Stukad och uppgiven

När jag såg den där loggan på kuvertet jag lyfte upp ur brevlådan sög det till i magen, en pirrande skön känsla som snabbt förbyttes till ett smärtsamt hugg.
Ett brev?
Det kunde bara betyda dåliga nyheter. Jo då ser ni, en standardrefusering. Från just det förlag jag hade störst hopp om.

Tårarna brände i ögonen och jag bet ihop för att inte börja lipa inför barnen och deras kompisar. Om jag ändå hade fått något litet mer förklarat varför det inte gick hem hos dem. Någon endaste liten förklaring, något som kunde ingett mig en liten, liten strimma hopp om jag bara arbetade om det. Ingenting sådant fanns det att läsa ut av brevet. Bara det vanliga att de beslutat om att inte anta det.

Nu har jag två val. Antingen öppna manuset och se över vad jag kan ändra och skriva om eller satsa på att göra om den där medeltidsnovellen till en roman. Det senare känns mer lockande för att på något sätt känna att jag kommer vidare. Samtidigt vill jag inte ge upp trilogin helt heller. Jag försöker peppa mig med att även de stora refuserats mångdubbelt fler gånger än mig. Det är inte det att manuset inte blev antaget utan jag hade hoppas på något i refuseringsbrevet som sade något mer än bara nej, något sorts bevis på att jag är på rätt väg. Nu vet jag inte alls vilken väg jag ska gå. Väldigt jobbigt och förvirrande.

Antagligen tar jag mig ur det här, kavlar upp ärmarna och spottar i nävarna för att ta nya tag. Just nu är jag inte alls där och tänker krypa undan ett tag för att slicka mina sår med att läsa.

Annonser

21 thoughts on “Stukad och uppgiven

  1. Bryt ihop och kom igen! Klart du fixar det till slut. Det var bara inte rätt förlag för dig.
    Jag är i alla fall jättenyfiken på vad du skrivit och vill gärna läsa oavsett om du ger ut boken själv eller via förlag!
    Kram! <3

  2. Håller med Eva-Lisa. Jag vill också läsa. Jag vet hur ont det gör och jag tror du gör alldeles rätt som kryper undan ett tag. Under tiden jobbar ditt undermedvetna på hur du ska gå vidare. Heja dig!

  3. Även om jag räknar med refusering från de återstående förlagen är det ju inte det jag vill ha. Jag vill också bli antagen. Och minst få veta vad jag ev kan ändra. Det där med hoppet… Jag hoppas iaf att du hittar kraften att fortsätta få din bok publicerad :)

  4. Nej nej nej! Vad dumt och tråkigt och fel. Också det där med att stå där och försöka bita ihop mitt i är så jobbigt, och jag känner igen det så väl. Men det jag hört dig skriva om din berättelse gör att jag tror att du kanske inte ska släppa den direkt. För du tycker ju om den och det är nog något av det viktigaste, trots refuseringsbrev. Däremot tror jag det kan vara bra att få distans, kanske genom att skriva något annat, och först då genom att faktiskt få vara ledsen över att det är så svårt. För det tror jag också är viktigt, att få låta sig vara både ledsen och ännu hellre arg över att det inte går vägen. Jag hejar på dig och din berättelse, för jag har sagt det förut och säger det igen, jag kommer att köpa boken. Kram.

  5. Usch och fy och blä!!! Jag känner verkligen med dig, de där standardrefuseringarna orsakar bara smärta! :( Jag tycker absolut inte att du ska ge upp ditt manus, du har jobbat med det så länge och älskar uppenbarligen storyn. Däremot håller jag med Mia att det kanske kan vara bra att pausa arbetet och arbeta med något annat som känns lustfyllt. Det var faktiskt min plan med Middagsmörker efter att ett av de omläsande förlagen sa blankt nej. Jag tänkte att jag skulle fokusera på min dystopi och få den helt färdig och sen efter det ta upp arbetet igen, för jag orkade inte mer. Sen dök det där ja:et upp och då blev det såklart inte så i alla fall… :) Jag tycker din medeltidsroman låter hur spännande som helst och läser den precis lika gärna som din fantasytrilogi! :)

  6. Nej, vad tråkigt! Känner så väl igen den där uppgivna känslan då hoppet faller :-( Men ge inte upp! Ge det lite tid, skriv på novellen i stället och få lite distans, sen kämpar du vidare. Säger som de andra, jag vill hemskt gärna läsa din trilogi när den kommer ut i framtiden ;-) Kram

  7. Neej, fy vad tråkigt 😢 känner med dig, vet så väl hur mycket den betyder för dig. Jag håller med både Eva Lisa och Mia. Klart du ska fortsätta, du har en unik och underbar story och jag är övertygad om att du bara behöver hitta rätt förlag. Kanske kan det hjälpa att skriva något annat ett tag och bearbeta alltihop i lugn och ro men ge absolut inte upp om den. Det är den för bra för! Kram!

