Hur detaljerad ska man vara?

Transportsträckor är det tråkigaste som finns att läsa. Därför försöker jag också hålla dem väldigt korta när jag själv skriver. Hoppas jag. Men jag vet inte om jag lyckas. Det jag börjat fundera på de senaste dagarna är varför mitt manus sväller ut så mycket. Efter att ha redigerat halva utkastet så ligger det nu på 90200 ord och då är inte ens slutet skrivet. Plus att jag ska skriva in parallellscener med bikaraktärer som gör andra saker under tiden som huvudkaraktären kör sitt spår. Jag tror inte transportsträckorna är problemet när jag tänker efter. Det är bara så otroligt mycket som händer som leder vidare till nästa scen och nästa scen.

Om någon skulle be mig att ta bort någon scen så skulle jag möjligen kunna göra något åt inledningen och strama upp den men jag skulle hamna på över 90 K i alla fall. Något jag vill undvika är sega partier och var finns de i mitt manus/utkast? De skulle jag kunna skala av men det värsta är att jag kan inte se de där scenerna som saktar ner tempot. Kanske det inte finns några?

Jag är för mycket uppe i smeten inser jag och jag får väl köra på som vanligt. Bättre att häva ur mig allt det jag behöver så får jag väl skala bort det som blir för mycket sedan. Hellre åt det hållet än att behöva pressa fram något bara för att fylla ut. Och jag som var rädd att inte kunna fylla en andra bok med tillräckligt med sidor. Ha! Tji fick jag.

Tjock bok

Annonser

21 thoughts on “Hur detaljerad ska man vara?

  1. Jag tror att man gör bäst i att inte haka upp sig på hur många sidor manuset innehåller, eller hur många ord det är. För huruvida en historia har för många transportsträckor eller inte, avgörs ju inte av ordmängden :) Heja dig! :)

    • Jag vet så väl att du har rätt och ändå kan jag inte låta bli att analysera det ;) Mitt mål var att hålla det kring 90000 ord men när jag insåg att det skulle svälla ut över det (igen) gick hjärncellerna igång. Suck! Jag ska helt sonika göra som du råder mig (och som jag själv kom fram till) att bara skriva. Det blir vad det blir ändå :-)

  2. Tycker det låter bra att köra på som vanligt, men jag kan ändå förstå den där känslan av att vilja mäta. På nåt sätt blir det mer hanterbart om man sätter ett mål, en föreställning om hur långt man tror det blir, själv tycker jag i alla fall att det är lättare att sträva mot ett sånt mål.
    Men det blir så långt det blir och sen kan du alltid redigera det kortare :)

    • Jag gillar att räkna ord. Det hjälper till att ha kolla på stegförflyttningen i arbetet. Första manuset blev sjukt långt första vändan (146K) och den här gången tänkte jag försöka hålla det inom rimliga ramar tidigt men när jag inte ens skrivit färdigt slutet grubblar jag på om jag skrivit onödigt fluff igen. Det är bara att inse att det får vara okej som det är. Tillsvidare. :) Så mycket fluff är det egentligen inte. Jag lärde mig sedan förra manuset att bara skriva scener som drar handlingen framåt och det är säkert mer okej än jag vågar tro det jag har skrivit hittills =)

  3. Jag har problem åt andra hållet. Att jag skriver för kort. Men det är som det sägs här ovan, man ska inte tänka på antalet ord medan man skriver. Det får bli sedan.
    Jag kanske kan få ta över några av dig :-)

    • Tänk hur olika vi fungerar :) Om det fanns en återvinningscentral för onödiga ord hade jag gärna donerat dem dit. Men vem vet – de kanske passar bra där de är, hi hi.

  4. Just nu lider jag också av det motsatta. Efter att ha sett till att allt som spretar och leder åt fel håll har texten blivit alldeles för fåordigt hackig. Så du kan donera hitåt också, tack på förhand ;)

    • Jag får fixa något slags ordåterbruk för överblivna ord och meningar ;) Det händer att orden tar slut för mig också. De finns liksom inte kvar i huvudet och jag kan inte formulera en mening. Då släpper jag allt och tankar in nya ord i huvudet genom att läsa :) Så funkar jag :p

  5. Sen kan man ju också få kommentaren att det går för fort, att det ibland skulle behövas lite lugnare partier, alltså lite transport. Det kan alltså finnas för få transporter också. Ja, det är en riktig djungel. Lika bra att skriva sin berättelse bara och efteråt fundera på transporterna.

