Ett steg i taget

Det blir inte många inlägg här vilket beror på att livet händer. Jag prioriterar att finnas till för mina barn i första hand, i andra hand kommer skrivandet. Nu testläser jag två manus dessutom. Mycket spännande och lärorikt. Trots allt detta har jag hunnit peta lite i mitt eget manus. Det går otroligt sakta framåt men så länge det går framåt så är jag helnöjd. Alla krav på prestation har jag lagt av mig för det skulle ta knäcken av mig.

Ibland funderar jag på om jag ska lägga skrivandet på hyllan eftersom det känns som om jag inte kommer bli klar förrän jag går i pension om sisådär 20 år. Sedan påminner jag mig om att det är skrivandet i sig som är roligt, inte målet att vara klar. Det kommer också vara fantastiskt kul när trilogin är klar men jag inser att skrivandet är en oas där jag hämtar energi för att orka vara den stabila mamman för mina barn. De har en tuff period i livet och det viktigaste är att alltid finnas där när de behöver mig.

Just nu har jag kommit till kapitel nio i utkastet på sista delen i trilogin. Lite drygt 16.000 ord. Det är en bedrift om något efter en hektisk höst. Så nej, sluta skriva gör jag inte, men bloggandet får bli lite mer sporadiskt än vad det en gång var.

Annonser

15 thoughts on “Ett steg i taget

    • Skrivandet är min oas :) Deadlines är inte att tänka på men med ett skrivberoende som jag har kommer jag i alla fall framåt – om än sakta :)

  1. Livet är så mycket mer än deadlines och ibland (ofta!) måste det få komma först, särskilt familj och vänner. Jag vet själv inte vad jag skulle göra utan dem. Tråkigt att barnen har det tufft, som vuxna vet vi ju att det blir bättre men det är föga tröst för dem.
    Vad roligt att du testläser! Det är ju så lärorikt också. Är det fantasy?
    Jag har skrivit i 20 år, inte på samma sak dock, men jag resonerar som så att det är en del av den jag är, oavsett om jag blir utgiven eller ej så kommer jag att skriva och försöka. Men skrivandet är, precis som du nämner i en kommentar, en oas. Känner mig välsignad som får ha en sådan, det är inte alla förunnat. Ibland är oasen en hägring också, men mer om det i ett inlägg på min blogg ;-)

    • Familjen är allt som verkligen betyder något så den är prio ett. Du beskrev det själv så bra; Skrivandet kan (när man behövs som mest) upplevas som en hägring. Nu har jag släppt ambitionen att bli utgiven den närmaste framtiden och då är det inte lika ångestfyllt om jag inte hinner skriva på fem dagar. Tidigare kunde jag bli riktigt grinig om jag inte fick min skrivtid. Nu är det mer en moloken känsla men jag vet att jag alltid kommer ha mitt skrivande ändå även om det inte längre går att göra varje dag. Jag har liksom fått perspektiv på vad som är viktigt i livet och det finns långt värre saker än att inte få ett manus färdigt. Trots allt har jag goda förhoppningar om att saker kommer räta upp sig så småningom :)

      • Oh ja, det finns många värre saker än att inte få sitt manus utgivet, det skriver jag under på (med blod) och det perspektivet är jag tacksam för. Det är också vad som givit mig stort tålamod och är ingenting jag skulle byta bort. Att ha stort driv är viktigt, men även att inse att livet handlar om så mycket mer och att det gäller att ta vara på det.
        Jag ser skrivandet som den röda tråden i livet, en konstant, det finns alltid där att återvända till och hämta glädje från. Sedan sker livet parallellt, det går upp och ner, stormar och lugnar ner sig om vartannat.
        Tycker att ditt förhållningssätt låter väldigt sunt och ibland är det ju så, vi får släppa pressen på oss själva och växla spår en tid. Det om något är en prestation att klara av, din familj har verkligen tur som har dig.

      • Vad kul, inbillar mig att det är ”enklare” än att hålla reda på alla världar, väsen och annat i fantasy? Jag testläsare helst sådant som är verklighetsförankrat eftersom jag har lättare att hänga med då 😄

      • Alla genrer passar inte alla. Jag tex, har jättesvårt för romance-genren om det är för mycket sex. Inte intresserad helt enkelt 😊 Deckare har jag också tröttnat på. Tror det är miljöerna och polisyrket som känns gammalt och tråkigt. Förläst mig på den genren tror jag. 😊

      • Känner igen det där när det gäller rena deckare, det behövs någonting mer. Haha, romance är överhuvudtaget inget för mig, är nog för verklighetsförankrad 😄 Jag har ju däremot smuttat lite på fantasy iom Middagsmörker, läser nog nästa bok i trilogin också.

  2. Det är skoj att skriva! själv skulle jag påbörja redigering i veckan när jag insåg att det fattas scener och sidor. Har därför suttit och pillat med bokmanuset i veckan och lagt till fler scener so ska förlängas och läggas till. När det är klart kan jag korr-läsa och redigera.
    Jag driver en fotoblogg men texterna handlar mycket om skrivandet och livet som författare också ;)

    /Cecilia Johansson
    http://www.ceciliajohansson.nu

    • Hej Cecilia! Skriva är fantastiskt kul! Redigeringen är ett omfattande arbete som kräver flera genomgångar av manuset. Själv kan jag hålla på i en evighet att redigera :)
      Kikade in på din blogg och såg att du redan släpp en bok om dig själv och dina erfarenheter. En erfarenhet jag är säker på kan vara andra till tröst och hjälp :). Imponerande att du kommit så långt för din ålder. Stort pepp till dig att färdigställa romanen nu! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s