Tre veckors skrivuppehåll

På ungefär tre veckor har jag inte tittat åt manuset. Det har inte handlat om någon skrivkramp för det har jag egentligen aldrig. Kanske för att jag inte ser på problemet som någon blockering eller skrivkramp längre som en del kallar det. När de där uppehållen kommer handlar det oftast om som den här gången, att jag är osäker på hur stämningen, eller hur karaktärens inställning ska vara. Ibland räcker det med ett par eller tre dagar för att jag ska komma fram till rätt idé men nu tog det lite längre tid än vanligt. Det härliga var att jag aldrig för en sekund var orolig för att jag aldrig skulle hitta en lösning. Det har hänt att jag ibland blivit lite orolig för att jag aldrig mer ska komma igång och skriva men jag gör ju alltid det. Så varför oroa sig? Allt jag läst den senaste tiden har på ett eller annat sätt lett mig vidare i mitt tänk kring min egen berättelse och så länge tankarna kring det är vid liv så är berättarlusten vid liv även om jag kanske inte skriver några konkreta ord just för stunden.

Det är skönt att ha den här avslappnade inställningen. Jag är också tacksam att jag inte har någon som förväntar sig se resultat inom en viss bestämd tid. Skrivandet är helt på mina villkor. Jag undrar hur pressen är för dem som gett ut en första bok och hur de upplever förväntningarna på en uppföljare eller bara en bok nummer två. Berätta gärna ni som har den erfarenheten och hur ni tacklade den.

Annonser

16 thoughts on “Tre veckors skrivuppehåll

  1. Jag brukar försöka låta bli att tänka på vad som händer sen under tiden jag skriver på nästa bok. Men i och med att jag ställts inför några nya val, har jag även tvingats fundera kring intrigen på mitt sidoprojekt som jag skrev. Jag vet inte hur jag ska lösa det. Så jag verkar befinna mig i samma situation som du just nu, där jag inte kan skriva, men där problemet liksom finns med mig i bakhuvudet hela tiden.

  2. Jag älskar det där, hur läsningen kan trigga igång idéer och lösa problem i det egna skrivandet. Precis som du säger blir det ibland uppehåll, men till sist faller allt på plats och man vet hur man ska gå vidare.
    Undrar också över den där pressen att komma med något nytt. Därför har jag snart skrivit färdigt nästa manus innan första ens har tryckts, så ligger jag steget före ;-)

    • Nästan alla typer av böcker brukar väcka idéer så läsning är oslagbart för att komma vidare. Tänker ungefär som du med det där att ligga steget före. Även del tre klurar jag på i huvudet ;-)

  3. Härligt med tilltro till sin passion, även när skrivandet tar paus. Man skriver ju i huvudet med när allt kommer omkring. :) Och läsandet är en nog så viktig bit.
    Jag känner igen mig i det som Anna skriver ovan, jag hade iofs ingen yttre press på mig efter debuten att prestera något nytt, det var mest jag själv som var orolig för att responsen för ettan skulle påverka min skrivlust och mitt självförtroende negativt om den var dålig, så jag såg till att ha utkastet till nästa bok klart när den första släpptes. Är glad för det såhär i efterhand :)

    • Skönt att inte vara ensam, hehe. Och det verkar vara ett smart drag att vara lite förutseende så att man inte sitter med ett blankt papper när det är dags för nästa :) Jag kan tänka mig att hjärnspökena inte är särskilt nådiga efter första boksläppet :p Du hade en svacka men nu har du skrivit flera manus sedan Nittio minuter. Tom två kortromaner som du gav ut på Melker förlag. Ett bevis på att det går att komma över blockeringen :)

      • Nej, de är ju inte det och innan tänker man nog alltid ”Tänk om alla sågar” osv, man målar upp det värsta katastrofscenariot man kan tänka sig. :)
        EN kortroman blev det, och en fullängdsroman :) Så ja, det gick det med. :)

  4. Jag tänker precis som du. Skönt med en avslappnad inställning för börjar man känna press kan det säkert påverka. Jag skrev också nästan klart min andra bok innan den första kom ut. Men med Isak var det annorlunda. Förlaget sa redan när de antog del ett att de gärna såg flera delar. Jag sköt upp det då för jag hade ingen idé och jag ville inte forcera fram en. Sedan, ett halvår senare, kom idén och då var det lätt att skriva den :)

  5. Jag har också haft skrivuppehåll, men jag längtar tillbaka nu :)
    Själv fick jag pressa fram tvåan efter Dödskyssen, det gick det också även om det krävde lite mer redigering. Trean skrev nästan sig själv, medan jag fick tänka om ett par varv med fyran, så det har varit lite olika för mig. Det går ju alltid, men kan tänka mig att det går olika lätt/svårt.

    • Oj, ja det var varierande. Tack för att du delade med dig Sofia! :) Jag får det bekräftat mer och mer att det är bra att ha -om inte en färdigskriven uppföljare så åtminstone en väl genomtänkt synopsis :)

  6. Det gör inget att man vilar lite. Jag tror att när man väl kommer igång igen så är huvudet fullt av tankar och nya fräscha idéer. Då kommer det att rassla till på tangentbordet.

  7. Jag kan väl säga så här, att jag jobbade som fasen för att få ihop de två följande böckerna. När jag lämnade in tredje delen och det verkligen verkligen gick i tryck, då föll jag ihop i en trött hög. Och tog en lång skrivpaus. Det var bra, för nu är det kul igen. Och jag kommer att tillåta den här nya berättelsen att få mogna lite längre. För att den kräver det.

  8. Vad skönt att du hittat något som funkar för dig. Jag brukar inte känna någon direkt press men jobbar mot en deadline som jag själv satt och har redan flyttat fram den. Inte hela världen men skapar ändå en aningens stress.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s