Perfektionistens fördelar

Det här inlägget blev jag inspirerad att skriva utifrån ett inlägg på en av mina amerikanska favoritbloggar; Writers in the storm. Ett av inläggen tar upp vad det betyder att vara en perfektionists. Eftersom jag själv anser mig vara en detaljist och perfektionist så log jag igenkännande. Men för en gångs skull var det i positiva ordalag. Inte det där att man petar i detaljer och aldrig blir klar. Visst, det är en av sidorna men för en perfektionist behöver det inte vara negativt. Som i mitt fall, jag vill helt enkelt få texten så bra som jag bara kan och helst mer därtill. Då får det helt enkelt ta tid. Att jag ändrat och redigerat på ett manus i nästan fem år gör mig inte stressad eller nedslagen på något sätt. Till och med så är jag inne på att skriva klart hela trilogin innan jag skickar in det till förlagen.

Om jag skulle välja det så vet jag inte hur lång tid det skulle ta. Kanske åtta år till? Fast så länge tror jag inte att jag orkar vänta. Riktigt så tålmodig är jag inte. Annars är det ännu ett kännetecken för perfektionisten. Tålmodighet. Och så är det en annan grej som inlägget tog upp. Att det är roligt att hitta manusets brister för då finns det något att fixa och rätta till. Exakt så är det för mig. Som ett barn går jag igång på idéer hur jag kan fixa till manuset och få det att bära bättre än vad det gjorde tidigare.

Det är nämligen en dålig sida jag hade när jag började skriva på första manuset. Jag var så detaljfixerad att jag inte såg helheten. Den röda tråden hade många knutar och avbrott som jag upptäckt allteftersom i redigeringsarbetet och av det har perfektionisten lärt sig något till nästa gång.

Se helheten först och plocka sedan ut detaljerna.

Alla mina tillkortakommanden har jag sett som något jag lämnar bakom mig och tar några kliv framåt. Att utvecklas är det roligaste som finns. Att ständigt putsa på sina färdigheter och skala fram berättelsen till rätt skärpa är den perfekta utmaningen. Jag kommer antagligen aldrig bli nöjd men jag har ändå förmågan att tillåta mig att vara tillräckligt nöjd emellanåt och testa berättelsens bärighet hos förlagen. Refuseringarna är ibland tyngande men oftast så är de väntade. Det där och det där … och det där … ja, det kunde ju ha varit bättre tänker jag när jag ser tillbaka på scenerna. Jahapp. Bara att kavla upp ärmarna och fixa till :)

Annonser

23 thoughts on “Perfektionistens fördelar

  1. Japp, det finns en fördel med allt :) Tror att det sämsta man kan göra i den här branschen är att slarva och det behöver ju inte du bekymra dig om :)

  2. Jag önskar jag var mer perfektionist. Men på det sättet som du beskriver, inte den sorten som ALDRIG blir färdig :) jag tycker det är något du ska ha heder för, inte något att skämmas för alls :) Inte för att du verkar göra det heller :) Heja heja!!

    • Du har ju sett mina texter i sin allra råaste form och jo då, de skäms jag för, hehe. Men saker har ju hänt på vägen. Jag lär mig hela tiden och ser mer brister för varje gång jag läser om manuset, eller bara tänker på det för den delen :) Ibland har jag undrat hur jag orkar och inte ger upp. På något sätt ska den här berättelsen bara ut ur mig och jag får ingen ro förrän den är så bra som den kan vara utifrån konstens alla regler. Vissa skulle säkert skaka på huvudet och undra varför jag inte lägger energin på något bättre. Mitt logiska jag önskar också det ibland men jag skriver med hjärtat, inte med sunt förnuft. =)
      Tack snälla för hejaropen! <3 Även en perfektionist behöver lite uppmuntran då och då :)

      • Det har jag och det var absolut inget att skämmas för heller. <3 Så det ska du inte göra. Bara en sådan sak som att skriva färdigt ett manus på 145K är nog för att ge de flesta författaraspiranter mindervärdeskomplex, hehe. Du har alla anledningar att vara stolt över den resa du gjort :) Förresten känner nog alla lätt eller grav ångest över sina råmanus :)

      • Tack snälla goa fina du!!! De där orden värmde djupt in i hjärtat <3
        Hehe. Du har rätt om det där med råmanus. Ingen är nog särskilt stolt över de =)

  3. Jätteintressant! Du har en bra inställning till ditt skrivande: att få texten så bra som du bara kan och helst mer därtill och att det får ta tid. Det är de bästa förutsättningarna för att få till en bra trilogi och jag övertygad om att du kommer ända i mål.
    Konstigt, jag har aldrig sett mig som perfektionist, men jag är tålmodig och kan pilla och fixa i mina texter till förbannelse (kan det kännas ibland). Får fundera lite mer på min självbild :-)

