så är det nog för oss alla som behöver prioritera. Men skoj att få läsa ett nytt inlägg av dig :)
    Jag är ju precis som du när det gäller planerandet, har jättesvårt för det. Så, det där med att bara sätta sig ner och börja skriva, är det jag känner igen mig mest i. Som om ord för ord lyser upp vägen. Klockrent beskrivet! :)

    • Sociala medier har fått stå tillbaka mycket den senaste tiden. Mest för att jag inte är intresserad. Och då syftar jag mes på FB, Twitter och instagram. Skrivbloggar är roligare då de berör ämnen från hjärtat och inte handlar om ytliga fasader. Det är kul att det finns fler än jag som oplanerar sina scener :) Plotföreskrivarna göre sig icke besvär hos oss, hehe. Story genius av Lisa Cron ska tydligen i andra halvan av boken ge skrivtips för sådana som oss. Jag har inte kommit dit än men ser med spänning fram emot vad det kan vara för råd. Får kanske göra ett blogginlägg om det om det är något nyttigt att ha. :)

  2. Samma här! I båda fallen. Helt urusel på bloggande nu för tiden. FB och Instagram scrollar jag möjligen igenom ibland. Som om jag bara inte kan få till nåt kreativt över huvud taget. Gör inte ens nån färgglad bild, vilket tidigare ”räddat” mig.
    Å andra sidan cyklar jag mera och träffar folk mer än före flytten. Övrig tid är jag mest trött, läser och ser på film eller nån serie på Netflix eller från hårddisk. Insåg nyligen att jag är mer arg, irriterad och frustrerad än jag trodde jag var, av de gångna årens liv i AFs, FKs och Fas3. Deras behandling av människor. Och ensamheten i den andra stan. Borde skriva av mig men förmår inte ens sätta mig ner och försöka.
    Samtidigt är jag själaglad efter flytten, över att bo här nu. Har både återfunnit gamla vänner och bekanta, samt lärt känna en del nya härliga människor. Älskar att cykla i mina gamla omgivningar.

    Mitt ”normala” skrivande liknar annars ditt väldigt mycket. En ide, en inre bild av något slag – sen är det skrivande som gäller och berättelsen kommer efterhand. Guuuu vad jag längtar tillbaka till det skrivandet!!! Och ändå är det som om det inte existerar nu. Eller är det jag som befinner mig i en glaskupa?
    Borde åtminstone tvinga mig till att sätta mig ner och skriva av mig. Typ morgonsidor. Även om det görs på kvällen. Eller mitt i natten.
    Se! Jag skrev ju faktiskt en bloggkommentar! Alltid något!

    • Efter en flytt till ”ny” kommun, i ditt fall hemkommun, så är det nog rimligt att skrivandet får stå lite till sidan.Åtminstone det intensiva skrivandet. Dels för att landa men också för att ta sig tid att återknyta gamla kontakter. Men du har iaf en längtan till att skriva och snart nog ska du se att du börjar knacka ner ord igen när du minst anar det. Det går trögt i början, jag vet eftersom jag själv nyligen var där. Värst är det i första uppstarten när man vill återuppta skrivandet. En massa andra saker lockar men det är bara att tvinga sig själv igenom första timmen och skriva vad tusan som helst. Sedan lossnar det och man undrar vad det var som var så svårt egentligen :)

      • Jo det är så sant det du säger. Och till det allt det fysiska. Både det kroppsligt fysiska och det som finns runt omkring. Få ordning i lägenheten, har inte en susning om hur jag vill ha det här och har knappt ens börjat röja runt och fixa. Känns överväldigande. Min gamla Ivar-hylla ser helt fel fel fel ut här.

        Men var i alla fall på Mio i förrgår och köpte en säng. En ställbar. Ska levereras om 3-4 veckor. Ska bli skönt med en riktig säng att sova i. Och en bra början!

        Sen är det ju det där med att landa efter allt. Att det ska behöva ta så lång tid!
        Måste helt klart åtminstone ta mig i kragen och skriva av mig alla tankar som dyker upp. Gråta en skvätt – eller tio. Hundra!?
        Tålamod! Kanske det svåraste av allt?

