Mitt försök att skapa en outline som jag också skrev om i föregående inlägg blev aldrig lyckat. En anledning tror jag var att jag ansträngde mig för hårt, skulle vara duktig och ”göra rätt”. Jag har fortfarande ingen färdig outline men när jag satte mig för att fortsätta skriva på första kapitlet på manus 3 igår så blev det inget skrivet. Däremot i One Note-appen (där jag för anteckningar) när flera scen-idéer ploppade upp i huvudet. De scener jag antecknat har reducerat ångesten till att få till ett spännande och intrigfullt manus till i princip noll. Det är precis tillräckligt för att jag ska kunna orientera mig fram till slutet och veta att de där slukhålen till luckor fylls i bara jag sätter igång att skriva.
”Dä orner säj” som vi säger i Värmland. På svenska; Det ordnar sig. Ett måtto jag gillar ta till när en del av mig blir lite darrig inför en större utmanande uppgift. Det är inte så bara att knyta ihop säcken till en trilogi.
Carola Strömstedt 
Japp, det ordnar sig alltid. Du täpper snart till slukhålen.
Haha, snart vet jag väl inte men över tid så… :)
Klart det ordnar sig! Det är bara vägen dit som ibland kan vara lite slingrig och guppig ;)
Minst sagt :) Men det är precis som det ska vara.
Instämmer med Eva-Lisa! Det mesta ordnar sig bara man tar tag i det. :)
Eller hur :)