Vet inte vart jag är på väg

Som vanligt har jag snubblat över ett kaninspår i mitt skrivande och har ingen aning om vart det kommer bära iväg med historien. Jag skulle kunna bli orolig och analysera om det här är ett onödigt stickspår som slösar med min tid men det tänker jag inte göra. Det är så här mitt skrivande fungerar. Något, oftast någon oväntad karaktär dyker upp och rör om i grytan. Det här är en icke-synopsisplanerande skrivande persons vardag. De här oväntade vändningarna väcker alltid förvåning, frågor. Vad ska det här vara bra för? Skriver jag helt åt fanders om jag fortsätter på den inslagna vägen? Men mest väcker det nyfikenhet och glädje.

Som i de flesta andra fall har de här kaninspåren lett mig till en lösning jag aldrig kunnat föreställa mig. Det gäller att ha en stor tillit till sig själv att våga följa kaninspåren och inte vara rädd för att jag skriver något i onödan. Inget skrivs i onödan. Om den rädslan skulle få styra skulle jag inte våga skriva någonting alls. Att skriva för mig är som att ha läsarens frågor i huvudet emellanåt. Hur ska det här sluta? Trots att jag vet slutet. Helt galet underbart.

Annonser

15 thoughts on “Vet inte vart jag är på väg

    • Eller hur! :) Jag försökte vara duktig med synopsis innan jag började med del tre, mest för att jag ville testa mig själv om det var något för mig. Men det här fria sättet att skriva är bar mycket roligare och det är sällan det blir fel med mina kaninspår. Det känns i magen då om det är på väg åt helt fel håll.

    • Det är inte så bara att våga följa nya (kanin)spår. Det gäller att ha full tillit och lyssna på magkänslan. Det händer att jag struntar i vissa spår som magen inte alls är med på. Särskilt när jag är på väg att knyta ihop säcken i slutet av ett manus. Annars skulle mina manus bli mer än en trilogi och det är inte alls vad jag vill 😊

  1. Hej! Hoppas det går bra för dig!

    Men hur funkar det med ditt skrivande? Du planerar inte i förväg vad som ska hända? Jag har ju verkligen lagt HELA handlingen på bordet med mitt nuvarande projekt. Blir inga kaninspår. Men tidigare har jag jobbat precis tvärtom! Båda har i min upplevelse sina klara för- och nackdelar.

    • Det går skapligt bra tack! :) Innan jag började skriva på del tre så försökte jag skapa en synopsis över manusets händelser men hur jag än försökte kom det inget ut ur min hjärna. Jag ville verkligen ge det en chans eftersom jag ser fördelarna med att se luckor, dramakurvor, karaktärsutveckling och allt sådant redan innan. Tyvärr funkade det inte alls så jag fick göra som jag brukar, börja på första raden och jobba mig framåt kapitel för kapitel. Nu har jag några hållpunkter i huvudet och framförallt slutet så helt blankt är det inte :)

      • Ja men huvudsaken man hittar det som funkar för en själv :) För vissa går det ju att klura ut allt i förväg. Jag har lyckats med det denna gång. Men för andra är det ju bara en fotboja som håller tillbaka. Så länge det går att hålla en röd tråd är det ju sjukt spännande att få uppleva hur handlingen själv skapas när man skriver :) Skönt att du har slutet klart. är du nöjd med var allt hamnar till slut? Slut är ju alltid knepigt.

      • Det märkliga är att jag tycker jag numera kan ha en röd tråd, dramakurva och annat i huvudet under tiden jag skriver. Slutet är justerbart men jag har haft det med mig ända sedan start så de första delarna har färgats av detta. Det är som att stå på ett berg och se berget längre bort som jag ska till men dalar och skogar döljer lite av vägen dit. Den avslöjar sig först när jag tar mig fram på den. :)

  2. Vad spännande att historien är så öppen och väljer sina egna vägar, låter härligt! Själv går jag mer och mer åt noggrann planering i förväg, men det är ju så olika hur man fungerar :-) Lycka till med manuset och kaninspåren!

    • Det är lite av de här oväntade vändningarna som är något av tjusningen med att skriva. Önskar att jag som du kunde planera lite bättre i förväg. Nån gång kanske jag får till det :) Tack för lyckönskningarna! :)

  3. Haha, ja kaninspår är kul att upptäcka och följa. Synopsiset raseras i småbitar men till slut kan man få till det på de mest märkliga sätt. Det kanske är en figur som legat och gnagt i ditt inre ett bra tag och när han väl kommer med i berättelsen så vet man mer om vad som ska hända än man tror!

    • Om den här karaktären har en viktig roll framöver vet jag inte men oavsett så är hen en katalysator till nästa scen. På så vis är jag inte tvingad att plocka in karaktären i handlingen igen om jag inte vill hehe. Smart tycker jag :)

  4. Väldigt intressant inlägg, tänk att författare kan vara så olika :) Själv är jag precis tvärtom. Jag blir mer effektiv om jag har ett hum om vart jag är på väg i mitt manus. Sedan händer det att jag kommer på någonting som skulle göra det så mycket bättre och då har jag inga problem med att testa den idén. Såklart efter att jag har funderat på hur idén passar in i resten av historien. Kanske hämmar det mig, kanske inte. Borde kanske testa nästa gång, släppa prestigen och bara följa med dit inspirationen för mig.

    • Det är fascinerande hur olika våra processer fungerar :) Jag ville ju vara så ordentlig som du och försökte verkligen att skapa en enkel synopsis. Bara så jag skulle ha en röd tråd på ett papper att ”hålla mig till”. Vi är som vi är men jag tror det är bra att ändå våga testa nya sätt att jobba på. Fungerar det inte så fungerar det inte, men då vet man det. Jag kommer säkert testa igen någon annan gång att skapa en synopsis först men kanske är det så, vissa manus ska ha en viss skrivprocess? :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s