    • Ja, uj vad fort det kan gå ibland. Novellen jag skrev i januari innehåller ett smatterband med händelser. Det gör inte riktigt det här manuset även om varje scen har något som drar vidare till nästa steg. Kanske det inte behöver innehålla riktigt alla detaljer men jag har i alla fall inte gjort samma misstag som med första manuset. Nästan varje minut var dokumenterad då med en massa ointressant flufffluff. Men du har så rätt Mia – Dä ä bar å skriv, så får jag väl granska de där detaljerna sedan :)

  6. Det går alltid att skära bort överflödigheter senare! När ett förlag bad mig stryka 1/4 av mitt manus tänkte jag att det var omöjligt. Men när jag väl började rodda i vilka scener som var viktiga för huvudhandlingen gick det ganska så lätt att få bort iaf 1/6. Jag sväller också lätt ut mitt i skrivprocessen men när manuset fått ligga ett tag blir det lättare att se vad som är onödigt. Och 90K är ju iaf inte 150K så du verkar ju redan vara på rätt väg! :)

    • ”Vår” gemensamma lektör fick mig att rensa bort väldigt mycket lulllull men andra gången hade jag fixat till det där och det var mest småsaker att peta i. I det här manuset har jag verkligen undvikit det vardagliga som inte har ett dugg med handlingen att göra. Och jag tänker nu mer och mer att det behöver ju inte vara dåligt bara för att jag redan är uppe i 90K. Men som du säger, det är den där pausen som kommer att göra det tydligare för mig vad som är överflödigt. Ska bli intressant att se hur jag ser på det då :)

  7. Hm, så kallade ”transportsträckor” kan ge läsaren chans att varva ner och hämta andan vilket ibland behövs. Jag har läst böcker (och sett filmer också för den delen) som är så fullpackade med händelser att jag som läsare/åskådare är helt slut innan slutet ens är nått. Det har hänt att jag har gett upp böcker när det har blivit för mycket. Så det är viktigt att lägga in lite pauser här och där, särskilt om det är mycket aktion. Min personliga smak är att saker inte bör vara alltför detaljerade utan lämna en del till läsarens fantasi. Men det är som sagt min smak och det beror också en hel del på hur författaren skriver i övrigt.

    • Just det är jag lite orolig för, att det är för intensivt. Jag har läst en sådan bok ganska nyligen som jag tyvärr inte kommer ihåg vare sig författare eller titel. Men jag var helt slut efter att ha läst ut den och är inte alls intresserad av att läsa uppföljaren pga det. Så jag är rörande överens med dig om att de där lugnare partierna är viktiga :) Efter att jag skrivit färdigt alla scener ska jag ta en paus från texten så får jag se hur illa det är ställt efter det :)

  8. Själv är jag en expert på att fylla en berättelse med allt möjligt som jag finner intressant, haha. Jag har också en tendens att skriva ”för kort” vilket resulterar i att jag inte har någon koll alls till slut xD Rensa upp kan man alltid göra i efterhand :)

  9. Å, jag måste säga att jag också funderar mycket på det här just nu. Mitt manus ligger i nuläget på över 153 000 ord. Hehe. Och jag har inte känslan av att jag kan ta bort så himla mycket egentligen. Ett par halva sidor här och där, som det känns just nu, men inte hela scener. Usch, jag gillar verkligen inte att tänka på det – ändå gör jag det. Men jag håller med dig och de flesta andra här: först måste man skriva på och få ur sig hela historien, sedan får man ta bort det som eventuellt inte behövs. Och det är inget fel på långa böcker – så länge de är bra! Jag läste Siri Pettersens Odinsbarn i våras, och den är ju typ närmare sjuhundra sidor och helt fantastiskt.

    Jaha, om jag nu inte direkt tillförde något nytt med den här kommentaren, så kan jag i alla fall ge dig känslan av att du är i gott sällskap, och inte alls så illa ute som somliga andra! Hoppas att det kan muntra upp, åtminstone ;)

    • Det känns skönt att det inte är bara jag som broderar ut orden :) När jag tänker tillbaka till mitt första manus nu så kommer jag ihåg att jag blev så förvånad att jag vid en (av tusen) redigeringsomgång fick bort drygt 10.000 ord. Och då var det inte hela scener utan någon mening här och där som fick stryka på foten. När jag ser på det nuvarande manuset är jag lika oförstående inför vad jag kan skala bort men jag anar att det kommer att bli tydligare vid nästa redigeringsomgång. Det är ju trots allt bara i skrivfasen ännu halvt om halvt, så jag (och du med ditt manus) får glädjas åt att jag/vi inte behöver krysta fram orden :) Det hade nog varit jobbigare för oss om det sett ut så, eller vad tror du? :) Och långa böcker kan vara alldeles underbara!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s