Funderar på en prolog

Jag har upplevt att de flesta skrivråden avråder från prologer. Detta för att de oftast är en infodump och inte tillför handlingen något. Nu är det inte alls den där infodumpen jag vill tvinga på läsaren för att hen ska förstå handlingen eller karaktären bättre. Det är en scen som däremot leder in på att karaktärens liv var turbulent redan från start. Från födelsen. Scenen är tänkt att visa att det finns andra makter som ville påverka henne redan då. Kärnan i manuset är att karaktären inte är som andra, inte ens inom den grupp/värld hon tillhör. Att hon får kämpa för att passa in. Den här prologen skulle i så fall tydliggöra det tidigare hos läsaren genom att vara ett frö hos läsaren som kan ligga och gro bak i huvudet. Väcka både oro och föraningar på ett annat sätt och lite tidigare än efter 100 sidor in i manuset. Men om prologen får den effekten vet jag inte. Tillsvidare får det fortsätta gro i mitt huvud tills jag redigerat klart.

Vilken uppgift tycker ni att en prolog ska fylla?

Annonser

11 thoughts on “Funderar på en prolog

  1. Jag tror att anledningen till att man ofta ger rådet att skippa prologer är för att prologerna missbrukats en hel del. Jag har själv använt mig av dem ibland och då alltid haft ett syfte med dem. I ditt fall tycker jag absolut att det skulle funka med en prolog!

    • Det är nog så. För vissa är nog prolog frestande att ta till för att informera (tell) istället för att berätta (show). Jag vill berätta något som är spännande, lite mystiskt och också visa lite av antagonistens ansikte. Jag tror också att min idé kring det skulle funka som prolog. :)

  2. Om prologen, som du skriver, används för att snabbt ösa info över läsaren så håller jag med om att det blir fel. Har läst horribla exempel där t.ex. huvudrollspersonen presenteras i detalj. Det är hantverksmässigt förkastligt, helt enkelt.
    I ditt fall låter det befogat, så länge det finns ett bättre syfte än att bli av med info som är jobbig att måla in i berättelsen så tycker jag att en prolog funkar bra, som sådd av ett frö t.ex.
    Själv har jag gjort både och har ingen ”favorit”. Det är berättelsen som avgör.

    • Infodumpar är det värsta jag vet när jag läser och vill verkligen undvika att själv göra samma misstag. Ibland är det lätt att ändå hamna där eftersom jag skriver fantasy och vill förklara hur världen fungerar. I det här fallet är det en berättande scen vars händelse visar på antagonistens mål. Något som pekar mot huvudkaraktären. Det borde funka :)

  3. En (gestaltande) scen som den du beskriver skulle tjäna sitt syfte tycker jag. Numera stöter jag inte på så många prologer. Men när de dyker upp är de oftast tråkiga och därför har också ordet ”prolog” fått en dålig klang i mina öron. Bättre att kalla det för något annat, mer spännande, kommer inte på något, men typ ”20 år tidigare” eller något bättre :-)

    • Din sista mening var kusligt slående eftersom den tilltänkta prologen/scen utspelar sig ganska exakt 20 år tillbaka i tiden. :) Ibland har jag sett att datum och årtal används som rubrik men nackdelen med det är att berättelsen blir inmålad i ett hörn tidsmässigt. Men att vara allmän som du föreslår är inte så dumt.

  4. Instämmer med Eva-Lisa. Det låter som rätt läge för en prolog, om den är kort och kärnfull. Max ett par sidor typ.
    Jag har också alltid undvikit dem, men i mitt pågående har jag två, lol. Båda på under en sida. Men jag har inte skrivit prolog över. Kalla dem ingenting då. Många hoppar över bara de ser ordet prolog överst.

    • Eva hade förslag på ”20 år tidigare” som jag gillade. Vet med mig själv att jag kan frestas att hoppa över när det står prolog överst. Och två sidor ska jag nog kunna hålla mig till. :) Det är en kort men kärnfull händelse som längre fram i manuset återberättas av huvudkaraktären och senare har en koppling med slutscenen.

      • Den varianten förutsätter dock att man vet att berättelsen utspelar sig i nutid när man börjar läsa. Kanske du kan skriva plats, månad och år? Och börja huvudberättelsen med vilket år den utspelar sig? Tror jag har sett böcker som börjar så. Annars funkar säkert ”20 år tidigare” med :)

  5. Så här tänkte jag med prolog (och strunta i vad som sägs om dem), att det skulle ta ett tag innan man liksom fattar att det här kommer att bli annorlunda i världen, så en scen innan som visar att the magic är på väg. Men ja, en scen, ingen infodump. Det vill man ju inte ha nånstans i ett manus. Och om du känner att du vill ha en prolog så ska du ju ha det, för det är ju liksom ditt val, ditt manus.

    • Ja men precis!! Och prologen ska inte heta Prolog har jag bestämt mig för. Det får bli ”Mexiko City”. Det är där allt startar, och antagonisternas antagonist har sina rötter. Yay! Det får bli prolog. Men först när jag skrivit om resten av manusets andra halva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s