Att fastna i sin skapade värld

I många skrivhandböcker (om hur man skriver fantasy) så varnas det om att inte beskriva den egna påhittade världen allt för mycket. Jag kan förstå att det är frestande att sida efter sida berätta om den fantastiska värld som växt fram i ens tankar och få läsaren att känna samma kärlek till den som du själv. Särskilt om den är storslagen och episk a´la Sagan-om-ringen-världen. Jag har inte skapat en sådan fantastisk värld som J. J. R. Tolkien på långa världar men visst, jag gillar den. Och jag beskrev den. I mitt första utkast. Inte så där passionerat och utförligt som vissa nybörjare kan göra men ändå lite väl mycket för att det skulle passa sig.

Lite rätt gjorde jag ändå. Jag beskrev den genom karaktärernas ögon och i dialoger. Men det blev ändå lite för mycket. Bland annat var jag så förtjust i en scen där ett hem beskrevs och då särskilt ett par kandelabrar med mytologisk anknytning. Jisses vad jag beskrev dessa i detalj. Och vad vackra det var! Nu finns de inte kvar sedan förra redigeringsvändan. Kill your darlings you know. Hemmet finns kvar men det kommer att skalas ner till de där tre meningarna som oftast räcker för att läsaren själv ska fylla i resten med sin egen fantasi.

För en rookie som mig – ser mig fortfarande som det efter fem år av skrivande då jag ständigt lär mig något nytt – så har jag sedan ett par år fattat det här med drama. Att bygga berättelsen på en spännande handling och inte på karaktärernas värld. Det här utvecklas och finslipas hela tiden och det är nog först i den här redigeringsvändan som jag verkligen ser vad scenerna behöver för att hålla ihop med nästa och nästa och nästa… Den där tråden som ska engagera och sysselsätta läsaren. Väcka engagemang och frågor som de bara måste få svar på. Inga lätta grejer men roligt.

Min urbana fantasyvärld har utvecklats en hel del i huvudet under de här åren och kommer behöva utvecklas ännu mer då det finns olika världar som integrerar med varandra och får större betydelse i de uppföljande två delarna. Allt det här måste stanna i mitt huvud och pytsas ut i lagom doser och på rätt sätt för att inte stjälpa hela berättelsen. Det skulle vara lätt att tyngas av den här utmaningen av komplexitet, särskilt med planer på en trilogi, men jag är envis och tålmodig av naturen så jag gnetar på. Sida för sida. Kapitel för kapitel.

 

Annonser

16 thoughts on “Att fastna i sin skapade värld

  1. Man blir liksom aldrig fullärd :) Men, som du skriver, man blir bättre och bättre på att se vad som skaver och skriver nog mer ”färdiga” utkast för varje nytt manus.
    Heja dig! Ser fram emot att läsa en dag, som du vet :)

    • Att lära sig och se nya ”saker” i skrivandet är en av drivkrafterna för mig. Jag vill nog aldrig se mig som fullärd för då har jag inga utmaningar kvar :)

  2. Gaaah, det verkar ju som om det har hänt en del bara sedan den versionen jag läste!! :o Men jag tycker att man visst kan beskriva saker i detalj, iaf om de har betydelse för handlingen eller sätter stämningen effektfullt. Då har iaf jag som läsare inga problem med detaljer :) Sedan behöver man som du säger inte snöa in på varenda enskild detalj. Ja, att skriva fantasy kräver nog en hel del både i fantasi och uthållighet. Vilket du verkar ha bägge två :)

    • Det stämmer nog att det har hänt mycket i manuset sedan du läste :) Karaktärens mål och personlighet har förändrats en del liksom allt annat känns det som. Scener tas bort, ändras och läggs till. Jag kan nog inte redigera utan att jag gör banbrytande förändringar :) Varför revidera annars, hehe. Och jag håller med dig om att man kan beskriva detaljer ganska utförligt men då ska det ske på rätt sätt. Det nybörjaren lätt glömmer är själva handlingen och kan ägna flera kapitel åt text som mest handlar om miljöbeskrivningar. Däremot älskar jag de där beskrivningarna där flera sinnen används. Lukt, känsel, ljud, smak och syn. Vad som händer i miljön är framförallt intressant. Inte bara HUR den ser ut fotografiskt. Stämningen som du skrev är viktig :)

    • Hahaha! Det brukar bli så. Det kan vara en bitterljuv känsla att killa bort dem men mest skön i slutändan när det väl är gjort :)

  3. Jamen vad fint! För värld ska ju användas och användning görs bäst genom ja karaktärernas ögon. Och du har så rätt, att skriva är ett enda trevande efter hur orden som inte riktigt vill anpassa sig ska kunna vridas till att visa den idé man hade. Så bara kämpa på!

  4. Jag tror att det här långsamma skrivandet och lärandet och omskrivandet och mera input och tillbaka igen och skriva om, allt detta leder till en text som läsarna kommer att uppskatta för att du har gett dem ditt bästa.

    • Jag ser mer och mer mitt första manus (det jag reviderar nu) som ett lärlingsarbete som faktiskt får ta tid. Det borde jag ju logiskt sett ha gjort redan från början men ju mer man vet desto mer vet man att man ingenting vet, hehe. Jag vill inte bara ge en berättelse till läsarna – jag vill ge dem en upplevelse. Det kräver sitt arbete :)

    • Hejsan! :) Först vill jag välkomna dig hit! Jättekul att se nya ”ansikten” som är nyfikna på mitt skrivande :) Jag skriver urban fantasy, om en 20-årig, kvinnlig huvudperson som har trassliga förhållanden i en liten svensk håla. Det klassiska – hon upptäcker att världen inte är vad vi utåt tror att den är och det visar sig att hon har en viktig roll att spela mellan det onda och det goda. Olika världar kommer in i bilden i de uppföljande delarna så det blir lite blandning mellan urban och high fantasy.

      • Hö hö, ja en aning :) Hade jag förstått att det hade utvecklats till det här från början hade jag nog aldrig gett mig in på det men nu kan jag inte släppa det. Hur kul som helst :) Jag har besökt din blogg lite kort men inte hunnit läsa in mig på vad du skriver. Någonting som heter Krysantemum… Vad för typ av berättelse är det?

      • Krysantemum är ett sidoprojekt, en kort novellserie i tre delar. Kul mest för att skriva något Sci Fi :) Men annars jobbar jag också mest med fantasy, dock mer högfantasy snarare än urban fantasy :) Har inte skrivit så mycket om det projektet ännu. Men jag har suttit många timmar och världsbyggt. Måste komma ur den bubblan. Du vet hur det är…

      • Hehe… Jodå :) Men jag kan tänka mig att det är mer jobb med highfantasyvärldar. Där måste man komma på precis allt. Min karaktär gör bara korta besök i den påhittade världen så jag behöver inte gå på djupet på samma sätt ;) Men ditt projekt låter spännande och ska bli spännande att följa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s