Manus 3 börjar ta fart

Efter fem år av skrivande börjar jag känna mig själv ganska bra och hur jag fungerar. Det gnagde en oro om jag skulle få till något bra inledningsvis när jag började skriva på manus 3 men den oron är helt borta nu. Istället njuter jag av att se utvecklingen när detaljer faller på plats allt eftersom jag skriver. Det är just det här jag älskar med skrivandet. Något jag sett lite luddigt klarnar och nya detaljer bekräftar att jag är på rätt spår. 2 kapitel är färdigskrivna och jag ska börja på kapitel 3. Cirka 2800 ord totalt hittills. Kapitlen är kortare än vad jag brukar ha dem men eftersom det är ett utkast så ägnar jag mig inte för mycket åt miljöbeskrivningar och gestaltning.

För att pausa läste jag i förmiddags i en skrivhandbok; ” ”Writing fantasy heroes – Powerful advice from pros”. En av medförfattarna, Glen Cook, kallar sig för en ‘intuitiv’ skribent. Med det menar han att han tar kontakt med ‘the sea of stories’ och låter berättelserna flöda och berätta på egen hand. Han slösar inte tid (som han själv uttrycker det) på outlines eller detaljerade karaktärsstudier. Han ser ett luddigt slut och börjar gå. Vägen mot bokens slut beskriver han som ett äventyr av upptäckter och hoppas att även läsaren kommer uppleva lika många överraskningar som han själv gör på vägen. Om allt går rätt så gör karaktärerna allt jobb själva med kanaliseringen av berättelsen.

Ungefär så är det för mig också. Karaktärerna hjälper mig att hitta rätt längs vägen och nyligen överraskade en ganska ny karaktär mig med vem han är och vilken agenda han har. Länge trodde jag att han hade med antagonisten att göra men se det hade han inte. Han har sin alldeles egna agenda och det sätter saker i en helt annan dager. Nästan så jag hörde hur kugghjulen klickade rätt och började rulla. Underbart.

Det här är min sista semestervecka och vädret är gynnsamt för många skrivtimmar innan vardagen träder in. Förhoppningsvis har jag nått 10.000 ord innan nästa vecka men inga krav är ställda. Alla ord är välkomna vare sig de är få eller många. Jag är på rätt väg. Det är det som räknas.

Annonser

18 thoughts on “Manus 3 börjar ta fart

  1. Vad härligt det låter. Det är ju en av fördelarna med att ha hållit på länge – man vet att oron släpper och att man kommer ur svackor, ibland bara inte när det gör det.
    Intressant att läsa om Glen Cook, som inte slösar tid på förarbete utan pang på. Bra att veta för mig om nu inte min nya plan med synopsis etc går i lås. Alla sätt är bra utom de dåliga :-)

    • Jag ville också så gärna ha en tydlig synopsis. Tänkte att det borde minimera fel men jag vet inte jag. Med manus 1 har det varit många omskrivningar men manus 2 klickade nästan hela vägen med intuitivt skrivande. Så när synopsisarbetet falerade intalade jag mig att gick det bra med de andra manusen så går det bra med ett tredje. Jag försökte iallafall och testade det där med synopsis. Det är gott nog :) Man är inte sämre bara för att man inte följer en viss mall. :)

  2. Skoj sätt att skriva det där intuitiva. Men läskigt. Förut jobbade jag så men i mitt nuvarande projekt har jag råkontroll. Båda sätten har sina tydliga för- och nackdelar.

    • Perfektionist som jag ändå upplever att jag är så är det märkligt att jag inte behöver mer råkoll som du. Men å andra sidan så är jag väldigt förlåtande mot mig själv när jag skriver utkast. Lite Dr Jekyll och Mr Hyde över mig beroende på vilken fas jag är i :)

  3. Så där är ju jag! Fast har inte tänkt på det som intuitivt skrivande, men det är nog så det är! Och det funkar! Vi är ju alla olika i hur vi skriver och det gäller bara att hitta det sätt man själv funkar bäst med och inte försöka ta sig in i en fåra som inte passar. För det är ju skrivandet som är det viktiga, inte omständigheterna runt ikring.

