Det plötsliga nedslaget

Klyschan ”blixt från klar himmel” vill jag inte gärna använda mig av men typ så var vad som hände idag. Jag hade precis startat datorn på jobbet och skulle till att kolla mailen. Manuset och mina karaktärer var flera mil bort. Trodde jag. Pang – och där kom en idé på hur en scen kan skrivas om och bli sjujädrans mycket bättre än den är nu. Alltså, var kommer de där idéerna ifrån? När man är som minst förberedd så drabbar de där superidéerna min skrivarhjärna som tydligen alltid går på någon sorts växel utan att jag har en aning om det. Hur häftigt som helst. Det är det här som är en av anledningarna till att jag älskar att skriva. Arbetsmotivationen var ju inte särskilt hög efter det kan jag säga.

Min chef skrattade gott åt mig när jag berättade detta. Under lunchen hade hon försökt hälsa på mig när vi möttes på torget och tvingats flaxa med armarna mitt framför ansiktet på mig för att jag skulle se att det var hon. Typiskt mig att gå i min egen värld. Som tur är så drömmer jag mig inte bort när jag ska sköta mitt vanliga jobb. Den där pangidén antecknade jag snabbt ner i mitt älskade One Note i telefonen som synkar med datorns One Note. Sedan var det bara att hugga tag i systeminställningarna och få rätt kostnadsstyrningar och behörigheter. (Jag är systemförvaltare för den som inte minns eller har hängt här tillräckligt länge för att veta det.)

Jag hoppas hinna redigera en del i helgen men jag lär knappast hinna fram till den scenen som jag fick pangidén till. Däremot kan jag förbereda scenerna innan så de smälter ihop med det som ska ske. Jag kan säga så mycket att idén handlar om att utveckla en karaktärs jävlighet. För övrigt en karaktär som i tidigare versioner har varit en mycket ödmjuk och sliskigt förstående person. Riktigt roligt att se den här karaktärens personlighetsförändring och manusets utveckling. Men roligast är nog hur fantastisk hjärnan är på att hitta på de mest oväntade händelserna i en story.

Annonser

11 thoughts on “Det plötsliga nedslaget

  1. Härligt, Carola! Det är ju dessa stunder vi som skriver lever för :)
    Men kan du inte ta scenen nu när du vet precis hur den ska vara? Och ta redigeringen fram till den scenen sen? Då får du ju göra det roligaste först och kanske blir även scenen som leder fram till det här mer tajt då? Bara en tanke, men gör som du känner blir bäst :)

    • Jag är ingen vidare hoppjerka hihi. Då blir jag så stressad. Som om jag fuskat och struntar i det andra fast det inte alls är så. Klart att jag kan göra så någon gång men scenen innan (som jag snart har kommit till) behöver anpassas inför detta som ska hända så bara det är en morot :)

  2. De där ögonblicken alltså :) Det är ju som Eva-Lisa säger det vi skrivare lever för :) Så häftigt och jag får alltid samma känsla av något snudd på övernaturligt när det händer.
    Är det manus ett du redigerar nu?
    Och jag inser att jag tappat bort prenumerationen på dina inlägg för det är två inlägg nu (minst!) som jag inte fått någon avisering. (Note to self: Måste genast åtgärda!)

    • Det är något magiskt, nästan övernaturligt som du säger när de där perfekta idéerna kommer nerdimpande från ingenstans. Kanske finns det någon musa som sitter där upp och tycker att ”Nu behöver hon allt få en inspirationskick så det där manuset blir klart någon gång”. :D
      Ja, det är manus ett som jag kämpar med. Igen :) Mitt mål är att bli klar med det innan skrivkursen börjar i höst. Då är det del två som jag planerar jobba med. Oavsett om jag kommer in eller inte.
      Märkligt att du inte fått några aviseringar på mina inlägg. WordPress är bra men lite opålitligt ibland.

      • Ja, visst är det? Hehe, det var en himla kul tanke iaf :)
        Härligt, det fixar du säkert. Du får ta med datorn på semestern och redigeeeeera, hehe. Det är väl inte värre än att läsa en bok i strandstolen? ;)
        Jag kollade och inställningarna är helt i sin ordning. Och ändå kommer det inga aviseringar :´(

  3. Åh, det är superhärligt när det händer. Grattis! För mig händer det oftare när jag lever med texten. Ibland om jag inte skrivit eller tänkt på berättelsen på ett långt tag då händer heller ingenting.
    P.S. Hasse Alfredsson brukade ibland få frågan om varifrån han fick alla sina idéer och då svarade han att han fick dem från en firma i Tyskland. :-)

    • Hm. Det verkar praktiskt att få idéerna från en firma :) När man inte får dem själv menar jag, hehe. Skämt å sido, de där pop-up-idéerna gör mig saligt rusig. Då vet jag att jag håller på med rätt saker :)

  4. Bästa stunden när de blixtrande idéerna behagar dyka upp. Det är vad man önskar alla skrivande, få en strålande idé. Och på nåt vis är det väl häftigast när man får dem just så där att man inte kan göra annat än smaka på dem och låte dem fortsätta mogna i bakhuvudet en stund. Smaka på glansen liksom.

    • Exakt! Just det där att inte kasta sig över de nya idéerna och implementera dem är en bitterljuv känsla. De behöver gro och malas i huvudet en stund för att jämnas till i kanterna.

    • Jag skulle också behöva lite mer av den varan för att lösa när en viss händelse ska ske. Osäker på om den sker för snabbt. Ska jag skjuta på det eller låta det vara som det är? Vore inte fel med en snilleidé igen :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s