Recension – Vattnet drar

Vattnet_drar

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Bara att hålla i den här boken ger en föraning om dess innehåll. Omslaget känns härligt mossig, mjuk och len som en sten i en fuktig skog. För det är vad den handlar om, både en märklig sten och något som vaknat ur sin djupa sömn från bottnen av en skogsbäck.Det är ett väl genomarbetat omslag med en djupare tanke bakom än bara en bild som ska förmedla ett budskap. Något som får mig att gilla den här boken extra mycket.

Handlingen utspelar sig i trakterna kring Järbo och Gävle i Gästrikland. Madeleine beskriver småorten med stor igenkänning, om hur det kan vara att vara ung och uttråkad på en plats där nöjet blir vad man själv gör det till. Det dröjer några kapitel innan jag lär känna de olika karaktärerna men jag har aldrig tråkigt medan jag gör det. Alla har de spännande och intressanta sidor och det är med stor spänning jag följer de trådar som så småningom vävs in i de andra karaktärernas liv mot det nervkittlande slutet. Kopplingen dem emellan är till en början helt obefintlig och så långsökt att jag under läsningen inte kan låta bli att fundera på hur Madeleine ska få ihop det. Det som jag uppskattar lite extra är att de flesta karaktärerna är över tjugo år och inga finniga tonåringar som tampas med läxor på gymnasiet.

Dialoger och språk är skickligt träffsäkra. Det övernaturliga inslaget är pirrigt närvarande och det kryper av obehag i mig när den uppväckta varelsen jagar karaktärerna över boksidorna. Inte ens i drömmarna lämnas de ifred. Att varelsen till en början framställs något diffust gör det extra spännande.

Slutet lämnar flera trådar oknutna. Inte på det där störande sättet som vissa amerikanska böcker där du gapar av häpnad över den ofullständiga logiken och undrar om det saknas flera sidor. Här får jag belöningen, men också cliffhangers som ger suget efter nästa bok. Vattnet drar är första delen i en trilogi och att jag kommer läsa uppföljaren är givet. Det som är extra roligt är att det är ett av de större förlagen (Natur & Kultur) som har vågat satsa på den här fantasytrilogin och som dessutom vänder sig till en målgrupp som är äldre än 12 år. Utbudet av svenskskriven fantasy för 6-12 år är relativt gott men med den här trilogin hoppas jag fler förlag vågar satsa lite mer på fantasy för den äldre läsgruppen. Det är dags för något som kan bräcka Cirkeln-trilogins framgång och visa att det här är en genre som vuxna mycket väl kan läsa lika gärna som deckare eller chic lit. Madelaine Bäcks Vattnet drar har definitivt det som krävs för att det ska vara möjligt!

Tack Natur & Kultur för recensionsexemplaret!

(Bild lånad från Natur & Kultur)

 

Annonser

4 thoughts on “Recension – Vattnet drar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s