    • Precis! Skrivande hör till kreativitetens ramar och de är väldigt töjbara. Sedan finns det ju grundstommar som gestaltning, dramakurvor, miljöbeskrivningar, karaktärsbyggnad mm som är skelettet (om det ska bli en bra text) men när det sker är helt fritt. Kreativiteten har många olika ansikten. Om den sker intuitivt eller via noga planerade synopsis är en smaksak.

      • Jo! För min del är inte gestaltning osv något större problem när jag bara följer det som kommer till mig. Det kommer automatiskt på nåt vis, Jag ser en film inuti huvet och då får jag ju med sånt som kroppsspråk mm. Min grej sen när jag redigerar, är framför allt för många ord. Har kanske skrivit t.ex 15 ord i en mening när 10 räcker för att säga samma sak och på ett smidigare, mer lättläst sätt. Samt att jag behöver ta bort meningar och ibland stycken helt och hållet. Men hellre det än tvärtom!
        Likaså kan jag skriva samma sak två gånger men med olika ord. Det kan vara svårare att upptäcka.
        Synopsis: Been there, done that… tried and failed…

      • Ju mer man skriver desto mer av gestaltning osv följer med med automatik. Och om man använder för mycket/lite ord, eller skriver samma sak flera gånger är helt okej i utkastfasen. Inget synopsis i världen skulle kunna ändra på en sådan sak. Det är bar å skriv…

  4. Älskar de där aha-upplevelserna när en karaktär överraskar mig!
    Att sätta skrivmål är alltid bra, sedan finns det ju inget som heter att man MÅSTE ha klarat dem, i alla fall inte så länge man inte jobbar mot någon deadline :)

    • Eller hur! Jag litar på att mina karaktärer för mig rätt och jag brukar känna tydligt i magen när det är rätt eller fel. Överraskningsmomenten de ger mig är härliga kickar :)

  5. Att se luddiga lut och börja gå, lät ungefär som jag. Jag skriver så det ryker ur datorn och sen går jag tillbaka och kollar. Skönt att du lärt känna dig själv och ditt skrivande och att det flyter på. Rutin är det bästa som finns!

    • Rutiner är bra. Inte alltid så lätta att hålla med barn i hushållet men jag gör mitt bästa :) Härligt att det finns fler intiutiva skrivare därute! :)

    • Ser inte ut som jag kan nå mina 10.000 ord men jag tänker mycket och får nya idéer som också förtjänar att räknas med. Processen att värka fram trean går helt klart framåt 😊

  6. Otydligt synopsis kör jag helst med. Kaos. Genvägar och katastrofer. Det har hittills fört mig åt ungefär de håll jag känner för. Även om jag planerat en hel del med det jag nu skriver så kan jag säga att jag inte just tittat på det sen när jag satte igång, det var liksom roligare att låta det flyta iväg med mig – vilket det gjort och kommer att fortsätta att göra. Ända tills jag liksom börjar betrakta det som klart.

    • Jag gillar också att flyta med vilket jag gjort de senaste dagarna. Det jag har skrivit har väckt nya idéer som jag i huvudet spunnit vidare på. Mycket är kaosartat men det är det alltid och det märkliga är att kaoset alltid faller på plats i slutet. Har fullständig tillit till kaos. Mycket hellre kaos än en tom hjärna för av kaos kan man göra något med.

  7. *Arg* varför får jag inga aviseringar om dina inlägg längre?? *vänder huvudet mot högre makt i hopp om svar*

    Nåja, nu har jag hittat dig iaf. :)
    Härligt när man vet hur man funkar. Jag är precis som du, inte mycket miljöbeskrivning eller beskrivningr öhr i det första utkastet. Det finns tid till det sedan och det känns som om det stoppar upp tempot för mycket att grotta in sig i detaljer. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s