Mina språkliga brister och plot-skapande

Efter en veckas redigeringsstiltje har jag i helgen fått upp farten igen. Det jag upptäckt om mig själv och min brist i den här redigeringsomgången är min fula ovana att klämma in ”hon såg mannen närma sig”, ”hennes hår blåste in i ansiktet” och liknande. Nu har jag inte skrivit exakt de meningarna men bara som exempel. Jag får rysningar varje gång jag ser det. Varför krångla till det när det bara är att skriva ”mannen närmade sig”, ”håret blåste in i ansiktet och hon föste undan det”. Det är ju självklart att läsaren fattar att hon ser mannen närma sig utan att jag behöver ”säga” att det är hon som ser det eller att det är hennes hår och ingen annans hår som blåser in i ansiktet.

Det är ändå en lättnad att jag upptäckt det och kan göra något åt det. För övrigt är jag nöjd med de justeringar jag gör. Bortsett från språket så är det karaktärens känslor som jag fokuserar på för att få fram en viss stämning. Jag ser helheten bättre än tidigare då jag bara tänkte på detaljerna. Det är förvånansvärt lite som behöver justeras för att hela storyn ska få en bättre skärpa.

Det här med att planera sin story i förväg är något som jag tar till mig mer och mer. Jag trodde att jag skulle förlora de överraskningsmoment jag får till mig när jag skriver helt fritt utan synopsis men faktum är att jag får dem även i plot-fasen. Tankarna glider ofta iväg till andra och tredje delen och oväntade vinklingar ploppar fram titt som tätt. Att planera inser jag kommer bespara mig myyyycket arbete. Det här första manuset (som egentligen från början inte var tänkt att bli en bok) har haft massor av brister som kunnat undvikas med bättre planering. Men nu var det meningen att det skulle bli min introduktion till skrivandets värld och jag ser bara det positiva med att jag faktiskt utvecklas. I julhelgen hoppas jag få några korta stunder åt redigering och förhoppningsvis kommer minst en fjärdedel av manuset vara klart i början av året.

GOD JUL alla mina underbara bloggläsare!