    • Där nämnde du något intressant. Självbilden. Många tror sig inte vara perfektionister, särskilt inte de som aldrig är nöjda. Det här är bara en teori men jag tror att om man sällan är nöjd med vad man presterar/skapar så anser man sig inte vara en perfektionist därför att perfektionister ger ju bara ifrån sig bra saker. Lite moment 22 :) I andras ögon är man antagligen perfektionist eftersom man hela tiden gör om men att man inte kan se det själv just för att man aldrig blir nöjd. Nåja. De flesta har nog en perfektionist inom sig mer eller mindre beroende på sammanhang =)

  4. Intressant inlägg!
    Jag är van att vara noga i mitt yrkesliv, men av någon anledning har jag inte attackerat skrivandet på samma professionella sätt tidigare. Nu börjar jag äntligen hitta vägen till ”författaridentiteten”, som jag tycker du verkar ha funnit på ett bra sätt.
    Jag har skrivit en inlägg på min blogg i dag om John Irving, som pratar om precis det du skriver, om ett filande som aldrig tar slut, som pågår tills han känner varje del av sitt manus.
    Själv har jag tidigare blivit så otroligt less på mina manus att jag tillslut bara skickat iväg dem… och genom det bitit mig själv i svansen.
    Så bra som möjligt är en förutsättning för att ta sig någon vart, egentligen är det så självklart, sedan finns alltid mer att slipa på som du säger.
    Nu jobbar jag om ett gammalt manus, sämre lär det ju inte bli. :)
    Lycka till, jag tror på din metod!

    • Jag har också blivit less på mitt manus många gånger. Känt det så väl så jag vet till slut inte vilka meningar och scener jag tagit bort eller lagt till. När jag skickat in det till förlagen har jag inte varit helt nöjd då heller men hoppats att det varit tillräckligt bra för att få dem på kroken. Hoppats att de ska hjälpa mig sätta spotlights på problemområden som jag behöver jobba med ytterligare. Kanske en naiv tanke men jag var tvungen att sätta en punkt. Trodde jag. Nu känner jag mig inte alls så stressad över att bli klar. Jag skriver för mitt eget nöjes skull och inget förlag har några dead linekrav på mig. Än. Bäst att passa på att njuta :)

      • Har du låtit många läsa dina manus innan du skickat in dem?
        Jag har varit rädd för att släppa ifrån mig mina manus till testläsare, men nu bestämt mig för att jag faktiskt måste göra det. För att ge mig själv en ärlig chans. :)

      • De första versionerna lät jag tre testläsare få läsa det. Efter det så har jag vänt mig till en lektör vid två tillfällen. Jag rekommenderar dig verkligen att våga låta någon läsa men helst då någon som förstår sig på hur en bok skrivs. Dramaturgi, karaktärsbyggnad, gestaltning mm. En kompis som gillar att läsa i allmänhet har sällan den kunskapen och kritiken blir inte lika konstruktiv. Nästa steg är lektör. Det kostar men det är det värt. Och att kolla runt på bloggar och liknande för att få tips på bra lektörer. Nu är ju jag som jag är, jag blir taggad av att få konstuktiv kritik just för att då har jag något att fixa till men visst, det är otroligt pirrigt att lämna ut sin text. Ska man bli sågad vid fotknölarna? Är det bara skräp alltihop? Min övertygelse är att all text kan bli bra med rätt hjälp och en passion för ordet och sin egen berättelse. Med Irvings inställning som du tar upp i ditt inlägg finns det alla förutsättningar att nå målet :) Stort pepp att du vågar ta steget och låta någon annan läsa! <3

      • Tack för peppen! Jag är på god väg att släppa ifrån mig mitt manus till lite mer oberoende läsare, sedan känner jag mig sugen på att testa en lektör. Tack för en bra och inspirerande blogg!

  5. Ping: Om att känna sin text | The Writeful Blog

  6. Ja helheten först. Man behöver liksom berättelsen för att veta vad man ska med detaljerna till. Heja dig! Och du vet väl hur du trissat upp förväntningarna, jag vill fortfarande att det snart ska gå att läsa den här boken jag läst om så länge nu!

    • Det var inte bra. Att jag trissat upp förväntningarna menar jag. Jag anser mig vara lite av en perfektionist men det betyder inte att det jag gör är superbra i andras ögon. Uff! Känns lite tungt nu :) Kraven ökade visst lite till, hihi. (Mina egna alltså). Men som en obotlig positivist får jag väl ta det som en utmaning och uppmuntran att göra något riktigt bra av det här. =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s