  8. Sk*t också, vad svårt det ska vara. Du har fått så många bra råd här ovan och jag håller med. Jag vill också läsa, oavsett om den kommer ut på förlag eller om du ger ut den själv. Det sistnämnda är ju också ett alternativ! Pausa ett tag och kom igen sedan. Ut ska den ju, eller hur!

  9. Tråkigt. Ändra i alla fall inget i manuset just nu utan skriv på något annat istället. Men jag förstår att det känns tufft just nu. Missade ju själv nyligen att komma med i en antologi…

  10. Ni ska veta att era ord värmer mig och ger mig en liten gnista att våga komma igen. Än är jag inte där, kanske efter några dagar, för det här knäckte mig mer än vad jag trodde att det skulle göra. Men jag kommer att komma tillbaka med nya tag för det är vad jag alltid gör. Jag kommer inte att skynda med att skriva om någonting så länge jag känner mig ledsen men jag ska så snart jag orkar se över helheten och tänka ut en plan vad som kan förändras. Vissa saker har jag redan antecknat men vi får se om någon vecka hur jag ser på saken då. Jag tror i alla fall inte att jag är riktigt redo att ge upp trilogin helt ännu. Jag har ett litet kort i bakfickan och funkar inte det så kanske, möjligen kanske jag satsar på en egen utgivning.
    Tack alla underbara för att ni finns och lyfter mig ur den värsta sorggropen! Tusen kramar till er!

  11. Vet att det känns svårt. Just i stunden vill man ge upp och aldrig mer fortsätta med sitt manus. Men efter en stund känns det bättre. Ibland kan det hjälpa att ta en paus. Kanske att arbeta med en helt annan text, som du nämner, ger dig nya krafter att återgå till det första manuset senare. Ge aldrig upp!

    • Njaej Pia. Nog för att jag är en sann E-boksevangelist men jag vill nog ha den i tryckt form också så jag har något fysiskt att erbjuda på mässor och liknande :)

  12. Å vad tungt. Förstår verkligen att du behöver ta en paus. Och gärna en ordentlig en, med mycket läsande och promenader och äppelpaj eller vad helst som gör dig gladare :) Håller med flera andra om att det säkert kan vara bra att jobba med något annat ett tag, både för att hitta lusten igen och för att det ibland är lättare att börja med något nytt och få det att verkligen bli bra, än att jobba om något gammalt. Eftersom jag har läst din medeltidsnovell vet jag ju att det finns otroligt mycket berättarglädje i den, så jag skulle nog tänka att det vore ett perfekt pausprojekt, både för själva glädjen det antagligen skulle ge dig, och för just det där att man lär sig på varje ny sak man tar sig för och din trilogi kan ju bara må bra av att du lär dig mer. Håller tummarna för att du kommer igen snart!

    Kram!

    • Tänk så rätt du har Linda! =) Jag öppnade upp medeltidsnovellen redan på onsdagkvällen och när jag började jobba med texten kom jag tillbaka till den där glädjen jag kände då när jag skrev den. Den är lite speciell för mig och den version du läste var bara redigerad en gång så det finns massor att göra med den. Ditt utlåtande då gjorde att jag beslutade mig för att göra om den till en fullroman och det värmer extra att du såg berättarglädjen. När jag skrev den var jag fullständigt utmattad efter varje skrivpass. Det var en fantastisk känsla. Nu ska jag försöka hitta tillbaka dit och påminna mig om att jag skriver för att det är roligt :) Kram!

  13. Hej där!!
    Ta en paus, få lite andra ögon på legenden (om du inte redan fått det!) och ge ut den själv. You can do it! Helt övertygad!!! Du verkar ju ha ett sällsamt driv när du väl bestämt dig för något! :)

    Go girl!!

    • Först ska jag låta det vila så jag får lite mer perspektiv på storyn. Sedan behöver jag få input på om det verkligen är färdigt som det är men sedan … Då kanske drivet finns där och jag ger ut den på egen hand. Det är ju synd att förspilla en så bra idé liksom. :)
      Tack för härligt pepp!! :))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s