Recension – Odinsbarn

Odinsbarn

Kan det bli mer norskt än i Siris fantasyserie Korpringarna? På omslaget syns en avhuggen svans och det är vad samtliga karaktärer bär – utom en. Hirka. En 15-årig jänta med eldrött hår och vilja därefter. Karaktärernas liknelse vid troll är så tydlig för mig även om de till övriga utseendet ser ut precis som vi. Inga klumpiga kroppar och fula trynen med pliriga, svarta ögon. Nej nej. De är som människor i en fornnordisk miljö, starkt inspirerat av den norska naturen.

Jag ser den här koppling till trollen så tydligt eftersom jag är uppvuxen bara några mil från den norska gränsen och upplevt norskarnas kärlek till trollen. De finns överallt. I butiker välkomnar de dig med sitt varma leende och söta svans, i trädgårdar blickar de stumt ut över nejden och i souvenirhyllorna är det bara att plocka till sig sin egen om man vill ha i hyllan eller var man nu vill ha dem. Min mamma har en hel trollfamilj som blickar ut över köksbordet från ett vitrinskåp. Antar att det ska föreställa mig och min syster med våra föräldrar, he he. Våra motsvarigheter som troll.

Hirka som boken handlar om växer upp i tron att hennes svans blivit avbiten av en varg men hennes far är inte ens hennes riktige far och när han dör står hon ensam inför en värld där hon föraktas och hatas så starkt att hennes liv inte är värt någonting. Hon är ett odinsbarn, rötan som alla fruktar.

Samtliga karaktärer och miljöer är så starka och tydliga att jag efteråt får känslan av att jag redan sett filmen. När jag läste boken ville jag aldrig att den skulle ta slut och att den är på 672 sidor var därför inte det minsta jobbigt eller segt på något vis. Det hände hela tiden saker som jag ville följa och få veta hur det skulle gå. Att Siri inte lyssnade på varningarna om att skriva fantasy är jag och många med mig väldigt tacksamma för. Som en av årets storsäljare kan fantasy inte vara fel! Jag har redan köpt uppföljaren Röta och längtar som en tok efter att få läsa den. Serien är definitivt beroendeframkallande.

(Bild lånad av Bokus.com.)

8 thoughts on “Recension – Odinsbarn

    • Kul att du blev nyfiken trots att jag inte beskrev så mycket om handlingen :) I Siris värld Ymnslandet är det vi människor som är de annorlunda. Att ha svans är normalt, man är som folk. Perspektivet är därför tankeväckande, vad är egentligen normalt och är det annorlunda så farligt egentligen? Jag tror Siris böcker är populära just för att fantasyvärlden är så lätt att ta till sig, lätt att koppla till det vi känner igen. De flesta recensioner jag läst om Odinsbarn är nästan samtliga hänförda av just världsbygget, även de som inte är fantasynördar som jag =)

    • Och jag som fick så dåligt samvete att jag inte beskrev så mycket av handlingen. Kul att jag ändå fick fram buskapet att det är en sjukt bra bok :) :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.