      • Det är inte bara tålamod som krävs. Det är acceptans också för det man befinner sig i. Då kommer tålamodet på köpet om man accepterar att det just nu är annat som får prioriteras. Att gråta några skvättar tar dig också närmare målet för varje tår. Men egentligen – så lång tid har det inte tagit sedan du fick ditt nya hem. För mig är det inte ett dugg konstigt att du inte kommit igång med skrivandet. Tids nog kommer den tiden också. Styrkekram! <3

      • Också sant.
        Det känns som om jag bott här jättelänge – och det har jag ju på sätt och vis! 36 år! Men nu är det knappt 2 månader! Kommer ihåg att påminna mig själv om det ibland.
        Men det är ju inte bara efter flytten jag behöver landa klart. Det är åren i Halmstad som är…. mycket att landa efter.
        Tack! Kram tillbaka!!! <3

  3. Känner igen mig i det där med att tvivla på om man kommer klara det igen, och vetskapen att man gjort det förr, den är ganska bra att ha att falla tillbaks på :)
    I vissa perioder är det svårare att fokusera än annars, men det är väl så det är med allt. :)
    Härligt med inspirerande skrivkurs och -träffar :)

    • Det är lätt att tvivla på sig själv. Alldeles för lätt. Det enda är att skita i hjärnspökena och skriva ändå och intala sig att det får bli hur dåligt som helst bara det blir några ord nedskrivna. Skrivkurser och framför allt mina nya skrivvänner är en härlig vitaminboozt! :)

  4. Att inte göra allt, alltid, känns som en hälsosam inställning i tillvaron. För mig får också sociala medier ta baksätet ibland, min privata Facebook är helt på is och jag låter även bloggandet och andras bloggar vara, sedan läser jag ikapp när jag har ork och tid.
    Fokus på antal ord behöver inte vara rätt, som du skriver så ska mycket annat vägas in. Tusen ord som är genomtänkta kan ju ge mer än tre tusen ord som är slarvskrivna. Det försöker jag också ha i minnet.
    Grattis till härlig feedback, för att få beröm för sin fantasi är riktigt fint!

    • Rubriken på mitt inlägg till trots så är det inte så mycket flummande egentligen även om jag inte har den där perfekta synopsisen nedskriven. Skönt att det gick fram :) När man (jag) har lärt mig vilka redskap jag ska använda mig av för att plocka ihop orden och meningarna längs vägen så blir inte slutresultatet så flummigt trots avsaknad av nedskriven synopsis. Överlag är jag en person som sällan antecknar och lyckas ha många bollar igång uppe i huvudet. Nu slår det mig att det kanske är det är ytterligare en detalj som gör att jag får ihop ganska sammanhållna manus med en röd tråd.
      Tack! :) Att få beröm för min fantasirikedom var först förvånande men när det fick smälta in var det nog något av det finaste någon har sagt om mitt skrivande. Särskilt med tanke på att jag skriver fantasy som i sig bygger på mer fantasifulla världar än realism-litteratur. :)

      • Haha, jag har inte uppfattat dig som ”flummande”, tänkte inte ens på rubriken 😄 Vissa av oss är planeringsfreak och andra är mer spontana, inget känns mer rätt eller fel än det andra. Huvudsaken är slutresultatet 👍🏻
        Ja, det är precis det jag menar, fantasy är ju verkligen att gräva ur sin innersta fantasigruva. Fin komplimang att ha en rik sådan. Jag skriver ju realism och på sätt och vis är det hämmande, jag förstår de som börjar skriva t.ex. realism med övernaturliga inslag.

  5. Jag tycker ändå du låter både målmedveten och att ditt skrivande har en riktning trots att du säger att planen/synopsisen saknas. Själv har allt jag skrivit tidigare också skrivits fram där och då även om jag haft någon sorts (omedveten?) vetskap om vart det nog ändå skulle ta vägen. Synopsis har jag skrivit för kurser då det varit en del av dela med mig av manuset till andra. Men faktiskt kom en berättelse till mig för något år sedan som jag mitt i mina nuvarande två manus inte hade tid att ta hand om och då blev det min första frivilligt nedskrivna synopsis. Längtar så efter att ta tag i den historien. 😊

    • Precis! Det omedvetna styr ganska bra även om skrivgurus sällan verkar tro det efter vad jag uppfattar det när jag läser deras skrivtips. Plottips hit och strukturtips dit. :) Jag använder de där tipsen mest efter att jag fått ihop ett första utkast. Och precis som för dig gjorde jag en synopsis av exakt samma anledning för några år sedan. Det funkar när en berättelse bubblar fram likt en vulkan och kräver utrymme och jag inte vill låta den rinna ut i sanden :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s